Hej svej är ny diagn. Asp.!

Min största svaghet här i livet är att kunna behålla vänner längre tid.
Jag är 30+ men har bara 1 bra vän (ny bliven bebis-pappa), vi har varit polare sen 7:an och han har alltid sett mig och ringt å frågat *hur läget är*
Det är inte så att jag har svårt att prata med nya människor,men ju äldre jag blir ju svårare blir det att finna nya vänner.
När jag var yngre så var det lättare pga att jag kunde låtsas vara en person, som jag visste passade in i rätt situation.
Är väldigt social å trevlig person som gillar att göra nya saker så länge jag har kontroll.
Men har väldigt svårt att ta mig i kragen å göra nya saker också, skulle behöva lite hjälp på vägen bor i innerstan sthlm.

Något trevlig person/personer som känner igen sig???

*nån som har ett bra tips dela gärna med er*

Ja, är i ungefär samma situation. Förr umgicks jag i stora gäng men var alltid lite utanför eftersom jag inte orkade ses lika mycket som alla andra.
Nu har jag två riktiga vänner från olika som jag känt över tio år, utöver det enbart ett par ytliga bekanta.
Även om jag inte direkt känner något behov av känna fler så kan jag ibland tycka någon är intressant dvs vi delar ett intresse, men det svåra är att hålla kontakten, det blir liksom inte av att jag hör av mig så det rinner alltid ut i sanden.

Kika efter personer som du delar intressen eller livinställningar med. Samt som inte är beroende av att ständigt "höras av". Säger inte att det är lätt. Men det har väl en tendens att fungera i längden?

Du kan ju försöka besöka ett kyrkkaffe. Hitta någon där du kan vara social med.
Du kanske behöver hitta nån person som utstrålar trygghet. Sådana personer borde vara lättare att umgås med. Utmanande trygghet talar jag om.

Det är en stor fördel om man har ett specialintresse där det finns föreningar för likasinnade, då löser det sig av sig självt. Eller så får du hitta på ett nytt specialintresse

Jag tycker också att det är jättesvårt det där med att "hålla kontakten". De vänner jag umgås med är antingen sådana som själva hör av sig, eller sådana som jag fått in i ett "mönster" typ "vi ses och äter middag en gång i månaden".

Kan väl tom vara en ide att nämna att du inte har energi att ses alltid, men att om du inte hört av dig på ett tag så är det inte för att du inte vill ses utanför att du kanske tycker att det är svårt att liksom börja på "ny kula" igen.

Jag träffade min bror för första gången på 10 år härom veckan och jag förklarade för honom som ovan och han tyckte inte det var något konstigt med det, har även en annan vän som vet att jag försvinner i perioder.