Är jag den enda som är rädd att folk ska tro att jag är en psykopatisk mördare så fort man berättar att man har AS? Alla idiotiska psykologer ska ju diagnosticera massmördare och folk som skjuter på skolor med Aspergers och tidningarna gör ju allt bara 10x värre, inte konstigt att jag är paranoid när allt de försöker göra är att förstöra varenda aspies ryckte. Tror alla att aspisar är kallblodiga mördare?

Nej, det är inte så många som tror att AS-personer är iskalla typer, det är bara en liten okunnig minoritet som tror på alla dumheter som skvallerpressen skriver och som saknar intresse av att lära sig något av vikt, så jag är inte det minsta orolig att människor i min omgivning får veta.

Jag är också rädd. Men framför allt förbannad. Kanske mest på mig själv för att jag inte sagt ifrån ordentligt.
Om AS räknades som en folkgrupp så skulle många helt enkelt åka i fängelse. Men nu räcker det med att påpeka att "Hets mot AS är inget brott".
När till och med myndigheter utövar kvalificerad hets mot AS så är vi långt ifrån en lösning. men desto bättre incitament för att säga ifrån. När Transportstyrelsen kan påstå att vi med AS kan tappa fattningen i kritiska situationer, då kan myndigheter hitta på vad som helst.
Jag är ganska ovan att argumentera FÖR att någon ska ha körkort, mer kvalificerad när det gäller att vilja ta ifrån folk lappen - på grundval av vad de GJORT, inte vilka de ÄR.
Men är det någon som ska ha körkort så är det väl AS, som med sin noggrannhet, regellydnad och tankeförmåga är de som är bäst skickade att hantera allvarliga situationer.

Vad gäller diagnoser så struntar jag i vad människor drar för slutsatser eftersom jag inte är mina diagnoser, och ser man inte mig för den jag är, utan för vad jag har, så är det inte en förlust för min del i alla fall.

Jag möter mest två fördomar. Att jag skulle vara överintelligent med skyhögt IQ samt att jag kan och vill förvärvsarbeta med mitt specialintresse, djur.

Det är en vanlig missuppfattning att man som aspergare är totalt empatistörd.

Jag personligen skulle nog rekommendera att inte vara alltför öppen med vad man har för diagnos/er. Det är tråkigt att bli stämplad.

/Elisabet.

Jag är väl helt fel men efter att de inte tagit mig på allvar i nästan ngnting, så skulle det vara roligt om de trodde jag skulle mörda ngn.

De har aldrig trott på det lidandet jag haft.

Så om de skulle tro det om mig skulle jag nog försöka skrämma dem.

Av egen erfarenhet så är min syn tyvärr färgad av besvikelse på samhället...
Min första psykolog sa något i stil med att jag är en person som har en känsla för moral/etik så djupt rotad att när jag hade "gett upp på livet" så hade jag kvar en stark känsla för rätt och fel.

Myndigheterna å andra sidan har en annan syn...
Rädslan följer oförståelsen som en hund följer sitt koppel, tyvärr.

Vi reagerar nog alla olika, men jag skrev en kort bok och arbetar vidare med att försöka hitta och skapa en bro för större förståelse. Problemet är att individer måste ha en vilja att förstå och för det finns inget botemedel än.

För att svara på frågan; att förneka en diagnos är inte lösningen, fast det är inte det första jag nämner när jag träffar någon ny heller.
Fast jag saknar lite taktkänsla ibland, enligt min musiklärare.

Sanchez skrev:Är jag den enda som är rädd att folk ska tro att jag är en psykopatisk mördare så fort man berättar att man har AS? Alla idiotiska psykologer ska ju diagnosticera massmördare och folk som skjuter på skolor med Aspergers och tidningarna gör ju allt bara 10x värre, inte konstigt att jag är paranoid när allt de försöker göra är att förstöra varenda aspies ryckte. Tror alla att aspisar är kallblodiga mördare?

Varför ska du berätta?

nja jag vill ha andliga domstolar.

dasunbedingte skrev:

Sanchez skrev:Är jag den enda som är rädd att folk ska tro att jag är en psykopatisk mördare så fort man berättar att man har AS? Alla idiotiska psykologer ska ju diagnosticera massmördare och folk som skjuter på skolor med Aspergers och tidningarna gör ju allt bara 10x värre, inte konstigt att jag är paranoid när allt de försöker göra är att förstöra varenda aspies ryckte. Tror alla att aspisar är kallblodiga mördare?

Varför ska du berätta?

det är inte alltid man planerar att berätta men så blir det att man berättar iaf, har hitintills inte fått några direkt starka reaktioner på att jag har asperger, men endå.

Jag tror mycket ligger i Hur man berättar och där är väl tyvärr någon med diagnosen ofta ute på lite tunnare is.
Låter man osäker och tvekande så uppfattas det nog lättare som att man berättar något negativt.
Låter det som det mest självklara i världen, så tror jag många blir nyfikna och därigenom mer öppna för att lära sig mer.

Enkelt? -Nej!

Asperger är väl om möjligt den trendigaste diagnosen som finns, de flesta har hört talas om det (antingen "X kändis har det!" eller som många tjejer besatta av Sheldon Cooper).

Nu låter jag kanske dryg, men det är nog större risk att du blir dömd på grund av sättet du (eventuellt) uttrycker dig på. Det är relativt vanligt, enligt min erfarenhet, att aspisar är ganska "självmedvetna" om sin diagnos och gillar att prata om den... och ställer du dig rakt upp och ner på festen och börjar snacka om asperger out of the blue... kanske inte så konstigt om du blir dömd (eller i butikskön... har sett det också).

Man kan lite som i förbigående nämna att ''dom tycker jag har lite drag av Asperger, ha, som Bill Gates...'' och sen kolla reaktionen. Svarar då folk tex ''ja det har ju många'' så verkat det ju lungt. Men ser dom ut som fågelholkar och blir helt tyst, kan man ju fortsätta med ''...men det har ju var och varannan'' eller lite avfärdande skratta bort det

Jag har sagt någon gång att jag har samma funktionsnedsättning som Einstein hade.
Det brukar mötas med skratt.

Vad jag blir trött på är när folk kallar det för sjukdom... Fast då brukar jag säga att; är det en sjukdom behöver dom byta skyltar på Chalmers till sjukhus.
Det kanske inte är Helt rätt, men ibland behöver människor perspektiv för att se rätt.

Jag tror om du visar en bra sida av dig så tror folk på det. Det står mykt i median men de behöver inte vara sant o du e inte din diagnos, du e en egen person oxå. Diagnosen e din svårighet o inte vem du e som person.

Kathrine87 skrev:du e inte din diagnos

Dessvärre så är inte alla klyftiga nog att inse detta. Då får man behandla de som barn och inte utsätta de för en komplicerad verklighet.

jo men de e så, man kan inte säga att alla överviktiga e starka, alla döva o blinda e snälla osv..

Jag som trodde AS/ADHD var starkt bundna till personligheten... för mycket så är det väl så? Sen att alla kriterier eller generella bilden av en med AS ej stämmer på samtliga är ju en annan sak.

Jag har fått höra från människor i min närhet att "Asperger är bara påhittat, de som säger sig ha den diagnosen är bara lata och använder det som ursäkt till att aldrig göra något"

Detta från både människor som vet att jag har diagnosen och även liknande från dem som inte vet om det.

Det gör mig ledsen och rädd att berätta om min diagnos för någon.

Sluta vara rädd, var dig själv så ordnar sig resten, om folk har problem med dig är det deras problem, de är osäkra också och har ofta ett väldigt jobbigt liv så var snäll mot dem och ha överseende med deras intolerans, är de intoleranta har de värre problem än dig.

Senast en fick direkta och indirekta undringar över ens empatiska förmåga och mående, så förklarade en rakt på sak, då verkade de undranden förstå mer varför en är så mekanisk. Undran var befogad, då jag hade hittat en död person.

Jeg forstår hva du mener men hvis jeg kunne gi bare ett tips så hadde det vært dette: ikke bekymre deg over hva folk kan tro eller tror. Livet er for kort og du har uansett ingen kontroll over hva andre tenker.

De er opptatt med sine egne liv og det har ingen betydning hva de tror. Ikke la deg stresse over andre mennesker, de er bare mennesker, hva så om noen misforstår eller tror noe feil om deg? La de gjøre det og lev ditt liv, ikke lev andre folk sine liv.

Disse tingene bekymret meg mye når jeg var i 20-åra, nå har jeg levd en stund og jeg ser tydelig at jeg gjorde en feil, det er ikke noe å bekymre seg over. Glem disse menneskene som tror og misforstår og blander seg i andre sine saker, lev ditt liv og ikke kast bort tid på dem. Så kanskje for eksempel det finnes noen som tror Aspier er sinnsyke mordere, hva så? Det er dere problem, ikke ditt, la de tro det og finn noen smartere mennesker å snakke med, le av de og glem det er mitt råd.

Problemet är att omgivande människor kan ha stort inflytande på ditt liv. Därför är det viktigt att de inte hanterar sådant de inte förstår.