Det sägs att aspergare brukar fastna mer för detaljer och sånt, än för helheten.

Jag vet inte riktigt om jag är så på just det, men jag har ett "udda" beteende som skulle kunna vara faktiskt det, när jag aktiverar mig i saker.

När jag spelar datorspel med kompisar t.ex, så fascineras jag av vissa delar i spelet, medan kompisarna bara tycker spelet är kul som en helhet.

T.ex, om det är ett spel där man spelar som trollkarlar och ska skjuta eldbollar på varann, så lägger jag märke till att eldbollarna är målsökande och inte kan missa. Jag blir på nått sett fascinerad av det, och måste testa det som fan. T.ex, jag ber en kompis att försöka springa undan mina eldbollar när jag skjuter dem på honom, för jag gillar att se hur dem "jagar" honom.

Kompisarna själva bryr sig inte om "detaljer" som att eldbollarna är målsökande, utan dem spelar bara för att det är "häftigt".

Eller om vi spelar ett sammarbetsspel där vi ska slåss mot datorstyrda fiender, så blir jag fascinerad av att se hur dem datorstyrda bär sig åt och hur dem gör för att försöka besegra oss. Medan mina kompisar bara spelar för att att skjuta dessa fiender, så låter jag ibland bli att skjuta dem, bara för att se hur den artificiella intelligensen bär sig åt för att försöka få tag i oss och besegra oss. Vilket fachinerar mig.

-------

Just nu hade jag bara exempel på situationer i datorspel.. men ska sova strax och orkar inte skriva fler exempel just nu.

Men tycker ni att det är aspigt att vara så? Är det det som är typiskt att man lägger märke till detaljer?

Och hur är det för er själva? Brukar ni också intressera er för saker i en aktivitet som egentligen inte ska vara det intressanta?

Utan att fastna för just eldbollar och trollkarlar, så, jo. Innan utmattningsdepressionen hade jag ett anmärkningsvärt bra detaljminne, jag var särskilt bra på att minnas namn, men även andra meningslösa detaljer fastnade lätt - och stannade kvar länge.

Att fastna för detaljer är ju typiskt AS-beteende. Många av oss har ju ett helt otroligt detaljminne - på bekostnad av förmågan att se helheter.

Jag fastnar också lätt för detaljer på exakt samma sätt som dig Hyper! Däremot är mitt detaljminne urdåligt. Åtminstone "encyklopedisk" kunskap. Jag kommer ihåg när jag "är där" igen. Inte bara genom tankekraft.

Alexandra skrev:Att fastna för detaljer är ju typiskt AS-beteende. Många av oss har ju ett helt otroligt detaljminne - på bekostnad av förmågan att se helheter.

Bra detaljminne vette jag fan om jag har (kanske jag har, utan att förstå det).

Därimot intresseras och fachineras jag av vissa saker/detaljer i en aktivitet helt enkelt. Men att "minnas" bra tror jag inte..

Jag suger på att minnas namn som exempel

Liljencroowna skrev:Jag fastnar också lätt för detaljer på exakt samma sätt som dig Hyper!

Har du några exempel? Intressant att höra

Hyper skrev:

Liljencroowna skrev:Jag fastnar också lätt för detaljer på exakt samma sätt som dig Hyper!

Har du några exempel? Intressant att höra

Om det är ett vackert landskap kan jag fascineras över hur snygga eller avancerade träden är och som i Crysis testa att skjuta ned en massa träd, hela tiden, för att det är intressant att se hur de faller. Ibland försöker jag hinna skjuta sönder ett träd under fallet från första skjutningen och se hur den andra biten faller.

Jag tycker att det är intressant att se hur botarna i GTA 4 flyger iväg när man kör på dem. Det är också kul att skjuta en raket precis bredvid bilen så att den inte sprängs, men deformeras. Det är kul att se hur mycket man kan deformera bilen innan den sprängs.

Liljencroowna skrev:Jag fastnar också lätt för detaljer på exakt samma sätt som dig Hyper! Däremot är mitt detaljminne urdåligt. Åtminstone "encyklopedisk" kunskap. Jag kommer ihåg när jag "är där" igen. Inte bara genom tankekraft.

Samma här.

(Och djävligt irriterande på ett diskussionsforum...)

Jag är nördig på det sättet. Jag lär mig t o m ljuden och gubbarnas rörelse (inte så att jag står och tränar på det). Kan inte spela dataspel om video quality är ens på medel. Älskar detaljerna i spel och videos. Det är helt underbart.

Haha, jag gör likadant, Hyper.

Om jag mot alla odds är på ett ställe med blinkande discolampor, så glömmer jag allt utom att kolla om det är upprepat mönster de blinkar i, om det är slump, om de påverkas av musiken och i så fall hur.

Jag kan ha svårt att höra vad folk säger för att jag kollar in någon detalj i deras utseende eller klädsel, kolla om ett örhänge kommer att dingla så att det fastnar i felläge, och i så fall fundera på hur man kan undvika det (vad dumt det låter).

Jag spelar inte så mycket eldbollspel, men om jag gjorde det, så skulle jag kolla sådant. Speciellt förr, innan jag blev så in i helvete trött och måste tänka på att aldrig göra saker som är roliga för att det tröttar.

Sådär är jag också.

I "eldbollspel" så spelar jag en typ av RP-PVP, jag har ett speciellt sätt att röra mig i spelet. Något i stil med Grim i hans filmer, t ex Total Annihilation. Jepp, nu snackar jag WoW. Det är riktigt nördigt, jag vet. Men jag älskar det. Haha, jag älskar det!

earlydayminer skrev:Sådär är jag också.

I "eldbollspel" så spelar jag en typ av RP-PVP, jag har ett speciellt sätt att röra mig i spelet. Något i stil med Grim i hans filmer, t ex Total Annihilation. Jepp, nu snackar jag WoW. Det är riktigt nördigt, jag vet. Men jag älskar det. Haha, jag älskar det!

Jag har inte spelat WOW men jag har varit mycket nördigt insnöad på MS Röj. Gjorde t.o.m. en hemsida för spelet.

Tufft!! Då är man bra insnöad.

Jag gjorde massa intros till filmer.

earlydayminer skrev:Tufft!! Då är man bra insnöad.

Jag gjorde massa intros till filmer.

Ja, hehe, jag spelade MS Röj tills jag fick mycket ont i axeln, typ musarm/tennisarmbåge-liknande. Nu kan jag inte hålla på så mycket med sådant längre eftersom jag får ont ganska snabbt igen.

Och, jag måste alltid tänka "oh det här var givande och roligt, sluta genast" eftersom alltid när jag gör saker som ger mig något, så förstörs allt annat i livet. P.g.a. att jag inte kan byta fokus, avbryta och hålla på utan problem.

Bror Duktig skrev:

earlydayminer skrev:Tufft!! Då är man bra insnöad.

Jag gjorde massa intros till filmer.

Ja, hehe, jag spelade MS Röj tills jag fick mycket ont i axeln, typ musarm/tennisarmbåge-liknande. Nu kan jag inte hålla på så mycket med sådant längre eftersom jag får ont ganska snabbt igen.

Och, jag måste alltid tänka "oh det här var givande och roligt, sluta genast" eftersom alltid när jag gör saker som ger mig något, så förstörs allt annat i livet. P.g.a. att jag inte kan byta fokus, avbryta och hålla på utan problem.

Hur ska jag tolka det? Bildligt? Menar du vardagliga saker och att bry dig om andra? I sådana fall håller jag med. Fast jag var i o f s ganska insnöad i WoW, eller jo. Jag var helt fast. Spelade minst 10 timmar per dag i över 1½ år. Gissa tre gånger vad som fick mig att sluta spela så mycket.

Liljencroowna skrev:Om det är ett vackert landskap kan jag fascineras över hur snygga eller avancerade träden är och som i Crysis testa att skjuta ned en massa träd, hela tiden, för att det är intressant att se hur de faller. Ibland försöker jag hinna skjuta sönder ett träd under fallet från första skjutningen och se hur den andra biten faller.

Haha precis så gjorde jag på Crysis också förut, när jag spelade det. Brukade också skjuta ner träden, bara för att se hur de faller. Och försökte också skjuta sönder de flera gånger medan de föll.

Liljencroowna skrev:Jag tycker att det är intressant att se hur botarna i GTA 4 flyger iväg när man kör på dem.

Ahhh.. ja, ragdoll är väldigt intressant! Jag tycker också det är intressant att se hur gubbarna flyger i GTA 4 när man kör på dem xD

Jag brukar hålla på likadant i Half-life 2.

Så... just denna sak/detalj fascination vi har, är det det som är typiskt asperger?

Bror Duktig skrev:Jag spelar inte så mycket eldbollspel, men om jag gjorde det, så skulle jag kolla sådant. Speciellt förr, innan jag blev så in i helvete trött och måste tänka på att aldrig göra saker som är roliga för att det tröttar.

Jag brukar säga till mina kompisar: "Jag ska skjuta en målsökande eldboll på dig!!", dels för att jag gillar att säga så, och för att skoja till min fascination.

Men det behöver inte just vara eldbollar, i Mario Kart t.ex, så fascineras jag av dem målsökande skalen man skjuter på varann. Ibland kan jag ensam sitta och leka med skalen i spelet, bara stå mitt på banan och skjuta på alla som kör förbi mig, för det är så intressant att se skalen snurra efter dem

Känns som att jag aldrig kan slita mig från det, skulle kunna hålla på i timmar xD

Hmm. Det är väl bara de röda som följer efter?

Bror Duktig skrev:Haha, jag gör likadant, Hyper.

Om jag mot alla odds är på ett ställe med blinkande discolampor, så glömmer jag allt utom att kolla om det är upprepat mönster de blinkar i, om det är slump, om de påverkas av musiken och i så fall hur.

Jag kan ha svårt att höra vad folk säger för att jag kollar in någon detalj i deras utseende eller klädsel, kolla om ett örhänge kommer att dingla så att det fastnar i felläge, och i så fall fundera på hur man kan undvika det (vad dumt det låter).

Jag spelar inte så mycket eldbollspel, men om jag gjorde det, så skulle jag kolla sådant. Speciellt förr, innan jag blev så in i helvete trött och måste tänka på att aldrig göra saker som är roliga för att det tröttar.

Det du skriver får mig att minnas från 1997 då jag var på bankett med dans den kvällen och i danslokalen fanns discolampor och några av lamporna riktade mot dansgolvet som rörliga mönster som for rytmiskt över golvet och jag tittade på den flera gånger och jag tyckte att det var kul att se på mönstren på golven och dansade efter de rytmiska mönstren på dansgolvet. De andra människorna tittade inte ner på golvet utan de dansade som vanligt. Det var bara jag som fastnade för de rytmiskt rörliga mönstren på dansgolven. Jag tyckte att det var kul att mönstren rörde sig så rytmiskt på dansgolvet.

mvh Noli

earlydayminer skrev:Hmm. Det är väl bara de röda som följer efter?

Ja, och så det blåa taggiga skalet, som följer efter den som ligger 1:a.

När jag får det blåa skalet, så brukar jag stanna mitt på banan, och vänta på att den som ligger 1:a ska köra banan runt, och precis innan han varvar mig (kör förbi mig), så skjuter jag iväg skalet, för då måste skalet åka en skitlång väg för att träffa ledaren.

Väldigt intressant att titta på

Eftersom jag hade stor koll på sånt där, så visste jag t.ex att dem röda skalen bara åker längst banan utan att krocka om man ligger 6:a eller sämre. Annars kör skalen bara "raka spåret" efter den som ligger före dig, och kör in i en vägg.

Dock ändrade Nintendo på det efter Mario Kart 64, i senare kart-spel så fungerar dem likadant oavsett vilket plats du ligger på.

Bah dubbel post hatar när det händer

Hyper skrev:

earlydayminer skrev:Hmm. Det är väl bara de röda som följer efter?

Ja, och så det blåa taggiga skalet, som följer efter den som ligger 1:a.

När jag får det blåa skalet, så brukar jag stanna mitt på banan, och vänta på att den som ligger 1:a ska köra banan runt, och precis innan han varvar mig (kör förbi mig), så skjuter jag iväg skalet, för då måste skalet åka en skitlång väg för att träffa ledaren.

Väldigt intressant att titta på

Ah fan, jag vill spela det! ÄLSKAR regnbågsbanan.

earlydayminer skrev:

Bror Duktig skrev:

earlydayminer skrev:Tufft!! Då är man bra insnöad.

Jag gjorde massa intros till filmer.

Ja, hehe, jag spelade MS Röj tills jag fick mycket ont i axeln, typ musarm/tennisarmbåge-liknande. Nu kan jag inte hålla på så mycket med sådant längre eftersom jag får ont ganska snabbt igen.

Och, jag måste alltid tänka "oh det här var givande och roligt, sluta genast" eftersom alltid när jag gör saker som ger mig något, så förstörs allt annat i livet. P.g.a. att jag inte kan byta fokus, avbryta och hålla på utan problem.

Hur ska jag tolka det? Bildligt? Menar du vardagliga saker och att bry dig om andra? I sådana fall håller jag med. Fast jag var i o f s ganska insnöad i WoW, eller jo. Jag var helt fast. Spelade minst 10 timmar per dag i över 1½ år. Gissa tre gånger vad som fick mig att sluta spela så mycket.

Jag menade att jag tappar alla rutiner, glömmer att äta, det går en massa energi åt att komma ihåg och genomföra hundens promenader, jag städar inte alls - allt blir kaos. Ordentligt. Som det var förr, när jag "levde" och gjorde trevliga saker.

Alltså, jag kan inte få ihop de vardagssysslor som folk gör, utan att lägga ned allt trevligt.

Jag försöker med hjälp av eget schema, men ändå, jag måste planera och tänka att ditten eller datten är det bäst att jag inte gör för det är så givande att min vardag (rutiner/sysslor) går sönder.

earlydayminer skrev:Ah fan, jag vill spela det! ÄLSKAR regnbågsbanan.

Jag har lyckligtvis kvar alla Mario Kart spel, så jag kan slå på det och köra när jag vill (och skjuta målsökande skal på motståndarna!).

Bror Duktig skrev:

earlydayminer skrev:

Bror Duktig skrev:[quote="earlydayminer"]Tufft!! Då är man bra insnöad.

Jag gjorde massa intros till filmer.

Ja, hehe, jag spelade MS Röj tills jag fick mycket ont i axeln, typ musarm/tennisarmbåge-liknande. Nu kan jag inte hålla på så mycket med sådant längre eftersom jag får ont ganska snabbt igen.

Och, jag måste alltid tänka "oh det här var givande och roligt, sluta genast" eftersom alltid när jag gör saker som ger mig något, så förstörs allt annat i livet. P.g.a. att jag inte kan byta fokus, avbryta och hålla på utan problem.

Hur ska jag tolka det? Bildligt? Menar du vardagliga saker och att bry dig om andra? I sådana fall håller jag med. Fast jag var i o f s ganska insnöad i WoW, eller jo. Jag var helt fast. Spelade minst 10 timmar per dag i över 1½ år. Gissa tre gånger vad som fick mig att sluta spela så mycket.

Jag menade att jag tappar alla rutiner, glömmer att äta, det går en massa energi åt att komma ihåg och genomföra hundens promenader, jag städar inte alls - allt blir kaos. Ordentligt. Som det var förr, när jag "levde" och gjorde trevliga saker.

Alltså, jag kan inte få ihop de vardagssysslor som folk gör, utan att lägga ned allt trevligt.

Jag försöker med hjälp av eget schema, men ändå, jag måste planera och tänka att ditten eller datten är det bäst att jag inte gör för det är så givande att min vardag (rutiner/sysslor) går sönder.[/quote]

Hm, jag fungerar nog likadant som du. Men jag är envis som en åsna och har mitt schema i mitt huvud. Tyvärr är det nog inte lika effektivt som ett på papper. Konstigt det där, att man måste övertyga sig själv med hjälp av att skriva ner det.

I min ungdom var jag fascinerad av olika flygsimulatorer, fäste intresset på instrumentbrädor och knappar / spakar man kunde dra i = detaljer.
Att testa flygsimulatorer då var mycket häftigt, samma sak gällde grafiken på flygsimulatorerna , hur pass detaljrik spelet är.


Jag är nog fortfarande en detaljmänniska fast det var tydligare förr, nu gäller mycket diagnoser, förut var det bil-lampor o andra blänkande föremål.