http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ ... 85,00.html

Svårt att säga om detta är något som jag tycker är positivt eller negativt, det beror helt på hur programmet är utformat rent kunskapsmässigt. Spontant funderar jag dock på två saker:

- Varför ett samhällsvetenskapligt program och inte ett naturvetenskapligt? Mot bakgrund av aspiestereotypen. Dock är valfrihet det utifrån intressen och fallenhet det bästa dessa situatoner.
- Faktakolumnen med information från Riksföreningen Autism tycker jag känns lite väl negativt viknlad, även om det inte är några direkta osanningar i den.

Kristofer skrev:
- Varför ett samhällsvetenskapligt program och inte ett naturvetenskapligt? Mot bakgrund av aspiestereotypen. Dock är valfrihet det utifrån intressen och fallenhet det bästa dessa situatoner.

Jag får känslan som vanligt att jag vill kolla vad deras djupa mening (baktanken) är....Vill fortfarande tro att styra in alla i samma inte är rätt och egenskapen "att läsa av" inte helt är utredd för att ge grund till ett enda utbildningsval.

Kristofer skrev:- Faktakolumnen med information från Riksföreningen Autism tycker jag känns lite väl negativt viknlad, även om det inte är några direkta osanningar i den.

När en del ska beskriva något som är fakta så tenderar det ju ofta att bli det negativa sakligheter speciellt om det är ett allvarsämne.

Det finns AS-klasser litet varstans. Jag har konsulterat med en konsult inom både asperger och gymnasieundervisning och h*n säger att de alla är bra. Ett bättre alternativ än vanliga klasser.

Det finns flera olika varianter. Oftast är det de teoretiska programman som gäller. En poäng med små klasser är ofta, som på Lundellska skolan och min konsult fattat rätt, är att man kan utnyttja specialintressen som en pedagogisk resurs. Med andra ord kan eleverna i stööre utsträckning syssla med sånt som intresserar dom, inom ramen för olika ämnen. Är man intresserar av tex teknik kan man inom samhällsvetenskapliga ämnen syssla med teknik- och vetenskapshistoria i historia. Teknik och sämhälle i samhällskunskap tex.

Men den vettiga frågan på Lundellska kanske är varför man inte har BÅDE samhälls- och naturprogramman. Svaret kan ju vara att man hade intresserade lärare i just de ämena? Men min konsult vet inte. Annars har man ju natrur på skrapan också!

Kan det vara så att resurserna inte räcker till ett NV-program? Och att trots stereotypen så finns det fler elever som vill läsa SV + det andra programmet.

Nu finns här totalt 29 elever, tre heltidsanställda lärare och en assistent, plus ämneslärare från de andra programmen på Lundellska. De senaste åren har de tvingats tacka nej till sökande på grund av platsbrist. Men till hösten utökas verksamheten med ett individuellt program för de Asperger-elever som inte klara kraven för det samhällsvetenskapliga programmet.

Jag undrar över två andra saker:
- Finns det inga aspergerklasser på högstadiet? Kan tänka mig att högstadiet är värre för en aspergare. Då ska man tillhöra coola/tuffa gänget, inte kul vara en nörd. Det är långt att vänta till gymnasiet för att trivas och få vänner.

- Hur har det gått för de ungdomar som gått ur aspergerklassen? Har de fått jobb? Mår de bättre än aspergare som inte gick i aspergerklass?

Det finns ganska gott om AS-högstadier, men inte en riktigt bra sammanställning..

Det är också så att det finns ett antal klasser/utbildningar runt om i landet som är för alla NPFare. Och ibland ADHD-elever för sig.

På Gymnasiet finns det ganska många varianter av IV (Individuella Programmet) med AS/ADHD/ADD/NPF-anpassade varianter i olika blandningar av diagnoser.. Delvis beroende på att många med AS och/eller ADHD/NPF har så taskiga betyg att de inte kommer in på ett vanligt program eller kommer in och inte fixar det.

Här kan, säger min konsult, man ta upp att många med AS behöver lugn och ro. Och att en del med ADHD inte har lugnt och stillsamt som sin starka sida eller ens specialintresse.

Det är en väldig blandning alltså. Man får kolla med sin kommun eller kommunförbund (kring Kalmar har man tex ett gemensamt gymnasieförbund mellan flera olika kommuner, detsamma kring Göteborg). Och ibland kan kommuner samarbeta kring visaa utbildningar.
Och ibland är det regionen som har ansvar för vissa litet udda utbildningar. Kan vara för NPFare eller naturbruk eller hantverk Säger konsulten.

Det finns dessutom,tror konsulten, 11 folkhögskolor med utbildningar för AS.

Det har gått i genomsnitt bättre för Aspiesar i specialklasser än i vanliga klasser. Men det är inte 100%-igt. Säger min vanligtvis välunderrättade källa.

Bara det inte blir så att aspiesar får utbildningar som stänger dem ute från högre studier. Så det blir en slags särskola av allt.

H*n, konsulten tror att det kan bli precis tvärtom. Just genom att fokusera på teoretiska program, eventuellt specialutformade, och ge utrymme för indiduell planering och för specialintressen i undervisningen kan man ge utbildningar som vässar snarare än trubbar av intellektuell förmåga.

Däremot de kommuner som gör varianter av antingen yrkesprogram eller individuella programmet ger upp. De anpassar sig efter att många med AS haft det svårt i grundskolan och sänker nivån. Vilket naturligtvis försvårar det för dom aspiesar som vill plugga vidare.

Å andra sidan vill inte alla det. Det måste finnas alternativ också för aspiesar som är praktiskt lagda/intresserade. Tex har V8-motorer som specialintresse.

Det är just denna mångfald och valfrihet som jag tycker låter bra. Ibland kan man dock uppleva det som att den inte finns och att det mer bara blir IV-program av alltsammans.

Men snart kommer fömodlingen kravet att man ska ha klarat av grundskolan innan man får gå vidare till ett program på gymnasiet. Min väninna, som är gymnasielärare, upplever att en del inte tar ansvar i grundskolan för elever kommer ju i alla fall in på IV så då behöver man inte slösa några pengar på resurser så eleven klarar av grundskolan. Ofta handlar det dessutom bara att se personen och möta den i sitt intresse. Hon undervisar även i rena Aspergerklasser och det är intressant och höra hur hon lägger upp sin undervisning, estetiska ämnen.

Det är lätt att vara lärare om alla elever gör samma sak. I Historia tex så kan alla 32 eller hur många elever det nu är i klassen jobbar med antiken eller franska revolutionen. Enkelt: en klass alla gör samma sak.

Men om du som lärare skall ha 12 aspiesar som skall kunna jobba med samma tema, men var och en utifrån sitt specialintresse så blir det svårt. Alla lärare fixar inte det. Vidare uppstår andra pedagogiska svårigfheter med 12 aspiesar. Tex när man skall diskutera eller ha seminarier. Allt detta ställer speciella krav på lärarna, speciellt om de är enter.

Så om lärarna samtidigt skall individualisera och upprätthålla ordning och reda. Och så skall det (enligt läroplanen) arbetas demokratiskt. Och så skall läraren hjälpa till med och ta hänsyn till andra evetuella önskemål och behov som en AS-elev kan ha.

Som sagt det krävs speciella kvlifikationer och kompetenser av en sån lärare. Och då menar h*n konsulten att det handlar om personliga kompetenser och egenskaper utöver formell lärarbehörighet och gedigna kunskaper. Vilket är en sällsynt kombination.

12 aspiesar i samma klassrum? Jämför med här på forumet och se vilka konflikter och missförstånd det kan bli när aspiesar kommer samman!

Aspkvinna skrev:
Men snart kommer fömodlingen kravet att man ska ha klarat av grundskolan innan man får gå vidare till ett program på gymnasiet. Min väninna, som är gymnasielärare, upplever att en del inte tar ansvar i grundskolan

Antar att du menar att lärare och rektorer inte tar ansvar. Tillsamman med skolpolitiker och chefstjänstemän.

Den enskilde läraren i grundskolan har varken tid eller ork eller kunskap nog att handskas med annat än standard/normaleleven. Varken de som har det svårt eller de som är riktigt duktiga får det de behöver. Antalet duktiga elever som lägger av pga att de har så tråkigt i grundskolan är hårresande. Massor av elever glider också genom och lär sig att man varken behöver tänka eller anstränga sig, man får ändå sina MVGn och VGn. Och sen får de en schock i gymnasiet. En del hämtar sig aldrig.

"Boring is not understanding." Tråkigt, det är att inte förstå. Det finns inget som är så tråkigt som att inte förstå. Att sitta av lektion efter lektion och aldrig riktigt begripa, det är tortyr. Och istället för att lära sig nåt är det många elever, även många duktiga och skärpta, som tillbringar hela högstadiet me så spännande och intressanta saker som att studera hur moln, både fluffiga vita och tunga grå, sakta glider förbi fönstret. Många vuxna kan minnas hur man i klassrummet sjönk ner på stolen, och efter nåra minuter flöt alla ljud samman till en behaglig ljudmatta som fungerade som en isolering mellan en trygg värld där man kunde låta sina tankar och funderingar sakta meandra fram i en egen värld, skyddad från det som i övrigt försiggick i klassrummet.

För att inte tala om hur dum och utpekad man känner sig när man inte förstår. Och man vill bara bli lämnad ifred.

Skolan är en sorteringsmaskin. Den sorterar utifrån två kriterier. Klass. Skolan är konstruerad för att gynna medelklassens barn, och i synnerhet den utbildade medelklassen. Dessutom sorteras andra som inte passar in i mönstret ut. Och om man både kommer från arbetarklassen och har en neuropsykiatrisk diagnos så är man kokt. För att inte tala om de som har nån annan avvikelse från standardnormen: avvikande etnicitet, sexuell läggning eller nåt annat.

I sitt avvisande av avvikande är skolan skoningslös. Bara de tuffaste och de normalaste klarar sih helskinnade igenom.

Så säger h*n.

Ganesh skrev:

Aspkvinna skrev:
Men snart kommer fömodlingen kravet att man ska ha klarat av grundskolan innan man får gå vidare till ett program på gymnasiet. Min väninna, som är gymnasielärare, upplever att en del inte tar ansvar i grundskolan

Antar att du menar att lärare och rektorer inte tar ansvar. Tillsamman med skolpolitiker och chefstjänstemän.

Ja

Ganesh skrev:Det är lätt att vara lärare om alla elever gör samma sak. I Historia tex så kan alla 32 eller hur många elever det nu är i klassen jobbar med antiken eller franska revolutionen. Enkelt: en klass alla gör samma sak.

Men om du som lärare skall ha 12 aspiesar som skall kunna jobba med samma tema, men var och en utifrån sitt specialintresse så blir det svårt. Alla lärare fixar inte det. Vidare uppstår andra pedagogiska svårigfheter med 12 aspiesar. Tex när man skall diskutera eller ha seminarier. Allt detta ställer speciella krav på lärarna, speciellt om de är enter.

Så om lärarna samtidigt skall individualisera och upprätthålla ordning och reda. Och så skall det (enligt läroplanen) arbetas demokratiskt. Och så skall läraren hjälpa till med och ta hänsyn till andra evetuella önskemål och behov som en AS-elev kan ha.

Som sagt det krävs speciella kvlifikationer och kompetenser av en sån lärare. Och då menar h*n konsulten att det handlar om personliga kompetenser och egenskaper utöver formell lärarbehörighet och gedigna kunskaper. Vilket är en sällsynt kombination.

12 aspiesar i samma klassrum? Jämför med här på forumet och se vilka konflikter och missförstånd det kan bli när aspiesar kommer samman!

I teorin ska undervisningen vara individualiserad men det funkar ju inte i praktiken med 30+ elever i klassen. Det blir det däremot i aspergerklassen. Alltså dyrare för kommunerna. Men med fler aspergerklasser minskar risken för att barn med AS hamnar i särskolor, för att skolan inte kan komma på någon bättre lösning.