Vad anser ni är normalt?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Kidzi » 2020-07-19 21:22:16

Kan bara NPF:are ha avvikande stil? Finns det inga "normalisar" som är kreativa och roliga? Är det en själv eller diagnosen man vill visa med sin egna stil?

Är det bra om vi med NPF anpassar oss och gör vad andra gör, bleker håret, skaffar barn, röker och fikar? Är det viktigaste i livet att passa in även om man hatar rökning och inte vill ha barn?
Kidzi
 
Inlägg: 1441
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-19 21:36:43

@Jossie94: Det er bra når du skriver så kort. Dette er komplekst og det er enklere å forstå når det er kort og konkret.

Jossie94 skrev:Jag har en diagnos men den är ju osynlig den syns inte på det sättet man ser på någon som har downs. Man kanske ser små detaljer men det folk har reagerat på behöver inte betyda att man har en diagnos.
Ja, nettopp. Du har jo en lett form for autisme, men man kan ikke se den på deg. Ditt utseende og dine klær er ikke en grunn til at noen skulle mistenke at du har en diagnose.

Om det er noen detaljer, som f.eks. om du ikke røyker/vaper eller har en bukse som ikke er "populær", behøver ikke det å bety at du har en diagnose. Jeg tror ikke de elevene kunne se det på ditt utseende og stil/smak. Det virker jo som du vet hva som er populært og sånn.

Jossie94 skrev:Det är ju konstigt att de va ett fåtal tjejer som såg diagnosen men ingen annan. Jag träffade en psykolog tror jag han var och då efter kanske 5 min så sa han att jag var frisk sedan gjorde jag en riktig utredning med tester osv och då hade jag bara drag av autism och Asperger som blev en egen diagnos.
Ja, det er merkelig at de forsto det, for ikke engang legen sa det og du visste det heller ikke.

Når de sa det til læreren at du har diagnose, hva begrunnet de det med? Hvordan fikk du vite at de hadde sagt det til læreren? Det er merkelig at det skjedde slik, man kan jo fundere på hva de ville oppnå.
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Jossie94 » 2020-07-19 21:52:06

Jag vet inte, jag minns inte hur jag fick reda på det men jag minns att de hade gjort det, kanske om läraren sa något eller så. Det var som sagt märkligt. Alla blev väl chockade för de framgick ju inte att någon annan hade misstänkt en diagnos. Det var som att de bara du har en diagnos. Så de va ju stora anklagelser för man kan ju inte bara anta att någon har en diagnos. Precis som du sa så vet jag ju hur en person med diagnos kan se ut och hur en NT person ser ut därför tycker jag som jag tycker.

Man måste inte skaffa barn eller så, de finns de NT som inte vill ha barn eller om de har diagnoser. En som har Asperger sa tex att jag inte skulle skaffa barn bara för att jag tyckte man skulle vänta med barn då jag tyckte 18-20 åringar som skaffar barn gör det för tidigt och att det verkar vara många som skaffar barn utan att veta ansvaret. Jag har ju mer gammal dags tänk. Att det ska vara stabilt innan man kommer på tanken för dels är de ett ansvar plus att ha barn kostar pengar. Tar jag in ett barn nu när jag inte har det stabilt pga min diagnos bland annat så är jag egoistisk. Jag vill ju komma in i rutiner och så först.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-19 22:21:41

Jossie94 skrev:Precis som du sa så vet jag ju hur en person med diagnos kan se ut och hur en NT person ser ut därför tycker jag som jag tycker.
Ja, mange diagnoser synes jo. F.eks. kan det synes om man har downs syndrom, DiGeorge syndrom, Cerebral parese osv. Det er ikke noe galt med disse diagnosene, men de kan noen ganger ses på utseendet.

Du har du en tilstand som ikke synes på deg. Det ser jo ikke ut som du har en diagnose, så hvordan kunne de tenke det når du ser helt normal ut.

Jossie94 skrev:Det var som sagt märkligt. Alla blev väl chockade för de framgick ju inte att någon annan hade misstänkt en diagnos. Det var som att de bara du har en diagnos. Så de va ju stora anklagelser för man kan ju inte bara anta att någon har en diagnos.
Ja det er jo merkelig. Du så helt normal ut og plutselig sa de at du hadde diagnose. Det må jo ha vært et sjokk. Du så jo normal ut, og viste hva som var populært og sånt. Og de bare... du har en diagnose. Det må ha vært et sjokk. Man kan jo fundere på hvorfor de sa det.

Jossie94 skrev:Jag vet inte, jag minns inte hur jag fick reda på det men jag minns att de hade gjort det, kanske om läraren sa något eller så.
Det var jo et sjokk når de plutselig sa at du hadde diagnose. Derfor husker du nok at de sa det men ikke hvordan det skjedde. Kan det hende at de sa til læreren hva de mente var "feil" og at ordet diagnose ble brukt senere? Diagnose er jo et ganske vanskelig ord for elever.
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-19 22:24:17

@Jossie94: Det er jo veldig bra at du svarer kort og konkret på spørsmål. Jeg synes det er mye lettere å forstå! :-)Happy
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Kidzi » 2020-07-19 22:24:51

Skulle tro att det gör ont när några tjejer i klassen, kanske sådana som inte alltid är snälla och som gick bakom ryggen, faktiskt hade rätt att du har autism.

Man vill verkligen inte att folk man tycker illa om ska ha rätt om saker som handlar om en själv. Förstår verkligen att det känns som ett problem. Då blir det hopblandning av sanning och illa behandling.

Det tar nog tid att försöka skilja de sakerna åt. De kan ju ha haft rätt om autismen men att de ändå var omoraliska i vad de gjorde.

Jag blev ju stressad när jag var mobbad för att jag var tjock fastän jag inte var det. Så då kan jag fatta att det är jobbigare att vara mobbad för något som stämmer.

Men det stämmer ändå inte helt och hållet för mycket ryms i en diagnos. Folk som mobbar för att någon har autism gör de främst av elakhet, dvs deras eget tillkortakommande. Sedan kanske de retar sig på helt fel saker i autismen, kanske saker som inte ens stämmer på just den personen de mobbar. De kan ha hittat på symptom offret inte har. Precis som de sa att jag var tjock. När man istället kanske har andra symptom som de inte vet om.

Man ska aldrig tro på vad en mobbare säger, även om den ytligt verkar ha rätt. Och även om jag varit dundertjock hade de inte fått mobba mig iallafall.
Kidzi
 
Inlägg: 1441
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Jossie94 » 2020-07-19 22:33:39

Men om du nu inte var tjock, vad baserade de då på att du skulle vara det?

Ja alltså de är nog det, att de hade rätt om diagnosen och att jag fick reda det på det sättet. Jag tror alla skulle bli helt ställda om det fick reda på något sådant om de inte visste om det hela själva.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Kidzi » 2020-07-19 22:43:14

Jossie94 skrev:Men om du nu inte var tjock, vad baserade de då på att du skulle vara det?


Jag var bara inte pinnsmal. Några extra kilon och de tyckte jag var en elefant. Men jag förstår nu att det var för att jag hade aspergers som de mobbade mig. De tyckte jag var annorlunda, men de kunde inte sätta fingret på det. På den tiden fanns inte aspergers.

Så eftersom det inte fanns något konkret att mobba för, att jag var annorlunda blev väl för vagt, då hittade de på något som de kunde mobba mig för.

Hade aspergers funnits och de vetat om att jag hade det så hade jag blivit mobbad för det.

Men det var svårt att hitta något inom syndromet att mobba mig för. Jag hade lätt i skolan och de försökte med plugghäst men det fastnade aldrig för samtidigt visste de att jag glömde att läsa på inför prov. Lärarna tyckte bra om mig, jag kände mer samhörighet med dem, men vissa lärare hatade mig, så jag slapp kallas lärarnas gullegris.
Kidzi
 
Inlägg: 1441
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Jossie94 » 2020-07-19 23:02:50

Alla lärare har tyckt om mig men däremot har jag alltid haft problem med kompisar sedan förskolan men jag har aldrig riktigt förstått varför och de kunde inte hitta en diagnos så tidigt heller och jag har ju vart hos psykologer och sådant innan men då var de ju för folk var taskiga. Så hela mitt liv har jag ju gått med ett frågetecken men det har ju inte varit tydligt att det skulle bero på en diagnos.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Jossie94 » 2020-07-19 23:04:14

Och hur får man bevis för något som har hänt om folk inte minns det som hände? Där sitter jag nu.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Kidzi » 2020-07-19 23:27:57

Jag tror att man börjar sticka ut mer i tonåren. Barn i lågstadiet är ju ganska aspiga fastän de sedan blir NT. Det är viktigt med rättvisa, hänsyn, regler, rutiner. Ungar i den åldern är regelfascister. I tonåren blir ungarna istället helt uppslukade av vad gruppen tycker. Båda sakerna har med hjärnans utveckling att göra. Men självklart är det lättare att verka annorlunda när NT-kidsen går igenom en fas som bl a handlar om grupptänk, ökad känsla av pinsamhet och minskad medkänsla.

Jag upplevde mig annorlunda först när jag var runt 13. Innan fanns det barn som liknade mig, men under tonåren fick de den regelmässiga självhjärntvätten som jag aldrig gick igenom.

Att trivas med folk ur en annan åldersgrupp är rätt aspigt. Och hälsosamt. Jag trivdes med min mormor superbra! Sedan gick jag på olika idrotter ett tag och i en var jag som 12-åring med de vuxna och som 10-åring med 7-åringar. Inget av det störde mig. Även nu trivs jag mest med folk som är 10 år äldre än mig.
Kidzi
 
Inlägg: 1441
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-19 23:32:49

@Jossie94: et er faktisk mye lettere å forstå deg nå, for du skriver og svarer veldig konkret!

Jossie94 skrev:Alla lärare har tyckt om mig men däremot har jag alltid haft problem med kompisar sedan förskolan men jag har aldrig riktigt förstått varför och de kunde inte hitta en diagnos så tidigt heller och jag har ju vart hos psykologer och sådant innan men då var de ju för folk var taskiga. Så hela mitt liv har jag ju gått med ett frågetecken men det har ju inte varit tydligt att det skulle bero på en diagnos.
De kunne nok ikke sette en diagnose så tidlig fordi du virket som en NT for dem. Ikke engang psykologene sa at du hadde en diagnose. Derfor kunne ikke du vite at det skulle bero på en diagnose. Du så deg jo bare som en normal jente og de mistenkte ikke noe. Det må ha vært et sjokk.

Jossie94 skrev:Och hur får man bevis för något som har hänt om folk inte minns det som hände? Där sitter jag nu.
Nå når ingen husker noe kjennes det vanskelig. Det hadde nok vært viktig for deg med bevis på hva som skjedde og da er det hardt at de har glemt det som kjennes så viktig. Du fikk jo sjokk den gangen når de sa at du hadde diagnose.

Hvilke spørsmål ville du stilt om de kunne minnes det og svare deg?
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Jossie94 » 2020-07-19 23:36:39

Just nu bryr jag mig inte så mycket om min diagnos, däremot bryr jag ju mig om att folk ser saker på mig som jag tycker är lite kränknade. Dvs att de ser något på mig som gör att folk inte vill bli vän. Det kan vara vad som helst, försöker jag lära känna nya människor i sociala sammanhang, så är det som att de bestämt sig för att jag är konstig. Jag vet ju inte hur det ser ut när jag gör saker i verkställigheten heller, men ibland tänker jag att om någon filmar mig så kanske jag kan se vad det är andra ser som skulle vara konstigt / att folk kan se att jag har en diagnos. Jag hatar att känna att jag inte fattar det där medan andra tycker att det är självklart eller uppenbart med att jag har en diagnos.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Jossie94 » 2020-07-19 23:43:45

Jag hade velat att det skulle antingen berätta deras perspektiv på det hela eftersom det nu tydligen var så himla stort, så att hela skolan visste om det. Eller att de ber om ursäkt åtminstone, men tyvärr så har väldigt få kunnat säga någonting om det hela, för de inte minns, knappt minns de att de gick i gymnasiet som också känns konstigt. Ofta man inte minns det XD

Jag fick bara för mig att om folk mognade så trodde jag att man kunde prata om saker på ett mer vuxet sätt, men dessa personer är inte vuxna trots att vissa har barn osv. De är snarare 10 år. De tycker fortfarande inte att de har gjort något fel. Däremot den enda som var genuint ärlig och bad om ursäkt var faktiskt en utav de personerna som var taskigast. Fast jag tycker nu i efterhand att resterande är mycket taskigare för de är värre det som de gör nu, än de som mobbade mig gjorde då.

Okej, jag ska försöka skriva kortfattat om det nu är enklare att få folk att förstå.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-19 23:50:35

Du skriver fortsatt kort nok og det er fint!

Jossie94 skrev:Just nu bryr jag mig inte så mycket om min diagnos, däremot bryr jag ju mig om att folk ser saker på mig som jag tycker är lite kränknade. Dvs att de ser något på mig som gör att folk inte vill bli vän. Det kan vara vad som helst, försöker jag lära känna nya människor i sociala sammanhang, så är det som att de bestämt sig för att jag är konstig.
Ja, det forstår jeg kan være krenkende. De kan jo ikke se på utseendet ditt at du har en diagnose. Det kan de ikke når du ser helt vanlig ut, eller som de som er populære f.eks.

Da kjennes det så klart krenkende om man opplever at noen avviser en på grunn av første inntrykket. Da kjennes det nok som de ser på deg som om du ikke er normal.

Jossie94 skrev:Jag vet ju inte hur det ser ut när jag gör saker i verkställigheten heller, men ibland tänker jag att om någon filmar mig så kanske jag kan se vad det är andra ser som skulle vara konstigt / att folk kan se att jag har en diagnos. Jag hatar att känna att jag inte fattar det där medan andra tycker att det är självklart eller uppenbart med att jag har en diagnos.
Eksakt, du kan jo ikke vite hvordan adferden ser ut for andre. Det er klart det er vanskelig når andre åpenbart mistenker noe og man ikke engang vet årsaken.

Det kanskje føles som de tenker noe urettferdig om deg. De ville sikkert hatt det kult med deg om de ble kjent med deg, men man kan jo ikke tvinge dem. Da er det ikke lett å bevise at man er kul å henge med og sånt!

Det kan være en god ide du hadde med å få noen til å filme, men noen vil kanskje ta det negativt om det ikke er avtalt. Finnes det noen som kan observere deg i en sånn situasjon og som kan analysere og si hva de kan ha reagert på?
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Kidzi » 2020-07-19 23:51:10

Kan ju vara svårt att starta en ny vänskap. Men en grej som kan funka är att man tar ett litet steg och låter blivande kompisen ta ett litet steg, sedan fortsätter man så. Det kan alltid bli jättefel när man tar första steget, så det är bara att hålla andan och hoppas.

Med min bästa kompis hoppade vi bara över alla steg, men eventuellt har vi känt varandra i tidigare liv eller också är det bara att hon också har NPF och ganska gränslös. Hon bodde i en annan stad och ringde till mig, vi kände inte varandra, hade bara träffats. Hon hade tråkigt och hade inget jobb. Själv hade jag studieuppehåll. Så jag sa att hon skulle komma och bo med mig i min studentetta ett tag. Sedan dess var vi kompisar.

Detta skulle aldrig gått med en person med mer gränser, det skulle skrämt bort dem. Med andra har jag tagit långsamma steg. Pratat på nätet, kollat vad som finns att göra, frågat om de vill göra något tillsammans båda är intresserade av. Ibland har det inte funkat ändå, man har inte passat ihop men allafall inte blivit ovänner.

Så, tar man för stort steg kommer den andra att backa och bli skrämd.

Det är bra att ha kompisar från alla läger, men tror det kanske är bäst att öva på NPF:are först. Gå på aspergerträffar t ex. Fastän man kanske socialiserar lite annorlunda så kommer den övningen göra att det blir lättare.

En grej som många gör som de inte fattar själva är att de väljer bort vänner. De tror att andra bara väljer bort en. Men om man inte är öppen så blir det inte många vänner. Dvs vännerna måste inte precis matcha en i stil och intressen och det är superOK med åldersskillnad.

Att man är snäll uppskattas av de flesta. Så att jobba på sin egen godhet är inget fel.
Kidzi
 
Inlägg: 1441
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-19 23:58:40

Jossie94 skrev:Jag hade velat att det skulle antingen berätta deras perspektiv på det hela eftersom det nu tydligen var så himla stort, så att hela skolan visste om det. Eller att de ber om ursäkt åtminstone, men tyvärr så har väldigt få kunnat säga någonting om det hela, för de inte minns, knappt minns de att de gick i gymnasiet som också känns konstigt. Ofta man inte minns det XD
Det må være veldig hardt at de ikke husker noe som er så viktig for deg. Det må ha vært et sjokk for deg. Elevene sa til læreren at du hadde diagnose og plutselig visste hele skolen det. Det var sikkert et sjokk, siden det ikke kan sees på deg.

De burde huske dette og fortelle sitt perspektiv. Man kan jo fundere på om det finnes en måte å få dem til å huske det på. Man kan jo tenke på at de kanskje ikke husker dette som noe dårlig om deg, siden de har glemt det.
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-20 0:00:10

Jossie94 skrev:Okej, jag ska försöka skriva kortfattat om det nu är enklare att få folk att förstå.
Ja, takk. Det er kjempebra. Det er faktisk mye enklere å forstå nå som du skriver og svarer så konkret og kortfattet! :D
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Jossie94 » 2020-07-20 0:05:53

Jag har ju tyckt att jag har varit trevlig social osv men då har ju folk bara typ, vem är hon den där Konstiga typen? Absolut om man inte klickar, men problemet är ju att de inte ens är villiga att försöka lära känna nya folk. Det var bland annat det som hände på de sociala tillställningarna jag var på. De hade redan bestämt sig kände det som att jag var konstig, fast jag knappt hade sagt något. Då var det någon som sa att det finns de som bara stänger ute folk utan någon som helst anledning.

Det som stör mig är ju att de här personerna som jag försökte hälsa på eftersom de kände min sambos syster, så var det ju inget konstigt då att hälsa på dem, men detta var tydligen 30 åringar med flickvän/fru och barn och då trodde jag ju att man kunde hälsa. Det kan ha varit ett missförstånd pga hög musik, men det kändes så himla personligt, som om jag hade gjort något och jag fattade inte vad. De kan också ha varit att de hade druckit osv, men hela kvällen kändes så weird. Ena satt och kollade på mig och det kändes som om han undrade vad fasiken jag gjorde där. Att han kollade på mig så mycket och inte hade hälsat eller något kändes bara skumt,typ obehagligt.
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-20 0:10:38

Nå skrev du en litt lengre tekst, men den er fortsatt konkret og kortfattet så det er bra. Jeg skal legge meg nå og kommer til å svare i morgen.
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-20 9:57:14

Jossie94 skrev:Jag har ju tyckt att jag har varit trevlig social osv men då har ju folk bara typ, vem är hon den där Konstiga typen? Absolut om man inte klickar, men problemet är ju att de inte ens är villiga att försöka lära känna nya folk. Det var bland annat det som hände på de sociala tillställningarna jag var på. De hade redan bestämt sig kände det som att jag var konstig, fast jag knappt hade sagt något. Då var det någon som sa att det finns de som bara stänger ute folk utan någon som helst anledning.
I ulike sosiale sammenhenger vil jo du gjøre som man ofte gjør i sosiale sammenhenger. Du vil jo prate og ha det kult sammen med andre. Du vil jo prate og ha det hyggelig du også.

Derfor må det være veldig vanskelig og merkelig for deg når de bare kaster et blikk på deg når du knapt har sagt noe. Da har de nesten bare sett på deg og så er det som at de tenker du er merkelig og stenger deg ute. Det blir jo sikkert et sjokk når du prøver å være hyggelig. Du ser jo normal ut og man kan ikke se på ditt utseende at du har en diagnose. Man kan jo fundere på hva det, for man kan jo ikke se på ditt utseende.

Det må være noe annet som gjør at de avviser deg sånn. Man kan ikke se din diagnose som man kan se f.eks. Downs Syndrom. Det var en god ide å filme adferden, men fremmede vil nok synes det er merkelig om du filmer dem. Kanskje du kan få noen til å observere din adferd i en sånn situasjon og analysere det med deg?
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-20 10:00:37

Din kommunikasjonsstil er faktisk mye forbedret når du skriver så kort. Det er virkelig en stor forskjell. Det er bra at du fortsetter med det, for jeg tror det gir gode resultater. :D
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Jossie94 » 2020-07-20 11:00:46

Jag tycker din norska (?) är väldigt bra, jag förstår typ allt du skriver. Även fast jag inte kan norska så är det lätt att gissa sig fram vad du menar. Jag blandar ihop norska och danska :P
Jossie94
 
Inlägg: 582
Anslöt: 2019-06-25

Vad anser ni är normalt?

Inläggav Batte » 2020-07-20 11:02:30

Jossie94 skrev:Jag tycker din norska (?) är väldigt bra, jag förstår typ allt du skriver. Även fast jag inte kan norska så är det lätt att gissa sig fram vad du menar. Jag blandar ihop norska och danska :P
Takk, det var hyggelig skrevet av deg! :-)005
Batte
 
Inlägg: 6008
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in