Jag har gått hos en och samma terapeut under en längre tid, men måste nu byta. Jag är lite orolig och ledsen över att förlora ett fungerande stöd, men försöker fokusera på saker som kan vara positiva, t ex ny terapeut = nya infallsvinklar.

Det känns jobbigt att börja om från början och förklara allt för en ny människa. Har ni några tips som kan underlätta bytet?

Min nuvarande terapeut anser att jag har drag av Asperger. Tycker ni att det är något jag bör tala om för den nya terapeuten? Just nu lutar det åt att tiga om det för att han ska få bilda sig en egen uppfattning, men det är kanske dumt tänkt?

Fråga vilken metod som din nuvarande använder, samt vilka din nästa använder sig av. Tendenser till att fastna för en-metod-fixar-allt är en varningsklocka. Liksom om piller är det första som kommer upp som lösningsförslag. Det bästa är väl om du kan småprata lite innan för att se om personkemin är någorlunda rätt.

Båda två har KBT-inriktning, men min nuvarande har nog kört en blandning av lite allt möjligt. Han är expert på att hitta något positivt i ALLT och det är mycket pep talk under våra samtal (som för övrigt rör allt mellan himmel och jord). Är det vanligt att man pratar om vardagliga saker som t ex film eller skalbaggar med sin terapeut?

Min nuvarande terapeut är positiv till piller, men i kombination med samtal.

Eeira:

Det är nog ganska vanligt att man pratar om vardagliga saker också. Vissa terapisessioner för mig känns som lite meningslösa då vi pratar mest fotboll (min terapeut älskar också fotboll) medans andra gånger snackar vi om jävligt djupa och tunga grejer. Idag pratade vi om ganska meningsfulla grejer men han gav mig inga nya ideer eller vinklar utan höll mest med mig om att jag är på rätt spår i livet.

424stil skrev:Det är nog ganska vanligt att man pratar om vardagliga saker också.

Skönt att höra! Ibland känns det mer som att jag träffar en vän än en terapeut, men det är en märklig "vänskap" där han får betalt för att umgås med mig. Vissa gånger känns det bra fast vi bara pratar nonsens, men andra gånger blir jag arg för att jag slösar bort tiden.

Prova att sätta mål för sessionerna. "Detta vill jag ha hjälp med".

Tänk på att man har inte alltid nåt viktigt att säga. Det är ju t ex svårt att bestämma sig för att på Måndagar klockan 11.00 så måste jag alltid ha nåt viktigt och djupt att prata om.

Ibland gör jag en lista på grejer som jag vill ta upp. Jag brukar lägga det "i huvet" under veckan och sen på bussen på Måndag morgon så tänker jag över allt som jag lagrat där uppe. Men ibland är det ju helt tomt. Men då är min psykolog jävligt duktig på att spontant komma på saker. Men som sagt, det kan hända att vi snackar om fotboll (mindre ofta men det har hänt) men å andra sidan så är fotboll jävligt viktigt för mig.

plåtmonster skrev:Prova att sätta mål för sessionerna. "Detta vill jag ha hjälp med".

Det är en bra tanke och något som jag i viss mån har försökt mig på. Tyvärr har jag svårt att hålla mig till ämnet och glider ständigt in på nya problem / samtalsämnen. Min terapeut är, på gott och ont, alltför snäll och låter mig hållas. Det är skönt att få breda ut sig som man vill, men samtidigt leder det till att vi sällan slutför saker.

Ditt förslag skulle kanske funka om jag verkligen bestämde mig för att detta vill jag ha hjälp med idag och bad min terapeut om hjälp att hålla mig på banan…

424stil skrev:Tänk på att man har inte alltid nåt viktigt att säga. Det är ju t ex svårt att bestämma sig för att på Måndagar klockan 11.00 så måste jag alltid ha nåt viktigt och djupt att prata om.

Nej, det är sant. Jag har ofta alltför mycket att prata om, men är inte alltid på humör eller tillräckligt fokuserad för de djupa och tunga sakerna. Ibland är det trevligt att bara umgås en stund och det kan vara väl så viktigt för välbefinnandet.

Det vore toppen att ha en fast tid varje vecka. Själv får jag oftast en tid varannan vecka och då hinner så många tankar hopa sig att jag ibland inte vet i vilken ände jag ska börja.

En hake med asperger är väl kanske att hålla sig till ett spår. Då får man tänka att för att lösa detta måste jag avstå från att börja prata allt som inte är direkt kopplat till huvudproblemet.

plåtmonster skrev:En hake med asperger är väl kanske att hålla sig till ett spår.

Nu hänger jag inte riktigt med...
Menar du att man lätt fastnar i ett spår eller att man har svårt att hålla sig till ett?
Själv har jag problem med båda delarna, hur märkligt det än kan låta.

Edit:
Såg inte meningen du la till förrän jag postat detta. Den förtydligade påståendet.

Jag har nu träffat min nya terapeut och har ytterligare ett par frågor. Jag vet att man inte ska döma folk efter första intrycket, men det fanns inte tillstymmelse till personkemi mellan oss.
Besvikelsen är stor och jag känner mest för att ge upp. Kötiden hos landstinget var närmare fyra månader.

Har man rätt att byta om man inte trivs med den terapeut man har fått tilldelad?
Betyder det i så fall att man hamnar längst bak i kön igen?

Angående kön.. Fråga!

Om terapeuten, tänk igenom några kuggfrågor. Analytiker vill gärna hitta svar i barndomen osv.

plåtmonster skrev:Angående kön.. Fråga!

Tänkte ta en genväg här på forumet, men att vända sig till landstinget är givetvis det bästa...

plåtmonster skrev:Om terapeuten, tänk igenom några kuggfrågor. Analytiker vill gärna hitta svar i barndomen osv.

Tja, om jag kunde få något ur honom överhuvudtaget så vore jag nöjd... Lite överdrivet, men dialogen oss emellan fungerade minst sagt dåligt. Han gav mig ytterst lite ledning i samtalet och förklarade ingenting om terapin eller hur han jobbar.
Jag förstår inte riktigt vad du menar med kuggfrågor, men det låter som en bra idé att skriva ned några frågor och be honom besvara dem.

Du kan ju slänga fram en fråga som du vet svaret på för att se om terapeuten har förmåga att hjälpa på ett sätt som gör positiv skillnad. Ett väldigt kasst exempel, om terapeuten vet att du har AS och du undrar hur du ska agera i sociala sammanhang och du får svaret att "vara dig själv". Då kan man med gott samvete stryka denne.

Tack för dina svar, plåtmonster! Jag fastnar lätt i mina egna tankebanor så all respons jag får är värdefull.

Det var ett bra och tydligt exempel. Jag ska försöka tänka ut några sådana frågor för att skapa mig en bild av hur han tänker. Vid vårt första möte avslöjade han sitt namn, men ingenting mer. Att sitta tyst som en mussla kanske är någon välbeprövad strategi inom psykologsamfundet, men den passade mig inte alls.

Psykolog/psykiatrikerhjälp är tänkt att ge hjälp till att själv kunna hantera problem. Så om vill veta vad man ska säga till en jobbig släkting så kanske du får hjälp med att fundera på hur du ska tänka för att komma på ett eget svar så att du klarar det på egen hand sedan. (om jag inte missuppfattat det helt )

Ett vanligt problem med asperger är ju sociala sammanhang. Om du frågar något i stil med "när jag kommer in i ett rum med människors som minglar hur ska jag bete mig?". En rätt öppen fråga, men svaret lär ge en hel del bra indikationer på om terapeuten greppar problematiken eller försöker förstå klienten genom sitt eget sätt att fungera. Inte minst om man förmår synliggöra de omedvetna processerna.