Hej.

Vet någon om min AS-diagnos på något sätt ger mig "rätt" att jobba deltid?

Både min chef och Arbetsförmedlingen vill att jag skall gå upp till heltid, och jag kan riskera att bli av med jobbet om jag säger emot.

Jag jobbar nu drygt 65 procent och det är precis vad jag känner att jag klarar av. Jag älskar mitt jobb, men under tidigare perioder då jag arbetade heltid så rasade hela min privata tillvaro samman. Jag klarade inte av att sköta något utanför jobbet.

Min chef vet om min diagnos, men jag har inte berättat för Arbetsförmedlingen.

Om du ska få rätt till saker p.g.a. din diagnos måste ju myndigheten veta om den först.

Jag har talat med försäkringskassan om hur det fungerar med arbete och aktivitetsersättning och man ska kunna jobba 50% och få resten från FK.

Idiot skrev:Om du ska få rätt till saker p.g.a. din diagnos måste ju myndigheten veta om den först.

Jag har talat med försäkringskassan om hur det fungerar med arbete och aktivitetsersättning och man ska kunna jobba 50% och få resten från FK.

Jag har dragit mig för att meddela Arbetsförmedlingen, eftersom jag är rädd att de skall sätta mig i nån form av "specialgrupp" (som de gjorde när jag var långtidsarbetslös), där jag t.ex. måste träna på att skriva ansökningar, bete mig under intervjuer m.m. Har någon erfarenhet av vilka åtgärder Arb.förm. sätter in om man meddelar dem sin diagnos? Nuförtiden har jag en bra utbildning och har inte längre svårt att få jobb, så jag behöver ingen sådan hjälp av dem.

"Jag har talat med försäkringskassan" skriver du.. men vem skall man tala med? Har de nån speciell grupp som jobbar med detta? Vad heter den och hur kommer man i kontakt med den?

svarabhaktivokal skrev:[...] under tidigare perioder då jag arbetade heltid så rasade hela min privata tillvaro samman. Jag klarade inte av att sköta något utanför jobbet.

Det är helt normalt. Man får se till att göra sig oumbärlig, då kan man ställa krav.

Det jag menade var att enligt vad FK sa till mig så kan man jobba deltid och få resten från FK, och det svarar ju på trådfrågan: Rätt till deltid.

Men jag har själv ingen erfarenhet av detta och har inga konkreta råd eller info om hur det går till.

Idiot skrev:Det jag menade var att enligt vad FK sa till mig så kan man jobba deltid och få resten från FK, och det svarar ju på trådfrågan: Rätt till deltid.

Men jag har själv ingen erfarenhet av detta och har inga konkreta råd eller info om hur det går till.

Det förutsätter att personen beviljas sjukpension (sjuk-/aktivitetsersättning), eller sjukpenning. Du har enbart rätt till deltid om du inte anses ha 100% arbetsförmåga, vilket kräver läkarutlåtande, ansökan och utredning. Första steget är kontakt med läkare.

Kanin skrev:

Idiot skrev:Det jag menade var att enligt vad FK sa till mig så kan man jobba deltid och få resten från FK, och det svarar ju på trådfrågan: Rätt till deltid.

Men jag har själv ingen erfarenhet av detta och har inga konkreta råd eller info om hur det går till.

Det förutsätter att personen beviljas sjukpension (sjuk-/aktivitetsersättning), eller sjukpenning. Du har enbart rätt till deltid om du inte anses ha 100% arbetsförmåga, vilket kräver läkarutlåtande, ansökan och utredning. Första steget är kontakt med läkare.

Är det psykiatrin man skall kontakta då? Genom vårdcentralen? När jag fick min diagnos pratade de om nån form av "habiliteringsfolk" som skulle kunna hjälpa mig med sådana här praktiska saker, men jag hörde inte ett knyst från någon.

Tillslut tog jag själv mailkontakt med dem som gjort utredningen men fick heller inget svar. Däremot började de i samma veva skicka brev från den mottagning som från början skickat remissen om utredning. Dessvärre var jag bortrest då, så när jag såg kallelserna var det redan försent. När jag försökte kontakta dem igen fick jag inget svar.

Jag har haft väldigt lite kontakt med vården, och ingen alls med FK (mest p.g.a. att jag inte riktigt vet hur man gör), så jag har ingen aning alls om hur jag skall gå till väga för att få det stöd jag behöver.

Om du har en deltidstjänst nu så finns det inget som tvingar dig att gå upp till heltid. Förutsatt att du inte begär ersättning av någon för mellanskillnaden upp till heltid, förstås.

Så länge man klarar sig på att jobba mindre råder inte arbetsplikt på heltid även om man kan tror det ibland. Det är bara om man tex stämplar upp till heltid som man faktiskt måste vara beredd att jobba heltid och kunna det (nej, man måste inte vilja det men man måste vara beredd att göra det ändå). Man måste faktiskt inte jobba alls om man kan försörja sig ändå...

Om man av medicinska skäl inte klarar heltid kan det vara aktuellt med en del ersättning från FK, tex sjukskrivning eller -ersättning. Om du har en heltidstjänst har du inte heller självklart rätt att jobba deltid på tjänsten, om du inte har särskilda skäl som tex sjukdom, studier, vård av barn eller barn under åtta år (tror jag gränsen går vid).

nallen skrev:

svarabhaktivokal skrev:[...] under tidigare perioder då jag arbetade heltid så rasade hela min privata tillvaro samman. Jag klarade inte av att sköta något utanför jobbet.

Det är helt normalt. Man får se till att göra sig oumbärlig, då kan man ställa krav.

I mitt yrke finns inga oumbärliga (ur ledningssynpunkt sett), vi behandlas alla som schackpjäser av sämre kvalitet. Jag har försökt ställa krav och säga ifrån, med beskyllningar om att vara besvärlig som följd. De säger åt mig att jag måste vara Flexibel, jag svarar att jag inte är en Flexibel person, men att jag är väldigt bra på mycket annat (och det vet de). Men alla andra egenskaper och kompetenser man har faller visst platt till marken om man saknar det förbannade F-ordet. Men detta är nog en annan diskussion. Eller kanske inte egentligen.

Titti skrev:Om du har en deltidstjänst nu så finns det inget som tvingar dig att gå upp till heltid.

Detta är beskedet jag fått: De som jobbar deltid är de som först får gå vid arbetsbrist, då gäller inte längre turodningen om vem som arbetat längst. Så det jag lite otydligt försökte uttrycka i inledningsinlägget är att om jag vill behålla mitt jobb, så kan jag bli "tvungen" att gå upp till heltid om de ber mig. Annars kan jag ryka, och de kan ta in nån på heltid istället. Är detta fel av dem? Kan det vara värt att kontakta facket tror du, och höra vad de har att säga?

Titti skrev:Om man av medicinska skäl inte klarar heltid kan det vara aktuellt med en del ersättning från FK, tex sjukskrivning eller -ersättning.

Räknas mental & fysisk utmattning, och oförmåga att sköta vardagslivet som medicinska skäl tror du?

svarabhaktivokal skrev:Detta är beskedet jag fått: De som jobbar deltid är de som först får gå vid arbetsbrist, då gäller inte längre turodningen om vem som arbetat längst. Så det jag lite otydligt försökte uttrycka i inledningsinlägget är att om jag vill behålla mitt jobb, så kan jag bli "tvungen" att gå upp till heltid om de ber mig. Annars kan jag ryka, och de kan ta in nån på heltid istället. Är detta fel av dem? Kan det vara värt att kontakta facket tror du, och höra vad de har att säga?

Det finns ingen självklarhet i att den som har en deltidstjänst får gå först utan turordningsreglerna gäller hur länge man har jobbat med krav på att så långt möjligt försöka lösa situationen med omplaceringar mellan tjänster så att den som jobbat längre får vara kvar framför den mer nyanställde.

Jag tycker absolut du skall diskutera saken med facket, det här är sånt de skall kunna och som de skall syssla med. Har du en deltidstjänst nu? Det finns massor av människor som har som inte ens får gå upp till heltid även om de vill - inom alla serviceyrken, handeln och vården är det vanligt att speciellt kvinnor inte har annat än deltider att välja på.

svarabhaktivokal skrev:

Titti skrev:Om man av medicinska skäl inte klarar heltid kan det vara aktuellt med en del ersättning från FK, tex sjukskrivning eller -ersättning.

Räknas mental & fysisk utmattning, och oförmåga att sköta vardagslivet som medicinska skäl tror du?

Det kan det göra om det finns en medicinsk orsak till det - ett funktionshinder eller en sjukdom. En sjukdom kan bli bättre (eller sämre) medan ett funktionshinder är bestående men det avgörande är hur det påverkar din förmåga att arbeta. Asperger är ett funktionshinder som ofta gör det svårare att orka jobba heltid just av de skäl du nämner.

Det krävs ett läkarutlåtande för att få sjukersättning och en diagnos är (nog) också en förutsättning men det räcker inte med diagnosen i sig utan det viktiga är hur den påverkar din förmåga att arbeta.

Olika regler gäller beroende på när man beviljats sin aktivitetsersättning, får fråga vad som gäller specifikt för en själv på FK.

svarabhaktivokal, har du en vanlig anställning? Varför är i så fall arbetsförmedlingen inblandad? Tycker det låter som du har någon form av åtgärd eller praktik eller nåt?

Det kan ju räcka med att TS har en lönebidragsanställning så måste AF vara inblandade.

Bjäbbmonstret skrev:svarabhaktivokal, har du en vanlig anställning? Varför är i så fall arbetsförmedlingen inblandad? Tycker det låter som du har någon form av åtgärd eller praktik eller nåt?

Nix, det är en helt vanlig anställning. Arbetsförmedlingen är väl inte direkt iblandad just precis nu, men förut stämplade jag upp till heltid, och då ville de att jag skulle söka andra heltidsanställningar.

Ska försöka klara mig utan att stämpla då jag är ganska allergisk mot A.förmedlingen, men om jag inte klarar mig ekonomiskt, så måste jag hitta nån annan lösning för att få fortsätta jobba deltid. Men jag vet inte riktigt hur, därav frågan.

Diagnosen är ganska ointressant. Det väsentliga är funktionsnivån, eftersom den styr arbetsförmågan. Så länge det finns något arbete på arbetsmarknaden som du skulle kunna klara att fullgöra på heltid, inklusive med anpassning som på t.ex. Samhall, så ska du inte ha sjukpension.

Sedan tänjer man lite på det utifrån totalsituation med ålder, om det finns vissa moment som är särskilt besvärande etc. Det finns ett vis mått av subjektivitet här. I princip avgörs det av hur bra intyget är.

/Från en som jobbar med dessa frågor som läkare. Skriver underlag för sjukskrivning och pension varenda arbetsdag. Tur att jag klarar monotona sysslor.

Moderator:

Diskussionen om Samhall har flyttats hit: jobba-pa-samhall-t6579.html

Archpsyche skrev:Diagnosen är ganska ointressant. Det väsentliga är funktionsnivån, eftersom den styr arbetsförmågan. Så länge det finns något arbete på arbetsmarknaden som du skulle kunna klara att fullgöra på heltid, inklusive med anpassning som på t.ex. Samhall, så ska du inte ha sjukpension.

Skojar du med mig? Betyder det att jag kan behöva ta "vilket jobb som helst", utan någon som helst hänsyn tagen till min grundutbildning? Jag har en lång universitetsutbildning, och är idag anställd inom just det området. Det är ingen smal utbildning, och jag har aldrig haft problem med att få jobb sen jag utbildade mig.

Mitt enda problem är att jag inte orkar jobba 8-17 veckans alla vardagardagar, eftersom återhämtningsperioden (läs: helgen) blir för kort då, och slutar med att jag sliter ut mig mentalt och börjar må psykiskt dåligt, plus att jag behöver spendera hela återhämtningsperioden med just återhämtning (dvs. sitta/ligga tyst ensam hemma).

Det vore väl inget större problem om det inte vore för att mat måste lagas, tvätt måste tvättas, golv måste dammsugas, relationer "måste vårdas" etc., och det orkar jag inte då.

Jag tror att Archpsyche beskriver om hur FK resonerar vilket är ett fullständigt horribelt och totalt omänskligt synsätt!

Dessutom kan du inte få 35% ersättning, eftersom den räknas i fjärdedelar, så alternativet för dig är 25%.

"En fjärdedels sjuk- eller aktivitetsersättning bör tillämpas med restriktivitet. Den bör komma ifråga främst när det efter en längre tids sjukskrivning och rehabilitering konstateras att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel till följd av sjukdom eller skada."

Din bästa chans är tyvärr förmodligen att du börjar jobba heltid, blir utsliten, får sjukpenning.

Miche skrev:Jag tror att Archpsyche beskriver om hur FK resonerar vilket är ett fullständigt horribelt och totalt omänskligt synsätt!

Eller rättare sagt hur lagstiftarna resonerade.

Till skillnad mot vad som gäller vid sjukpenning ska det inte vara möjligt att bevilja aktivitetsersättning eller sjukersättning till dess att ett lönebidragsanställning eller en liknande anställning blir tillgänglig för den försäkrade. (Prop. 2007/08:136)

svarabhaktivokal skrev:Skojar du med mig? Betyder det att jag kan behöva ta "vilket jobb som helst", utan någon som helst hänsyn tagen till min grundutbildning?

Det är väl inte så konstigt? Att man kan bli tvungen att ta arbeten som ej motsvarar ens utbildning för att kunna försörja sig?

Wine skrev:

svarabhaktivokal skrev:Skojar du med mig? Betyder det att jag kan behöva ta "vilket jobb som helst", utan någon som helst hänsyn tagen till min grundutbildning?

Det är väl inte så konstigt? Att man kan bli tvungen att ta arbeten som ej motsvarar ens utbildning för att kunna försörja sig?

Nej man att man ska behöva sluta sin deltidsanställning med något man är utbildad för och istället ta ett jobb på Samhall (som om det finns det då...) bara för att komma upp i heltid??

KalleKus skrev:

Wine skrev:

svarabhaktivokal skrev:Skojar du med mig? Betyder det att jag kan behöva ta "vilket jobb som helst", utan någon som helst hänsyn tagen till min grundutbildning?

Det är väl inte så konstigt? Att man kan bli tvungen att ta arbeten som ej motsvarar ens utbildning för att kunna försörja sig?

Nej man att man ska behöva sluta sin deltidsanställning med något man är utbildad för och istället ta ett jobb på Samhall (som om det finns det då...) bara för att komma upp i heltid??

Ja men om man inte klarar av ett arbete som man är utbildad till på heltid och har svårt att på grund av detta klara sig ekonomiskt så får man väl försöka söka ett annat arbete som kanske inte motsvarar ens utbildningsnivå men som man förhoppningsvis kan klara av på heltid så att man kan få en försörjning som man kan leva på. Det är väl inte krångligare än så?

Jag fattar inte hur du resonerar nu Wine!

Om jag skulle ta ett arbete med lägre kompetens än det jag kan skulle jag knäckas fortare än av att jobba heltid inom det som jag gillar att jobba med (även om jag inte skulle klara av det heller i dagsläget).

Heltid inom ett lågkompetensyrke skulle dessutom ge mig mindre pengar än halvtid inom mitt verksamhetsområde.

Att fylla upp en deltid inom mitt kompetensområde med tid inom ett lågkompetensyrke skulle bryta ner mig med.