Hur många har en tydligt avvikande klädstil som drar blickarna till sig?

Normalt klär jag mig väldigt snyggt och propert på ett sätt som egentligen bara drar blickarna till sig för att det är mycket mer välklätt och elegant än hur 99% ute på gatorna i Sverige klär sig. I stort sett bara designkläder av högsta kvalitet. Men... Jag har alltid haft en böjelse för avvikande kläder/stilar också. Sci-fi/film/militärinspirerat etc.

Har i flera år letat efter speciella plagg för att skapa en stil inspirerad både av Hermann Görings gamla paraduniformer, SS-uniformer, Mussolinis hedersvakts svarta uniformer, Star Wars Jediriddarnas kläder och diverse tv-spel/animéer. Det som gör min stil så snygg och personlig är att alla kläderna är exklusiva designplagg i lyxiga material och att kombinationen är unik, som om jag skulle designat min egen uniform.

Till detta använder jag:

Ett par bruna, smala mockastövlar från Givenchy med låg klack som är snarlika de som jediriddarna i Star Warsfilmerna bär.

En svart militärinspirerad jacka i kashmirblandning från Yohji Yamamoto med högt sittande midjeskärp, som ger en nästan edwardiansk siluett, och stora tomteliknande säckfickor samt dockliknande stora runda knappar som på en fransk 60-talsjacka för småflickor.

Ett par höga och vida svarta byxor från Valentino som jag stoppar ned i stövlarna så att de fluffar sig rejält.

Ett bälte (syns inte eftersom det är under jackan) från Valentino i mörkbrun mocka, samma nyans som stövlarna, med ett spänne som liknar delvis svärtat smidesjärn i form av en tung, griffonliknande dubbelhövdad örn prydd med stenar i rött, grönt, lila och blått.

Som slutgilig del i denna klädsel ska jag förbeställa en sån här askgrå slängcape utan spännen från Kris Van Assche i ull och kashmirblandning. Trots att den inte kommer vara i lager föränn i höst. Det passar mig bra eftersom jag då har gjort mitt (förhoppningsvis sista) kirurgiska ingrepp och denna utstyrsel dessutom är höst och vinteranpassad då nästan allt är i ull/kashmir.

http://www.luisaviaroma.com/index.aspx# ... ProdID=50I

Min look är då någonting mitt emellan en Jedi och en SS-uniform. Dessutom ser det lyxigt ut och är välsittande, inte som någon billig maskerad cosplay-skit.

Funderar på att som slutgiltigt komplement köpa ett sånt här, rätt stort (det är större än det ser ut på bilden), gotiskt kors i rosenfärgat silver och ha utanpå jackan som kontrast mot det svarta:

http://www.forzieri.com/usa/product_vie ... =&search=1

Jag skiter i hur konstigt folk tycker det är. Jag har så länge drömt om att gå klädd på det viset. Om jag var en karaktär i en animé, ett tv-spel, en film whatever hade jag varit klädd så. Som en renegade sci-fi trollkarl som på egen hand försöker krossa en teknologiskt överlägsen civilisation med sina magiska krafter.

Brukade ha, men bara udda i bemärkelsen totalt omedveten om allt vad mode heter, dvs skitfult. Lyckligtvis har jag satt min fot i modevärlden och fixat en klädstil som förhoppningsvis inte drar på sig uppmärksamhet i alla fall. Jag kan till och med tycka att det ser snyggt ut ibland.

Googla fram vem som designade ss-uniformerna så har du ditt märke där..

Vill egentligen vara klassiskt välklädd, men det senaste året har jag liksom inte orkat tillräckligt.

Jag vill vara klassiskt välklädd OCH se ut som en "farlig punkare" som skrämmer svensson. Fast det går inte.

ett tag under min ungdom, var det illgrönt hår etageklippt och uppställt, ibland spikes. Trasiga kläder, många hål, en röd strumpa, en grön strumpa, johnny rotten på tröjjan, tajta jeans.

En annan period var det platt hängande hår, långt, knuttejacka, svarta naglar, mycket smink, tighta byxor och gympadojjor

En annan period var jag helsvart, svarta tights, långa kappor hade en från 60-talet och en från 1880-talet, svarta förstås, benvärmare, mormorskängor, helsvart sminkad.

Andra perioder färgstarka tröjjor och jeans, mycket smink, starkt röttfärgat hår och hippieväskor, ev indiska kjolar, tights och barfota eller sandaler om det var sommar.

Så nej, jag har aldrig klätt mig särskilt avvikande.

Klär mig ungdomligt, dock sällan i skrikiga färger. Jag går först efter passformen när jag klär mig, vilket är numero uno om man vill att kläder ska se bra ut på en. Sedan kommer material,färg,mönster osv.

Edit: Nej, har nog ingen udda klädstil kom jag på nu.

Kikarn,

Har alltid kört min egen stil. Inte särskilt intresserad av märkeskläder.

Inger skrev:Kikarn,

Har alltid kört min egen stil. Inte särskilt intresserad av märkeskläder.

Men sådär såg ju alla ut som jag umgicks med, dvs, de som "fanns" eller spelade roll. Och andra fanns väl inte eller hur? Möjligtvis sockärringar och lärare men de var ju idioter.....

Jag har förrästen haft en lila period med, då var allt som inte var svart lila.

Numera tar jag på mig kläder när jag klär på mig. Ser nog knappt hur det ser ut, utom i perioder när jag tråkas ihjäl över att jag bara klär mig. Någon som vet hur man får knallrött ariel-färgat hår? (disneys lilla sjöjungfru). Det skall vara en permanent Jane Goldman-nyans. Tror det passar en tant som mig.

Jag tar på mig det jag gillar. Jag har ingen uttalad stil. Är sparsmakad och minimalistisk i allt jag faller för. (Inredning, kläder, män..)

Folk omkring mig anser ofta att jag "har koll" på mode, trots att jag själv inte lägger någon som helst tankekraft på det. (Mer än att jag har en garderob där i princip allt går att kombinera.)
Tänk enfärgat. Rena snitt. Inget uttalat kvinnligt. (Mer än möjligen ett par högklackade skor och några klänningar för fest.) Till vardags har jag en mer killaktig stil. Jeans, vit t-shirt och svart kavaj typ. Och stilrena loafers av bra kvalitet.

Jag tycker man gör rätt i att klä sig som man känner för, att hitta det som funkar för den egna personen. Jag är inget modedjur eller ens särskilt klädintresserad, allra minst av uniformära subkulturella stilar.
Men jag är jävligt noga med de kläder jag köper. När jag handlar kläder går jag på kvalitet, jag förstår inte de som inte gör det.
Dina kläder är din rustning.

Man visar vem man är genom sitt utseende, varför då dra på sig mysbrallor & t-shirt för 39.90?

Slitna Crockers, tighta t-shirtar, Lonsdale, Everlast. Svart, grått, gärna rough & rugged. Grova gymnastikskor. Kalla min stil fight style. Det ska vara slitstarkt, tight, funktionellt. Inga halsband, inga sladdriga tygsjok. Ingen jävla hippiestil. Pilotbrillor när det är solsken, på krogen bär jag svart skjorta.

Jag har ingen aning om vad det är för märke på mina kläder. Jag går in för att undvika synliga märken. Man vill väl inte se ut som en levande reklampelare?

missbutterfly skrev:Jag tar på mig det jag gillar. Jag har ingen uttalad stil. Är sparsmakad och minimalistisk i allt jag faller för. (Inredning, kläder, män..)

Minimalistisk smak när det gäller män? Nu hänger jag inte med...

KrigarSjäl skrev:varför då dra på sig mysbrallor & t-shirt för 39.90?

Den kombinationen är väldigt bekväm.


Jag är inte udda på något sätt vad gäller kläder (tycker jag). Har några principer. Ibland slarvar jag. Jag är iaf inte den som låter kläderna styra mitt humör och mitt ev självförtroende. Klart jag kan gå stolt klädd som värsta slackern på stan utan att bli nojjig över klädvalet.

KrigarSjäl skrev:

missbutterfly skrev:Jag tar på mig det jag gillar. Jag har ingen uttalad stil. Är sparsmakad och minimalistisk i allt jag faller för. (Inredning, kläder, män..)

Minimalistisk smak när det gäller män? Nu hänger jag inte med...

"Inte för mycket av någonting" dvs inga trendslavar.
(Det klassiska "hel, ren, stilig och smart" räcker för mig. )

Jag har för stor T-shirt och för stora jeans eller kortbyxor. Jag vet inte riktigt hur udda det är. På fötterna har jag m-90 kängor eller sandaler beroende på årstid. Det är nog ganska udda. Nyligen återupptäckte jag hur bekvämt det är med joggingskor så jag använder det ibland också.

Mina kläder har en del lagningar här och var, jag köper inte gärna nytt om det går att laga. Det gäller även annat än kläder och har egentligen inte med min "klädstil" att göra utan snarare min mer allmänna skrotnisse-stil. Tyvärr brukar min mamma slänga de mest slitna av mina kläder och köpa nya när hon är på besök

Jag kan klä mig mer civiliserat om jag vill, men vanligtvis bryr jag mig inte.

Den förfärlige snömannen skrev:. Tyvärr brukar min mamma slänga de mest slitna av mina kläder och köpa nya när hon är på besök

Hur kommer det sig att du låter din mamma göra det?

*Sitter på fingrarna*

Bjäbbmonstret skrev:

Den förfärlige snömannen skrev:. Tyvärr brukar min mamma slänga de mest slitna av mina kläder och köpa nya när hon är på besök

Hur kommer det sig att du låter din mamma göra det?

Ibland tycker jag i något svagt ögonblick att det är en bra idé. Ibland ger jag efter när hon tjatat. Jag är inte fundamentalistisk när det gäller att behålla gamla kläder men jag tycker det är fånigt att slänga saker som fungerar som de ska.

Nu är det ju inte så att det sitter stora lappar på kläderna, även om jag tänkt tanken, utan det är reparationer där jag rivit sönder kläderna mot något eller sömmar som gått upp. Jag har seriöst funderat på att tillverka helt egna kläder, men det har inte blivit av än.

Jag har faktiskt själv köpt ett plagg nyligen: Ett skärp av märket Biltema. Billigt och bra.

Saninaé skrev:Brukade ha, men bara udda i bemärkelsen totalt omedveten om allt vad mode heter, dvs skitfult. Lyckligtvis har jag satt min fot i modevärlden och fixat en klädstil som förhoppningsvis inte drar på sig uppmärksamhet i alla fall. Jag kan till och med tycka att det ser snyggt ut ibland.

Vid närmare eftertanke kanske min klädstil är udda?

Jag klär mig helst i svart, men andra färger är ok. Aldrig jeans, jag hatar dom sakerna. Kläderna är "påsiga" och har inga hävdande märken eller ikoner, bara en färg helt enkelt. Delvis ganska könsneutralt.

Kort sagt, jag klär ner mig. Mina kläder ska se bra ut, men dom ska inte uttrycka manlighet på något sätt och min kroppsbyggnad får inte synas. Tyvärr kan jag inte gömma mina axlar så bra med det jag har. Jag har alltid keps eller mössa utomhus.

Jag vill gärna ha ganska långt hår också, men det är för opraktiskt just nu.

Kikarn skrev:Någon som vet hur man får knallrött ariel-färgat hår? (disneys lilla sjöjungfru). Det skall vara en permanent Jane Goldman-nyans. Tror det passar en tant som mig.

Kanske OT...

Du måste bleka håret först (om du inte redan är blond), själva färgen får du nog leta efter i goth-butiker/sajter!

Den förfärlige snömannen skrev:Ibland tycker jag i något svagt ögonblick att det är en bra idé. Ibland ger jag efter när hon tjatat. Jag är inte fundamentalistisk när det gäller att behålla gamla kläder men jag tycker det är fånigt att slänga saker som fungerar som de ska.

Jag sorterar mina kläder i tre kategorier. I byrån och hängande i klädskrubben finns kläder som är i så respektabelt skick att jag kan ta på mig dem när jag går till jobbet.

I en korg på golvet på klädskåpet så finns kläder som är lite för slitna för det men som jag kan ha hemma, när jag går ut och går eller så och använda som de är.

I en sopsäck i en garderob i hallen finns kläder som MÅSTE LAGAS. Dessa kläder lagar jag i allmänhet inte men jag brukar gå igenom dem en gång om året och se om det är något som har mognat så mycket så att det börjar kännas dags att kasta det. Där finns just nu framför allt sju par slitna jeans/långbyxor med små defekter vilka skulle kunna gå att fixa på några timmar bara jag skaffar grejer och kommer på hur jag ska trä min symaskin korrekt vilket jag har glömt bort.

Ibland (dock inte varje år) händer det också att jag går till insamlingscontainern med enstaka plagg som jag konstaterat att jag inte använder längre.

Om man bara ser till att hålla ett par ombyten av respektabla kläder så finns det egentligen inte något skäl att slänga det slitna som man trivs med.

Jag föredrar anspråklöshet.