Utbränd av autism och panik av minsta lilla planerade saker

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Utbränd av autism och panik av minsta lilla planerade saker

Inläggav Teagirl » 2019-03-17 14:40:15

Micke skrev:Jag känner igen mig i en del utav det du beskriver Teagirl och tänker därför dela med mig utav en del tips på hur jag själv anpassat tillvaron för att hantera min sensoriska överkänslighet för att må bättre. Kanske är här något du kan använda.

Jag har alltid bomull i öronen då jag tycker att det ger mig en mer normal hörsel och förstår inte idag hur jag har klarat mig utan detta tidigare. Det filtrerar bort och dämpar mycket och minskar därmed den inre stressen. Ibland har jag en styck bomullsboll i varje öra, ibland två när det behövs, och byter ut dom dagligen.
<<<<<<<<<<<<<<kkmngef¨

När jag sover eller vilar använder jag även öronproppar i silikon för att slippa alla ljud. Det är rätt skönt.

Jag är ljuskänslig och använder solglasögon om det är ljust ute, men även inomhus. Dock inte hemma, för jag har mörkläggande gardiner och kan därför bestämma själv hur mycket ljus jag vill ha in i varje rum. Och jag använder mig inte utav någon stark belysning, snarare är den ganska dämpad i de flesta rum. Persienner finner jag otillräckliga utom i köket av någon anledning.

Jag har en bra temperatur i mitt badrum (och i lägenheten i övrigt, sällan eller aldrig under 23 grader) så jag fryser sällan när jag klär av mig. Jag brukar spola duschvatten en stund tills temperaturen jämnat ut sig, gärna med varmt vatten så att badrummet samtidigt värms upp. Har man då badrumsdörren stängd brukar det inte kännas kallt alls när man kliver ur duschen senare. Kan man duscha minst varannan dag så är det positivt för välmåendet.

Liksom jag finner det viktigt att sköta sin hygien, så tycker jag också det är viktigt att ha ordning och reda och rent omkring sig i hemmet. Var sak skall vara på sin optimala plats. Men det skall också vara praktiskt och bekvämt. Jag har möjlighet att sitta eller ligga i sängen och se på tv, och när jag är vid datorn sitter jag bekvämt i en fåtölj. Kanske inte det mest ergonomiska dock, men än så länge har jag inte fått några problem utav det. Datorbordet är ett soffbord, och mellan bord och fåtölj har jag en pall i samma höjd där jag har datormusen. Det gör att jag kan sitta bekvämt utan att behöva anstränga armen vilket är bra när man sitter mycket vid datorn.

Jag har fördelen av att kunna vara själv nästan hur mycket jag vill och i stort sett när jag vill, men också möjligheten att vara social emellanåt när jag känner för det (sjukpensionär och singel).

I nuläget har jag SSRI (pga panikångest) och det gör mig lite avtrubbad vilket är både bra och dåligt kan jag tycka. Jag har också möjlighet att ta sobril om jag ska åka iväg t ex för att minska ångest.

Om du varit extra trött dom senaste veckorna och bor i nedre halvan av landet så kan du ju kolla upp så du inte är allergisk mot hasselpollen. Själv får jag ibland huvudvärk utav det, blir extra trött och mer stresskänslig.

Att röra på sig och äta regelbundet är förstås viktigt, men det har ju redan nämnts i tråden och jag har sett många bra tips här angående detta.


Tack för många tips, en del saker gör jag redan och vissa är nya så det ska jag ta till mig.
Hur reagerar folk om dom ser att du har bomull öronen? Själv måste jag ha lågt ljud på allt jag lyssnar på, ska jag slappna av eller försöka komma ner i varv har jag ibland en pod på. Ibland inget alls. Men lyssnar jag på podden så har jag ljudet på det allra lägsta som går, så pass att om man rör sig en cm hör man inget, eller om man flyttar huvudet på kudden lite så hör man inget heller. Har alltid varit sjukt ljudkänslig och bett familjen sänka ljudet på allt,när jag hade akvarium var jag tvungen att stänga av pumpen över natten för att jag inte stod ut annars och fiskarna överlevde i alla fall :wink: Har alltid fått skäll för min ljudkänslighet, önskar att jag fått diagnosen tidigare så att alla mina "irriterande" saker hade fått lite mer förståelse. :-)004 Silikonöronproppar äger, vanliga gör ju ingen nytta alls...

Solglasögon går inte, har vanliga glasögon och sådana där dubbelslipade är alldeles för dyra och jag mår illa av det ljuset som blir, står inte ut. Gud vad olika det kan vara!

Mitt badrum är också varmt, jag spolar vattnet så det blir varmt men det är svårt att få till det perfekt. Jag har nog nackdelen att ha långt hår som blir så blött, jag flätar det och sätter upp det i duschen men sen att dra något över huvudet när det är blött är bland det värsta jag vet. Har hittat lösningen nu att jag har en hoodtröja med dragkedja som jag tar på mig direkt när jag kommer ut och har tills håret torkat lite. Hela proceduren med dusch och hår tar flera timmar och är hemskt så jag får tvinga mig att göra det en gång i veckan, får skriva in det i kalendern när så när jag vet när jag gjorde det senast. Däremellan torkar jag mig med våtservetter.

Jag sitter alltid i soffan, både med datorn och när jag ser på TV, ej ergonomiskt men sen har bara barstolar och hög köksbänk då man hamnar i att stirra in i köksvitvarorna. Och det allra viktigaste är att i soffan har jag min största lugnan faktor bredvid mig nämligen min hund.

Jag vill ibland träffa folk men det finns inte alltid någon att träffa och nu har jag precis tappat en av mina två bästa kompisar pga missförstånd så nu vet jag inte riktigt hur det blir. Sen har jag ändå ett starkt behov att vara själv så det måste vara balans där, har mycket mindre socialt behov än någon jag känner och att klara typ 1-2 timmar fattar inte folk, att jag går hem tidigare från mitt eget 30-års firande än alla gäster kanske ses som otrevligt och udda men det är så jag är :-)051

Klarar inte av några kurser jag gått utan att gå hem innan tiden är slut... Har också tät kontakt med sjukvården pga anorexin och mitt mående. Och har precis börjat en samtalsgrupp på AST-teamet där jag ska gå varannan vecka. Som ett exempel i veckan som kommer så ska jag till Vårdcentralen på måndag, och vårdcentralen måste jag tyvärr boka ännu en tid till för blodprover pga anorexin, jag ska prata med dietisten på tisdag, träffa fysioterapeuten på onsdag och på torsdag ska jag träffa en undersköterska för vägning och fysisk kontroll och därutöver är det ju liksom allt annat i livet...

Jag får "skäll" för mitt mörka hem, i förra lägenheten där jag bodde i 8,5 år drog jag aldrig upp persiennerna på alla år, andra som kom på besök störde sig på det och kunde dra upp dom och tycka det var konstigt att ha mörkt året runt. Skönt att inte vara ensam om det behovet! Jag ligger med filtar över huvudet för att det ska bli mörkt när det blir för mycket. Har dock tränat på att ha gardinerna uppe och kommit halvvägs, vinklade så det inte kommer in för mycket. Och så vill jag minska insynen.

Men hur gör du för att behålla ordningen? Jag har en låda i köket som från början var ganska tom men som bara växer med skrot. Tycker dock att jag är 99% bättre än förr. Försöker lägga tillbaka allt direkt när jag använt det och har lagt till det på min fysiska lista över punkter som ingår när jag städar så det hjälper.

Tröttheten är ständig och jag varken vill eller orkar det jag vill eller borde och får tvinga mig eftersom jag knappt ser någon mening i det. Just nu vill jag inte träffa någon men får tvinga mig, skulle helst bosätta mig på toppen av ett berg med min hund där jag inte har något alls att göra, inga måste, inget socialt, inget praktiskt som att handla eller städa eller ta hand om mig själv.

Mat och motion... Egentligen vill vården inte att jag rör mig alls pga anorexin och min vikt och blodtryck osv men har fått ett undantag pga hunden och att jag ju måste handlat och sånt. Jag brukar älska att vara ute och gå men nu känns det som att det mest är anorexin tvång, det har jag haft i 15 år. Men ofta har det varit glädje också men nu är det som sagt tvång och för hundens skull.

Mediciner är jag överbelamrad av, äter Venlafaxin, Lamotrigin, Zyprexa, Stesolid, Lergigan, Xanor, Theralen, Propavan, Imovane och kanske någon mer som jag glömt.
Teagirl
 
Inlägg: 102
Anslöt: 2014-11-27

Utbränd av autism och panik av minsta lilla planerade saker

Inläggav Micke » 2019-03-18 23:46:18

Teagirl skrev:Tack för många tips, en del saker gör jag redan och vissa är nya så det ska jag ta till mig.
Hur reagerar folk om dom ser att du har bomull öronen? Själv måste jag ha lågt ljud på allt jag lyssnar på, ska jag slappna av eller försöka komma ner i varv har jag ibland en pod på. Ibland inget alls. Men lyssnar jag på podden så har jag ljudet på det allra lägsta som går, så pass att om man rör sig en cm hör man inget, eller om man flyttar huvudet på kudden lite så hör man inget heller. Har alltid varit sjukt ljudkänslig och bett familjen sänka ljudet på allt,när jag hade akvarium var jag tvungen att stänga av pumpen över natten för att jag inte stod ut annars och fiskarna överlevde i alla fall :wink: Har alltid fått skäll för min ljudkänslighet, önskar att jag fått diagnosen tidigare så att alla mina "irriterande" saker hade fått lite mer förståelse. :-)004 Silikonöronproppar äger, vanliga gör ju ingen nytta alls...

Solglasögon går inte, har vanliga glasögon och sådana där dubbelslipade är alldeles för dyra och jag mår illa av det ljuset som blir, står inte ut. Gud vad olika det kan vara!

Mitt badrum är också varmt, jag spolar vattnet så det blir varmt men det är svårt att få till det perfekt. Jag har nog nackdelen att ha långt hår som blir så blött, jag flätar det och sätter upp det i duschen men sen att dra något över huvudet när det är blött är bland det värsta jag vet. Har hittat lösningen nu att jag har en hoodtröja med dragkedja som jag tar på mig direkt när jag kommer ut och har tills håret torkat lite. Hela proceduren med dusch och hår tar flera timmar och är hemskt så jag får tvinga mig att göra det en gång i veckan, får skriva in det i kalendern när så när jag vet när jag gjorde det senast. Däremellan torkar jag mig med våtservetter.

Jag sitter alltid i soffan, både med datorn och när jag ser på TV, ej ergonomiskt men sen har bara barstolar och hög köksbänk då man hamnar i att stirra in i köksvitvarorna. Och det allra viktigaste är att i soffan har jag min största lugnan faktor bredvid mig nämligen min hund.

Jag vill ibland träffa folk men det finns inte alltid någon att träffa och nu har jag precis tappat en av mina två bästa kompisar pga missförstånd så nu vet jag inte riktigt hur det blir. Sen har jag ändå ett starkt behov att vara själv så det måste vara balans där, har mycket mindre socialt behov än någon jag känner och att klara typ 1-2 timmar fattar inte folk, att jag går hem tidigare från mitt eget 30-års firande än alla gäster kanske ses som otrevligt och udda men det är så jag är :-)051

Klarar inte av några kurser jag gått utan att gå hem innan tiden är slut... Har också tät kontakt med sjukvården pga anorexin och mitt mående. Och har precis börjat en samtalsgrupp på AST-teamet där jag ska gå varannan vecka. Som ett exempel i veckan som kommer så ska jag till Vårdcentralen på måndag, och vårdcentralen måste jag tyvärr boka ännu en tid till för blodprover pga anorexin, jag ska prata med dietisten på tisdag, träffa fysioterapeuten på onsdag och på torsdag ska jag träffa en undersköterska för vägning och fysisk kontroll och därutöver är det ju liksom allt annat i livet...

Jag får "skäll" för mitt mörka hem, i förra lägenheten där jag bodde i 8,5 år drog jag aldrig upp persiennerna på alla år, andra som kom på besök störde sig på det och kunde dra upp dom och tycka det var konstigt att ha mörkt året runt. Skönt att inte vara ensam om det behovet! Jag ligger med filtar över huvudet för att det ska bli mörkt när det blir för mycket. Har dock tränat på att ha gardinerna uppe och kommit halvvägs, vinklade så det inte kommer in för mycket. Och så vill jag minska insynen.

Men hur gör du för att behålla ordningen? Jag har en låda i köket som från början var ganska tom men som bara växer med skrot. Tycker dock att jag är 99% bättre än förr. Försöker lägga tillbaka allt direkt när jag använt det och har lagt till det på min fysiska lista över punkter som ingår när jag städar så det hjälper.

Tröttheten är ständig och jag varken vill eller orkar det jag vill eller borde och får tvinga mig eftersom jag knappt ser någon mening i det. Just nu vill jag inte träffa någon men får tvinga mig, skulle helst bosätta mig på toppen av ett berg med min hund där jag inte har något alls att göra, inga måste, inget socialt, inget praktiskt som att handla eller städa eller ta hand om mig själv.

Mat och motion... Egentligen vill vården inte att jag rör mig alls pga anorexin och min vikt och blodtryck osv men har fått ett undantag pga hunden och att jag ju måste handlat och sånt. Jag brukar älska att vara ute och gå men nu känns det som att det mest är anorexin tvång, det har jag haft i 15 år. Men ofta har det varit glädje också men nu är det som sagt tvång och för hundens skull.

Mediciner är jag överbelamrad av, äter Venlafaxin, Lamotrigin, Zyprexa, Stesolid, Lergigan, Xanor, Theralen, Propavan, Imovane och kanske någon mer som jag glömt.


Jag har kommit förbi det där med att vara alltför brydd om vad andra tänker. Man får hellre tycka jag är konstig med bomull i öronen (och solglasögon när det inte är solsken) än att jag mår dåligt. Det som räknas främst tänker jag är hur man mår och hur man är mot andra. Men jag tycker mig inte märka så mycket reaktioner, då är jag iofs inte så uppmärksam på det då jag inte bryr mig nämnvärt som sagt speciellt när det gäller människor jag inte känner. Dom som frågar får lära sig av mig att man kan vara ljudkänslig och alltså faktiskt ha för bra hörsel likaväl som man kan ha dålig hörsel. Därmed så bidrar jag till att sprida kännedom om detta problem. Det har väl hänt att jag skämtat också och sagt att jag har bomull för att filtrera bort skitsnack.

Men okända människor på stan frågar normalt inte. Sen kan man ju dölja bomullen om man vill med en mössa eller med hörlurar, eller med sådana där in-ears eller vad dom heter. Jag brukar ibland lyssna på musik när jag handlar då det kan göra det lättare att hantera den panikångestproblematik som jag har, dock har jag inte känt att jag behövt det den sista tiden.

Det är enklare att ha bomull i öronen och anpassa ljudnivån på det viset, än att försöka anpassa omvärlden till ens egna hörselnivå. Och är man högsensorisk och upplever omvärlden alltför påtagligt kan det vara nödvändigt att på olika vis skärma av lite för att kunna hantera den och att kunna ha den distans till omvärlden som kan betraktas som normal och som kan vara nödvändig för att man ska må bra.

Du mår illa av att använda dubbelslipade glasögon? Skulle kontaktlinser och vanliga solglasögon kunna fungera tror du, eller är det helt kört med solglas?

Att ha långt hår är självförvållat. :-) Om hela proceduren tar flera timmar förstår jag att det inte blir så ofta. Själv tar det väl mig oftast inte mer än någon kvart tills jag är påklädd igen skulle jag tro.

Att inte kunna vara social några längre stunder kan man nog inte göra annat åt (utöver anpassningar) än att försöka förklara detta för folk, att man är introvert och att det tar på krafterna att vara social. Sen kan man bara hoppas att dom förstår. En del gör det, andra inte. Själv har jag inget behov i nuläget utav kompisar IRL, men då har jag en stor familj och barn och barnbarn att umgås med. Och möjligheten att få en kontaktperson genom LSS igen om jag känner att detta inte räcker. Med denne kan man umgås kravlöst i lagom portioner.

Jag är inte så insatt i anorexi. Kan det vara ett symptom på - alltså en verkan av - inre stress? Det vore väl bra att komma på orsaken till det tänker jag, för att kunna komma till rätta med det. Själv har jag enbart det problemet att kroppen får lite ångest/blir lite stressad när jag ätit middag, fastän att jag äter små portioner och i hög grad undviker salt och kryddor. Därför vilar jag alltid en runda efter middagen så känns det bättre sen.

Som sagt mörkergardiner rekommenderas ifall att du är lika ljuskänslig som jag är, det finns dom som ser snygga ut tycker iaf jag. Mitt råd är att strunta i vad andra tycker, dom visar ju bara att dom inte förstår. Jag ser oss som är högsensoriska som föregångare i det här avseendet då jag tror att denna problematik kan komma att bli vanligare med tiden, och vi bidrar därmed till att sprida kännedom om detta. Som föregångare i något avseende får man tyvärr räkna med motstånd och oförståelse. Jag tror inte det är korrekt att förklara våra svårigheter som (enbart) beroende på en sämre filterfunktion i hjärnan. Jag tror man ibland är för snabba med att hitta fel på sådant som avviker, speciellt om det medför svårigheter. Jag tror inte det är fel på oss i grunden, bara att vi inte är så jättekompatibla med den här världen i vissa avseenden. Med det sagt så är det ju bra att man tar våra svårigheter på allvar förstås.

För att behålla ordningen så försöker även jag att lägga tillbaka saker när jag använt dom, och ibland går jag igenom en låda eller ett skåp och gallrar bort det jag inte behöver (säljer, skänker eller kastar). För visst samlar man ju på sig saker. Jag kan även välja att förvara det i källarförrådet ifall det finns risk att man skulle ångra sig annars, men någon gång får jag ju gallra där också förstås. När jag köper t ex ett klädesplagg så försöker jag samtidigt att rensa ut ett gammalt, för att försöka undvika att lagra på mig onödigt mycket.

Jag kämpar också med trötthet till och från, i synnerhet nu när pollensäsongen kört igång. Förutom att vila middag så sover jag också en runda mitt på dagen för att få förnyad energi. Men jag är även rastlös emellanåt och det är bra så jag får saker gjorda och kommer ut och rör på mig. Gör jag inte det kan det bli att jag både är rastlös och trött på samma gång, och det är bara drygt. Sen jag började med SSRI sover jag tyvärr inte så länge på natten som jag skulle vilja.

När du tar så mycket mediciner så får man ju förmoda att dom verkligen gör nytta också. Enligt min erfarenhet så är det både för och nackdelar med alla psykmediciner så man bör väl inte ta mer än man behöver.


Det finns mer jag känner igen mig i det du skrivit men som jag inte nämnt därför att jag inte hade något att komma med. Självklart äter jag helst själv t ex, och visst brukade man skärma av med att ställa flingpaket på strategiska platser och ofta med att läsa en serietidning samtidigt. Mitt ex var likadan i det avseendet, så vi brukade äta middag bredvid varandra och se på tv samtidigt. Funkade jättebra.
Micke
 
Inlägg: 2205
Anslöt: 2005-10-12

Utbränd av autism och panik av minsta lilla planerade saker

Inläggav Fretshi » 2019-03-21 16:49:48

Budskapet det som inte dödar det härdar passar nog in att eftersträva.

Om man blir störd av ljud kan man tänka "det är inte ljudet som stör dig utan du som stör ljudet"
Fretshi
 
Inlägg: 860
Anslöt: 2015-05-26

Utbränd av autism och panik av minsta lilla planerade saker

Inläggav Trefjorton » 2019-03-21 17:43:50

Fretshi skrev:Budskapet det som inte dödar det härdar passar nog in att eftersträva.

Om man blir störd av ljud kan man tänka "det är inte ljudet som stör dig utan du som stör ljudet"


Jag vet inte om jag tror på detta längre. Jag gjorde det förut. Personligen har jag väldiga sensoriska problem, och det jag gjorde var att gå på promenader, och ställen där jag normalt blir galen av. Utvecklingen var så lite, och nu är att tillbaks till det jag var innan.

Jag pushar mig dagligen, och det kommer jag alltid göra, men det leder bara till utbrändhet.

Hur ska man göra i en sån här sits?

(det blev över 20 dagars "promenader" i rad innan jag gav upp. Jag gick också till krogområden för här är det saker som händer som mest).

Teagirl tar mediciner, och det är nog den slutliga terapin som finns.

Kanske bör finnas fler trådar om medicin, då inget annat hjälper oss (om ens medicinen gör det?).
Trefjorton
 
Inlägg: 100
Anslöt: 2018-07-14

Utbränd av autism och panik av minsta lilla planerade saker

Inläggav Micke » 2019-03-21 17:53:13

Fretshi skrev:Om man blir störd av ljud kan man tänka "det är inte ljudet som stör dig utan du som stör ljudet"

Hur skulle det hjälpa att tänka att det är du som stör ljudet istället för tvärtom? Då får man nästan lura sig själv då man ju är mottagaren och då ljudet som absorberas utav en själv i regel är en försvinnande liten del utav det som kommer ifrån ljudkällan. Men visst kan man säkert lära sig att acceptera vissa ljud och det är väl det du menar, att man på så vis inte skall störa sig på dom. Men troligtvis går det bara till en viss gräns utan att det kostar på.
Micke
 
Inlägg: 2205
Anslöt: 2005-10-12

Utbränd av autism och panik av minsta lilla planerade saker

Inläggav nomemorytoday » 2019-03-21 17:58:36

Fretshi skrev:Om man blir störd av ljud kan man tänka "det är inte ljudet som stör dig utan du som stör ljudet"

ANClurar låter betydligt enklare.
nomemorytoday
 
Inlägg: 1498
Anslöt: 2018-01-13

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in