-Att man syns och representerar på ett annat, mer professionellt, världsvant vis.

-Att man tar aktiv del i debatten.

-Att man är radikal och inte håller på och jamsar.

-Att man styr upp hemsida, formuleringar och vilka mål och syften man har.

-Att man helt och hållet frigör sig från AAF, Attention, Habilitering.

-Att man inte ägnar tid åt rena LSS-ärenden.

Jag tror att ämna för statsbidrag är en nödvändighet i en sådan kapitalsvag grupp som aspergare är i Sverige.

Utöver det har jag svårt att uttala mig (tror inte ens jag kan bli medlem i OA), men problemet med en liten organisation är att det är svårt att regelbundet spotta ur sig kampanjer och utåtriktat arbete som en större med mer resurser kan.

Statsbidrag tror jag på sikt hade kunnat göra storverk - som att kanske outsourca filmande av youtubevideor etc till andra. Jag förstår avsikten med att man vill lita på sin egen kraft och inte till anhöriga, men det är nog viktigt att inte falla i fällan att allting ska vara "aspergermade" från kamera till skådespeleri, som jag sett antydas någonstans, då barriären för att börja med ett projekt blir alldeles för stort.

Jag tror "fikaarbetet" är väldigt bra, Pemer har bidragit otroligt mycket med att skapa träffverksamhet för aspergare som sedan inspirerat många andra, med eller utan förening.

Sedan tror jag just föreningsskyggheten går igen i hela samhället, där bl a scouterna och Frilufsfrämjandet har tappat varannan medlem

Mycket har hänt sedan 2007 då OA bildades. Framför allt har de sociala medierna och tillfälliga nätverk och Facebookevents blivit allt viktigare, och engagemangen är flyktigare - vilket också reflekteras här på forumet, där träffar utan föreningsinblandning har varit det normala.

EDIT: Attention, AAF och Habilitering borde nog ses som samarbetspartners istället för konkurrenter. Sveriges aspergercommunity är för litet för att kunna ha något internet käbbel med bokstavsvänstervibbar.

EDIT 2: LSS är dessutom en stor del av många aspergares liv, även om framtidens fokus kanske borde ligga på att skapa förutsättningar och opinion för aspergare i arbetslivet och i skolorna.

Kanske är det du som har rätt. Det visar sig. Eller så har jag rätt i det jag säger, här och där.

Jag skrev mina åsikter och nu har vi i alla fall en diskussion igång.

Håller i stort med Kvicksilver.

Man måste ju ta i beaktande att antal aktiva ökat långsamt från två grundare hösten 2006 till ännu idag inte mer än kanske 25 i hela landet. Vi alla har väl sammanlagt tagit på oss precis det vi orkar och lite till.

Men då har vi stått och stampat i ingenmanslandet mellan 0 och 500 medlemmar, där ekonomin är precis medlemmarnas inbetalda medlemsavgifter och möjligtvis någon tusenlapp i kommunalt bidrag i någon kommun där man har verksamhet, om man har tur. Det första stora delmålet är de 500 som kvalificerar till statsbidrag. Det är även när man kvalificerar sig för statsbidrag som man börjar räknas som "riktig" intresseförening på funktionshinderområdet, och kan komma med i samarbetsorgan som HSO och NSPH. För att inte ens vara där än har vi definitivt lyckats med mycket, när vi både är med sida vid sida med AAF och Attention i inflytanderåd i varje fall vid Habiliteringen o dyl här i Stockholms läns landsting, och som utställare vid allt som arrangeras av KI:s NPF-institution KIND, och medarrangör av konferensen Fokus på autism, med eget seminarium om neurodiversitet mm.

Sedan är ju även de som någon gång gått med så speciella, flest har troligen fladdrat ur, in igen och ut igen beroende på sin egen brist på struktur att komma ihåg att förnya medlemskap, åter andra har varit väldigt bra på att tröttna just på att det inte händer mer, eller vad det nu är som är fel, och dyker plötsligt upp och meddelar sitt utträde. Förra året passerade vi siffran 500 som någon gång gått med som medlem, men i gengäld har vi pga nämnda "fladdrande" inte haft så mycket över 100 betalande något enskilt år, förrän i år, när vi för några veckor sedan passerade 200 betalande samma år. Och förhoppningsvis kan det räcka för att faktiskt få statsbidrag på dispens nästa år.

2014 tillkom nämligen Narkolepsiföreningen bland de som får statsbidrag, beviljat redan på 220 medlemmar 2013, och då fick de 430.000 kronor.

Kan vi nå dit kan vi fåtaliga aktiva som redan finns i organisationen åka runt och göra roadtrips och hålla aktiviteter i landsändar där vi inte redan har några aktiva, och jobba bort problemen med ensamma medlemmar som inte kan få några aktiviteter där de bor, och som inte skulle orka börja stå som kontaktperson på sin ort själva.

Och vägen fram dit har alltså så här långt varit kantad av jättemånga på orter där vi inte finns som gått med i någon av de stora bara för att vi inte finns, och kanske med tiden blivit aktiva där i stället. Och samtidigt kanske vi har haft både en och två andra medlemmar där ett eller två år vardera, som snart gick ur för att de inte orkade vänta på tillräckligt många medlemmar och statsbidrag. Så vi har ju så här långt verkat i ett gigantiskt Moment 22 på det viset.

Och där ska vi bara inte tala om Skåne, där det i omgångar kändes som att en eller flera medlemmar där skulle ta tag i att börja stå som kontaktperson och/eller börja få igång någon form av träffar, men i slutändan aldrig blev någonting. En period stod det klart att uppenbarligen en hel del medlemmar i OA utgjorde en stor del av de som träffades på aspergerträffar som arrangerades helt och hållet här på aspergerforum, så det var ändå som om det fanns ett litet informellt OA Skåne, men utan att de ens själva var medvetna om det - men eftersom det inte gjorde det på riktigt, i egentlig mening, kunde ett flertal kontakter från skåningar bara besvaras med "beklagar, vi har inte fått någon ordning i Skåne än"...

Så i förhållande till förutsättningarna tycker jag det är mycket vi åstadkommit, fast det kanske kunde ha varit mer då i Skåne och eventuellt Östergötland. Men naturligtvis är jag också minst sagt frustrerad över hur lång tid det har tagit utan att nå längre än så här ännu. Klart det är jättetrist. Men jag kommer inte att ge upp i första taget...

KrigarSjäl skrev:Kanske är det du som har rätt. Det visar sig. Eller så har jag rätt i det jag säger, här och där.

Jag skrev mina åsikter och nu har vi i alla fall en diskussion igång.

Precis, tråden uppfyller sitt syfte!
Intentionen var att skapa utrymme för debatt och titta tråden lever!

Pemer
All respekt till dig som faktiskt gör något, det tar tid att bygga upp en förening och det behövs pengar såklart! En av de stora anledningarna till att FUB tog sig fram var just för att det var barn med rika föräldrar som protesterade för de kunde minsann också få mupp-barn...men de hade pengar. Jag skulle hellre välja anhörigas inblandning än statens. Då får man iaf fritt välja vad man vill "forska" om eller anser är viktigt att lägga energi på och man blir inte samhällets service när landstingets resurser är slut.

Jag tycker att du har ett bra läge Pemer, egen men får själv insyn i övriga verksamheter och kan hålla dig uppdaterad på läget. Men det behövs tillföras nytt folk (inte bytas ut)i ledningen så att det inte bli "inavel och tunnelseende bland idéerna".

-Jag är inte påläst om OA, men har ni någon formulerad vision? Annars borde en sådan bli av, eller kanske förnyas?

-Dela upp arbetet på individ och samhällsnivå för att strukturera arbetet och inte göra det så spretigt.

-Be inte om plats, ta den!

Nåt som är tråkigt i sammanhanget är att aspergerrepresentationen av hävd tycks vara att AAF och Attention i samarbete med kanaler som UR, SVTs Fråga doktorn och liknande alltid väljer att lyfta fram aspergarna med mest problem, de mest muppiga aspergarna med talfel och grejer, och sen låta de bli till representanter för hela aspergergruppen.

Låter inte vackert och snällt att så säga kanske, men nån måste ta bladet ur mun och säga som det är.

Tycker OA kan göra mer för att vara en motvikt till den bilden.
Men man kanske inte är så intresserade av det?

Pemer skrev:Så i förhållande till förutsättningarna tycker jag det är mycket vi åstadkommit, fast det kanske kunde ha varit mer då i Skåne och eventuellt Östergötland. Men naturligtvis är jag också minst sagt frustrerad över hur lång tid det har tagit utan att nå längre än så här ännu. Klart det är jättetrist. Men jag kommer inte att ge upp i första taget...

Det bor en krigare i dig, det märks på tålamodet för allt tar tid, men tid att locka fram förmågorna med mer adrenalin!

KrigarSjäl skrev:Nåt som är tråkigt i sammanhanget är att aspergerrepresentationen av hävd tycks vara att AAF och Attention i samarbete med kanaler som UR, SVTs Fråga doktorn och liknande alltid väljer att lyfta fram aspergarna med mest problem, aspergare med talfel och grejer, och sen låta de bli till representanter för hela aspergergruppen.

Låter inte vackert att säga kanske, men nån måste ta bladet ur mun och säga som det är.

Tycker OA kan göra mer för att vara en motvikt till den bilden.

Ja det behövs en nyanserad bild av att "de finns faktisk obemärkta omkring dig i samhället" och ibland skiljer de sig inte så mycket från dig. Jag tror att avståndet kan minska då.

Däremot Krigis...borde heller inte vi definiera vem som är en okej person med AS och vem som inte är det, bara att vi vill ha en nyanserad bild. Har du inte läst Orwells bok Djurfarmen? I slutändan skiljde sig inte grisarna så mycket från människan.

misshopeless skrev:

KrigarSjäl skrev:Nåt som är tråkigt i sammanhanget är att aspergerrepresentationen av hävd tycks vara att AAF och Attention i samarbete med kanaler som UR, SVTs Fråga doktorn och liknande alltid väljer att lyfta fram aspergarna med mest problem, aspergare med talfel och grejer, och sen låta de bli till representanter för hela aspergergruppen.

Låter inte vackert att säga kanske, men nån måste ta bladet ur mun och säga som det är.

Tycker OA kan göra mer för att vara en motvikt till den bilden.

Ja det behövs en nyanserad bild av att "de finns faktisk obemärkta omkring dig i samhället" och ibland skiljer de sig inte så mycket från dig. Jag tror att avståndet kan minska då.

-Absolut.

Bara då kan vi börja integreras i samhället på riktigt.

Men om de aspergare som syns i media alltid är Fråga doktorn-aspies som levt i LSS-världen hela sitt liv och låter och pratar som rena vårdobjekt...då är det illa.

KrigarSjäl skrev:-Att man inte ägnar tid åt rena LSS-ärenden.

Något exempel?

kvicksilver skrev:Jag tror att ämna för statsbidrag är en nödvändighet i en sådan kapitalsvag grupp som aspergare är i Sverige.

Det beror nog på att de finns där man anar det minst och att en hel del är subkliniska. Sedan skall man inte underskatta stigmat och att för de som livet fungerar bra så kanske förening mm fyller liten funktion i praktiken.

Pemer skrev:En period stod det klart att uppenbarligen en hel del medlemmar i OA utgjorde en stor del av de som träffades på aspergerträffar som arrangerades helt och hållet här på aspergerforum, så det var ändå som om det fanns ett litet informellt OA Skåne, men utan att de ens själva var medvetna om det

Det kanske är just att inte behöva organisera saker så formellt som behövs?

Pemer skrev:men eftersom det inte gjorde det på riktigt, i egentlig mening, kunde ett flertal kontakter från skåningar bara besvaras med "beklagar, vi har inte fått någon ordning i Skåne än"...

Eller så kan man säga att man ingen officiell aktivitet har i Skåne, MEN man kan kika på "Träffar" i aspergerforum.

KrigarSjäl skrev:Nåt som är tråkigt i sammanhanget är att aspergerrepresentationen av hävd tycks vara att AAF och Attention i samarbete med kanaler som UR, SVTs Fråga doktorn och liknande alltid väljer att lyfta fram aspergarna med mest problem, aspergare med talfel och grejer, och sen låta de bli till representanter för hela aspergergruppen.

Uppenbart något som kan förändras.

Dags för lite "Fuck this shit!?"

plåtmonster skrev:

KrigarSjäl skrev:-Att man inte ägnar tid åt rena LSS-ärenden.

Något exempel?

-Tandvårdskort, kontaktperson och andra LSS-grejer.

Jag menar att en förening som OA inte ska fungera som Habiliteringen del två.


Det är definitivt hög tid för Fuck this shit.

Om vi alltid presenteras på det här viset https://www.youtube.com/watch?v=4_sueTQ2KGY är det som sagt jävligt illa.

Vi måste göra uppror gentemot att framställas på det viset.
Öka vår sociala medvetenhet.
Göra en maktanalys, vara mediekritiska.
Skippa tanterna, doktorerna och tjänstemännen.
Ta ifrån dom tolkningsföreträdet.

Så länge inte vi blir del i utsorteringsmekanismen som avlägsnar agnarna från vetet..Qrwell och grisarna igen..

Eller på grund av svag självuppfattning och rädsla...du är väl inte rädd för att bli kallad mupp?
En mer lättsam attityd är bra där man faktiskt inte bryr sig om sånt, det handlar ju inte om dig som individ, utan ett större syfte.

Jag tror personligen att det är få med vår problematik som obehindrat tar sig igenom livet (annars skulle de väl knappast ha en diagnos?) det gäller som ni säger att göra organisationen mer attraktiv för alla att delta i.
Från "dregel-mongon" till lektorer.

misshopeless skrev:Så länge inte vi blir del i utsorteringsmekanismen som avlägsnar agnarna från vetet..Qrwell och grisarna igen..

Jag tror personligen att det är få med vår problematik som obehindrat tar sig igenom livet (annars skulle de väl knappast ha en diagnos?) det gäller som ni säger att göra organisationen mer attraktiv för alla att delta i.
Från "dregel-mongon" till lektorer.

Mjo, men aspergerrepresentationen i medierna är skev och större mediekanaler väljer i regel Fråga doktorn-vinkeln när det kommer till oss aspergare. Inte ett dugg progressivt.

misshopeless skrev:Så länge inte vi blir del i utsorteringsmekanismen som avlägsnar agnarna från vetet..Qrwell och grisarna igen..

En sådan mekanism finns redan. Det är bara att det är någon annan som står för den och sorterar åt andra hållet.

Apropå media så tror jag det är läge att inse att iaf gammelmedia är i stort sett är fast i sitt fixerade spår. Så man kanske bör gå direkt till internetmedia. SVT-UR brukar iofs hålla sig mer till saklighet och bredd än många andra men i övrigt så är det i stort sett moras.

Välj vilka som skall framställas med omsorg. Synliggör de idiotiska sociala mönstrerna, den osynliga makten, strukturerna. Parodisera batikeriet, doktorerna och tjänstemännen. Kanske man skall krydda med något uppseendeväckande? Då kan folk inte låta bli att "dela" ....

Jepp, direkt i internetmedia är en bra grej.

Youtube, bloggar, kommentarsfält etcetera.

KrigarSjäl skrev:Om vi alltid presenteras på det här viset https://www.youtube.com/watch?v=4_sueTQ2KGY är det som sagt jävligt illa.

Vi måste göra uppror gentemot att framställas på det viset.
Öka vår sociala medvetenhet.
Göra en maktanalys, vara mediekritiska.
Skippa tanterna, doktorerna och tjänstemännen.
Ta ifrån dom tolkningsföreträdet.

Kanske är det svårare för en person (som på youtubeklippet) att få grepp om vad social stigma är och innebär eller bryr sig inte så mycket. För visst är det modigt! Det krävs balls för att ställa upp så där i TV, skulle ni våga det utan uppbackning på eget initiativ? Nej just det.

Vad ska man göra för uppseendeväckande så att folk inte kan låta bli å dela?

Men jag är med på att en bumbibjörnsklubb inte är vad vi behöver, och muppifieringen drar ner allas möjligheter till en rättvis bild.

misshopeless skrev:

KrigarSjäl skrev:Om vi alltid presenteras på det här viset https://www.youtube.com/watch?v=4_sueTQ2KGY är det som sagt jävligt illa.

Vi måste göra uppror gentemot att framställas på det viset.
Öka vår sociala medvetenhet.
Göra en maktanalys, vara mediekritiska.
Skippa tanterna, doktorerna och tjänstemännen.
Ta ifrån dom tolkningsföreträdet.

Kanske är det svårare för en person (som på youtubeklippet) att få grepp om vad social stigma är och innebär eller bryr sig inte så mycket. För visst är det modigt! Det krävs balls för att ställa upp så där i TV, skulle ni våga det utan uppbackning på eget initiativ? Nej just det.

Jovisst är det modigt att ställa upp i teve.

Men som du säger har mannen i klippet sannolikt låg social medvetenhet och vet inte vilka signaler han ger.

Tyvärr älskar tanterna och AAF att visa upp den typen av aspergare.

Sen bör man inte förväxla modig med naiv och godtrogen.
Två helt olika saker.

Men för att svara på frågan: om jag skulle ställa upp i tevesammanhang skulle jag varken gå med på Fråga Doktorn eller kommersiella kanalers freakshower Outsiders eller De dejtbara.

Jag skulle vara mycket kritisk och ta reda på teveformat och vinkling innan jag ens övervägt att ställa upp.

plåtmonster skrev:Vad ska man göra för uppseendeväckande så att folk inte kan låta bli å dela?

Framförallt bryta tystnaden, den som tiger samtycker har jag lärt mig. Och det stämmer!
De mest " normala" med AS behöver träda fram, men vill de riskera sin relativt trygga tillvaro för att bevisa en poäng? När jag försökte blev jag ju i princip kvarhållen på arbetsplatsen för att bearbetas och ge upp av all hjärntvätt. Men jag gjorde iaf en värdig sorti! Don't piss me off!

Krigis, underskatta inte tittarsiffror och bästa sändningstid.
Förenkla och få det att verka normalt!

misshopeless skrev:Men jag är med på att en bumbibjörnsklubb inte är vad vi behöver, och muppifieringen drar ner allas möjligheter till en rättvis bild.

Bra, då är vi på samma linje.

KrigarSjäl skrev:

plåtmonster skrev:

KrigarSjäl skrev:-Att man inte ägnar tid åt rena LSS-ärenden.

Något exempel?

-Tandvårdskort, kontaktperson och andra LSS-grejer.

Jag menar att en förening som OA inte ska fungera som Habiliteringen del två.


Det är definitivt hög tid för Fuck this shit.

Alltså... den stora poängen är att här är det by ourselves for ourselves. Redan den biten är neurodiversitet i sig, att det är vi själva som tagit initiativet och driver föreningen. Allt vi gör är i den bemärkelsen neurodiversitet. Det viktiga är att få den trööööööga målgruppen att fatta att vår existens också är viktig, så att de kommer med och höjer medlemsbasen, så att vi på sikt ska kunna trycka på hur många vi företräder. Då ökar chansen att vi blir tagna på allvar, får svar och blir välkomnade när vi försöker ligga på gentemot media och hävda att det är vi som företräder oss själva.

Den egna målgruppens stora benägenhet att hålla sig till medlemskap i de stora och rata OA är ju en stor bidragande faktor till att de legitimeras. Där ser jag den viktiga uppgiften - att nå fram till målgruppen och och få den att se att vi är ett viktigt alternativ, så att de kommer med.

Helt enkelt försöka få fler och fler att inse att det är organiserat arbete i föreningsform som är vad samhället bygger på att grupper som vill förändra ska använda, och därför ett feltänk att tycka att det "räcker" med informellt nätverkande och tjabblande på forum och i facebookgrupper, och att vi behöver kunna visa omvärlden vad vi är kapabla att åstadkomma själva på egen hand, och att det därför är ett direkt feltänk och rent farligt att tycka att det "räcker" gott och väl med de stora etablerade. Nu har vi sakta men säkert äntligen nått en medlemsnivå som förhoppningsvis ska räcka till att få igenom statsbidrag nästa år. Det kan bli en viktig nyckelpunkt, hoppas och tror jag. Fast jag har ju trott detsamma om en lång rad av våra milstolpar...