Måste man sitta på sitt rum långa timmar, eller finns där mysiga samlingsrum där patienterna kan samlas och umgås?

Jag går i dom här tankarna ibland, för nån gång är väl risken att en annan inte orkar med världen på utsidan, och då vill man ju veta vad det finns för några alternativ. Kanske att man hamnar på ett vanligt fängelse t.o.m., om man nu påtvingar samhället att göra så att man blir intagen?

Nån som vet?

Så länge du inte kan ta hand om dig själv hamnar du på en vanlig låst avdelning skulle jag tro.
Det är inte rättspsykiatri, det är bara psykiatri.
Hos rättspsyk kan du få stanna hela livet utan att veta om du någonsin kommer ut enligt en som varit inne i psyksvängen.

Det är inte roligt eller bekvämt och det ingår inga semestrar till någon söderhavsö eller ens inom Sverige när man sitter på låst avdelning, men du slipper jobba såvitt jag vet.

Jag har besökt människor på låsta avdelningar och det finns flera forumister som varit inlåsta på psykiatriska avdelningar av olika anledningar.

Är det bara så att du inte orkar jobba så finns det enklare lösningar än att se till så man blir inlåst.
Vill du veta så berättar jag gärna om du säger att du vill veta.

Tack för ditt svar.

Jag har ju bidrag, så min försörjning är klarad + att jag fixar vardagen utan stödinsater. Jag har testat att gå på daglig verksamhet förut, men det är inget för mig. Jag vill bo på ett tryggt ställe, ha mina vänner där och är inte rädd för att arbeta, men jag vill ha allt på en plats, annars fixar jag det inte. Ialla fall inte som samhället ser ut idag.

Men det är ju så, att man blir liksom förvisad till sin egen lägenhet, och går bara ut när det behövs göras nåt ärende. Man får väl se hur länge man orkar att fortsätta, men om man skulle ha turen/ oturen att överleva dom närmaste man har kvar, då får man ta ett beslut. Just nu så planerar jag mest.

Gäller: Tillräckligt sjuk=Rättspsykiatrisk avdelning?

Har man begått otäcka och tunga brott som mord samt även våldtäkt
och är farlig för samhället, är det Rättspsyk´s fall då ?

Chrilleb skrev:Gäller: Tillräckligt sjuk=Rättspsykiatrisk avdelning?

Har man begått otäcka och tunga brott som mord samt även våldtäkt
och är farlig för samhället, är det Rättspsyk´s fall då ?

Man måste ha lidit av "en allvarlig psykisk störning" under den tid då brottet begicks. Asperger räknas inte som en sådan vad jag hört.

Okey MsTibbs då vet jag

MsTibbs skrev:

Chrilleb skrev:Gäller: Tillräckligt sjuk=Rättspsykiatrisk avdelning?

Har man begått otäcka och tunga brott som mord samt även våldtäkt
och är farlig för samhället, är det Rättspsyk´s fall då ?

Man måste ha lidit av "en allvarlig psykisk störning" under den tid då brottet begicks. Asperger räknas inte som en sådan vad jag hört.

Hur säker är du på det? Det skulle vara kul att få det konfirmerat, för jag själv har tagit för givet att det räknas som det. Men du har säkert rätt om du säger så.

Hur ska man betrakta Aspergers syndrom? Är det en allvarlig psykisk störning?

http://www.psykologforbundet.se/yrket/Om_Psykologer/Sidor/omrattspsykiatri.aspx

Den rättspsykiatriska undersökningen visade att mannen hade Aspergers syndrom - men inte led av en allvarlig psykisk störning. Han dömdes därför till fängelse i tio år.

http://neuropsykiatriskmediabevakning.blogg.se/2011/february/diagnosen-kan-inte-forklara-morden.html


Ja, det är tydligen som du säger Mstibbs (även om jag aldrig misstrodde dig). Det verkar som att dom tar ett beslut "ifrån fall till fall", men om man har svåra problem av en autismspektrumstörning, så borde det ju efter en rättpsykiatrisk undersökning, resultera i en allvarlig psykisk störning kan tänkas. Intressant hursomhelst.

Chrilleb skrev:Gäller: Tillräckligt sjuk=Rättspsykiatrisk avdelning?

Har man begått otäcka och tunga brott som mord samt även våldtäkt
och är farlig för samhället, är det Rättspsyk´s fall då ?

Tillräckligt sjuk = Låst psykiatrisk avdelning.
Tillräckligt sjuk och man har begått våldsbrott = Fängelse eller Rättspsykiatrisk avdelning som i sin natur är låst.
Fängelse är vanligen tidsbestämt, rättspsykiatrisk avdelning är det inte säkert att man kommer ut ifrån någonsin.

En forumist berättade detta:
Det går att med mediciner göra en människa så from o foglig att det är ofarligt att släppa ut denne och lyckas de med det så kommer denne att få depåinjektioner och så får denne bo hemma och komma varje dag till vecka och få det hela injicerat.
Det är en fråga om att ha kontroll på personen i fråga då.

Har man begått brott brukar man ju inte bli uppskattad av sina vänner, speciellt inte tunga brott så som mord och våldtäckt.
Fast det är nog ganska uppenbart.

Antar att det är uppenbart även vad man gör istället om man bara vill bli inlåst?

Antar att det är uppenbart även vad man gör istället om man bara vill bli inlåst?

Vad menar du med den meningen, nano? Menar du att man inte bör göra ett så grovt brott för att bli inlåst? I sådana fall håller jag med dig. Givetvis så får man föra en diskussion först med samhället och säga hur man känner, och om dom ändå inte går med på att låta en komma in på en klinik, så får man helt enkelt indirekt tvinga dom till det, men inte genom att ställa till det för en själv och andra.

För jäkligt dock att det ska behöva vara såhär. Förr så var det ju helt tvärtom, och det verkar ha gått ifrån den ena extremen till den andra.

Det går att med mediciner göra en människa så from o foglig att det är ofarligt att släppa ut denne och lyckas de med det så kommer denne att få depåinjektioner och så får denne bo hemma och komma varje dag till vecka och få det hela injicerat.
Det är en fråga om att ha kontroll på personen i fråga då.

Jag undrar vad det ska vara för några mediciner. Höga doser av neuroleptika kanske? Då får dom väl i såfall komma med en tvångströja och ta in en annan för injektion Men visst, det är väl mest menat för dom som verkligen vill bo hemma.



Jag undrar hur det ser ut på tex. Quicks avdelning? Hur många som sitter därinne samtidigt, och om dom har orken/ möjligheten att umgås med varandra ofta. Själv skulle jag gärna bo på en klinik som den man ser i filmen "Gökboet" med Nicholson, för mig skulle det vara perfekt. Dom har ju en fin rastgård också, så ut kommer dom ju.

Internett det låter som du borde försöka leta upp något slags kollektiv i stället.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Allvarlig_psykisk_st%C3%B6rning

Allvarlig psykisk störning är huvudsakligen psykotiska tillstånd med hallucinationer eller vanföreställningar men även depression med självmordsbenägenhet. Personer med personlighetsstörningar eller missbruk kan tillfälligt få psykotiska genombrott, vilket kan betraktas som en allvarlig psykisk störning och motivera psykiatrisk tvångsvård. Personlighetsstörningar klassas dock inte i sig som en allvarlig psykisk störning och en person med personlighetsstörning kan därför dömas till fängelse och inte rättspsykiatrisk vård.[1]

Bjäbbmonstret skrev:Internett det låter som du borde försöka leta upp något slags kollektiv i stället.

Jo, men visst har jag haft dom tankarna. Det skulle kunna funka jättebra för mig, men det känns samtidigt väldigt osäkert. Man kan säga, att jag har bott i en form av kollektiv ( vill inte gå in närmare på det ) tidigare, och där upplevde jag att vi hade det mysigt och tog hand om varandra. Dom bästa stunderna där, är bland dom bästa i mitt liv.

Sen så verkar det finnas så väldigt många olika typer av kollektiv nuförtiden, och dessutom är min erfarenhet, att även kollektiven "specialiseras" ( yoga kollektiv etc. ) mer och mer.

Men om jag hittar nåt så varför inte. Sen är ju frågan vad man ska göra när kollektivet splittras, för chansen att man kan bo där livet ut är nog inte speciellt stor.

Aha, gissar jag rätt om jag gissar att du vill bo på ett sätt som med all sannolikhet gör att du inte behöver flytta.
En trygghet i att inte plötsligt stå utan mat och bostad?

Jovisst är det så. Men mest är det för att slippa att vara så ensam. Jag tycker inte att det är riktigt rätt som samhället gör nu, att dom medicinerar och låter folk som inte orkar gå utanför lägenheten sitta ensamma.

Men skulle du inte kunna ansöka om att bo i ett gruppboende inte lika drastiskt som att bli tvångsomhändertagen?

Ja där är nog folk mer alterta också.
Inte 30% sovande patienter.

slackern skrev:Men skulle du inte kunna ansöka om att bo i ett gruppboende inte lika drastiskt som att bli tvångsomhändertagen?

Jo, jag får lov att kolla runt lite vad gäller gruppboenden också. Men jag skulle aldrig, tex. kunna tänka mig att bo på ett gruppboende med endast personer inom autismspektrum. För mig så måste det vara en blandning av olika typer av människor. Sedan kan man ju fråga sig hur ett gruppboende ser ut, och om folk mest håller till i sina egna lägenheter eller rum, så är det ju liksom ingen idé. Då kan jag ju lika gärna bo som jag gör nu.

Sen så ska jag väl säga, att jag funderar nu, och det är inte tal om att ta nåt beslut inom det närmaste. Jag vet ju inte nånsin om det blir något, men det känns viktigt att vara lite förberedd.


Tillägg. Jag startade precis den här tråden: http://www.aspergerforum.se/ni-som-bor-pa-gruppboenden-hur-ser-det-ut-t19757.html#526125 Ska bli intressant att se om man får nåt svar.

Lite OT.

Jag kanske inte borde startat den där tråden ändå. När jag söker på gruppboende, så verkar det vara "endast" för personer som inte har nån möjlighet att klara vardagen. Men vi får se om jag får nåt svar.

Det måste ju vara en blandning mellan folk och åldrar, och sen det här att folk har egna rum och kan ligga och dra där hela dagarna, har jag också svårt för. Klart att människor måste få göra som dom vill, men för mig skulle det vara svårt.

Det verkar vara svårt det här, men tack för att ni stått ut med mig och svarat vänligt på mina frågor. Nu vet man ju lite mer ialla fall, och det kan ju bara vara positivt.

Kan ju inte kräva att andra ska vara med en.
Och så finns det ju folk som blir helt utpumpade av nya människor.

Jag har hört på radion att det finns gruppboenden där man har gemensamhetsutrymmen just för att underlätta för de som vill prata varandra.

Kl 04:07 Nu ska jag sova efter att ha varit ute en timme, kände att det började lukta plaströk och gick ut för o se vad som stod på.
Efter 5 minuters letande så ser jag ett ställe där det bolmar rök ifrån och skriker att det brinner och att brandkåren behövs, därefter ringer jag själv 112.
Men jäklar vad lång tid det tog innan brandkåren kom, minst 6 minuter förmodligen över 10, tror jag ska skriva till någon politiker för brandstationen ligger ju 400 meter bort.

nano skrev:Men jäklar vad lång tid det tog innan brandkåren kom, minst 6 minuter förmodligen över 10, tror jag ska skriva till någon politiker för brandstationen ligger ju 400 meter bort.

Så vitt jag minns ska de sitta i bilarna inom 90 sekunder efter larm, oavsett vilken tid på dygnet, det kan vara larmcentralen som dragit ut på tiden.

De sade att de hade larmat ut bilar direkt när jag ringde för jag frågade var bilarna var typ en minut in i samtalet.

Jag undrar, hur blir det med ekonomin om man kommer in på en sluten avdelning? Inte för att jag har några krav ( det kan man ju inte ha heller om man söker sig dit ) alls egentligen, men tex. en pocketbok då och då kanske man vill köpa.

Hur mycket av ens bidrag brukar dom dra per månad? Kan dom ha rätt att dra hela bidraget ( om man nu envisas med att komma in, fast myndigheterna är emot menar jag )? Man vet ju aldrig...

Ang. Brandbilarna... (ibland kommer specialintressen till nytta):

Stämmer att dom skall vara på väg 90 sek efter utlarming om det är en heltidsstyrka. Deltid och frivilliga har längre tid på sig. Deltid var 5-10min om jag minns rätt och frivilliga är jag osäker om dom hade någon tid alls. Dessa finns oftast på t.ex. små öar/mindre platser.

Det jag tror skett direkt är att brandbilarna varit a) på väg hem från annat larm eller övning. b) upptagna på annat larm och då har en annan station larmats som innebar längre svarstid.