Jag tycker det är helt rimligt att utländska namn försvenskas. Y på svenska uttalas ju inte som I. Så Jenny och Jennie, Tony och Tonie uttalas olika.

Det är ju skillnad om det kommer en engelskspråkig person hit, då försöker man uttala hens namn som hen gör det själv.

Men hur noga är engelskspråkiga personer själva när de ska uttala utlänningars namn? Blir inte Johanna uttalat som Djöuhänna?

En sak som jag noterat är att stumma H:n i slutet blivit vanliga i Sverige. Sarah i stället för Sara. Det är ju tradition med bibliska namn i engelskan (Jonah, Susannah, Deborah), men på svenska tycker jag bara det ser typiskt "wannabeeAmerican" ut. Inte ens de engelskspråkiga själva tycks fatta varför H:et finns (kan ju ha betydelse i hebreiskan), utan lägger till H i Nora, som inte alls är bibliskt.

Alien skrev:En sak som jag noterat är att stumma H:n i slutet blivit vanliga i Sverige. Sarah i stället för Sara. Det är ju tradition med bibliska namn i engelskan (Jonah, Susannah, Deborah), men på svenska tycker jag bara det ser typiskt "wannabeeAmerican" ut. Inte ens de engelskspråkiga själva tycks fatta varför H:et finns (kan ju ha betydelse i hebreiskan), utan lägger till H i Nora, som inte alls är bibliskt.

Ja, det ser billigt ut. Som ett försök att fjärma sig från det klassiskt svenska.

Alien skrev:Men hur noga är engelskspråkiga personer själva när de ska uttala utlänningars namn? Blir inte Johanna uttalat som Djöuhänna?

Det har blivit bättre. Jag har träffat några amerikaner och jag tror även några engelsmän som försöker ganska bra. Hade en amerikansk lärare på universitetet som kunde uttala alla namn rätt. En i vår klass hette Jerker. Även det gick bra. Killen suckade av lättnad och sa "I was afraid you were going to say something else. "