En grej som jag har problem med är att jag tar saker så himla bokstavligt, jag har kanonsvårt att läsa mellan raderna vad folk menar, oavsett om man snackar eller skriver.
Nu menar jag inte såna grejer som "hoppa över fikat" eller "raka vägen hem", det går ju att plugga in vad det betyder egentligen.
Men t.ex om någon i en diskussion säger "kvinnor är känsligare" så tar jag det som att personen menar att ALLA kvinnor är känsligare, och eftersom jag är uppfostrad så att alla människor är olika och man ska aldrig dra alla över en kam blir jag oxtokig eftersom jag tror vederbörande menar bokstavligt att alla kvinnor verkligen är känsligare än alla män.
På det sättet hamnar jag i trångmål med folk, framför allt när det gäller politiska diskussioner eller ämnen som tangerar politik. Politik är ett av mina specialintressen så det kanske förklarar saken?
Men, hur ska jag öva mej på att inte hela tiden ta så bokstavligt vad folk säger?
Känner mej grymt osäker på hur jag ska tolka grejer folk säger om inte bokstavligt. Tänker att om jag börjar tvivla på ordens egentliga betydelse kommer jag till slut inte att lita på nån, inte ens mina föräldrar eller flickvän, vilket vore fruktansvärt olyckligt.
Så snälla, om ni har tips på hur man ska komma över det här, så posta dom, är öppen för alla förslag.

Jag är rädd att lösningen är att bli mindre engagerad. Det har hänt mig. Jag ser mellan fingrarna, numera, på att folk uttrycker sig slarvigt - och på att de faktiskt har någon klar bild av vad de egentligen menar. Det kanske inte låter som något tips men jag tror det är det.

Och konsten att bli mindre engagerad är nog konsten att få det så bra att man är belåten. Belåten är ju i sig definitionsmässigt bra att vara men den här bieffekten, att man blir mindre engagerad, är ju inte helt igenom positiv.

Ett sämre sätt att bli mindre engagerad är förstås att bli cynisk och sluta lita på människor. Det skrev du ju att du vill undvika.

Kanske finns det något bättre sätt att bli mer släpphänt i krav på hur folk uttrycker sig. Eller så går det kanske att börja växla mellan belåtet oengagemang och mer passionerat eller missbelåtet engagemang. Hoppas det!

Jag tror man kan lösa mycket genom att fundera en längre period på vad folk säger, vad folk verkligen menar, följa sin logik, att man t.ex. vet, som du skrev att om nån säger "kvinnor är känsligare" att dem kanske inte menar det bokstavligen.

Sammanfattning: tänka längre på det folk säger och skriver innan man svarar, följa logiken, ställa sig frågan "kan han/hon verkligen mena sådär?"

Kostymhippie skrev:en t.ex om någon i en diskussion säger "kvinnor är känsligare" så tar jag det som att personen menar att ALLA kvinnor är känsligare, och eftersom jag är uppfostrad så att alla människor är olika och man ska aldrig dra alla över en kam blir jag oxtokig eftersom jag tror vederbörande menar bokstavligt att alla kvinnor verkligen är känsligare än alla män.

Nej, om påståendet var "kvinnor är känsligare än män" säger det ingenting om alla män eller kvinnor. Den bokstavstrogna tolkningen av påståendet är att "i mängden kvinnor finns det ett antal individer, fler än 1, som är känsligare än ett antal individer, fler än 1, i mängden män".

Det är en helt annan sak än "alla kvinnor är känsligare än alla män". Dvs den känsligaste mannen är mindre känslig än den minst känsliga kvinnan. Eller "kvinnor är i allmänhet mer känsliga än män". Dvs medelvärdet på känsligheten hos mängden kvinnor är högre än medelvärdet på känsligheten hos mängden män.

Tack Björne för att du reder ut det här och ger ett annat perspektiv på saken.

Jegers, att fundera längre på vad folk säger/skriver innan man svarar kan funka ibland, men ibland inte....en del gånger kan det vara att den man diskuterar med vill ha ett snabbt svar, och ger man inte det ser dom det som att man inte har nåt att komma med och blir antingen förbaskade eller tar åt sej äran av att ha vunnit debatten, bara för att en annan är "trög" och inte kan komma med ett blixtsnabbt svar.

Varför ska man lägga ner tid och energi på att analysera vad folk säger när det går att vara rakt på sak.

Jag har fått lära mig att det är den som säger något som är "skyldig" att uttrycka sig på ett sådant sätt att det inte kan missförstås av någon, att det är dom som misslyckats förmedla sitt budskap om någon missförstår.

Jag tror att alla har mycket att vinna på om alla är rakare mot varandra. Hur svårt hade det varit som i ditt exempel om kvinnor precisera med ett eller ett fåtal ord vilka kvinnor som åsyftas? Att folk är för lata för att säga allt och väljer bort något ord här eller där är ju bäddat för missförstånd.

Det är ju inte ovanligt att folk utan diagnos missförstår saker också på grund av detta.

Kostymhippie skrev:Men t.ex om någon i en diskussion säger "kvinnor är känsligare" så tar jag det som att personen menar att ALLA kvinnor är känsligare

Ordagrant betyder det ju att alla kvinnor är känsligare. Jag förutsätter alltid att folk menar det de säger (om de inte skämtar med mig, så klart), varav jag själv skulle tolka "kvinnor är känsligare" som att alla kvinnor är det. Det handlar inte bokstavstolkning, enligt vad jag anser.

Hej!

Om någon säger "kvinnor är känsligare än män" så betyder det att den personen tycker att de flesta kvinnor (majoriteten) är känsligare än män. Det är en personlig åsikt, och behöver inte bygga på statistik. Den som säger det har rätt att tycka det, även om det inte är sant. Jag skulle inte hetsa upp mig över något sådant, men vi är ju alla olika.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hm, jag borde inte haka upp mig på det här, men om någon säger "kvinnor är känsligare" så menar väl personen precis det den säger? Att alla kvinnor är känsligare än en genomsnittlig man? Det är väl om inte annat resultatet av den sortens tänkande.
Om jag säger "människor med asperger har mindre empati än andra människor" så menar jag att jag tror att alla med asperger har lägre empati. Jag kan inte se nån jättestor eller viktig skillnad mellan "de flesta kvinnor" och "kvinnor". Okej om man uttrycker sig om att "kvinnor generellt är känsligare än män", men allt annat är lika korkat som det låter. Anser jag.

För övrigt är "känslig" ett väldigt luddigt ord. Jag är kvinna och kommunicerar känslor lika effektivt som en sten. Däremot har jag ett relativt svagt psyke pga usel självkänsla och annan skit och kan nog ta åt mig onödigt mycket av saker. Finkänslig är väl tveksamt om jag är. Empati har jag däremot gott om, lite väl bra mottagning för allt lidande i världen ibland.

Förlåt för att jag bajsade i tråden...

Jag tar saker bokstavligt. Jag missar det mesta.

Jag lär mig vad andra behöver. Jag kollar vad som är normalt. Jag undviker sånt jag inte förstår.

Sen tänker jag bättre så det är inget problem.

Lennart Frimodig

Detta undrar jag med då det oftast gör mig förvirrad och besviken när det folk säger inte stämmer i slutändan.

Till thefairy.

Du tvingar på andra din verklighet.
Du tvingar dem att spela på dina villkor.

Det är du som kontrollerar verkligheten.

Lennart Frimodig

haha jag tvingar verkligen inte någon på min verklighet...men när personer säger t ex att ska du med ut på fredag och sedan inte hör av sig eller svarar när man ringer på fredagen så ja...då blir jag rent ut sagt förbannad att de inte kan vara ärliga nog att säga, NEJ, jag vill inte att du hänger med
Nu var detta bara ett exempel men jag tvingar väl folk att säga saker som de inte menar
riktigt dumt av mig...mind control är jag tydligen väldigt duktig på

Två magiska uttryck:
"Det löser sig" (sa kemisten)
"Festina Lente" (lit. Skynda sakta)

Det har tagit mig många år att lära mig vilket de förmodligen menar var, och just nu har jag väldigt få "problem" med att tolka allt bokstavligt, men ändock måste jag ta en halv sekund att figurera ut om de menar det bokstavligt eller figurativt.
(Dock vänder jag oftare den bokstavliga meningen till något humoristiskt eller tillbakabitande, beroende på HUR det var sagt till mig... försvarsmekanism efter mobbing)

Ja i vissa fall tar jag nor det bokstavligt och misstolkar sakerna. Tex. så tror jag på fullt allvar att när någon kallar mig för internetvän Så är det = vän på riktigt.

När jag möter människor första gången på dan ocn de säger: Hur är det? Då får jag problem, jag börjar tänka efter hur det är. Så jag måste ge en lång förklaring. För att undvika det så ljuger jag och säger att det är ok.

Jag har lärt min närmaste omgivning att låta bli att fråga hur jag mår eller hur det är.

Problemet är att det känns helt fel att ljuga. Min mamma lärde mig att man bara får ljuga om det sker i nåt mycket viktigt syfte, så jag talar sanning, så gott jag kan.

Lennart Frimodig

Min sambo förklarade för mig så sent som för några månader sedan, att NT-folk oftast inte ser samtal som ett informationsutbyte utan som någon slags samvaro, varpå jag genast översatte det till "socialt glidmedel".

Tydligen är poängen ATT föra ett samtal och inte att föra ett samtal om något väsentligt. Alltså kan man dra slutsatsen att socialt prat överlag syftar till att... inte fylla något konkret syfte?!

Tricket är att försöka välja vilka personer som det är värt besväret att lära känna och umgås mer med, och att försöka att inte lägga vikt vid småprat. jag tänker numera att det är upp till andra om de verkligen vill prata om något med mig. Det är inte min uppgift att luska ut vad som är småprat eller inte.

Efter att ha spenderat en vecka med min underbara flickvän som med en ängels tålamod tar sej tid att förklara vissa saker har jag insett att jag måste strunta i att grubbla på det jag inte förstår, då är det fråga rakt på som gäller (om det är folk jag känner), eller att skita i det om det är folk jag inte känner. Däremot måste jag börja fundera på det som jag tror mej förstå direkt, för att se om människan menar det på något annat sätt än det rent bokstavliga.

Att ljuga funkar inte för mej, kan inte ljuga helt enkelt, så jag har en del att fundera vidare på hur jag ska lösa dessa situationer.

Henkkalexi skrev:NT-folk oftast inte ser samtal som ett informationsutbyte utan som någon slags samvaro

Suveränt formulerat!

Det tog mig många, många år att inse det. Jag har lärt mig att småprata, att spela "normal" och vara social eftersom det ibland behövs. Men jag har upptäckt att det inte är några större problem att styra samtalen så jag får ut något av det, får någon form av intressant information.
Att enbart småprata tar energi och gör mig irriterad,jag undviker det numer.
Om det inte handlar om att behålla kontakt med någon ovanligt trevlig människa som behöver det där sociala småpratet, då är det värt att anstränga sig lite och stå ut.

Henkkalexi skrev:"socialt glidmedel"

"So many comments comes to mind, I can't begin to choose." - Morrigan (DragonAge)

Men det där citatet sparar jag definitivt på.

+1 to you ^-^

För mig har det varit en träningssak i alla fall, jag har försökt att hela tiden hålla i åtanke att inte ta allt så bokstavligt, utan att försöka tänka över vad personen/personerna i fråga kan mena med vad denne nu har sagt eller gjort.
Till slut så har det suttit som naglat i bakhuvudet !

Om man kan, så ska man använda partners/vänner/bra kollegor som "översättare". Jag brukar fråga de jag känner mig bekväm med vad som menas med sådant som jag tar bokstavligt. Å andra sidan är mitt bokstavstolkande en rätt bra sak i mitt jobb som försäljare: jag tar alltid ett nej som sägs rakt ut, men hör alltid av mig till de som säger nej på omvägar som är svårtolkade.

"socialt glidmedel" är en missvisande formulering. En missuppfattning.

Skitsnacket handlar om att kolla in varandra. De där jockarna upplever en mycket större del av verkligheten. De fångar upp mycket mer. De har empati och sånt. De har mycket mer att ta ställning till. De måste förstå mycket mer. De lever i en mycket mer krånglig värld.

Jag vet inte om det här går att förstå. Preaching to deaf ears.

Nå, jag gjorde ett försök.

Lennart Frimodig