Jag fick inte ens en månads frist den här gången. Ångesten har slagit tillbaka med full kraft och ett stort paket tvångstankar som en tidig julklapp. Ingen medicin hjälper. Jag har fått Stesolid (värsta knarket), men den gör mig bara allmänt groggy och bortdomnad, det känns som om tankar och kropp inte kan koordineras.
Nu har jag haft kanonångest och tvångstankar nästan konstant sedan 1 april. En hel jävla graviditet! Och läkaren jag var hos satt, som jag skrivit tidigare, mest bara och suckade och tyckte att det inte gick att hjälpa mig.

Jag kan inte svika min familj genom att begå självmord, men jag orkar inte leva om jag skall må så här. Jag har inte varit med om något liknande sedan jag var i sexårsåldern - ångest som VÄGRAR släppa taget. Jag brukar ha en "dust" varje sommar, men nu har det hållt på i över NIO MÅNADER med bara några veckors uppehåll åt gången. Vad har HÄNT med min kropp!? Hur länge skall jag behöva STÅ UT med det här? Skall jag ALDRIG bli fri!?
Kan jag ha blivit IMMUN mot all psykofarmaka? Eller har hjärnan slagits ut på något vis!?

Föreslår någon av er att jag skall springa ut i skogen och "kratta löv" kommer jag fan i mig att få ett hysteriskt anfall.

Snälla, tro inte att jag bluffar. Jag vet att jag kanske har verkat hur glad som helst den senaste tiden, men jag har inga mellanlägen. Det är antingen hur glatt som helst eller nattsvart och just nu känns det som om jag ligger och krälar i en grop...

mnordgren:

Slog ihop två trådar om ungefär samma ämne.

Jag lider med dig men det enda jag kan erbjuda är en bön . Livet är mer värt att leva är allt jag kan säga. Om jag kunde komma på nått sätt för dig att slippa ångesten skulle jag säga det men det enda jag kan komma på är att prata med en präst

Koboshi skrev:Jag lider med dig men det enda jag kan erbjuda är en bön . Livet är mer värt att leva är allt jag kan säga. Om jag kunde komma på nått sätt för dig att slippa ångesten skulle jag säga det men det enda jag kan komma på är att prata med en präst

Du får be för mig om du vill, men själv har jag tappat tron.

Hu så hemskt!!

Hjälper det att ha sällskap och göra saker ihop med andra eller är ångesten för stark för alls orka ha kontakt med nån?

Önskar jag visste nåt sätt att lindra.

Be kanske inte är en helt dum idé faktiskt. Även om man inte tror på nåt så kan det hjälpa ibland.

Vet inte om EFT skulle kunna funka: http://www.emofree.com/
Det är i alla fall gratis och man gör det på sig själv så det skadar inte att prova.

Inger skrev:Hjälper det att ha sällskap och göra saker ihop med andra eller är ångesten för stark för alls orka ha kontakt med nån?

Ångesten är inte tokstark, men jag känner mest bara för att sova bort från alltihop. När vi var på spökvandringen hade jag min förra "dipp". Jag tror inte att någon märkte det, men jag drabbades av små panikångestattacker några gånger. Först när vi satt på Pizza Hut (och var arga på servitrisen) försvann min ångest för en stund, eftersom jag distraherades av så mycket annat.
Nu har jag mått toppen i några veckor - jag var på CATS med min brorsa och det var helt underbart. Jag har mått så bra, så bra - och så, PANG! Tillbaka på ruta ett igen.
Och när jag mår dåligt är det som om hela stan med ens fylls av hånglande, lyckliga par och glädjestrålande mammor som jollrar med småbarn. När jag mår bra ser jag dem knappt.
Och allt blir jobbigt. Bara en sådan enkel sak som att diska blir en jätteuppgift.

Hu, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag känner ju inte dig alls egentligen, mer än att jag uppskattar dig väldigt mycket här på forumet.

Jag har inte något käckt och bra tips heller.
Finns det något som lindrar lite grann? Finns det något som någon annan skulle kunna göra som skulle kunna hjälpa?

Vad går tvångstankarna ut på? Medicinerar du mot dem? Du kanske ska prata med en annan läkare, som ingjuter lite hopp....

Nej, fan, förlåt för ett värdelöst inlägg. Ville bara försöka visa att jag bryr mig.

IckyFlix skrev:Hu, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag känner ju inte dig alls egentligen, mer än att jag uppskattar dig väldigt mycket här på forumet.

Jag har inte något käckt och bra tips heller.
Finns det något som lindrar lite grann? Finns det något som någon annan skulle kunna göra som skulle kunna hjälpa?

Vad går tvångstankarna ut på? Medicinerar du mot dem? Du kanske ska prata med en annan läkare, som ingjuter lite hopp....

Nej, fan, förlåt för ett värdelöst inlägg. Ville bara försöka visa att jag bryr mig.

Inget råd är värdelöst (så länge det inte är något flåshurtigt)!

Vad tvångstankarna går ut på håller jag för mig själv, annars kommer männen i vita rockar...det är inget om att jag skall mörda folk eller något i DEN stilen, men det är nog spejsat ändå...

Hua, sötnos. Jag lider också med dig.
Jag vet inte så himla mycket om AS,
men desto mer om ångest och panik.

Dum fråga...men kanske ändå inte..
Har du kollat dina Sköldkörtelvärden på länge?
Är de dåliga och du samtidigt har attans ångest,
så blir det en mardröm.
Simpelt kanske, men värt ett försök.

I övrigt kan jag bara säga att det GÅR över.
Håll ut ett tag till så kommer det successivt att lätta.
En liten stund i taget.
Kramar till dig

Ja, jag har kollat mina sköldkörtelvärden och de är normala. Påverkar det om man har ångest eller inte?

Kahlokatt skrev:Ja, jag har kollat mina sköldkörtelvärden och de är normala. Påverkar det om man har ångest eller inte?

Det finns sköldkörtelproblem som inte syns i blodprov.
Googla på hypothyreos 2 och kolla in alla symtom man kan få. Hormoner och ångest hör ihop.
Jag skall själv äntligen få ta fler prover. Jag reagerade på att du skrev att du inte ens fick en månad. Mitt liv är indelat i två faser per månad- tiden före ägglossning och tiden efter. Två veckor innan ägglossning mår jag något bättre och orkar till och med städa. Veckorna från ägglossning till mens är obeskrivbart jobbiga. Som du skriver: disken är oöverstiglig. Motivationen är noll. Ångesten sköljer över och alla paniksymtom förstärks.
För mig blev det ett uppvaknande att lära mig om hypothyreos 2. Listan på symtom känner jag igen så väl- panikångest står med bland dem.
Nu blev det rabbel från mig, tjejen.
Men jag sår ett frö. Det kaaaaaan finnas förklaringar till att din ångest förstärks varje månad.
Om man orkar kan man föra dagbok över eländet för att försöka se ett mönster.

Hej!

Skickar lite stödjande tankar.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag mår dåligt vid mens, men det här verkar inte vara något hormonellt.

Nej, jag kan vara helt fel ute. Och det är bara ett litet tips. En gnutta hopp, kanske. Om att det finns lindring.

Hittade detta på Scanlab.com:

"Kanske den mest underdiagnostiserade sjukdomen i Sverige är hypotyreos, dvs. en nedsatt effekt av sköldkörtelns hormoner, vilket påverkar varenda cell i hela kroppen. Följder av detta tillstånd kan yttra sig som kronisk trötthet, förstoppning, sömnproblem, depression, lättare psykoser, frusenhet, låg kroppstemperatur, huvudvärk, migrän, värk och kramper i muskler, stickningar i händer, domningar i fötter, svullnader, artrit dvs. reumatisk värk, lite av yrsel, torr och fjällig hud, akne, ”tunga” ögonlock, glåmigt ansiktsuttryck, svullnader och svullnader under ögonen, värk före och under menstruation, kramper vid menstruation, nedsatt aptit, försvagad puls, återkommande urinvägsinfektioner, svårigheter att stå ut med kyla eller värme, oförklarliga viktändringar, åderförkalkning, högt kolesterol osv. Alla dessa tillstånd behöver inte uppträda samtidigt vid hypotyreos, men något eller några av symtomen kan tyda på en underfungerande sköldkörtel, vilket kan bana väg för en nedåtgående hälsospiral.

Beträffande depression och självmordsbenägenhet minskas serotoninupptaget vid hypotyreos. Även annan signalsubstanstrafik störs. Tillstånd som kan normaliseras vid hormonbehandling för hypotyreos, varvid behovet av antidepressiva läkemedel försvinner."

Läste att hypotyreos 2 bara kan diagnosticeras med urinprov, inte blodprov som den vanliga hypotyreos.

Kahlokatt, jag hoppas du blir bättre. Skulle vilja säga att du ska träffa andra människor, men du kanske inte orkar det?

Lider med dig och den smärta och ångest du drabbats av

Har du prövat den ångest och depressionsdämpande medicinen Litium? Har en arbetskamrat som till och från drabbas av avgrundslika depressoner, stora ångestattacker med starka självmordstankar som följd och han äter Litium regelbundet numera och är oerhört tacksam över denna medicin som hjälper honom att fylla igen de djupaste dalarna när det är som värst.
Depressionerna och ångesten försvinner inte men dämpas till en mer uthärdlig nivå.

http://www.nymedicin.com/news/2007/04/1 ... mande.html

Jag tänker också på dig min vän (även om jag skriver mindre än jag väldigt gärna skulle vilja...)

Ska man in på narkoleptika så kan den mildare Abilify'n vara bra att testa först, den reglerar dopaminnivån, höjer för låg och sänker för hög. Sen tänker jag på alternativmedicin som akupunktur som ska balansera kroppens energier. Byte av läkare ett till alternativ.

*Bumsi bumsi*

Här är en hel site om hypo typ 2: http://www.hypo2.info/ Den är rätt ny, så vissa sidor har "information kommer snart" som information.

Jag har gjort Scandlabs prov, och det visade tydligt låg skk-funktion. Det finns numer ett antal läkare som använder sig av Scandlabs testning, just för att det visar tydligare och bättre än enstaka blodprover som vården tar.

På vårdens prover ligger jag precis inom referens. Tillstånd där man rubbat hypothalamus eller andra delstyrsystem syns inte på de prover som mäter primära underfunktioner.

Det är ju för fan knappt så att vården kan klara att upptäcka sekundära hypotillstånd (problem med hypofysen). Först måste folk ramla nästan döda ned och bli intagna akut några gånger tills de träffar en vettig läkare. Gäller både sköldkörtel, binjurar och annat.

Rubbningar i hormonsystemen kan orsaka depressioner, ångest, tvång m.m.

Försök att umgås med folk, när jag är social brukar mina tvångstankar minska kraftigt. Dock tycker jag inte om att vara social. Gör du det? Eller får du ångest av det? Isåfall vet jag inte vilka råd jag skall ge. Men att prata med någon brukar få mina tvångstankar att sluta "prata med mig". Fast jag vet inte, dina tvångstankar kanske inte är den typen jag har? Min typ av tankar "säger" saker, väldigt dumma saker. När jag pratar med en människa försvinner de nästan eftersom de inte hinner prata med mig då.

Fast jag vet inte hur det är med ångest, för det har jag inte. Jag hade lite dödsångest förut, i nian, och den brukade lätta litegrann när jag var social.

Så att vara social är nog det enda råd jag kan ge.

Kanske kan att läsa hjälpa? Mig hjälper det inte, för jag får tvångstankar av vissa ord, men det kanske inte du får? Fast det är ofta vanskligt att läsa när man har tvångstankar, iallafall för mig; hjärnan går igång av läsandet och producerar mer tvångstankar. MEn på dig kanske det är tvärt om?

Försök inte koncentrera dig, dels är det svårt när alla tankar "pratar", dels får de större utrymme.

Kanske kreativitet hjälper dig? Om det gör det, måla en tavla eller så. Jag brukar kunna gå upp i det, men när jag har tvångstankar kan de avbryta mig. Så kanske är det inte någon bra idé. Du får testa.

Mitt bästa råd är att vara social, och så be förstås, men det skrev du att du har tappat tron på. Du kan ju göra ett försök, men under tiden: var social om du kan och orkar.

Har nog också varit där några gånger för många i mitt liv.
Det finns dock i stort sett alltid en orsak till smärtan, eller åtminstone alltid en lösning. För mig har det ofta varit så att jag helt missat vad det är som gjort att jag mått dåligt, hur mycket jag än försökt att lösa det. Kanske är det något i ditt liv som du behöver ändra på för att finna inre ro? Något som konstant ligger och stressar dig, utan att du kanske tänkt på det?
Mitt råd är i alla fall att fortsätta försöka att hitta lösningar så kommer du förr eller senare att göra det. Vi alla kommer ändå en dag att dö, så det är ju onödigt att avsluta livet i förtid, med tanke på att möjligheterna till lycka i framtiden alltid finns.

mondo beyondo skrev:Ska man in på narkoleptika så kan den mildare Abilify'n vara bra att testa först, den reglerar dopaminnivån, höjer för låg och sänker för hög. Sen tänker jag på alternativmedicin som akupunktur som ska balansera kroppens energier. Byte av läkare ett till alternativ.

*Bumsi bumsi*

Abilify används nog sällan som förstaval, då den är dyr. Jag läste på "kloka listan" att Cisordinol var först och Zyprexa tvåa.

Att be funkade då inte ett jäbla skit. Jag bad verkligen på mina bara knän, en brinnande, förtvivlad bön om att få bli befriad från ångest och tvångstankar, eftersom jag har nog med prövningar i livet som det är.
Det har inte hänt ett j-a PISS! Uppenbarligen finns det ingen Gud och om han finns fattar jag inte varför han straffar goda människor och belönar onda. En sådan j-a skitochpissgud vill då inte jag tro på i alla fall. Så då kan det ju inte finnas någon Gud.

Hej, Hörde ett program för några år sedan, en person med schizofreni, som hörde röster gjorde upp med dom om att dom bara fick en viss tid på dagen att komma fram, kunde kanske fungera även med tvångstankar.

Kanske alldeles för hurtigt att föreslå promenader, själv brukar jag gå 3-4 timmar långa promenader i naturen, om jag mår extra dåligt har jag MP3 spelare på hög volym, lämnar mindre utrymme för oönskade tankar. Hjälper upp konditionen, vilket är bra för psyket.
Har för närvarande någon mindre psykos, huvudet käns otroligt rörigt, men promenaderna lättar på trycket.

Men jag har ingen psykos och hör inte röster, jag har jobbiga tankar.