Satt med maken i soffan igår med datorn i knät. Han vände då och då på huvudet och tittade på mig, jag frågade då "varför tittar du på mig", han sa "jag får väl titta på dig för att jag tycker om det?". Jag sa då "jag ser väl likadan ut som alltid". Han sa då att jag var romantisk som en gråsten

Kan nog stämma. Känner inget behov av "romantik", är rätt bekväm och rationell av mig...tror att han tycker att det är lite tråkigt. Sen kan ju det betyda massa olika saker, men jag går inte igång på uppskattning med presenter, blommor, middag, osv. Kan väl vara trevligt, men jag är lika gärna utan. Känns mest lite obekvämt och konstlat.

Fler som är som gråstenar?

ja, men det är på ett väldigt långsökt sett ganska smickrande när folk gör sådant. (men det kommer jag inte på förrän flera timmar senare)

Jag är nog snarare en obotlig romantiker, bara det att jag inte fastnar för typiska grejer. Men just det där händer en hel del. Jag brukar titta på min pojkvän när han pratar och gestikulerar för han får mitt hjärta att slå i saltomortaler då. Jag tittar så intensivt att han blir generad, men då blir han alldeles oemotståndlig så jag vill inte sluta.

Angelic Fruitcake skrev: Jag tittar så intensivt att han blir generad, men då blir han alldeles oemotståndlig så jag vill inte sluta.

jag tenderar att titta på saker jag tycker om... men jag ser det inte som något romantiskt... ingen skillnad om det är en tjej jag är förtjust i eller en tegelsten med ett härligt mönster i... och jag tycker INTE att jag är romantisk med tegelstenen, därav kan jag ju inte vara det när en kvinna är målet, eller?

Ja, fast när du tittar på stenen kanske du inte känner för att lova den evig trohet? Eller knuffa ner den på sängen?

jag tror inte de tankarna är direkt kopplade till själva tittandet...

Nej, men däremot en konsekvens av det

ja, där har du ju en liten poäng... en väldigt jättestor liten poäng.

Också obotlig romantiker. (Men lyckas tydligen oftast ge något slags gråstens-utstrålning. )

Jag är så långt ifrån en romantiker man kan komma. Tycker romantiska komedier är otroligt tråkiga/jobbiga/korkad (de jag har sett iaf).

Tycker det är väldigt jobbigt att få presenter, och jag har svårt för att hitta något att ge som passar personen i fråga. Och att sitta på dyra restauranger med massa ljus och så kan jag inte ens föreställa mig...

Nej, sitta och mysa i soffan, med ljus och en skräckfilm är en romantisk kväll, enligt mig.

Agree, skräck (eller varför inte zombie) framför romantik anytime! Det är jag och maken överens om i alla fall (filmer ).

Zombies gillar jag inte, men skräck, visst! Mysa i soffan till en skräckfilm, absolut!

Romantisk är jag fortfarande... och jag gillar ju komedier, även romantiska sådana, också...

(Liksom drama, action, thrillers...)

Jag har aldrig förstått mig på romantiska komedier, vilket de flesta (nu kanske jag generaliserar lite väl...) tjejer verkar tycka om.

Har nog alltid passat bäst in med killar, lite rakare kommunikation, inte så tjafsigt, och bättre filmsmak

Hmm... Jag är romantisk ibland på så vis att jag kan uppskatta en riktigt bra romantisk rulle, men endast när jag känner för att "bejaka min kvinnliga sida" som jag brukar uttrycka saken. När jag är inne i en sådan period så kan jag även rolla på mig ett lager smink och klä upp och dessutom tycka det är kul. Dessa perioder inträffar dock väldigt sällan och de är aldrig långvariga.

Annars brukar jag mest se mig själv som lika romantisk som en blöt och otvättad strumpa. Jag ogillar fysisk kontakt och kan inte ta komplimanger.

De jobbiga med romantik är ju att de går i vågor. För alla, men i olika grader. Det är svårare för "oss" skulle jag tro, då de flesta har ett restriktivt känslospel, vilket innebär att dessa utspel inte är logiska för "oss". Det tror jag i alla fall, då jag själv tänkt över detta problem även jag har.

Själv kan jag faktisk bli riktigt exalterad och få en speciell känsla när jag är extra intresserad av någon, det kan jag inte jämföra med något annat och då är jag oftast väldig charmig har det sagts. Är jag på väldigt bra humör då kan jag faktisk vara riktigt romantisk, dock så har det inte spelat så stor roll i mina förhållanden då charmen brukar var det som drar mest i trådarna.

De flesta tjejerna vill inte ens ha det romantiskt så mycket har jag märkt utan det handlar mer om att ha kul och trevligt tillsammans, att showa med pengar har aldrig varit min grej jag showar med mig själv istället. Är väldigt påhittig och brukar underhålla på många sätt. Jag kan bjuda väldigt mycket på mig själv och skrattar också gärna åt mig själv, om någon påpekar att jag är lite knasig.

Mvh

Jag är inte romantisk som en gråsten, mer som en rubin. Jag ser det vackra i en massiv bilkö i rusningstid. Tack och lov har jag möjligheten att välja mellan att vara romantisk eller rationell, men jag ser inte hur det ena slår ut det andra.

Jag varken mer manlig än kvinnlig än det mest grundliga, jag är nog vad man kallar en sådan där "unisexual being". Tycker om att välja gardiner och hålla på med blommor och inredning, men jag trivs också med min penis, tycker om att ibland titta på hockey och vara allmänt dryg - precis som manliga hjärnor.

Faktum är att könsroller stör mig. Jag ser ingen poäng i könsroller, utöver det mest grundläggande. "Mamma, pappa, barn"-... grejen.

Hej indra76!

Jag är säkert lika romantisk som ett helt stenbrott ... jag har aldrig gett min hustru en endaste röd ros... men kan jättegärna tillverka små förvaringslådor att ge till henne, gjorda av plyfaskivor och trälister. "Rosor dör, men förvaringslådor håller i många många år".

Eller en egen verktygssats (fick hon för flera år sedan, förresten)

Jag är väldigt romantisk och tror verkligen att den "stora kärleken" och "den enda rätta" finns. I huvudet, i praktiken är jag inte alls så romantisk med presenter, blommor, frukost på sängen med mera

geocache skrev:Eller en egen verktygssats (fick hon för flera år sedan, förresten)

Fästmön gillar både verktyg och rosor (men jag gör inga förvaringslådor, fast skulle nog kunna göra om vi bara hade en bra plats att hålla till på...) har inte blivit något bra tillfälle av olika orsaker, men det är inte hennes fel).

En jul fick hon en handöverfräs som hon uppskattade mycket (fast den är nog fortfarande inte använd, det beror på andra orsaker, men det är inte hennes fel).

Romantik är tämligen bortkastat på mig. Avskyr uppmärksamhet, ogillar starkt att få presenter, tycker att de flesta "vackra ord" är rent ut sliskiga och är den som, om jag skulle komma hem till levande ljus och rosenbladsbeströdd säng, direkt skulle fråga karln vad det nu är han gjort som han vet att jag kommer att ogilla.

Känner mig oerhört obekväm när folk ska öppna dörrar åt mig eller dra ut stolar. Föredrar "kan själv" och blir mest irriterad när någon ska vara "gentleman".

Hopplös är vad jag är.

earlydayminer skrev: Tycker om att välja gardiner och hålla på med blommor och inredning, men jag trivs också med min penis/.../

tahlia skrev:Romantik är tämligen bortkastat på mig. Avskyr uppmärksamhet, ogillar starkt att få presenter, tycker att de flesta "vackra ord" är rent ut sliskiga och är den som, om jag skulle komma hem till levande ljus och rosenbladsbeströdd säng, direkt skulle fråga karln vad det nu är han gjort som han vet att jag kommer att ogilla.

Känner mig oerhört obekväm när folk ska öppna dörrar åt mig eller dra ut stolar. Föredrar "kan själv" och blir mest irriterad när någon ska vara "gentleman".

Hopplös är vad jag är.

+1

Du uttryckte allt bättre än vad jag gjorde.

tahlia skrev:...Känner mig oerhört obekväm när folk ska öppna dörrar åt mig eller dra ut stolar. Föredrar "kan själv" och blir mest irriterad när någon ska vara "gentleman".

Hopplös är vad jag är.

Du skulle hata mig då!