Någon mer här som har sjukligt svårt att bestämma sig om saker? Att göra val?

Jag har ibland det, och det beror främst på hur min hjärna fungerar för stunden, vilken grad av mental utmattning jag upplever. Har jag t ex sovit sämre så får jag mer problem.

Dito Altus.

Jag har nog mest beslutsångest över när jag står i en bokhandel och försöker bestämma mig för vad jag ska köpa (är bokmal: vill köpa ALLT) eller när jag ska bestämma mig ifall jag orkar gå till en kompis grillkväll/liknande eller inte.

Eller nej förresten, jag har svårt för att bestämma mig för saker mest hela tiden, med vissa undantag... men det beror också mycket på hur dagsformen är, som Altus skrev.

Ja ibland, antingen är jag impulsiv eller så bestämmer jag mig aldrig. Då hittar jag på saker som att om det blir skugga inom fem minuter ska jag göra X eller om nästa person jag träffar är en kille skall jag göra Y exempelvis.

Tomtenissa skrev:Eller nej förresten, jag har svårt för att bestämma mig för saker mest hela tiden, med vissa undantag... men det beror också mycket på hur dagsformen är, som Altus skrev.

En sak utöver dålig sömn som påverkar mycket för mig är om jag är överansträngd eller inte. Är jag det, och det blir jag väldigt lätt, så blir problemet ofta stort.

Något som sällan hjälper är att ta till "knep" för att nå beslutet (t ex tänka att det inte spelar så stor roll vad man väljer, att båda val har sina fördelar, etc), eller att skaffa mer information om alternativen, eller liknande. Det beror förmodligen på att orsaken till beslutssvårigheterna inte är psykologisk utan snarare att vissa områden i hjärnan (de man behöver för att fatta beslut) börjar krångla under vissa omständigheter.

Så att bara vila har för mig en mycket bättre effekt än att använda knep, eftersom det orsakar en gynnsam fysisk förändring i hjärnan, något återställs. (Tyvärr har man dock ofta inte möjlighet att vila innan besluten, men det är viktigt för mig att rent allmänt undvika överansträngning.)

Mm jo, det där är samma för mig.

Ibland har jag sjukt svårt att bestämma mig. Oftast om det är en sak jag måste bestämma på direkten och om den saken eventuellt skulle kunna ha nåt slags "värde" för mig. Om det är nåt jag inte bryr mig om så är det rätt lätt att säga nej helt enkelt.

Inför plötsliga val, ja.
Inför betydelsefulla val, ja.

Annars? Nej.

Nej, jag är väldigt beslutsam.

Jag har för det mesta inte svårt att göra val, men det beror på vad det är. Ibland kan jag låsa mig, oftast ex när det gäller "oviktiga" val i tillvaron. Ex i en matkö när jag är med ett sällskap och inget verkar supergott eller är en storfavorit på menyn. Då kan jag stå och titta och undra vilket jag skall välja och kan undra vad andra tar och det slår aldrig fel. Jag väljer konsekvent fel oavsett vilken strategi jag kommer fram till. Nog tusan har de flesta valt mitt andra alternativ och nog tusan ser det betydligt mycket godare ut än det jag fick på min tallrik.

Sådana val kan vara svåra, dvs, sådana som inte spelar någon roll. Stora personliga val kan också vara svåra men jag är rätt okej på att ställa konsekvenser av val mot varandra och välja det jag tror är minst illa.

saltgurkan skrev:Någon mer här som har sjukligt svårt att bestämma sig om saker? Att göra val?

Ja, när det gäller skitsaker (små, egentligen oviktiga beslut m a o) så har jag enorm beslutsångest. Det kan exempelvis ta mig en hel dag att komma på vad som vore gott att äta till frukost.
Större (och viktigare) beslut har jag inga som helst problem med. Sådant lägger jag ned mer frivillig tankekraft på.

Jag kan ha svårt att bestämma mig men om det är mer än gemene man vet jag inte.

Kan bli väldigt velig inför vissa små, mindre viktiga beslut tex. i vilken ordning butikerna ska besökas eller i vilken ordning saker ska göra hemma om det är mycket som ska göras på en dag. Någon lista hjälper inte riktigt tyvärr. Ältar och funderar, ältar och funderar ibland länge på en skitbagatell.

Ibland är jag tvärtom - för hastig/för impulsiv, vilket får sina konsekvenser.. Som väl är har det blivit lite bättre. (Vet inte om detta är et ADHD-drag hos mig eftersom det sker ofta och ibland mycket och knappast går att stoppa. Inte ens jag själv klarar det alla ggr).

Stora beslut har jag lärt mig tänka igenom noga och låta bero lite så jag inte förhastar mig men är noggrann med att det inte blir för sent. Brukar fråga om råd om jag känner att jag behöver det. Förut förhastade jag mig och efteråt retade jag mig och ältande nästan in absurdum.
När det gäller stora beslut tycker jag man har rätt att ta tid på sig, ingen ska få stressa en. Ibland blir det ju klart bråttom men i regel kan man få gott om tid på sig.

Under stress blir det vääldigt jobbigt. Jag behöver lugn & ro i större utsträckning än andra för att kunna bestämma mig. Det är viktigt att jag får det för jag har lätt för att ångra mig och gå och älta ett litet tag.

Jag löser ut framtida beslutsångest genom att tänka ut vad för beslut som kan komma den närmaste framtiden. Brukar tänka: "när det blir så ska jag göra så och inget annat eftersom resultatet av det blir så och så vilket statistiskt sätt ger störst fördelar vid givet tillfälle" istället för det typiska "oj, var har jag varit? vad gör jag nu? vad ska jag välja?" ... grovt generaliserat.

Jag planerar spontanitet. Variabler ändras ofta snabbt och då gäller det för mig att ha utarbetat i förväg så det går så smärtfritt som möjligt. Bara det faktum att valet redan är gjort i förväg gör den största skillnaden.

Jag kan inte se in framtiden, så när det kommer något totalt oväntat genom ett medium som inte är givet i min värld blir jag mycket ångestfylld... tur är det att de flesta såna här är småsaker och det funkar oftast att göra en 1-sekundanalys över scenariot och gå på det enklaste/snabbast valet.

Eftersom det bara finns ett jag i min värld så reflekterar jag mycket sällan över hur mina beslut påverkar människor i min omgivning. (Alias gå sin egen väg.)

imperativ skrev:Jag löser ut framtida beslutsångest genom att tänka ut vad för beslut som kan komma den närmaste framtiden. Brukar tänka: "när det blir så ska jag göra så och inget annat eftersom resultatet av det blir så och så vilket statistiskt sätt ger störst fördelar vid givet tillfälle" istället för det typiska "oj, var har jag varit? vad gör jag nu? vad ska jag välja?" ... grovt generaliserat.

Jag planerar spontanitet. Variabler ändras ofta snabbt och då gäller det för mig att ha utarbetat i förväg så det går så smärtfritt som möjligt. Bara det faktum att valet redan är gjort i förväg gör den största skillnaden.

Jag kan inte se in framtiden, så när det kommer något totalt oväntat genom ett medium som inte är givet i min värld blir jag mycket ångestfylld... tur är det att de flesta såna här är småsaker och det funkar oftast att göra en 1-sekundanalys över scenariot och gå på det enklaste/snabbast valet.

Eftersom det bara finns ett jag i min värld så reflekterar jag mycket sällan över hur mina beslut påverkar människor i min omgivning. (Alias gå sin egen väg.)

Utåt syns bara en kolugn gäspande kille som kan verka totalt ointresserad av allt och bara väljer på måfå.

Jag har extremt svårt att bestämma mig. Om någon frågar något, vad jag vill tillexempel. säger jag oftast "jag vet inte". Folk måste nästan säga åt mig vad jag skall göra. Tror ni det är ett aspergersymptom att inte kunna bestämma sig, t.ex. välja mellan två alternativ (har jag också svårt för).

Jag har ofta svårt att bestämma mig och precis som andra redan skrivit blir det värre om jag är trött och utarbetad.

Vissa saker vet jag dock exakt hur jag vill ha dem och det ställer också till en del problem. T ex vet jag precis hur jag vill att saker ska se ut när jag far och handlar och finns det inget som ser ut som bilden i mitt huvud så kommer jag helt enkelt hem utan. Jag hatar verkligen att shoppa allt annat än saker till mina djur. Traktorer och jordbruksredskap tycker jag i och för sig också är intressanta men alldeles för dyra för att jag ska ha råd att köpa dem

Ibland händer det dock att jag blir så glad över något att jag beslutar mig direkt men då brukar jag ångra mig efter några minuter Det brukar ofta röra sig om större saker som jag vill men egentligen inte har ork eller tid till.

Mm, håller med flera här att jag behöver lugn och ro för att kunna fatta egna beslut. Avskyr exempelvis att tvingas veckohandla med någon (särskilt om denna någon babblar oavbrutet om, för mig, totalt orelevanta saker) då jag helst vill strosa runt länge mellan hyllor och kyldiskar och komponera ihop olika måltidsalternativ i huvudet utan några störningsmoment. Blir jag stressad låser det sig gärna i huvudet och jag blir mer eller mindre handlingsförlamad. Försöker ofta ha flera "backups for the backups" i huvudet utifallat saker och ting inte fortlöper som de brukar.

Har i allmänhet även svårt att bestämma vad jag ska göra utav min fritid. Särskilt i denna olidliga sommarhetta blir jag ofta liggande på sängen och gör, egentligen, ingenting alls. Det mest uppenbara vore väl att gå och bada då men skäms lite för mycket över min kropp för att känna mig bekväm på stranden bland tusen andra. Jobbigt att behöva tänka på sig själv hela tiden..

Är obeslutsam ibland, som jag skrev, men i många fall också ovanligt beslutsam. Har kallats envis, och det är väl bara att hålla med.

Altus skrev:Är obeslutsam ibland, som jag skrev, men i många fall också ovanligt beslutsam. Har kallats envis, och det är väl bara att hålla med.

Haha, samma här.
Och det är ofta inte lite envis eller obeslutsam heller

Mitt största problem med att bestämma mig eller att bestämma saker med andra rör det faktum att jag aldrig vet hur jag mår från den ena dagen till den andra. Hela livet och det sociala livet blir jätteproblematiskt pga det!

Ett bra exempel är tider på psykiatrin.. Här i Sthlm måste man meddela SENAST 24 timmar innan om man inte kan komma. Annars får man betala besöket ändå, oavsett om man har frikort! Hur ska jag kunna veta hur jag känner och om jag orkar komma så långt som 24 timmar innan?!
Ett annat exempel är kurser och liknande jag verkligen vill gå. När jag anmäler mig känner jag mig glad och pigg, men när jag väl ska dit kan jag må såpass piss att jag inte orkar vara i sociala sammanhang. Problemet är att jag inte klarar av att dölja att jag mår dåligt, och då blir det frågor och jag hatar frågor. Eller så bryter jag helt enkelt ihop och går därifrån gråtande och de andra där fattar ingenting. Lider även av social ångest och ofta "låser det sig" när jag ska iväg och träffa nya människor. Att det blir omöjligt att komma iväg alltså.

Vissa dagar mår jag skitbra och andra skitdåligt! Hur sjutton ska man bete sig då?? Jag är egentligen väldigt social, vill mycket osv. Men..orkar man inte så orkar man inte! Dock är ju inte samhället anpassade efter såna som mig!

Ja, jag är obeslutsam, men jag ser det inte bara som en hämsko. Jag har jobbat i ledande roller, Chef är förresten ett utmärkt jobb för en inom autistspektrumet om man är smart nog, och inom chefskollektiven finns det ett ideal av "beslutsamhet". Att snabbt liksom förstå problemet och hitta en lösning.

vilket ofta leder till väldigt dåliga beslut. Saker måste få verka fram. Men ibland måste man ändå ta beslut. Eller agera trots att man inte känner rätt alternativ. Om man har ett tid på psyket eller annat jobbigt, och inte vet om man orkar kan det vara bra att bara göra det. Utan att fundera för mycket.

Om det är viktiga beslut som man verkligen måste ta, av mera typen, "skall jag ta steget och göra det här", Söka jobb, byta bostad, byta terapeut eller vad det nu kan vara så är det bra att SKRIVA NER DET. Gör en plus och minuslista. kolla igenom dem och lita på att plus eller minus överväger. Det kanske inte känns bra ändå, men man kan komma till ett beslut.