Japp, i morgon är det dagen jag känner så mycket ångest inför, nämligen skolavslutningen. Början till ett lååångt sommarlov. Alla andra verkar vara jätteglada, medans jag sitter här och gråter och har velat stanna tiden i flera månader....

Jag har aldrig gillat skolan och mått dåligt av att gå dit, men lov, det är ännu värre. Dessutom slutar jag 9:an, gymnasiet väntar efter lovet.... Känns hemskt.
Har inte varit med min klass de senaste månaderna, och nu ska jag plötsligt kastas ut i en främmande klass i en ny skola. Dessutom har en av mina lärare hjälpt mig väldigt mycket, vet inte om jag klarar skolan utan henne, så hon är abslut en av dem jag komemr sakan mest från min nuvarande skola.

Vet inte om jag klarar gymnasiet, men jag har egentligen inget val, jag kan inte hoppa av heller... Och nu först och främst, har jag ett sommarlov att försöka överleva.

Är det bara jag, eller har/hade fler med Asperger problem med sommarloven och byten av skola?

Sista frågan först: Nej verkligen inte.
Att känna obehag inför att byta skola är fullt normalt. Men du har väl fått gå på studiebesök i nya skolan? Då blir det ju lättare att anpassa sig till ny resväg, de nya lokalerna och rutinerna osv. Sen tänker man ju (för det gör alla): Oj en helt ny klass med en massa nya människor hur ska det gå? Nån här (tror det var Angelic Fruitcake) skrev att hon tyckte gymnasiet blev lättare än grundskolan för på gymnasiet finns fler "udda" typer och då är det mera tillåtet att vara lite udda själv. Så var det för mig också. Och det blev ännu mer så när jag började på Högskolan, ifall du har tankar på det, där fanns ännu fler udda typer

Sommarloven kan vara jobbiga om man inte har så mycket kompisar. Jag hade inte det men då höll jag på med mina intressen som jag älskade att hålla på med och då blev intressena mina kompisar. Ibland saknade jag riktiga kompisar men ju roligare intressena var desto lättare kunde jag glömma det.

Som jag började: alla känner obehag inför såna här förändringar, NT som aspie. Det som är huvudsaken är inte själva förändringarna i sig utan hur man tänker om förändringarna. Tänker man negativt förlorar man energi för att man oroar sig över det negativa, vilket bli en ond cirkel så länge man fortsätter tänka negativt. Tänker man positivt oroar man sig mindre och behåller sin energi längre. Vilket är dubbelt positivt för då är man bättre rustad för motgångar längre fram.

Lycka till och skriv hur det går! B-)

iheartme skrev:Är det bara jag, eller har/hade fler med Asperger problem med sommarloven och byten av skola?

Jag var jättenervös när jag skulle börja gymnasiet. Det som var bra där sen dock var att folk var lite mer mogna och vuxna än på högstadiet. Annan stämning på gymnasiet oftast.

Loven hade jag aldrig några problem med, men däremot att börja en ny skola. Men som andra redan sagt brukar gymnasiet vara bättre än grundskolan. Inte lika mycket mobbing och tjafs!

iheartme skrev:Jag har aldrig gillat skolan och mått dåligt av att gå dit, men lov, det är ännu värre. Dessutom slutar jag 9:an, gymnasiet väntar efter lovet.... Känns hemskt.

Vet hur det känns, men gymnasiet är rätt kul faktiskt : ) Se det positiva i det!

Många tycker det är bättre på gymnasiet, så det kanske du också gör. Själv tyckte jag allt bara blev ännu jobbigare.

Stor igenkänningsfaktor! Men det blev bättre så snart jag flyttade hemifrån och kunde bestämma själv vad jag ville göra på loven . Innan dess fanns det så många otydligakrav men ingen framförhållning/planering/schema, så många andra människor att ta hänsyn till osv.

Jag tycker det har blivit mindre "läskigt" att börja nya skolor också ju äldre jag är, bland annat för att jag nu går enstaka kurser istället och då inte följer någon klass, då bildas inga "gäng" som man antingen behöver tillhöra eller kommer utanför.

Ja, det är vanligt att vara nervös och orolig inför ett skolbyte. För mig var det dock underbart att börja gymnasiet; alla verkade ha "mognat till" lite, och de där grupperingarna som fanns på högstadiet (nördar/populära) var inte riktigt lika tydliga. Jag började umgås med både de "populära" och de "utstötta", trots att jag själv varit "utstött" innan. Gränserna suddades ut och folk började se varandra som individer. Kanske hade jag bara tur, men vad jag har hört så trivs de flesta mycket bättre på gymnasiet än på högstadiet.

Nu vet jag ju förvisso inte hur det är i dagsläget, jag började gymnasiet 2002 och gick NV. Vilket program skall du läsa?

Jag känner igen mig väl i att vara orolig inför sommaren. För mig handlar det om osäkerhet på vad jag ska göra av all tid. Det blir liksom för strukturlöst och knakar i fogarna rätt rejält. Jag behöver yttre ramar för att fungera optimalt, annars vänder jag på dygnet och blir helt knasig. Jag har inte haft problem att börja i nya klasser under min uppväxt, men jag har varit rejält upprörd över att sluta i gamla. Värre att lämna än att komma ny alltså. Separationsångest har jag i alla möjliga situationer, tycker inte om avsked. Man säger "vi ses och hörs" och sen försvinner man åt varsitt håll och träffas i bästa fall på Facebook emellanåt. Det tycker jag inte om.

Hoppas det går bra för dig med nya klassen och allt!
Kram, Nao

Tack för era svar

Det känns faktikst bättre nu, har aldrig haft ett såhär bra sommarlov faktiskt. Tror det är för att detta är första sommarlovet jag vet att jag har Asperger och ADHD... Nu känns det inte konstigt att jag mår dåligt inför sommarlovet, jag kan acceptera den ångesten och berätta hur jag känner. Innan låtsades jag vara glad för sommarlovet, men inombords hade jag jättemycket ångest. Nu har jag snackat mycket om det och på så sätt bearbetat det.

Gymnasiet är skit jämfört med min förra skola. För alla är otrevliga på mitt gymnasium. Hade det mycket bättre innan. Jag behövde inte gå på lektionerna ibland. Hade en egen dator också. Och två vänner som har autism