Jag kan kallprata kortare stunder om det är nödvändigt, men är det ett längre samtal/samvaro så blir jag trött om det inte har något innehåll utöver att glappa bara för att undvika tystnad.

Inger skrev:Jag kan kallprata kortare stunder om det är nödvändigt, men är det ett längre samtal/samvaro så blir jag trött om det inte har något innehåll utöver att glappa bara för att undvika tystnad.

Vad gör du när du blir trött, går iväg?

Kallprat är så jobbigt, jag kan småprata lite men det känns så onödigt så oftast är jag kort och försöker avsluta. Sitter heldre och tänker själv än att prata om väder osv.

Idag var jag hos en släkting och fikade, 4 vuxna som satt och försökte ha ett samtal, var intressant att bara observera. Själv så satt jag vid bordet men sa inget, klappade hundarna istället. Jag tycker det är intressant att studera andras sätt så jag brukar sitta och titta på, om det inte är något intressant som pratas om. Fast det är det ju sällan när det ska kallpratas.

Många okända på stan brukar börja prata med mig på bussen eller i väntan på bussen. Vet inte om det är för att jag har rullstol som de tror att jag gärna pratar med folk. Endel frågar precis vad som hellst och börjar berätta om sina sjukdomar osv. Sånt tycker jag är riktigt jobbigt, vet inte hur jag ska bete mig då.

opteron skrev:Vad gör du när du blir trött, går iväg?

Jag undrar också. Det är svårt att bara dra därifrån och samtidigt vara artig och trevlig.

Alkoholister brukar gilla mig och de kan ju prata hur länge som helst.

För ett tag sedan mötte jag en som kom rullande i svarta crocs, han hade varit på det lokala ölhaket och rullade nu fram på cykelvägen. Alltså han gick men eftersom crocsen liknar bildäck så, ja.

Han ville hälsa på hundarna, lade sig till och med ner på cykelvägen och försökte locka till sig hundarna som var mäkta skeptiska. Pratade om ditten och datten och jag började vända på mig, gå lite sakta hemåt. Då följde han efter för han hade jättefina fyllehistorier att berätta, och så ville han ju veta för femte gången vad jag heter.

Och så sade han "Mamma blir väl inte glad om jag följer med hem". Det måste ju ha betytt att han hade tänkt följa med mig hem i värsta fall?
Hade jag bott med morsan så hade hon blivit förbannad, helt klart, om jag drog hem fylltrattar från gatan. Tror inte min sambo hade uppskattat det heller .

Sådant där är svårt att tråckla sig ur tycker jag, för jag är liksom inställd på trevlig medmänniskaläge, men känner ju hur jag börjar lessna på att höra samma sak om och om igen. Tröttnat på hans försök att locka till sig mina hundar, som är måttligt förtjusta i fyllehundar .

Jag har nog en problematik där, att jag är för trevlig på något sätt som missuppfattas som att jag vill bli bästa kompis eller nåt.

Har alltid avskytt sk kallprat då jag aldrig klarat av att bryta in i sådana samtal. Det blir istället att jag sitter tyst i ett sällskap tex på en fikapaus på jobbet eller dylikt och folk tycker man är oartig som inte deltar.

opteron skrev:

Inger skrev:Jag kan kallprata kortare stunder om det är nödvändigt, men är det ett längre samtal/samvaro så blir jag trött om det inte har något innehåll utöver att glappa bara för att undvika tystnad.

Vad gör du när du blir trött, går iväg?

Mja, inte abrupt sådär men försöker väl avrunda efter ett tag. Ser främst till att inte hamna i sådana situationer för ofta.

Inger skrev:Mja, inte abrupt sådär men försöker väl avrunda efter ett tag. Ser främst till att inte hamna i sådana situationer för ofta.

Testa prata längre kallprat då, även om det är tråkigt, försök prata om något du tycker är roligt även om den andra individen inte intresserar sig av det.

Kallprat skall vara nyttigt för Aspergare tydligen.

Tror jag inte. Jag har problem med orken och måste hushålla med den. Jag kan som sagt kallprata om jag hamnar i den situationen och behöver inte öva mig.

Har också provat att börja prata om mina specialintressen... det brukar avskräcka de flesta (utom en del aspergare).

Hur har ni som känner att er sociala kunskap och förmåga ökat med tiden gått till väga? Eller har det bara blivit så för att ni blev mer exponerade socialt, eller kanske med åldern?

Jag har varit i princip ointresserad av mina medmänniskor framtill nyligen, dvs jag har väldigt sällan försökt förstå sociala situationer jag har hamnat i, tänka ut hur jag ska agera (jag har väl egentligen sällan velat nånting i sociala sammanhang) eller förstå andra människor. Nu skulle jag dock vilja lära mig det sociala spelet, i alla fall grundläggande. Förut hade jag väldigt dåligt självförtroende vilket var ett hinder för att klara av sociala situationer, nu har jag inte det utan hindren är min sociala okunskap och ångesten jag får av att veta att jag kanske inte beter mig rätt.

Savanten Svante skrev:Abramis brama. Förutom brax så är det en bra rockgrupp! *vägrar säga braxen i obestämd form*

Ska kolla rock-gruppen

PersonaNonGrata skrev:Hur har ni som känner att er sociala kunskap och förmåga ökat med tiden gått till väga? Eller har det bara blivit så för att ni blev mer exponerade socialt, eller kanske med åldern?

Jag har varit i princip ointresserad av mina medmänniskor framtill nyligen, dvs jag har väldigt sällan försökt förstå sociala situationer jag har hamnat i, tänka ut hur jag ska agera (jag har väl egentligen sällan velat nånting i sociala sammanhang) eller förstå andra människor. Nu skulle jag dock vilja lära mig det sociala spelet, i alla fall grundläggande. Förut hade jag väldigt dåligt självförtroende vilket var ett hinder för att klara av sociala situationer, nu har jag inte det utan hindren är min sociala okunskap och ångesten jag får av att veta att jag kanske inte beter mig rätt.

Har det tvärtom, har blivit medveten om mig själv och hur jag fungerar i förhållande till andra. Förut trodde jag att jag skulle vara på ett visst sätt och så blev det krock med omgivningen. Nu är jag mer jag, och då blir det inte lika fel inom mig i alla fall. Förut visste jag inte alls hur jag var eller vem jag var. Gränslös utan respekt för mig själv, det går inte att respektera någon du inte känner eller vet vad den står för.

Savanten Svante skrev:Abramis brama. Förutom brax så är det en bra rockgrupp! *vägrar säga braxen i obestämd form*

Ja, jävlarns bra, tack för tipset!

Flyttade OT-prat om braxfisk till:
ordkunskap-t9374.html

PersonaNonGrata skrev:Hur har ni som känner att er sociala kunskap och förmåga ökat med tiden gått till väga?

Jag har lärt mig mycket genom att studera fenomenet psykopati och analysera kompisar och bekanta med starka antisociala drag eller rentav sådana som skulle kunna klassas som psykopater.

Sådana är liksom en karikatyr av den neurotypiska människan. Duktiga på att socialisera, ibland på ett i princip förståndshandikappat sätt, men som ändå tycks gå hem av någon anledning.

Tyvärr kom vetskapen om människors olika personlighetstyper sent i livet.

sugrövmanövern skrev:Jag har lärt mig mycket genom att studera fenomenet psykopati och analysera kompisar och bekanta med starka antisociala drag eller rentav sådana som skulle kunna klassas som psykopater.

Sådana är liksom en karikatyr av den neurotypiska människan. Duktiga på att socialisera, ibland på ett i princip förståndshandikappat sätt, men som ändå tycks gå hem av någon anledning.

Tyvärr kom vetskapen om människors olika personlighetstyper sent i livet.

Fast om vi säger att de med aspergers använder vissa sociala manuskript som man lärt sig fungerar, så är de med antisociala tendenser lite lika, då dessa också lärt sig det sociala spelet genom att studera hur andra pratar och beter sig. Vad jag förstår så är det sociala inget som är naturligt för psykopaten, utan han har fått lära sig det på mekanisk väg.

Mördarsnigel skrev:Vissa högfungerande aspergare är lika bra på det sociala spelet som NT-människor är, fast aspergarna spelar på ett mer medvetet plan. Andra är högfungerande på andra sätt. Ytterligare andra kan, men väljer att vara sig själva istället, och ta konflikterna istället för att kompromissa.
Det finns alla sorter.

Intressant!
Klart skrivit.
Värt att få synas igen!

sanny skrev:

Mördarsnigel skrev:Vissa högfungerande aspergare är lika bra på det sociala spelet som NT-människor är, fast aspergarna spelar på ett mer medvetet plan. Andra är högfungerande på andra sätt. Ytterligare andra kan, men väljer att vara sig själva istället, och ta konflikterna istället för att kompromissa.
Det finns alla sorter.

Intressant!
Klart skrivit.
Värt att få synas igen!

Ja vad bra att du lyfte fram det. Vad menas med "aspergarna spelar på ett mer medvetet plan" ?

Sen kom jag på en sak.. "Vissa högfungerande aspergare är lika bra på det sociala spelet som NT-människor är" - är det inte ett av diagnoskraven för aspergers, att inte vara lika bra på det sociala spelet som NT människor?

Kom just ifrån Tukholma, där jag bl.a. åt middag med lillebrorsans svärföräldrar. Det gick inget vidare. De frågade mig något, jag svarade. Tystnad. Ny fråga, nytt svar. Tystnad. Jag kunde se desperationen i svärmoderns ögon, medan lillebrorsans flickvän log i mjugg under hela middagen. Utom vid kaffet, då hon passade på att le i mugg.

Albulena skrev:Fast om vi säger att de med aspergers använder vissa sociala manuskript som man lärt sig fungerar, så är de med antisociala tendenser lite lika, då dessa också lärt sig det sociala spelet genom att studera hur andra pratar och beter sig. Vad jag förstår så är det sociala inget som är naturligt för psykopaten, utan han har fått lära sig det på mekanisk väg.

Absolut, visst finns det likheter där. Kunskapsluckorna brukar dock vara på olika ställen. Den antisociala får oerhört svårt när det ska visas empati, och beter sig överdrivet fjäskigt. Aspergaren, som i samma situation förstår att empati behöver simuleras fjantar sig kanske inte lika mycket, utan är mer raffinerad och mindre pinsam.

Båda metoderna går dock hem i den neurotypiska världen.

Den antisociala har en repertoar som kan vara som en hackig skiva. Men, konstigt nog fungerar det gång på gång. För att människor inte är paranoida.

Jag har nog också en repertoar som en hackig skiva, typ olika meningar som låter bra när man ska prata med okända

Albulena skrev:

sanny skrev:

Mördarsnigel skrev:Vissa högfungerande aspergare är lika bra på det sociala spelet som NT-människor är, fast aspergarna spelar på ett mer medvetet plan. Andra är högfungerande på andra sätt. Ytterligare andra kan, men väljer att vara sig själva istället, och ta konflikterna istället för att kompromissa.
Det finns alla sorter.

Intressant!
Klart skrivit.
Värt att få synas igen!

Ja vad bra att du lyfte fram det. Vad menas med "aspergarna spelar på ett mer medvetet plan" ?

Sen kom jag på en sak.. "Vissa högfungerande aspergare är lika bra på det sociala spelet som NT-människor är" - är det inte ett av diagnoskraven för aspergers, att inte vara lika bra på det sociala spelet som NT människor?

Om man kan nåt för att tränat som en tok på att klara det man sett andra göra, men inte riktigt begriper vad man gör eller varför man gör och inte kan göra det utan ansträngning, så är man inte bra på det enligt den vanliga mallen. Nu skriver jag riktigt illa, för det är skitsent och jag borde sova, men jag hoppas du förstår hur jag menar ändå.

Håller med alfapetsmamma, med det lilla personliga tillägget att den där ansträngningen kan stå en dyrt. Går man hela tiden och anstränger sig till max t ex åtta timmar om dan på jobbet med att klara den sociala biten, så kan det faktiskt bli för mycket i slutändan.

alfapetsmamma skrev:

Albulena skrev:

sanny skrev:[quote="Mördarsnigel"]Vissa högfungerande aspergare är lika bra på det sociala spelet som NT-människor är, fast aspergarna spelar på ett mer medvetet plan. Andra är högfungerande på andra sätt. Ytterligare andra kan, men väljer att vara sig själva istället, och ta konflikterna istället för att kompromissa.
Det finns alla sorter.

Intressant!
Klart skrivit.
Värt att få synas igen!

Ja vad bra att du lyfte fram det. Vad menas med "aspergarna spelar på ett mer medvetet plan" ?

Sen kom jag på en sak.. "Vissa högfungerande aspergare är lika bra på det sociala spelet som NT-människor är" - är det inte ett av diagnoskraven för aspergers, att inte vara lika bra på det sociala spelet som NT människor?

Om man kan nåt för att tränat som en tok på att klara det man sett andra göra, men inte riktigt begriper vad man gör eller varför man gör och inte kan göra det utan ansträngning, så är man inte bra på det enligt den vanliga mallen. Nu skriver jag riktigt illa, för det är skitsent och jag borde sova, men jag hoppas du förstår hur jag menar ändå.[/quote]
Japp, ska man diagnosticera korrekt så ska man kolla på hur man gör saker och hur svårt det är, inte vilket resultat det blir i slutändan.

Jag är väldigt tacksam för min fru som förstår mig och tar de flesta av det sociala spelet tillfällen som dyker upp.

Jag har en 5 åring som jag inser måste ut och leka, det händer att jag ensam hamnar på en lekplats med honom och det kommer fram någon som måste börja prata (99,99 % mammor) och jag klarar kallprat i ungefär 30 sekunder sen ljuger jag ihop något och ropar på min son att nu vill mamma att vi ska gå hem och jag lider för jag vet ju att han har det så roligt och vill inte gå därifrån. Så jag lämnar den pratsamma mamman och går fram och leker med min son samtidigt som jag frågar honom om han inte vill gå, vilket han inte vill men gör ändå.

Sen går vi hem och tittar på tv.

Sen klagar jag på han att han tittar för mycket på tv, usch vad jag tycker illa om mig själv just nu.