jag kan vara ganska lättstött och lätt bli arg och ledsen när min partner gör nåt som jag upplever som oschyst. känns ofta som jag har rätt att bli arg men att min reaktion blir för stark. någon som upplever samma sak? hur hanterar ni i så fall det?

Hög igenkänning där.
Jag brukar ta två steg tillbaks och fundera på varför jag blir arg/ledsen/sårad, vad i partnerns beteende som triggar känslan.
Sen brukar jag ta upp det till diskussion när jag är lugn och situationen är lugn.
Oftast brukar det bli bra.

okej, tack för bra råd känns som jag har så lätt att bli upprörd. har börjat bli lite bättre sen jag var tonåring men är fortfarande svårt. är mitt uppe i ett gräl med min pojkvän nu. antar att jag måste tänka igenom vad jag ska säga och gå hem och försöka reda ut det..

Jag känner igen mig. Vad jag brukar göra är att sätta mig ner och skriva om min ilska. Ofta formulerar jag det nästan som ett brev till personen som gjort mig arg. Jag har märkt att det är bra av flera anledningar. Dels får jag utlopp för mina känslor och brukar således vara något lugnare när jag väl har skrivit klart, och dels kan jag i min egen takt formulera mina känslor, sätta ord på dem och strukturera dem, så att jag vet exakt vad det var som gjorde mig ledsen/arg. Det hjälper om jag efteråt vill diskutera detta med personen som gjorde mig upprörd.

Känner inte alls igen mej, för jag antar att sånt som menas som oschysst här är småsaker som jag själv inte reagerar på överhuvudtaget känslomässigt, och som jag helt enkelt inte tycker är värda att haka upp sej på eller bry sej om. Men har märkt att andra ofta brukar kunna bli väldigt upprörda över småsaker, så det är nog rätt vanligt, och oftast så kommer det hela även som en ren överraskning. Nån direkt partner har jag däremot tyvärr aldrig haft.

Känner inte igen mig överhuvudtaget. Kan ta mycket skit utan att jag bryr mig till en viss gräns. Sedan smäller det.
Nu gör inte min partner oschyssta saker mot mig heller för den delen. Hade inte varit kvar i relationen om så var fallet .