Hej.

I dag gjorde jag något som går emot vad jag har tidigare kunnat göra...jag spenderade mycket pengar (inga offantliga summor dock, men mycket för mig!) på ett föremål som jag har velat ha i åratal...och vad händer?

Istället för att känna glädje så får jag en hemsk isande känsla ända in i maggropen, jag börjar frysa, jag vill grina och upphäva köpet. Jag kontaktar till och med försäljaren och ber honom göra det, men sedan efter en stund skriver jag igen och skyller på att jag trodde mig ha tagit fel...när det blir som värst, så får jag impulser att få slut på eländet medelst en vass kniv...och jag har aldrig varit självmordsbenägen. Det är en sådan hemsk psykisk och fysisk reaktion.

I mitt huvud snurrar hela tiden argument som att "Den summan är ingenting mot för vad du har spenderat hittills på dina nöjen, det råkade bara vara en klumpsumma idag", eller "Det är ditt beslut, du är vuxen (jag fyller 26 nu) och du har rätt att spendera pengar så som du vill så länge du inte försätter dig i ekonomiska bekymmer" och "Vad är den summan om 1 år? Den skulle ju bara ha samlat damm annars och du kommer tjäna tillbaka den"...men trots detta så är jag fortfarande skakad, jag fryser och i ena sekunden vill jag upphäva köpet/returnera varan när jag väl fått den, och i andra känner jag mig lycklig över en dröm som är på väg att slå in...

Detta har hänt förut med andra positiva förändringar/avvikelser från mitt normala beteende, och det blir bara värre med åren verkar det som...jag vet inte hur jag ska hantera det. Min första tanke är faktiskt alkohol, jag har aldrig druckit (av misstag smuttat på en öl i tron att det var trocadero) men då har man ju problemet med att man tappar kontrollen...

Hur ska jag göra när det här inträffar...jag vet inte om man kan kalla det panikångest, men det känns fruktansvärt...

Antiklimax. Jag råkar ofta ut för det när jag skaffar mig något jag länge velat ha. Glädjen att konsumera något är i regel en tom glädje i praktiken. Hur är det när du haft saken ett tag och börjat vänja dig vid den? känns det bättre då?

Det beror helt på saken i sig. Är det något man VERKLIGEN vill ha själv för sin egen utveckling, eller något som någon annan "kultur" tryckt på att man "skall ha". Om man ser till sig själv först - efter en djup självanalys vilket sällan finns tid till tyvärr - kan man mer bidra till att någon annan också får det bättre. Detta bidrag bygger på empati.

Jag tror att det helt enkelt handla om att lära av sina misstag, tyvärr så är man ofta efterklok (handla först och tänka sen). Jag kommer ihåg när jag var i Kenya och gick på en turistmarknad och köpte en fake-sköld för alldeles för mycket pengar (hade kunnat betala en ännu mindre summa). Jag höll på att gråta när jag insåg det, men det var en fin sköld, ett fint minne, plus att jag lärde mig att bli bättre på att pruta när jag är utomlands, att vara kritiskt och inte falla så lätt för säljaren!