Egentligen skulle en störd person kunna ha As kom jag på.

Tänk en störd person som inte har några direkta vänner, och har svårt med relationer till andra människor. Kanske är bitter eller mår dåligt och håller sig för sig själv för det mesta. Tycker det är jobbigt att umgås med andra eller behålla vänner. Har några intressen som tilltalar mer och kanske känt sig olik andra hela livet.

Sen kan vi säga att personen varit lite speciell som barn också.

Vad skiljer en sån person från en med As i så fall?

Albulena skrev:Egentligen skulle en störd person kunna ha As kom jag på.

Tänk en störd person som inte har några direkta vänner, och har svårt med relationer till andra människor. Kanske är bitter eller mår dåligt och håller sig för sig själv för det mesta. Tycker det är jobbigt att umgås med andra eller behålla vänner. Har några intressen som tilltalar mer och kanske känt sig olik andra hela livet.

Sen kan vi säga att personen varit lite speciell som barn också.

Vad skiljer en sån person från en med As i så fall?

Att den mår sämre kanske.

Bror Duktig skrev:

Albulena skrev:Egentligen skulle en störd person kunna ha As kom jag på.

Tänk en störd person som inte har några direkta vänner, och har svårt med relationer till andra människor. Kanske är bitter eller mår dåligt och håller sig för sig själv för det mesta. Tycker det är jobbigt att umgås med andra eller behålla vänner. Har några intressen som tilltalar mer och kanske känt sig olik andra hela livet.

Sen kan vi säga att personen varit lite speciell som barn också.

Vad skiljer en sån person från en med As i så fall?

Att den mår sämre kanske.

Okej... är det allt typ?

Din beskrivning låter mycket AS för mig.

Exempel på "störd"? Är det bipolär, borderline, andra ?

barracuber skrev:Din beskrivning låter mycket AS för mig.

Exempel på "störd"? Är det bipolär, borderline, andra ?

Nä jag tror ni missförstår mig för jag har nog skrivit dåligt.

Störd är en människa som tex en gubbe som är ensam, ingen umgås med honom, han är bitter och haft svårt för relationer med andra därför sitter han själv nu, han är spänd o osäker när han pratar med andra men när han blir trygg med nån så märker man att han är bitter, för det är fel på allt typ, hans intresse är bilar och att handla på loppis, han kan en del om volvo och antika möbler.

Detta är ett exempel på en personlighetsstörd(?) ensamvarg som kanske växt upp i en otrygg miljö eller inte. Iallafall avviker han från det man kallar normalt. Tittar på man As kriterierna så skulle han passa in där om vi säger att han varit lite ensam hela livet.

Åhh fan nu vet jag inte hur jag ska formulera min fråga...

Störd kan vara en som agerar ut, typ ett offer som tycker synd om sig själv och det är fel på allt o alla utom personen själv. En person som är som ett barn, omogen eller lågfungerande känslomässig vampyr som suger kraft. En som trycker ner andra för han eller hon mår dåligt själv.

Eller han Mihajlovic som mördade en minister. Han skulle väl kunna ha As? Om man säger att han hade svårt med att skaffa vänner och svårt med det sociala samspelet med andra, och så säger vi att han hade något eller några intensiva intressen också. Tex fängelser och dataspel.

Nu vet väl alla att han inte har As utan är störd (personlighetsstörd) men hur märker man egentligen skillnaden om han hade varit som i mitt exempel?

Så rörigt detta blir, hoppas ni fattar vad jag menar.

Jag kallar inte det personlighetsstört att hellre välja sitt eget sällskap (eller nära vänner) än att mingla omkring på drinkpartyn på stan och dra runt på stranden med surfingbrädan och de 25 bästa polarna.

Du menar säkert inte att aspergare generellt sett inte är sociala? För det är en myt. Aspergare är sociala. Aspergare vill vara sociala. Vi bara släpps inte in. Vi är för annorlunda vilket märks även om vi försöker spela normala. Annorlundahet funkar på vissa ställen - tänker på väldigt stora och konservativa arbetsplatser (vissa storföretag är så) - men inte i det nutida pulserande uppskruvade armbågssamhället. Och visst, utanförskap kan skapa bitterhet.

Vet inte om jag uppfattar ditt budskap, jag bara svarade på det där med "personlighetsstörd".

Albulena skrev:Nä jag tror ni missförstår mig för jag har nog skrivit dåligt.

Personen behöver inte nödvändigtvis vara störd. Det du beskriver skulle kunna vara schizoid PS, schizotyp PS, asperger, autism, svår depression, schizofreni, social fobi, OCD/tvångstankar och PTSD vilka alla kan isolera sig. Jag träffade en på psyket med depression och alkoholism, som hade isolerat sig i en stuga ute i vishan utan bilväg jag tror det var ett år eller två, han insåg först när han vaknade på morgonen och hade dukat för två och satt en spegel mitt emot sig vid matbordet att han förmodligen borde börja umgås folk igen.

Jo sant, men sen finns det dom som är narcissistiskt störda och dryga att umgås med också. Typ snackar skit om alla o sånt.

Albulena skrev:Jo sant, men sen finns det dom som är narcissistiskt störda och dryga att umgås med också. Typ snackar skit om alla o sånt.

Mmh, men narcissister brukar inte isolera sig oftast?

MsTibbs skrev:

Albulena skrev:Jo sant, men sen finns det dom som är narcissistiskt störda och dryga att umgås med också. Typ snackar skit om alla o sånt.

Mmh, men narcissister brukar inte isolera sig oftast?

De narcissister som folk lägger märke till på skolan/jobbet är oftast utåtriktade.

Men det finns också osynliga personer som vid första anblicken verkar ha social fobi, lär man känna dem närmare förstår man att de inte alls har någon social fobi utan att det handlar om att de drar sig undan eftersom de inte vill umgås med vanliga dödliga. Vilket också är en form av narcissism. Kanske får de utlopp av sitt maktbegär genom att bli paragrafryttare eller martyrer.

Jag tröttnar ganska fort på kompisar och går min egen väg istället. Ofta tröttnar jag när dom tjatar om att jag ska följa med ut, eller åka o fika på kvällen när jag vill vara hemma vid datorn o sånt. Då slutar jag höra av mig och visar lite intresse så kontakten brukar ta slut av sig själv.

Så taskig jag är egentligen. Jag bryr mig så lite om att höra av mig och fråga hur det är, det händer aldrig att jag gör det. Inte konstigt att folk tröttnar kanske.

Albulena skrev:Så taskig jag är egentligen. Jag bryr mig så lite om att höra av mig och fråga hur det är, det händer aldrig att jag gör det. Inte konstigt att folk tröttnar kanske.

Jag är likadan och reflekterar inte ens över det när det händer. Det är för mig helt naturligt att bara skita i ytligheter som inte ger mig något.

En dag undrade min ena syster varför jag aldrig frågar efter henne och varför det alltid var hon som var tvungen att ta kontakt. Senare undrade min andra syster samma sak... nån dag senare undrade mamma också.
Det enda jag kunde klämma ur mig var ett öh, va? till alla. Jag förstår fortfarande inte vad de ville veta.

imperativ skrev:

Albulena skrev:Så taskig jag är egentligen. Jag bryr mig så lite om att höra av mig och fråga hur det är, det händer aldrig att jag gör det. Inte konstigt att folk tröttnar kanske.

Jag är likadan och reflekterar inte ens över det när det händer. Det är för mig helt naturligt att bara skita i ytligheter som inte ger mig något.

En dag undrade min ena syster varför jag aldrig frågar efter henne och varför det alltid var hon som var tvungen att ta kontakt. Senare undrade min andra syster samma sak... nån dag senare undrade mamma också.
Det enda jag kunde klämma ur mig var ett öh, va? till alla. Jag förstår fortfarande inte vad de ville veta.

Jag vet men nu sitter jag ensam också bara för att folk blir ledsna eller nåt om man aldrig bjuder till. En sak som jag aldrig gjort som alla andra verkar göra är att bjuda hem folk på mat. Den tanken har jag aldrig haft innan, men den har kommit nu när jag gått igenom mig själv och hur jag är. För snart är det nyår och jag orkar inte sitta helt ensam i min tråkiga lägenhet och titta ut från balkongen på alla fyrverkerier o höra alla som festar och har kul. Förra året satt jag helt ensam och var på väg att gå o lägga mig på tolvslaget. En ringde faktiskt o ville bjuda med mig hem till några som hade fest. Men eftersom jag inte kände dom, och tyckte att jag inte hade några fina kläder att ha på mig, så tackade jag nej.

Haha, hem till mig vill ingen komma så jag gör inget sånt. Jag är en dålig värd, jag vet inte ens vadfan man skall säga om man släpper in folk. Jag tycker det känns pinsamt fel i kroppen om man skall: Här är hallen, här är vardagsrummet, här är kylskåpet, blah blah. Vet inte vad man skall säga för att det skall duga och inte verka för enstörigt. Det funkar så för "min" lägenhet. Till det andra stället skulle ingen vilja sätta sin fot i numera, antar jag och samma även annars med det. Men men.

Jag skäms bara om det är folk därinne och de kollar på allt de tycker är fjantigt/dåligt på nåt sätt. Jag är van också att det inte är någon i ens "hem". Du är inte ensam. Du har iaf hopp kvar för dig kanske folk vill umgås med fortfarande. Så du kan se det så
Det finns alltid folk som är värre än du. Mig har ingen velat komma hem till trots att jag frågat så jag har slutat med det. Jag är också den som förväntas ta alla initiativ (som om man orkar? fast jag kanske är svag), när jag väl gör det så går det inte. Jag vet vad som är felet, men de säger bara inte rakt ut..


Själv var jag inlåst på sjukhus då, det var bra för mig. Vill göra likadant i år men de har visst fullt verkar det som.

Jag känner igen mig. Vet inte heller riktigt hur man ska göra för att vara en bra värdinna och speciellt inte om det kommer flera olika människor. Det är lättare om det kommer en som man känner sig trygg med.

Antagligen får man köra normala fraser samtidigt som man lyser upp med hela huvudet: "nej men heeeeeeej! vad kul att ni kunde komma, välkomna!"

Sen får man kämpa med att slappna av i hela kroppen, så att det verkar som om man vet var man ska göra av kroppen.

När alla gästerna kommit in och satt sig (eller vad dom nu gör) så får man vara social och prata med alla så att ingen känner sig utanför.

Om jag dricker en bag in box innan gästerna kommer så slappnar jag av mer. Kanske helt o hållet och tappar kontrollen o beter mig illa, och då vill ingen komma tillbaka fler gånger iallafall.

Själv kan jag inte dricka för jag blir bara otrevlig eller somnar eller yr så jag inte vet vad jag säger, eller får ångest och/eller ont i huvudet (folk tror man hittar på, tror jag ), så det är inte så lyckat..jag tror inte heller folk gillar o komma hem till nån som inte dricker (att de skäms egentligen), så, äh..jag tycker folk kan isåf. bara komma utan nån större etiketter. Fast de behöver kanske inte krossa mina fönster och sånt där men jag menar, bestick på rätt sida och ha inga armbågar på bordet, osv.. och jag vet inte vad "bör" man ha framme om det kommer nån, jag gillar inte att städa och bryr mig inte om nånting, så jag vet inte..kanske skall de bara behöva slippa vada över sakerna?

Får lite ångest av att behöva sopa undan grejer för att det kommer nån, som att man måste dölja nåt. Samtidigt förstår jag. Men exakt vad skall man ta bort? Jag gillar inte att stoppa undan allt för om jag behöver dem senare måste jag dra ut allt igen ändå för jag vet inte var de är om jag ändrar ordningen på dem och kan leta i dagar sedan. Sen låter det för mkt i lägenhet, att ändra plats på alla saker. Jag gillar ju inte det själv om andra gör det, då skall inte jag heller det. Sätter knappt ned en kopp utan att tänka på att det låter.

Sen vet jag inte, måste man bädda sängen? Tar de illa upp om man inte gör det? Vad krångligt. Om det öht skulle komma nån alltså, vilket jag tvivlar. Sen kanske de tror att det finns gift i maten som man inte själv äter (bara för att man har det framme om andra kanske äter, trots att man alltid undviker den maten själv). De kanske tror att jag har en plan att förgifta dem då? Sen kan jag inte bjuda folk om jag inte är säker på att de tål mina baciller, annars går det inte. Har noja att andra äter det jag har rört, om de inte har nåt emot det och jag vet inte, jag. De kanske tor att jag dubbeldoppat innan och sen känner motbjudande att äta av det..och kanske har jag inte vädrat ordentligt? Sen kan jag inte ens planera sånt där utan att glömma bort nåt. Kan knappt planera vad jag själv skall äta. Känner det jobbigt att planera själv.

Och kanske till nån annan lokal isåf, inte hem till mig. Har känt störiga känslor tidigare så jag vet inte. Folk verkar ta illa upp om de inte får sitta i andras sängar utan att fråga, men jag vet inte om de kanske borde sitta där, jag istället. Sen när folk gått hem igen brukar jag skämmas. Eller känna som, nu är det roliga slut, minst ett år till nästa gång, varför hände detta?

Alltså jag har spårat ut helt nu. Vad jag ville med denna tråden kunde jag skrivit tydligare, men jag fattade inte det då. Istället blev det en massa omständiga förklaringar.

Vad jag ville fråga om var:

Hur skiljer man en störd* NT från en med AS?

Albulena skrev:Alltså jag har spårat ut helt nu. Vad jag ville med denna tråden kunde jag skrivit tydligare, men jag fattade inte det då. Istället blev det en massa omständiga förklaringar.

Vad jag ville fråga om var:

Hur skiljer man en störd* NT från en med AS?

Du menar om hans symtom var så lika en som hade as men som inte var det. Du är intresserad av en skiljelinje mellan as och nt eller?

Ja, det var en klurig fråga.

carl skrev:

Albulena skrev:Alltså jag har spårat ut helt nu. Vad jag ville med denna tråden kunde jag skrivit tydligare, men jag fattade inte det då. Istället blev det en massa omständiga förklaringar.

Vad jag ville fråga om var:

Hur skiljer man en störd* NT från en med AS?

Du menar om hans symtom var så lika en som hade as men som inte var det. Du är intresserad av en skiljelinje mellan as och nt eller?

Ja lika verkar dom vara av min beskrivning, och han är en sån som jag aldrig kunde tänka mig ha As, fast jag vet ju inte.

Jag är intresserad av en skiljelinje

Jag vet inte om det hör hit men har sett lite av tråden. Har hört om "osund" och "sund narcissism". Kan det vara något att använda i diskussionen?
Jag orkar själv inte men det är något jag läst om och tänkt på. Om någon har läst samma sak, tex..

Har du en riktig person som exempel?

Jag? Nej, jag läste detta i en bok ute nånstans som jag lade ifrån mig sen. Sedan har jag ju i huvudet familjemedlemmar angående ämnet, men jag orkar inte riktigt gå in på vem här.

Jag vet t ex. inte kända politiker eller något sådant, vet ingenting om vad de hade, så har inget sådant som exempel.

regnif skrev:Jag? Nej, jag läste detta i en bok ute nånstans som jag lade ifrån mig sen. Sedan har jag ju i huvudet familjemedlemmar angående ämnet, men jag orkar inte riktigt gå in på vem här.

Jag vet t ex. inte kända politiker eller något sådant, vet ingenting om vad de hade, så har inget sådant som exempel.

Nä jag menade Albulena..