Jag var på en konferens nu i veckan där en av föreläsarna pratade om att det vore bättre att använda begreppet social instinkt istället för social interaktion. Jag kände direkt att det var en klockren uppdelning, för jo visst, jag kan ha svårt med social interaktion, i synnerhet när jag var yngre. Men samtidigt, jag är fruktansvärt social. Får jag inte umgås med andra människor så mår jag snart psykiskt dåligt, även om det tröttar ut mig och jag får social baksmälla.

Däremot så känner jag verkligen att jag saknar social instinkt, allt är mer eller mindre inövat och har inte kommit intuitivt. Pratar jag med främmande personer i löst hållna sammanhang så vet jag sällan vad jag ska säga. Det är som om det blir helt blankt.

Vad tycker ni andra? Ska vi börja använda begreppet social instinkt istället för social interaktion?

Helt seriöst så anser jag det vara en pappersprodukt. Varför uppfinna hjulet på nytt? Vi har ett socialt behov i olika grad och mer eller mindre utvecklad förmåga till social interaktion. Behöver det skapas nya begrepp för att kunna ge uttryck för detta?

ragnevi skrev:Men samtidigt, jag är fruktansvärt social.

Jo fruktansvärt social. Samma här. Det är rätt fruktansvärt.

Sen tycker jag man kan använda vilka benämningar man vill, men jag är kanske lite anarkist.

pjask skrev:Helt seriöst så anser jag det vara en pappersprodukt. Varför uppfinna hjulet på nytt? Vi har ett socialt behov i olika grad och mer eller mindre utvecklad förmåga till social interaktion. Behöver det skapas nya begrepp för att kunna ge uttryck för detta?

Problemet är ju att så få, även bland proffsen, förstår detta.

Jag vet inte hur mycket jag tragglat med psykologer på habiliteringen, där de inte på något sätt kan inse skillnaden mellan vilja och behov att vara social, och förmåga till att fungera bra i social interaktion.

Jag själv har högre behov av socialt umgänge än vad de stelbenta NPF-psykologerna tror att aspergare har, men inte så bra förmåga till lyckad interaktion.

Känns frustrerande, bagatelliserande och kränkande att få höra (av "experter") att man har mindre av ngt aspergerdrag eller kanske t.o.m. "mindre AS", för att de (i egenskap av experter) inte klarar att förstå vad som är vad. Visst kan en hel del aspergare vilja vara ensamma mer än en generellt NT, men det är ändå förmågan till interaktion som är det centrala tror jag (eller ja, enligt kriterierna också, där står inget om att man ska vilja vara enstöring, däremot en hel del om bristande förmåga till interaktion).

Kanske att man vill vara mycket ensam ofta har att göra med att man tycker att det är för jobbigt att umgås eller att det inte ger något.

Jag vet att jag på en föreläsning med Maria Råstam för ett par år sedan lyssnade på hur hon talade om att personer med Asperger visst hade möjlighet att kunna träna upp en social förmåga, men under förutsättningen att de fick arbete eller studerade vidare och inte isolerade sig själva.

Visst, det kan tyckas att det bara är nyansskillnader mellan social interaktion och social instinkt, men jag tror att för personer som är yrkesverksamma inom området kanske hade kunnat hitta fler sätt att få personer med AS att träna upp sin sociala interaktion om de förstod att det var avsaknaden av social instinkt som gjorde att personen hade svårt att samspela med andra. En del tycks ju tro att personer med asperger vill vara ensamma, när det kanske mer handlar om att personen inte vet hur den ska umgås med andra…

Bror Duktig skrev:

pjask skrev:Helt seriöst så anser jag det vara en pappersprodukt. Varför uppfinna hjulet på nytt? Vi har ett socialt behov i olika grad och mer eller mindre utvecklad förmåga till social interaktion. Behöver det skapas nya begrepp för att kunna ge uttryck för detta?

Problemet är ju att så få, även bland proffsen, förstår detta.

Jag vet inte hur mycket jag tragglat med psykologer på habiliteringen, där de inte på något sätt kan inse skillnaden mellan vilja och behov att vara social, och förmåga till att fungera bra i social interaktion.

Jag själv har högre behov av socialt umgänge än vad de stelbenta NPF-psykologerna tror att aspergare har, men inte så bra förmåga till lyckad interaktion.

Känns frustrerande, bagatelliserande och kränkande att få höra (av "experter") att man har mindre av ngt aspergerdrag eller kanske t.o.m. "mindre AS", för att de (i egenskap av experter) inte klarar att förstå vad som är vad. Visst kan en hel del aspergare vilja vara ensamma mer än en generellt NT, men det är ändå förmågan till interaktion som är det centrala tror jag (eller ja, enligt kriterierna också, där står inget om att man ska vilja vara enstöring, däremot en hel del om bristande förmåga till interaktion).

Kanske att man vill vara mycket ensam ofta har att göra med att man tycker att det är för jobbigt att umgås eller att det inte ger något.

+1

ragnevi skrev:Jag vet att jag på en föreläsning med Maria Råstam för ett par år sedan lyssnade på hur hon talade om att personer med Asperger visst hade möjlighet att kunna träna upp en social förmåga, men under förutsättningen att de fick arbete eller studerade vidare och inte isolerade sig själva.

Visst, det kan tyckas att det bara är nyansskillnader mellan social interaktion och social instinkt, men jag tror att för personer som är yrkesverksamma inom området kanske hade kunnat hitta fler sätt att få personer med AS att träna upp sin sociala interaktion om de förstod att det var avsaknaden av social instinkt som gjorde att personen hade svårt att samspela med andra. En del tycks ju tro att personer med asperger vill vara ensamma, när det kanske mer handlar om att personen inte vet hur den ska umgås med andra…

Spot on! Det här måste vi verkligen få fram!

treeman skrev:

ragnevi skrev:Men samtidigt, jag är fruktansvärt social.

Jo fruktansvärt social. Samma här. Det är rätt fruktansvärt.

Sen tycker jag man kan använda vilka benämningar man vill, men jag är kanske lite anarkist.

Förutom att en del använder ordet fruktansvärt som ett positivt ord (vilket är fruktansvärt) så kan det kan vara fruktansvärt att vara fruktansvärt social eftersom det mot ens egna vilja kan tära på krafterna så man inte har ork med annat som kan vara viktigt.

Pemer skrev:

ragnevi skrev:Jag vet att jag på en föreläsning med Maria Råstam för ett par år sedan lyssnade på hur hon talade om att personer med Asperger visst hade möjlighet att kunna träna upp en social förmåga, men under förutsättningen att de fick arbete eller studerade vidare och inte isolerade sig själva.

Visst, det kan tyckas att det bara är nyansskillnader mellan social interaktion och social instinkt, men jag tror att för personer som är yrkesverksamma inom området kanske hade kunnat hitta fler sätt att få personer med AS att träna upp sin sociala interaktion om de förstod att det var avsaknaden av social instinkt som gjorde att personen hade svårt att samspela med andra. En del tycks ju tro att personer med asperger vill vara ensamma, när det kanske mer handlar om att personen inte vet hur den ska umgås med andra…

Spot on! Det här måste vi verkligen få fram!

Instämmer, jag mår bra av att komma ut och arbeta och umgås socialt med arbetskamrater men det händer att jag måste vila upp mig rejält på helgerna för att orka.

Miche skrev:

treeman skrev:

ragnevi skrev:Men samtidigt, jag är fruktansvärt social.

Jo fruktansvärt social. Samma här. Det är rätt fruktansvärt.

Sen tycker jag man kan använda vilka benämningar man vill, men jag är kanske lite anarkist.

Förutom att en del använder ordet fruktansvärt som ett positivt ord (vilket är fruktansvärt) så kan det kan vara fruktansvärt att vara fruktansvärt social eftersom det mot ens egna vilja kan tära på krafterna så man inte har ork med annat som kan vara viktigt.

Jo det tär på krafterna rätt mycket. Vilket är smått sorgligt. Jag vill verkligen vara väldigt social och orka med det också.

ragnevi skrev:jag får social baksmälla

Bra uttryck också.

Slutligen, för att kunna få "social insikt" så får jag tänka till max.

Intressanta funderingar. Det är oerhört viktigt att inte stoppa in alla med AS eller liknande i samma mall av Vill Inte Umgås eller Kan Inte Umgås. Det kan ju vara båda eller Kan Inte Umgås På Det Förväntade Sättet, hos samma individ. (Förlåt för stor bokstav på det där sättet.)

Nyansera mera, helt enkelt. Det är påfallande många som INTE har AS som verkar ha väldigt svårt för att inte kategorisera och facka in. Och ändå är det vi som skälls för det. Intressant.

alfapetsmamma skrev:Intressanta funderingar. Det är oerhört viktigt att inte stoppa in alla med AS eller liknande i samma mall av Vill Inte Umgås eller Kan Inte Umgås. Det kan ju vara båda eller Kan Inte Umgås På Det Förväntade Sättet, hos samma individ. (Förlåt för stor bokstav på det där sättet.)

Nyansera mera, helt enkelt. Det är påfallande många som INTE har AS som verkar ha väldigt svårt för att inte kategorisera och facka in. Och ändå är det vi som skälls för det. Intressant.

+1

och andra stycket: det märker jag dagligen o stundligen.

Klockrent!
Instinken har alltid varit kass, men att interaktionen ständigt övas på, ie blir bättre, är klart som korvspad. Kan till och påstå att det är lättare att umgås med NT´s än AS`s eftersom NT´s reagerar på förväntat sätt i given inövad situation. Aspergare är alldeles för ärliga.

Liknar den här tråden, tycker jag. (Orkar inte titta efter om någon har länkat redan.)

alfapetsmamma skrev:Intressanta funderingar. Det är oerhört viktigt att inte stoppa in alla med AS eller liknande i samma mall av Vill Inte Umgås eller Kan Inte Umgås. Det kan ju vara båda eller Kan Inte Umgås På Det Förväntade Sättet, hos samma individ. (Förlåt för stor bokstav på det där sättet.)

Håller med. Och som så ofta, tragiskt nog: självklarheter för den som gjorde sig besväret att träffa ett stort och olikartat antal aspergare ute i verkligheten — eller bara läste det här forumet.

alfapetsmamma skrev:Nyansera mera, helt enkelt. Det är påfallande många som INTE har AS som verkar ha väldigt svårt för att inte kategorisera och facka in. Och ändå är det vi som skälls för det. Intressant.

Onekligen. Kan väl gissa på att vanlig klassisk etnocentrism har ett av sina (i teorin) sista akademiska fästen hos de självutnämnt psykiskt friska (det vill säga gentemot oss de utnämner till inte friska). Till exempel den gamla vana hos psykiatrin folk så ofta vittnade om på sjuttiotalet, att "eftersom jag är frisk och du är sjuk så är samma saker normala hos mig som är onormala hos dig". De tolkningsramarna sitter där de sitter och styr helt vad man tror sig se, och eftersom de beror på ens obearbetade ångest för att kunna förväxlas med den sjuke går de inte att rubba.

När det gäller vår "brist" på "empati" blir det tragiskt tydligt, tycker jag, och när det gäller "specialintressen" utom idrott och schlagerfestival tragikomiskt.

Förstår inte riktigt. Social instinkt och social förmåga är väl det man har och social interaktion är det som sker?

Så skillnaden mellan instinkt och förmåga då? Är den tillräckligt stor för att se det som två olika saker? Jag vet inte men folk verkar kommunicera på instinkt i normala fall och det blir nog löjligt att påstå en socialiserande autist har högre förmåga till social interaktion än en NT.

Eller syftas det på att instinkten är produkten?

treeman skrev:ragnevi skrev:
jag får social baksmälla

Bra uttryck också.

Slutligen, för att kunna få "social insikt" så får jag tänka till max.

Ja, verkligen bra uttryck! Det tänker jag genast införliva i mitt aktiva ordförråd.

Treeman sätter också fingret på något viktigt: som aspergare måste vi tänka när vi skall utöva något som andra gör genom instinkt, därav distinktionen mellan social instinkt och förmåga till social interaktion.

(Jag lade till "förmåga till", för annars håller jag med Parvlon om att ordvalet kan bli lite förvillande, även om jag tolkar skiljelinjen annorlunda än Parvlon. Alternativt kan man kalla det en distinktion mellan social instinkt och social förmåga.)

Vi kan lära oss att hantera social interaktion, men vi gör detta med intellektet snarare än instinktivt. Det torde vara en av anledningarna till att det kräver så mycket energi.

Hur vi än lär oss samspelsregler och normer och kompenserar våra svårigheter på olika sätt, så kommer vi fortfarande att sakna själva instinkten för det (?). Det sista är jag inte säker på.

Tintomara Ariadne skrev:Hur vi än lär oss samspelsregler och normer och kompenserar våra svårigheter på olika sätt, så kommer vi fortfarande att sakna själva instinkten för det (?). Det sista är jag inte säker på.

Jag tror det är så, att själv "instinkten" alltid kommer saknas. I alla fall för mig.

Problemet är inte det som beskrivs som ett problem. Det blir problem när man blandar samman ord i spetsfundiga uttryck eller begrepp. Instinkt är en inre drift och interaktion ett samspel. Skall vi då lära proffsen att tala om instinkt när de egentligen menar samspel!? Att vi skall få människor att inse att det är avsaknad av social inre drift som stänger dem ute från socialt samspel? Är detta verkligen något att trycka på? För min del ser jag ingen logik i det hela. Jag ser heller inga nyanser utan två väsensskilda saker om än i ordform.

Jag röstar nai.

En springande punkt är väl vad föreläsaren på Ragnevis konferens menade med instinkt. Om de menade "instinkt att vara social" eller "instinkt för hur man är social".

I båda sorterna tror jag att vi aspergare är mer olika än vad forskningen kanske har accepterat än, och jag tror också att vi kan drabbas av sen utveckling, som kanske också kan vara ovanligt beroende av yttre impulser för att sättas igång, i en grad som inte verkar beaktas. Sen utveckling till skillnad från utebliven, alltså. Men om jag ska förenkla kan jag väl säga att den senare sorten, hur man är social, saknas eller är nedsatt hos oss oftare än instinkten att vara det.

Detta förutsatt att man också skiljer mellan instinkt att vara social och behov att vara det och inser att det senare har nog de allra flesta av oss, om det inte har traumatiserats bort.

Det här förhållandet mellan instinkt att, instinkt hur och behov förefaller mig kanske inte så olikt de igångsättningssvårigheter eller bristande känslighet för hungersignaler och vad det kan vara som många av oss har: Man behöver något men kan inte identifiera vad. I nästa steg har man inte det där inre drivet att uppfylla sitt eget behov, som alla tar för givet, och får kämpa utan den hjälpen. I det tredje är man sedan rådlös om hur man kommer dit, har inte den där mystiska kartan.

alfapetsmamma skrev:Nyansera mera, helt enkelt. Det är påfallande många som INTE har AS som verkar ha väldigt svårt för att inte kategorisera och facka in. Och ändå är det vi som skälls för det. Intressant.

Jo.

Med det och de Andra går det ju bra. De är ju ungefär likadana allihopa. Det måste de vara, en enda kategori avvikare kan ju inte vara lika olika som alla Vi. Och förresten ser man ju det också. Titta bara på mongon eller japaner.

( ; men så fort det är på ett nytt område trillar folk dit även på de fördomar de "genomskådar". Generaliseringsförmågan är en sak till som brister skäligen allmänt. Inställer sig inte där den är önskvärd, men desto mer där den inte är det.)

Zombie skrev:Men om jag ska förenkla kan jag väl säga att den senare sorten, hur man är social, saknas eller är nedsatt hos oss oftare än instinkten att vara det.

Detta förutsatt att man också skiljer mellan instinkt att vara social och behov att vara det och inser att det senare har nog de allra flesta av oss, om det inte har traumatiserats bort.

Viktig poäng!

Ragnevi, vad menade egentligen den där föreläsaren med instinkt? Eftersom det uppenbarligen går att tolka på mer än ett sätt undrar jag hur väl fattad föreläsaren är att föreslå så (i mitt tycke) radikala förändringar av språkbruket. Är detta ett problem som behöver lösas verkligen? Jag har aldrig någonsin stött på en människa inom professionen som inte förstår detta med socialt behov i olika grad och mer eller mindre utvecklad förmåga till social interaktion. Jag har heller aldrig talat med en person som har asperger som inte förstår det. Jag har aldrig i litteraturen stött på någon form av utsaga där man uttrycker oförståelse inför ovan nämnda. I de fall jag stött på patrull är det i samtal med människor som inte har någon som helst kännedom om asperger, men det är väl ändå mindre intressant.

Sen utveckling i all ära och jag tillhör kategorin "sent utvecklade". Jag har länge levt i uppfattningen att detta är väl belagt inom den senare (läs efter 1993) forskning som finns. Jag har då aldrig läst något som antyder något annat.

Att där möjligen finns en och annan som lever med en uppfattning som går på tvärs med kollektivet betyder ju inte att det är en spridd uppfattning. Sen ligger det väl i flera fall i sakens natur att man läser in både det ena och det andra i vad som skrivs och sägs. Man får väl försöka hitta en rimlig nivå att kompensera för eventuella trauman, sjukdomar et cetera så att inte den minsta fjäder blir till den största hönan.

Jag uppfattade att föreläsaren med instinkt mer handlade om hur du är social, snarare än att du saknade behov av att vara social. Det vill säga Zombies tolkning kändes ganska träffande, jag ska se om jag kan leta upp länk till filmerna från föreläsningarna.

"Social instinkt" är ett intressant angreppssätt.
Med en nedärvd social instinkt är sannolikheten hög att man blir "socialt kompatibel" med normen.
Tröskeln blir annars desto större det behövs kompensering för att åstadkomma en "social förmåga" som
möjliggör kompatibiliteten.
Utan denna sk instinkt blir kompensationen desto viktigare.
Intressant vore att jämföra olika fall av tillvägagångssätt att förvärva social förmåga utan denna instinkt. Vilka exempel på framgångsrika tillvägagångssätt? Vilka är exemplena på framgångsrika kompenseration? Hur yttrar det sig? Kan man extrahera några bra, icketriviala visdomar? ..