Hej!

Den har artikeln handlar om att Attention Uppsala har skapat en hemsida där barn, ungdomar, föräldrar, lärare och vårdpersonal i Uppsala län kan söka information om funktionshindren ADHD, Tourettes syndrom, Aspergers syndrom och Autism m.fl.

Här är länken:

http://www.unt.se/uppland/uppsala/unik- ... 94&st=0m0s

mvh Noli

* Barn
* Ungdom
* Föräldrar
* Lärare
* Vårdpersonal


Jag är inget av dem.

Var är själva hemsidan då?

Det stod väl i artikeln.

Ojdå, det gjorde den visst. Väl dold i texten.

sjalvhjalppavagen.se

Skaffa dig bra sömnvanor
Regelbundna rutiner kring sängdags
Regelbundna tider för sängdags och uppstigning
Gå till sängs när man är sömnig
Gå igenom problem, bekymmer och planering i god tid innan sängdags
Regelbunden fysisk aktivitet, frisk luft och ljus under dagarna

Grrrr. Det där har aldrig funkat för mig. Hur kan man bara fortsätta upprepa såna där gamla floskler utan att kolla om de faktiskt fungerar?

Varianten för barn:

Sömn
Ofta kanske du tycker att du inte är trött och inte vill lägga dig när mamma/pappa säger till. Men det är viktigt att du sover ordentligt för att kunna orka med dagis eller skola.

Dubbelgrrrrr. Gud så hjälpsamt! Som om man själv kunde välja när man ska bli sömnig.

Hej Inger m.fl.

Jag har också kollat hemsidan. Det där råden för bra sömnvanor är mer avsedda för barn och ungdomar med NPF för att de ska orka med dagis och skola, eftersom hemsidan handlar om barn och ungdomar med NPF.

Jag reagerade också på att livet ska vara så inrutad enligt de här råden, men det är nog mer för barn och ungdomar, inte för oss vuxna.

mvh Noli

Jo jag fattade det men jag tänkte på när jag var barn, jag hade extremt svårt att somna på kvällen, fick ligga och fantisera om saker timma efter timma innan jag lyckades somna.

Tycker det är så absurt att små barn ska behöva lägga sig viss tid som kanske inte stämmer med deras biologiska klocka bara "för att de ska orka med dagis (!) och skola." Som om det var ett jobb de skulle gå till fast de är barn.

Nu fick jag en deja vu. Som om vi hade haft exakt den här diskussionen förut. Har vi det?

Om barnet vägrar att gå och lägga sig vid utsatt tid så borde man låta barnet få vara uppe en stund till eller några timmar till om kvällen tills han eller hon blir trött och vill gå och lägga sig, tänker jag tvärtom de flesta barnexperter och TV-nannysar.

mvh Noli som vågar tänka annorlunda tankar.

Skaffa dig bra sömnvanor

Vilka då, bortsett från att ligga raklång halft medvetslös.

Regelbundna rutiner kring sängdags

Typ vadå, borsta tänderna och klä av sig?

Regelbundna tider för sängdags och uppstigning

När jag till slut somnar är det stört omöjligt att vakna.

Gå till sängs när man är sömnig

Nähä!

Gå igenom problem, bekymmer och planering i god tid innan sängdags

Upptar all den vakna tiden.

Regelbunden fysisk aktivitet, frisk luft och ljus under dagarna

Och exakt när fan ska man hinna jobba då?

Ska vi lägga till några.
- Stå inte på huvudet om det gör dig yr.
- Kläm inte fingrarna om du är känslig för smärta.
- Titta alltid både till vänster och höger innan du korsar gatan.

DUH!

Regelbunden fysisk aktivitet, frisk luft och ljus under dagarna

Varför kommer jag att tänka på Hitler-Jugend..?

Många barn med Aspergers syndrom kan själva föredra att sitta och se på samma film på TV eller spela TV-spel. Det krävs därför av omgivningen att sätta igång aktiviteter. Det är då viktigt att uppmuntra till strukturerad fysisk träning eller idrottsaktiviteter.

Huga! Hade nån tvingat mig till sånt när jag var liten skulle jag mått pyton.

Typ så sgtbaker... det är fan ingen ordning på allting

När jag var liten så hade jag problem med rutiner vid sömngående. Jag kunde vara vaken längre. Jag hade nog behövt få hjälp med det, men jag hade åtminstone inget tvång att somna vid en viss tid. (det skulle nog fått motsatt effekt)

Den bästa lösningen hade varit att börja skolan vid 10 istället för 8... men det kunde man ju glömma..

Inger

Ja, de där "aktiviteterna" och "gemenskaperna" som skulle vara så nyttiga skapade kontinuerligt återkommande ångest som jag minns.
Inte lite vanlig ängslighet utan fullfjädrad existentiell rå-ångest.
Att bli ivägtvingad för att ha "roligt" där det "roliga" var direkt plågsamt och helt emot min natur.

-Achtung - nu schka du ha kül!!
-Men försök att se lite glad ut!

Att bli vuxen är som sagt ett otroligt privilegium och idag förbehåller jag mig rätten att misstro hurtiga auktoriteter. Jag skiter fullkomligt i deras eventuella välvilja och går på min gut feeling.

Min hjärna lever efter en 25-26 timmars dygn.
Om jag inte har några "tvingande" åtaganden flyttas sänggåendet, och därmed också uppvaknandet framåt med c:a 1 timma per dygn.

Tar tyvärr för lång tid att låta det gå runt av sig självt så oftast blir till att köra ett 48 timmars arbetspass tills man tuppar av av ren utmattning.
Sen är det oftast inga problem med att somna i "rätt" tid de kommande dagarna.

Appropå: http://xkcd.com/320
Jag har experimenterat en del med dygnsrytmen förut, men inget så välstrukturerat som 28-timmars-varianten som illustreras ovan. Man kanske ska ta och göra ett allvarligare försök. Problemet blir väl att jag väldigt gärna vill sova middag (något som jag tyvärr misslyckas med för det mesta).

Jag klarar av idiot-dygnsrytmer.. men jag skulle nog må bäst av ett vid behovs samhälle där alla ställde klockan efter mig..

Det viktigaste för min dygnsrytm just nu är: Jag somnar vid 12 om jag får ta sömnmedicin. Sover oftast 6-10 timmar mer eller mindre beroende på humör. Jag är ständigt sömnig från 6-12 på morgonen.
Jag börjar jobba och närmar mig arbetspeak vid 9-10 på kvällen. Skulle göra ett helsike bra jobb om jag fick jobba till 3-4 på morgonen, men måste gå och tvinga mig i sömn vid 12.
Om jag skulle låta mig hållas så skulle jag köra nån slags hjulliknande rörelse i sömndygnet och hela tiden vara uppe längre...+++ att jag måste anpassa mig till samhället hela tiden..

nallen skrev:Appropå: http://xkcd.com/320
Jag har experimenterat en del med dygnsrytmen förut, men inget så välstrukturerat som 28-timmars-varianten som illustreras ovan. Man kanske ska ta och göra ett allvarligare försök. Problemet blir väl att jag väldigt gärna vill sova middag (något som jag tyvärr misslyckas med för det mesta).

Verkar intressant med 28-timmars varianten.
Ska tamefan ta och testa den.
Se hur pannbenet reagerar på det.

Jag är inte gjord för några 24-timmarsdygn. Men jag måste upp tidigt under veckorna och behöver helgen för att rucka den biologiska klockan. Skulle sova halva da'n om det gavs tillfälle till det.

Selma skrev:Jag är inte gjord för några 24-timmarsdygn. Men jag måste upp tidigt under veckorna och behöver helgen för att rucka den biologiska klockan. Skulle sova halva da'n om det gavs tillfälle till det.

Börjar undra om någon människa egentligen är det.
Bara för att planet-fan sitter fast i sitt omloppsbana behöver väl inte våra liv styras efter det.

KrigarSjäl skrev:Inger

Ja, de där "aktiviteterna" och "gemenskaperna" som skulle vara så nyttiga skapade kontinuerligt återkommande ångest som jag minns.
Inte lite vanlig ängslighet utan fullfjädrad existentiell rå-ångest.
Att bli ivägtvingad för att ha "roligt" där det "roliga" var direkt plågsamt och helt emot min natur.

-Achtung - nu schka du ha kül!!
-Men försök att se lite glad ut!

Att bli vuxen är som sagt ett otroligt privilegium och idag förbehåller jag mig rätten att misstro hurtiga auktoriteter. Jag skiter fullkomligt i deras eventuella välvilja och går på min gut feeling.

Ha, ha, ha!
"Achtung! Nu schka du ha kül!"
Vem fan kom på friluftsdagar!? Eller ännu värre, idrottsdagar!?
Allsång?
Ringlekar?
Organiserade lekar som "Sista paret ut"?
Brännbollsmatcher som "belöning"?
Spökboll?
Korvgrillning?
Pinnbröd?
Tipspromenader?

Och varför var man KONSTIG om man mycket hellre ville sitta inne med en bok eller papper och kritor?

Jag är emot allt på listan utom brännboll. Det är den enda lagsport som funkat för mig.
Fast jag har alltid struntat i vilket lag som vinner, bara jag får iväg bolljäveln tillräckligt långt och slår homerun är jag nöjd.

Ska man utgå ifrån att vettiga guider för vuxen med diagnos kommer? Att det var det enda de inte hade folk som kunde bidra med än?

Inger skrev:Tycker det är så absurt att små barn ska behöva lägga sig viss tid som kanske inte stämmer med deras biologiska klocka bara "för att de ska orka med dagis (!) och skola." Som om det var ett jobb de skulle gå till fast de är barn.

Nu fick jag en deja vu. Som om vi hade haft exakt den här diskussionen förut. Har vi det?

Haha, jag hade en dskussion med mamma på väg till dagis när hon sade att det var mitt jobb att vara på dagis.
Jag funderade men kunde inte komma på hur det kunde vara ett jobb, jag gjorde ju inget jobb, inget jag gjorde var nyttigt just då, det var roligt men inte var det något jobb.
Jag var inte ens stor.
Tror inte jag gick med på att det var något jobb hur jag än funderade över det.
Antar att det slutade med att det fick vara dagis även i fortsättningen.

nallen skrev:Appropå: http://xkcd.com/320
Jag har experimenterat en del med dygnsrytmen förut, men inget så välstrukturerat som 28-timmars-varianten som illustreras ovan. Man kanske ska ta och göra ett allvarligare försök. Problemet blir väl att jag väldigt gärna vill sova middag (något som jag tyvärr misslyckas med för det mesta).

Jag har gått o lagt mig när jag blivit trött och gått upp när jag känt mig lagom vaken, det gjorde att jag hade ett 25-26.5 timmars dygn och jag var alltid utvilad och på peak en längre tid än när jag tvingade mig upp varje morgon, inte så konstigt egentligen kanske.

Men nu har jag lyckats med att vara mer i sync med 24 timmars dygnet men det verkar som att det krävdes att jag fick göra som jag ville, det skadar ju ändå ingen annan.
Undrar om det kan ha varit att jag liksom undermedvetet krävde att ha rätt, jag har ju sagt sedan jag var liten att jag inte kan sova bara för att man behöver det och tex ska upp tidigt morgonen efter.