Till alla "coacher" därute

av **KrigarSjäl** » 2009-12-04 3:23:08

Fatta detta alla coacher därute:
1) Aspergers syndrom är inte någon sjukdom.
2) Aspergers syndrom är inte något som skall "botas".
3) En aspergares personlighet vare sig kan eller skall tränas bort.
4) En aspergares svårigheter på arbetsmarknaden försvinner inte genom att aspergaren får höra "kloka tips" från coacher.

Tror ni att ni kan få in det här i era nyliberala driftiga coachskallar eller är ni fullt upptagna med villabygget i Thailand på den deg ni snyter från Arbetsförmedlingen?

av **Inger** » 2009-12-04 4:49:07

Kunde inte sagt det bättre!

av **earlydayminer** » 2009-12-04 4:50:56

Har ni träffat många coacher som är så?

av **Inger** » 2009-12-04 5:19:20

jobbigt-pa-af-t13475.html

av **earlydayminer** » 2009-12-04 6:19:02

Jaha, okej. Trodde ni hade personliga erfarenheter. :roll:

Jag har en väldigt bra erfarenhet från den coach som jag träffar. Vi har många trevliga samtal och han har förstått att jag är väldigt insiktsfull och att det inte finns någon annan än jag själv som kan avgöra hur jag vill ha det, och vad jag klarar och inte klarar.

Vi pratar mycket om positive thinking, eftersom att jag efter många om och men har blivit smått anhängare i juniorklassen* av denna underbara teknik, som är den enda som förklarar varför jag, ur ett helhetsperspektiv, så ofta är väldigt glad och hoppfull även om min situation är ohållbar. Vi kan anta att jag är dum också, men många (inklusive jag själv) skulle vifta bort det antagandet.

Han är mycket noggrann med att säga att allt det han säger angående positive thinking enbart är idéer, inget man som hans klient ska ta på fullaste allvar i och med att det inte är hans plats att ge sådana råd.

Har varit hos min coach ganska så länge nu, kommer in mot andra året här. Har försökt med olika platser, men jag har dragit mig tillbaka varje gång. Men han tar in mig igen och låtar mig vila i månader - vi fortsätter träffas, men diskuterar inte arbetsplats och han pressar mig inte. Han understryker och påminner mig om att hans arbete är att finna mig en plats och att få mig att bli aktiv.

Det kan vara så att vi också är kompatibla person till person. Han är dock aningen mer rationell än vad jag är, vilket är mycket bra.

Jag förstår det du skriver, Krigarsjäl. Och håller fullständigt med dig, det är inte deras jobb att försöka sätta oss på plats och förneka vår situation.

One has to live it, to fully understand it.

* - Understryker att jag ännu är väldigt okunnig inom det området.

av **mondo beyondo** » 2009-12-04 9:23:54

Tack Krigarn!

Nåt för OA och ha i sina papper.

av **Kahlokatt** » 2009-12-04 11:27:05

Väl rutet!

av **ford** » 2009-12-04 12:03:45

earlydayminer skrev:Har ni träffat många coacher som är så?

Jag har haft en psykolog som var sån, hon var till för att bygga upp min självkänsla och hjälpa mig att "hitta mig själv" efter att hela mitt liv rasat samman när jag missylckats med min förra utbildning, en utbildning som jag dessutom byggt upp hela min självkänsla kring, eftersom jag dittills känt mig som en värdelös nolla.

Istället för att göra det hon var där för, så hade hon bestämt sig för att "bota" min as, genom att hacka på mig p.g.a. en massa förutfattade meningar om mig, som jag inte fick ifrågasätta.
Dessutom hade hon fått för sig att det var min påstådda sociala inkompetens som var mitt problem, fast jag gång på gång försökte förklara att anledningen till att det ofta sket sig i relationer till kollegor/klasskamrater var att folk upplevde att jag inte skärpte mig/brukade allvar p.g.a. min ofrivillig tankspriddhet/dåliga koncentrationsförmåga, snarare än att jag inte skulle begripa hur man uppförde sig.

Jag försökte t.om. säga det till henne, och frågade hur jag skulle kunna få andra människor att förstå att jag faktiskt inte slarvade bort saker, missade vad som sagts o.s.v. med avsikt

Det enda svar jag fick var:

-Du skall inte få andra människor att förstå någonting

Ett annat exempel var när hon sade till mig att jag visst det hade mycket mer problem än vad jag insåg, med hänvisning till att jag tittade i golvet när jag pratade med henne (vilket berodde på uppgivenhet och försötrd självkänsla, snarare än as).

Ett nästan värre exempel var när hon sade till mig att

-Bygga upp din självkänsla ställer inte jag upp på, i så fall får du betala en privat terapeut, det här är psykiatrin!

Det enda denna psykolog lyckades med var att få mig att må ännu sämre, samt att bygga upp ett sådant hat och ilska gentemot hela mänskligheten att jag idag mycket väl hade kunnat ha suttit inne för misshandel och/eller grov vandalisering om "terapin" hade fått fortsätta.
Det värsta var faktiskt att hon faktiskt drev mig till att hita på en del skit som jag ångrar idag p.g.a. den förvrängda världsbild hon gav mig (en där det var mitt eget fel att jag hade as och där samhällets uppgift enbart vara att fostra mig till en lydig och kuvad medborgare som inte låg någom till last).
Denna värdlsbild gav mig ett enormt människoförakt (jag skulle rent utav kunna säga att jag blev "ond") och fick mig till att tvärtom ge mig fan på att vara samhället till så stor last som överhuvudtaget var möjligt, enbart på ren jävelskap, men det är inget jag är stolt över idag. :oops:

Trots att detta var år 2003 så skulle jag än idag innerst inne vara i behov av att gå i terapi för att bearbeta de trauman jag än idag lever med, efter denna psykologkontakt, men jag har noll förtroende för psykologer och vågar således inte söka denna hjälp-

-Är det klokt egentligen, att man skall lida av obearbetade trauman p.g.a. en psykologkontakt?

av **ford** » 2009-12-04 12:26:53

Fan, jag skulle aldrig ha skrivit detta, nu känner jag mis sådär arg igen (men bara på fittkärringen till spykolog och på hur orättvist livet har varit, inte på mänskligheten eller något annat korkat).

*börjar göra armhävningar, för att få ut aggresionen*

av **ford** » 2009-12-04 12:31:28

Sådär, nu känns det bättre, dags att använda ilskan till ngåto konstruktivt, nu fick jag en jävla energi till att skriva på mitt skolarbete, tack för det fitt-psykolog, kanske kan du vara bra till något åtminstone... :roll:

Det här är faktiskt inte roligt, även om jag numera aldirg skulle hitta på något "dumt", hur dåligt jag än mådde, så är det inte roligt när det gamla hatet och ilskan gör sig påminda, från tiden då fords valspråk var "don´t fuck with me"

av **barracuber** » 2009-12-04 12:38:34

Fords exempel visar ju på det man ofta hör nämligen att psykodynamisk terapi t.o.m. kan vara skadligt för npf:are, och skapa fler trauman än det löser. Gunilla Brattberg skrev det senast i sin senaste bok.

Jag har haft någorlunda tur med mina pyskolåger - det har varit mest tuttenuttigt och meningslöst.

EDIT: Vad gäller af-coacher har jag sluppit angrepp eller förnedning å sån skit. Men de gör ju ingenting! Bara alla dessa floskler och saker jag redan vet. Tuttenuttigt och meningslöst.

Numera tillhör jag AF Rehab och det känns dock som en förbättring. Även om det går evigheter utan att något händer....

av **ford** » 2009-12-04 12:55:30

Jag går hursomhelst aldrig mer till en psykolog, utan när livet känns för jävligt tar jag hellre fram några av de mer bittra/aggresiva låtarna med Eminem och gör situps/armhävningar/andra styrkeövningar till ajg fått ut alla de aggresioner, som när jag var yngre hade fått mig till att slå någon på käften, vilket inte var så konstruktivt. :oops:

det är något speciellt med Eminem, för jag tror att han och jag är ganska lika varandra i vårt sätt att tackla motgångar och oförätter, riktade mot oss själva.

Det här är min favoritlåt, vid såna här tillfällen

Cause I´m
Just Marshall Matters
I´m just a regular guy
Don´t know why du fuzz about me

Nobody ever gave a fuck before
all they did was dope me
no everybody wanna run their mouth
and try to take shots at me...

Förklaring: , när jag känner på det här viset, den beskriver hur jävla falsk världen ofta är och handlar om hur alla dissade honom när han var en fattig nolla, och att samma männiksor "älskar" honom sen han blev känd, i en senare vers kommer repliken

I had a brother ho never came to see me
or even bothered to call me until he saw me on TV
Now everybodys som happy and proud
I´m finally alowed to step foot in my girlfriendes house

Let me give you motherfucker som help
ah here, double xl bouble xl o.s.v.

o.s.v.

Precis så här har jag alltid känt när livet behandlat mig som skit, jag har aldrig blivit självdestruktiv, eller introvert som många andra på forumet, utan istället blivit bitter, cynisk, arg och utåtagerande och känt att någon satans jävel (gud t.ex. borde stå till svars för att jag fått det liv jag tidigare haft, så kände jag även när jag var uppe i skiten).
Därför är jag jävligt tacksam för att jag kommit på att olika former av styrketräning får mig att låta bli att bli fysiskt utåtagerande hur arg jag än känner mig.

Men nej, nu skall jag verkligen försöka göra skolarbetet, förlåt att jag trackar er med mina bekymmer, vilket inte är likt mig i vanliga fall. :oops:

-Även detta är någonting som får mig att misstänka att min huvuddiagnos borde vara ADHD och inte as.

av **ford** » 2009-12-04 14:08:27

Reckommenderar alla att lyssna på låten Marshall Mathers, från "the Marshall Mathers LP" med Eminem, för att förstå innebörden av denna låt, eller sök den via Youtube, för det finns egentligen inget som bättre uttrycker hur jag ofta känt än vad den gör.

av **BMW** » 2009-12-04 15:38:10

Psykologer är för fan helt störda, exucuse my french, ok, det finns ett och annat lysande undantag, men de flesta är djävligt egendomliga :roll:

De bara snackar en massa strunt och tycker lite hit och dit helt godtyckligt, de får, krasst uttryckt, betalt för att vara flummiga och galna.. :lol:

av **earlydayminer** » 2009-12-04 17:26:16

Inte så konstig att sjukvården är som den är när det här är allt den får tillbaka. I mina ögon skall vi vara tacksamma som överhuvudtaget får möjligheten att besöka den. Förväntade ni er att ni skulle komma överens med alla? Har ni inte lärt er någon läxa från ert förflutna? Vi är fortfarande endast människor. Svaren finns inom oss, okej? Men det är deras jobb att hjälpa? Javisst, men inte ens vi själva har funnit svaren. Och det är VI som är oss själva, lever ständigt med oss själva och ändå finner vi inte svaren. Problemen är mitt framför näsan på oss, och vi är s k problemlösare, vad är det som förssiggår? Hm, vad kan detta bero på ... :-)063

Detta som är SÅ ENKELT.

Just det ja, tråden handlade om "coacher". :roll:

av **nallen** » 2009-12-04 17:58:12

BMW skrev:De bara snackar en massa strunt och tycker lite hit och dit helt godtyckligt, de får, krasst uttryckt, betalt för att vara flummiga och galna.

...som ett slags konstnärer - fast de inte behöver söka nya bidrag varje halvår?

av **tahlia** » 2009-12-04 18:49:35

Coacher överlag ger mig en viss obehagskänsla. Inte för att de vill bota Aspergers (har helt ärligt inte träffat på någon med den inställningen öht) utan för att de inte riktigt lever i samma verklighet som de flesta andra. Hela det här "inget är omöjligt" och "det är bara du själv som sätter upp hinder, du kan göra allt du vill" är -helt ärligt - bullshit.

Inte nog med att det är bullshit, det är bullshit som skadar människors självförtroende. Varför? För att "inget är omöjligt"-inställningen också påstår att de som inte lyckas i livet, lyckas inte enbart för att de inte försöker tillräckligt mycket.

Förbannat humbug. Finns nog INGEN som kan få mig att se rött så snabbt som en skitsnackande coach kan.

av **Savanten Svante** » 2009-12-04 21:53:34

Det coacher och terapeuter har gemensamt är att de FÖRVÄNTAS ge ett positivt resultat. Man ska uppnå nåt.

Inte må sämre.

Det borde väl vara en slags minimikrav.

Min terapeut är förövrigt himlasänd och gör underverk. Sådana finns också.

av **ford** » 2009-12-04 22:41:41

earlydayminer skrev:Inte så konstig att sjukvården är som den är när det här är allt den får tillbaka. I mina ögon skall vi vara tacksamma som överhuvudtaget får möjligheten att besöka den. Förväntade ni er att ni skulle komma överens med alla? Har ni inte lärt er någon läxa från ert förflutna? Vi är fortfarande endast människor. Svaren finns inom oss, okej? Men det är deras jobb att hjälpa? Javisst, men inte ens vi själva har funnit svaren. Och det är VI som är oss själva, lever ständigt med oss själva och ändå finner vi inte svaren. Problemen är mitt framför näsan på oss, och vi är s k problemlösare, vad är det som förssiggår? Hm, vad kan detta bero på ...

Detta som är SÅ ENKELT.

Just det ja, tråden handlade om "coacher".

Och vadfan skall man vara tacksam för då, att man träffar en psykolog som utsätter en för rena kränkningar som gett betydligt värre trauman än vad den urspungliga anledningen till att man träffade psykologen gjorde och som förstört flera år av såväl ens eget, som ens föräldrars och småsyskons liv?

Om du är ute efter att trolla, så gör det någon annanstans, för det här är lite för allvarliga grejer att ifrågasätta på det här viset, tack! :x icon

jag tänker överhuvudtaget inte diskutera detta med dig, utan väljer istället att lämna denna tråd och hoppas du lär dig lite normalt hyfs inför framtiden, för det du skriver är oerhört kränkande, även om du inte själv fattar det.

Har du minsta lilla respekt i kroppen så hoppas jag innerligt att dui låter bli att förstöra min helg genom att pladdra vidare på detta.

av **Isabell** » 2009-12-04 22:51:47

Jag träffade en psykolog (?) via dotterns utredning på BUP.

När jag nämnde ordet asperger frågade hon mig om jag
visste vad ordet hypokondriker betyder.

Önskar att jag kunnat svara henne bitchigt, men
som vanligt blir jag stum av flagrant inkompetens.

av **Kahlokatt** » 2009-12-04 23:16:49

Isabell skrev:Jag träffade en psykolog (?) via dotterns utredning på BUP.

När jag nämnde ordet asperger frågade hon mig om jag
visste vad ordet hypokondriker betyder.

Önskar att jag kunnat svara henne bitchigt, men
som vanligt blir jag stum av flagrant inkompetens.

Jesus Christ.

När jag var tonåring (början av 90-talet) fick jag diagnosen OCD. Asperger var nästan okänt. Det var meningen att jag skulle få kognitiv beteendeterapi hos ett speciellt OCD-team på BUP (en man, som jag tyckte bra om, men som jag tyvärr bara fick träffa i början av behandlingen, samt två kvinnor som jag aldrig lärde mig gilla), men en stor del av terapin gick ut på att forma mig efter samhällets mall.

När vi skulle öva "stå emot tvångstankar" i en affär ville jag gå till Akademibokhandeln, där jag brukade "uggla". Att träna där skulle ju alltså vara logiskt. Nehej då! Nu skulle vi minsann gå till en klädbutik som "alla andra" flickor går i!
"Varför skall vi göra det!?" protesterade jag. "Jag ÄR ju aldrig i den där butiken!"
Svaret:
"För att andra flickor går och tittar på kläder!"

När jag klagade över min pojkvänslösa situation (och jag var faktiskt bara 14-15), borde de väl ha sagt:
"Du är ju ung! Snälla nån, det är helt normalt att inte ha haft någon pojkvän när man är 15, det är helt normalt när man är 20 också!"
Nej, i stället fick jag höra:
"Det är för att du bara pratar om musikaler och filosofi och sådant! Du måste intressera dig för motorcyklar (sic!) och annat som killar gillar, då kommer du att få en pojkvän!"

Senare startade de en OCD-mötesgrupp. Det var två blåsta bimbos, en kille i 16-årsåldern, samt jag. Och så ledarna, som hittade på "skojsiga aktiviteter", typ att åka till en iskall vik av Mälaren i början av mars och grilla pinnbröd på stranden, eller att åka till Sigtuna och köpa glass.... :roll:

Killen, Rasmus, kom jag snart bra överens med. Vi kunde diskutera djupa saker och jag tror att han var lite småförtjust i mig. Men nehej, då dög inte det HELLER!
"Rasmus och NN, ni får inte PRATA om så där svåra saker! Då FÖRSTÅR inte Hanna och Jaana!" fick vi höra. Ändå var bimbosarna inte ens MED i samtalet.
Jag var j-igt glad att slippa BUP-mupparna när jag väl fyllt 18...

av **Pemer** » 2009-12-04 23:20:33

Jösses, vilka stolpskott.... :roll:

av **weasley** » 2009-12-05 0:19:01

Isabell skrev:Jag träffade en psykolog (?) via dotterns utredning på BUP.

När jag nämnde ordet asperger frågade hon mig om jag
visste vad ordet hypokondriker betyder.

Kahlokatt skrev:När vi skulle öva "stå emot tvångstankar" i en affär ville jag gå till Akademibokhandeln, där jag brukade "uggla". Att träna där skulle ju alltså vara logiskt. Nehej då! Nu skulle vi minsann gå till en klädbutik som "alla andra" flickor går i!
"Varför skall vi göra det!?" protesterade jag. "Jag ÄR ju aldrig i den där butiken!"
Svaret:
"För att andra flickor går och tittar på kläder!"

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA AAAAAARGHHHHHHHHHHHH!!!!!!!

av **nallen** » 2009-12-05 1:18:55

tahlia skrev:Inte nog med att det är bullshit, det är bullshit som skadar människors självförtroende. Varför? För att "inget är omöjligt"-inställningen också påstår att de som inte lyckas i livet, lyckas inte enbart för att de inte försöker tillräckligt mycket.

Fråga forden...

Till alla "coacher" därute

Till alla "coacher" därute

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in