Att du skriver "det vårdade skriftspråket" istället för "det vårdade språket" påminner mig om någonting kul! Förr ansågs det obildat att inte tala talspråk. Att tala skriftspråkligt kallades nedsättande för att tala "skollärarsvenska", och var något uppkomlingar sysslad...

Ptja, traditionellt sett äter man dagligen i Indien den mängd ris som ryms i ens kupade händer, om yrket är tänkare (eller kanske borde man säga kastet är intellektuellt). Apropå botemedel, tror jag den bästa "boten" är medvetenhet och rätt inställning. En jämförelse jag stötte på faktiskt...

Kom förresten på att jag hört om någon som ringde till Microsoft Support och fick det fixat. Ibland hör man att de är bra, ibland hör man att de är dåliga. Jag vet som sagt inte.

Du fick nog något WGA-piller i processen. Microsoft passade när du laddade ned grejorna alltså på att kolla ditt serienummer mot sina register med lagliga sådana, och hittade det inte. Nu tror din dator att Windows är piratkopierat, och har satt en del begränsningar (till exempel färgschemat du besk...

Ser det ut såhär?

http://www.codinghorror.com/blog/archives/000597.html

Ja, antagligen. Obliquus betyder böjd på latin, säger ne.se.

Ja, dumheter i mitt huvud. Snedställda typsnitt enbart då, ingen icke-transparens.

Är inte det motsatsen till transparent?

[Edit: fast när jag tänker efter så använder man det om snedställda typsnitt också, som lutar utan att vara kursiver.]

alfapetsmamma skrev:"I få fö faen ente magpömpa meck, då bler ja ju nöckter!"

Inga en och inga man, men jag tänkte på det ändå, västgötskan sken igenom så grovt i apkonstapels inlägg..

Den här har 'en' (efter Västgöta-Bengtsson):
»En sa gefta säk när en ä onger å gaeln eller ôg när en ä gammel å slö.«

Därmed kan jag tänka mig en situation där man väl närmast talar om sig själv men ändå använder "man" för att liksom slippa stå för sin tanke ensam. I så fall blir det ju plötsligt "man" som är det vagaste av de två orden! Det är väl därför ordet används i vardagsretoriken. Därme...

»En sulle kanske te å sluta opp mä't« uppfattar jag som »Jag skulle kanske sluta med detta«. »Man sulle kanske te å sluta opp mä't« hör jag däremot som »Detta skulle kanske alla sluta med«. Alltså, om någon säger »en«, tar jag det som »jag« (genom »en annan«), medan »man« för mig är detsamma som »al...

Jag tycker inte det blir svårare att hitta nytt. http://i34.tinypic.com/2125w14.gif Det här exemplet har nästan garanterat spelats av någon tidigare, kanske till och med skrivits ned på papper eller spelats in. Men jag har aldrig hört just den här frasen, och därmed är den i en bemärkelse ny. Å andr...

Jag ger mig inte utan spammar en sista gång:
»Det var de som var dem (mig) som bestämde matpriserna«?
»Det var de som bestämde matpriserna som var dem som bestämde matpriserna«?
»De/m som bestämde matpriserna var de/m som var kommendanter«?

För det heter väl »Jag är mig«, inte »Jag är jag«?

Helsefyr! Jag ska gå över helt till esperanto. Jag förstår inte vad språkläran pratar om alls tror jag.

Men å andra sidan: »Under kommendanternas tid var det dem som bestämde matpriserna som var kommendanter.«?

När jag nu hittat några som klarar ut problem jag själv inte lyckas lösa om de/dem:

Ett bokmanus skrev:Under kommendanternas tid var det de som bestämde matpriserna.

Hjälp! Är det alltså de även här?

Där fick jag grepp om det tror jag.

Hm. Det här blev klurigt. Som jag läser språkläran var det jag skrev ett de framför som-sats, och alltså ett dem i grammatisk mening. Men jag tycker själv det låter väldigt dumt med dem just där, så jag är rätt osäker. Först-eller-sist-regeln har jag aldrig hört talas om.

Bortsett från texter, finns det ett oändligt antal melodier eller tar variationsmöjligheterna slut så småningom? Vad händer när de bästa tonkombinationerna redan är upptagna? Någon har sagt att alla melodier redan är skrivna, men det är ett enormt feltänk som utgår från att en (instrumental) melodi...

Va? Det ska det väl inte?? »[Kasusböjningen vacklar bl.a. i följande fall:] * Framför relativ bisats som inleds med som De används ibland i stället för dem framför relativ bisats som börjar med som: Av de som arbetar är 47 procent anställda inom tillverkningsindustrin. (S) Sök nu inte fel bland de ...

Men de som väljer att använda ordet »de« på det sätt jag gör i början av den här meningen följer en flera hundra år gammal, men grammatiskt felaktig, tradition inom den skrivna svenskan. Det ska vara »dem«.

Päh, normal. Men jo, IRL kan jag känna mig normal i en särskilt liten vänkrets. Ett par--tre rätt udda snubbar jag umgåtts med sedan gymnasiet, men sällan träffar eftersom vi geografiskt spridits ut över bokstavligt talat halva Sverige. Bland andra än dem däremot, icke. Att jag nu plötsligt skriver ...

nallen skrev:Uppfostran ska den (skolan) kunna förutsätta och samhällsbyggande får folk ägna sig åt på annan tid.

Fast då blir väl ingenting kvar? Vad är inte samhällsbyggande? Jag förstår inte hur du menar.

Det är sent, och just här ser jag att det finns ett problem med att lärarna inte har den auktoritet och de maktbefogenheter de skulle behöva ha för att lära eleverna att bli skötsamma individer som lär sig att hålla sig till vissa regler och att man måste vara beredd att lyda överordnade på t.ex ar...