Den som söker, den finner - som man brukar säga.

Kahlokatt skrev:Jag vill att Gud skall säga: "Kom till mig precis som du är, du duger och behöver inte ändra dig för min skull."

Ja, det är lustigt att ingen av oss är felfria. Att Gud vill ändra på våra liv.

Jag gissar att det är därför som många av oss först måste långt ner i skiten innan vi inser att Gud/vår fader i himlen, vill hjälpa oss.

Jesus uppgift på jorden var ju att frälsa oss från våra synder. Om du ser dig som syndfri eller är nöjd med dig själv så är det inte konstigt att han har svårt att hitta en plats i ditt hjärta.

Kahlokatt skrev:Några gånger har jag upplevt Gud som ett varmt ljus, en energi.

Första gången jag gjorde det var för ~10 år sedan då jag räknade mig som princip ateist. Faktiskt lik vad du skrivit om din tro med "energi". Mötte en gubbe på tågstationen som började prata om Jesus. Han sade precis innan jag gick på tåget "säg att du älskar Jesus" och jag tittar av nån anledning upp mot himlen och säger "det gör jag när jag kommer hem". Snubben tappar alla sina grejjer (och hakan), och när jag sätter mig ner i tåget så var det som att jag fått en eldboll i magen en stund. Trots det dröjde det länge innan jag bad till Gud eller läste bibeln. Kyrkan har jag inte "hunnit" ta mig till än heller.

Flawed skrev:En ond gud är mycket mer logiskt än en god dylik.

Kan bero på att det faktiskt finns en ond "Gud" i vår värld som vill oss illa.

Satan. Samma "kraft", tror jag, som får människor att tro på att det springer runt avlidna människor på planeten.

många som har fel bild av korsriddarna. dom ville ju bara försvara de kristna i mellanöstern.

idag finns det inga korsriddare o har inte funnits på lääääänge. de kristna i mellanöstern får ingen hjälp längre. de blir slaktade.

Parvlon skrev:Satan. Samma "kraft", tror jag, som får människor att tro på att det springer runt avlidna människor på planeten.

Jag håller helt med. Satan, spöken och för den delen även Gud, tomtar och garderobsmonster är säkerligen precis samma kraft - och den kraften finns i vår hjärna. Det är helt enkelt baksidan av vår kreativitet som "spökar" och får oss att tro på en massa saker.

Gafsan skrev:Jag håller helt med. Satan, spöken och för den delen även Gud, tomtar och garderobsmonster är säkerligen precis samma kraft - och den kraften finns i vår hjärna. Det är helt enkelt baksidan av vår kreativitet som "spökar" och får oss att tro på en massa saker.

Hur förklarar du då det GODA?

Själv tror jag att ALLT är skapat av vår Fader i himlen.

Isaiah 45:7
I form light and create darkness, I make well-being and create calamity, I am the LORD, who does all these things.

Parvlon skrev:Gafsan skrev:
Jag håller helt med. Satan, spöken och för den delen även Gud, tomtar och garderobsmonster är säkerligen precis samma kraft - och den kraften finns i vår hjärna. Det är helt enkelt baksidan av vår kreativitet som "spökar" och får oss att tro på en massa saker.
Hur förklarar du då det GODA?

Enkelt: Goda saker som existerar IRL (eller, rättare sagt: saker som existerar IRL och som vi uppfattar som goda), existerar helt enkelt. De behöver inte förklaras eftersom alla på det stora hela kan vara överens om att de existerar och hur de är beskaffade.

Goda saker som däremot bara existerar enligt vissa "troende" och inte kan vare sig bevisas eller vederläggas i verkligheten, existerar mest sannolikt bara i hjärnan på dem som uppfattar dem (eller kanske bara tror på dem, eller t.o.m. bara önskar att hen trodde på dem). Det här är precis som det jag skrev tidigare förmodligen bara foster av vår överkreativa hjärna och inget man bör ta för mycket på allvar eller basera några beslut på (och definitivt inte kräva att andra människor ska tro på eller "respektera").

Kahlokatt skrev:Jag tycker att det är svårt att hitta Gud i kyrkan, det är så mycket ritualer och regler. Jag vill att Gud skall säga: "Kom till mig precis som du är, du duger och behöver inte ändra dig för min skull."
Men läser man om olika religioner får man intrycket - och här citerar jag Jonas Gardell, som själv är djupt troende: "Gud älskar dig precis som du är. Bara du ändrar dig och lovar att inte göra om det!"

Du ser Gud som den ultilmata curlingföräldern? Gör vad du vill, du behöver inte ändra dig! Låter mer som LaVeys satanism/hedonism än kristendom. En jäkligt bekväm religion, tycker jag.

Det är väl snarare så "jag älskar dig alltid men jag vill att du ska älska dina medmänniskor och behandla dem väl".

Tänk en förälder som aldrig sa ifrån om barnet gjorde något fel (stal, ljög, retade och slog sina syskon, plågade djur etc), var vore det för en förälder?

Gafsan skrev:

Parvlon skrev:Hur förklarar du då det GODA?

Enkelt: Goda saker som existerar IRL (eller, rättare sagt: saker som existerar IRL och som vi uppfattar som goda), existerar helt enkelt. De behöver inte förklaras eftersom alla på det stora hela kan vara överens om att de existerar och hur de är beskaffade.

Goda saker som däremot bara existerar enligt vissa "troende" och inte kan vare sig bevisas eller vederläggas i verkligheten, existerar mest sannolikt bara i hjärnan på dem som uppfattar dem (eller kanske bara tror på dem, eller t.o.m. bara önskar att hen trodde på dem). Det här är precis som det jag skrev tidigare förmodligen bara foster av vår överkreativa hjärna och inget man bör ta för mycket på allvar eller basera några beslut på (och definitivt inte kräva att andra människor ska tro på eller "respektera").

Ser att du skriver "förmodligen". M.ao tror du att det KAN finnas en GUD.

I mitt "IRL" så finns Gud och Herren, Jesus. Han som också sade att bara EN är god. Inte alla får glädjen att känna honom vid det här livet, tror jag, men alla ska säkert upp och möta Honom sen.

Hur bevisar du kärleken?

Parvlon skrev:I mitt "IRL" så finns Gud och Herren, Jesus. Han som också sade att bara EN är god.

OK. Kan du se dem? Höra dem? Känna dem? Utföra någon form av mätning som visar att de faktiskt finns där och att det inte bara är du som tror det?

Parvlon skrev:Hur bevisar du kärleken?

Det gör jag inte. Om jag älskar någon så kan jag tala om det för den personen, och den personen kan välja att tro på mig, eller inte. Dessutom kommer min känsla av kärlek sannolikt att påverka mitt agerande så att jag beter mig ömsint och omtänksamt mot den jag älskar, vilket förstärker personens tro på det jag säger.

(om jag däremot säger att jag älskar en person men visar något annat i mitt agerande, t.ex. genom att ignorera personen eller vara otrevlig och elak mot henom, kommer hen förmodligen att tvivla på att jag verkligen menar det jag säger)

På samma sätt måste jag själv försöka tolka människor i min omgivning. Om de påstår att de älskar mig och beter sig på ett kärleksfullt sätt, då kommer jag troligen att tro att de verkligen känner kärlek för mig. Veta säkert kan jag aldrig, och dessutom kan känslor ändra sig.

Jag förstår inte varför man skulle behöva "bevisa" sin kärlek, annat om man har en extremt svartsjuk och kontrollerande partner som kräver sådana bevis. I så fall bör man nog för sitt eget bästa bryta upp ur den relationen.

Gafsan skrev:

Parvlon skrev:I mitt "IRL" så finns Gud och Herren, Jesus. Han som också sade att bara EN är god.

OK. Kan du se dem? Höra dem? Känna dem? Utföra någon form av mätning som visar att de faktiskt finns där och att det inte bara är du som tror det?

Vilka DEM? Gud är en.

Skrev precis till dig i en annan tråd;

Jag har själv haft syner av Jesus. I ena "drömmen" så var han av eld/guld och i den andre en människa av kött och blod. Faktiskt så tror jag han hade långt hår, påminde om Di Leva. Men det är inte omöjligt att det är min tro i bakgrunden.

länk (jo, jag kan höra också och Han är det första jag tänker på när jag somnar och när jag vaknar) Den helige anden känner jag i min kropp ofta. Det kan bli rätt lustigt.

Vet faktiskt inte om jag hade delat med mig av mina ev. mätningar om jag hade gjort såna, för det hade jag säkert fått bakläxa om. Men jag kan säga att det blivit svårt att tvivla även om det händer ibland. Jag utmanar mig själv ofta genom att läsa om sånt som jag tror är "dumheter" faktiskt. Spiritualism osv. men det är också för att jag tror jag kan hjälpa dem som haft en liknande resa.

Hade inte du läst bibeln förresten? Han säger ju där i att han inte vill bli mätad/bevisad av människor.

Gafsan skrev:

Parvlon skrev:Hur bevisar du kärleken?

Det gör jag inte. Om jag älskar någon så kan jag tala om det för den personen, och den personen kan välja att tro på mig, eller inte. Dessutom kommer min känsla av kärlek sannolikt att påverka mitt agerande så att jag beter mig ömsint och omtänksamt mot den jag älskar, vilket förstärker personens tro på det jag säger.

(om jag däremot säger att jag älskar en person men visar något annat i mitt agerande, t.ex. genom att ignorera personen eller vara otrevlig och elak mot henom, kommer hen förmodligen att tvivla på att jag verkligen menar det jag säger)

På samma sätt måste jag själv försöka tolka människor i min omgivning. Om de påstår att de älskar mig och beter sig på ett kärleksfullt sätt, då kommer jag troligen att tro att de verkligen känner kärlek för mig. Veta säkert kan jag aldrig, och dessutom kan känslor ändra sig.

Jag förstår inte varför man skulle behöva "bevisa" sin kärlek, annat om man har en extremt svartsjuk och kontrollerande partner som kräver sådana bevis. I så fall bör man nog för sitt eget bästa bryta upp ur den relationen.

På samma sätt kan man säga om Gud faktiskt. Att Han uppenbarar sig för de som Han vill.

Men nu råkar jag ha erfarenheten av att det var med hjälp av tron på att Jesus lever som jag blev friad från tanketroll(ev. dum ande)/psykos. Och att vår Fader i himlen älskar oss mer än vi nånsin kan förstå. Och att den som söker finner och för den som bultar kommer dörren att öppnas för, var vad Jesus sade.

Parvlon skrev:Gafsan skrev:
Parvlon skrev:
I mitt "IRL" så finns Gud och Herren, Jesus. Han som också sade att bara EN är god.


OK. Kan du se dem? Höra dem? Känna dem? Utföra någon form av mätning som visar att de faktiskt finns där och att det inte bara är du som tror det?


Vilka DEM? Gud är en.

Skrev precis till dig i en annan tråd;

Jag har själv haft syner av Jesus. I ena "drömmen" så var han av eld/guld och i den andre en människa av kött och blod. Faktiskt så tror jag han hade långt hår, påminde om Di Leva. Men det är inte omöjligt att det är min tro i bakgrunden.
länk (jo, jag kan höra också och Han är det första jag tänker på när jag somnar och när jag vaknar)

Vet faktiskt inte om jag hade delat med mig av mina ev. mätningar om jag hade gjort såna, för det hade jag säkert fått bakläxa om. Men jag kan säga att det blivit svårt att tvivla.

OK, jag förstår. Men "syner" brukar vanligtvis inte innebära att det man "ser" är verkligt. Inget av det här får mig att tro att något av detta har ägt rum utanför din hjärna, om du ursäktar.

Parvlon skrev:På samma sätt kan man säga om Gud faktiskt. Att Han uppenbarar sig för de som Han vill.

Jag förstår inte vad du menar med "på samma sätt". Det jag beskriver är mellanmänsklig interaktion, faktiska uttalanden och handlingar. Det du säger om Gud verkar inte vara att han dyker upp i fysisk form och gör konkreta uttalanden, så jag tycker nog inte att det är samma sak.

Parvlon skrev:Men nu råkar jag ha erfarenheten av att det var med hjälp av tron på att Jesus lever som jag blev friad från tanketroll(ev. dum ande)/psykos. Och att vår Fader i himlen älskar oss mer än vi nånsin kan förstå. Och att den som söker finner och för den som bultar kommer dörren att öppnas för, var vad Jesus sade.

Jag är glad för din skull, att du mår bättre. Men att du tror på något som får dig att må bättre, betyder ju inte alls nödvändigtvis att det du tror på är sant.

Vill man VETA om Gud finns så är nog enklaste sättet att ta sitt liv. Så kommer man till Jesus som ger oss lön efter handlingarna. Han har ju sagt att hans kungarike är av en annan värld och man kan tolka bibeln som sån att det är ett test.

Men jag tror att han vill ha oss levande här på planeten.

Självmord är väl en synd, så man hamnar i helvetet.

Myrkr skrev:Självmord är väl en synd, så man hamnar i helvetet.

Enligt vem då? Att ge sitt liv i Guds händer har jag svårt att tänka mig är en synd. Det är som att säga "gör om mig".

Men när jag hörde en röst (som jag trodde var Gud) för ett år sedan som bad mig att ta mitt liv, och hotade med helvetet annars. Så var det mer troligen Satan (det är också vad Jesus sagt till mig oräkneliga gånger), men hur lätt är det att veta när man inte ens läst bibeln riktigt? Fick en varning nån dag innan faktiskt (från Herren säkert), där en stor orm dök upp från marken.

Dock inte omöjligt att det var rätt att ta sitt (ego liv) i den situationen jag var i men sånt får man väl reda på i efterlivet. Jag kan garantera att det faktiskt blev ännu märkligare efter mina självmordsförsök och Satan försvann inte förrän långt efteråt.

Muhammed (islams "sista" profet) försökte av en tillfällighet också ta sitt liv när en ande uppenbarade sig för honom och berättade om hans "uppdrag".

Även Jesus fick uppmaning från Satan att kasta sig ned för ett stup, men han vägrade. Lätt gjort kanske om man är den allvetande.

Enligt Gud. Självmord är mord, alltså ett brott mot budorden.

Inte helt omöjligt även om jag tvivlar. Ens liv är i mänsklig logik det sista man har. Andras liv är det många som offrar däremot, men sällan någon man älskar. Ändå gjorde Abraham det och räknades som rättfärdig (och Herren besparade hans son). Iofs fanns väl inte budorden då, men det finns andra berättelser om folk som inte skulle stå efter sina liv för att få nåd av Gud.

I mitt fall så skulle jag ju dött "ofrälst" och i mina synder, så helvetet kanske var en lämplig plats men jag blev också skonad så uppenbarligen kan man bli räddad av Jesus ändå.

på tal om självmord: http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/suicid.htm

jag anser dock att man inte ska göra det...man ska kämpa på istället...det kan vara en synd och är det förmodligen...

Det forundrer meg at ikke bibelen er innbundet i menneskeskinn, for det er nettopp hva kristne er redd for, sitt eget skinn.

Jeg tar tilbake innlegget. Jeg tar det tilbake. Jeg er lei av å be om unnskyldning hver gang jeg skriver noe dumt, og jeg er lei av å skrive dumt.

Myrkr skrev:Självmord är väl en synd, så man hamnar i helvetet.

Vem vet det om inte Gud själv var de hamnar . Sen kan man ångra sig i sista stund när det är för sent . Jag har aldrig läst att Jesus har förkastat någon som har ångrat sig och jag tror inte heller Han gör det.

Alien skrev:

Kahlokatt skrev:Jag tycker att det är svårt att hitta Gud i kyrkan, det är så mycket ritualer och regler. Jag vill att Gud skall säga: "Kom till mig precis som du är, du duger och behöver inte ändra dig för min skull."
Men läser man om olika religioner får man intrycket - och här citerar jag Jonas Gardell, som själv är djupt troende: "Gud älskar dig precis som du är. Bara du ändrar dig och lovar att inte göra om det!"

Du ser Gud som den ultilmata curlingföräldern? Gör vad du vill, du behöver inte ändra dig! Låter mer som LaVeys satanism/hedonism än kristendom. En jäkligt bekväm religion, tycker jag.

Det är väl snarare så "jag älskar dig alltid men jag vill att du ska älska dina medmänniskor och behandla dem väl".

Tänk en förälder som aldrig sa ifrån om barnet gjorde något fel (stal, ljög, retade och slog sina syskon, plågade djur etc), var vore det för en förälder?

Ååååhhh!!!! *Frustration*
Klart att man måste älska sina medmänniskor och behandla dem väl! Jag menar inte så!!!
Jag menar så här:
Jag vill inte att Gud skall säga: "Katten, för att jag skall älska dig måste du vara kristen, du måste be till mig varje dag, du måste lida en hel massa, du får aldrig tvivla, aldrig vara arg, aldrig vara frustrerad, aldrig vara besviken, aldrig skrika "Var i helvete är du när jag behöver dig, Gud!?", aldrig vilja dö, aldrig förbanna livet, aldrig känna hat, aldrig tänka elaka tankar, utan vara god, fin, ren och fullkomlig hela tiden! DÅ älskar jag dig!"
Jag vill att Gud skall säga: "JAG tänker inte döma dig."

elle skrev:

Myrkr skrev:Självmord är väl en synd, så man hamnar i helvetet.

Vem vet det om inte Gud själv var de hamnar . Sen kan man ångra sig i sista stund när det är för sent . Jag har aldrig läst att Jesus har förkastat någon som har ångrat sig och jag tror inte heller Han gör det.

Finns det människor som Jesus förkastar? Älskar han inte alla?

Kahlokatt skrev:Jag vill att Gud skall säga: "JAG tänker inte döma dig."

Räxker det inte med att han aldrig säger att han inte ska döma dig trots det faktum att du inte lever efter bibelns regler? Om det vore så viktigt att komma till deras himmel så får dom meddela sig på ett rationellt sätt annars kan det lika gärna vara.