Karenina skrev:Visst är det så, Tingeling! Jag kan inte ens brygga kaffe utan att koncentrera mig till 100% på det jag gör. Ingenting går automatiskt. En gång hällde jag rulltobak i kaffefiltret istället för kaffe, därför att jag försökte att prata med mina kaffegäster samtidigt.

HA HA HA

Jag kan se det framför mig...och jag känner igen det!

En dag hittade min son min pyjamas i frysen. Mamma?????sa han. Har DU lagt en pyjamas i FRYSEN? "Jovisst", ja jag, glatt. "Det har runnit stearin på den så jag tänkte frysa det, så det blir stelt, så det går att bryta bort, kanske..."

"SUCK! "från sonen. Han trodde att jag VERKLIGEN hade passerat gränsen till landet galenskap, med god marginal.

MEN - det hade jag INTE!

Eller när man spolar upp ett bad...och det forsar över....man drar ur proppen....glömmer den..allt forsar ut...man spolar i....saker och ting upprepar sig några varv.....

och sedan bränner man alla mini-baguetter till kol-bitar i ugnen och får äta käckebröd.....

...och en massa andra eskapader på morgonen...

Tro fasen att man tömt all energi och stressnivån är på topp innan man ens kommit utanför dörren....

dumle skrev:Långvarig stress gör att hypofysen påverkar så att den tillverkar mer av stresshormonet kortisol.
Stress gör ochså att binjuren tillverkar stresshormonerna adrenalín och noradrenalin.
Det är känt att koncentrationen av stresshormonet kortisol ökar i blodet.
Detta kan leda till att hippocampus, en del av hjärnan bland annat kontrollerar stressreaktioner krymper, vilket
kan förklara varför korttidsminnet försämras vid uttmattninsdepression.

Ja, allt har sin förklaring, men vad GÖR man? Jag har fattat för länge sedan att min binjurebark är totalt slutkörd eftersom adrenalin och kortisol står och sprutar hela tiden. Har t o m sökt endokrinologisk utredning för att få lite ordning på hjärnan, på något annat sätt än att öka serotoninhalten, vilket inte fungerar i mitt fall, ej heller att öka noradrenalinhalten.

Talade med en diakonissa som sa att hon kände en person som fått en endokrinologisk utredning beviljat angåede stress-skador. -NÄ? HUR lyckades hon få en sådan utredning? - Hon är läkare. Ridå!

Så här sitter jag med min otäcka insikt om att kortisolet håller på att förgifta mig och förinta min hjärna. Kan ingen stänga av kortisolet? Var sitter kranarna?

Jag VET att kortisolet gör mig tjock och att denna stresseffekt inte går att banta bort. Meditation skulle kanske kunna göra mig smalare? Hmm...

Låginkomsttagare är tjockare än övrig befolkning. Kortisol eller biverkningar till psykofarmakan de flesta knaprar?

Det finns dyrbara hälsokostpreparat att köpa som utlovar att de minsann ska reparera binjurebarken åt mig. Tro det?

Min superintelligenta och otroligt ensamma mamma (AS?) låg i fem år isolerad i sin säng, nedslagen av olika sjukdomar. Vi bodde inte i samma stad. Stressen tog kål på henne. Undersökningar visade att hennes hjärna hade krympt väldigt mycket, trots att hon alltid såg på Jepordy och löste korsord.

Metamina då? Ökar ju noradrenalin och med det serotonin.....

Har hört att vissa med enbart AS verkar kunna få det numera? Annars krävs ju normalt en ADHD-dagnos också. Cencerta, Ritalin eller Metamina/Amfetamin torde kunna göra en hel del.....

Tingeling skrev:Har hört att vissa med enbart AS verkar kunna få det numera? Annars krävs ju normalt en ADHD-dagnos också. Cencerta, Ritalin eller Metamina/Amfetamin torde kunna göra en hel del.....

Jag skulle gärna testa, men då jag inte har ADHD-diagnos är det inte möjligt - i mitt landsting. Det handlar väl om psykiatrikern i fråga, om han vill testa eller inte? Kan han bli fälld för tjänstefel om han skriver ut amfetamin till en aspergare med borderline? Och hur sjutton kan de vara säkra på att jag har borderlie i stället för ADHD? Jo, de går på min barndom - men den har jag ju glömt! Inte nog med det, pappren jag fyllde i som gällde barndomen, tappade jag bort. Bad neuropsyk om nya, men de kunde inte hitta några! De hade visst glömt var de fanns?

Mina ADHD-poäng som vuxen är svindlande höga, men jag var ju inget kvicksilverbarn. Var lugn men tog enorma risker stup i kvarten. Rodde iväg långt bort med en eka som 9-åring och kunde inte ta mig hem igen i de hårda vindarna. Klättrade i höga berg - och ramlade ned förstås, men fastnade oftast på nån björk eller så. Hoppade på isflak, ramlade i vattnet, men tog ingen lärdom av det. Hela mit liv har varit ett högriskprojekt. Tog in sta´ns värsta uteliggare, för att hjälpa honom rätt! Jösses! Han kunde ju slagit sönder lägenheten och mig. Kunde blivit vräkt.
Hjälpte också en schizofren man som vid ett tillfälle försökte kväva mig, men jag fortsatte hjälpa honom ändå.

Ett liv mer eller mindre, vad spelar det för roll? Så har jag levt.
Låter det här som AS? Låter det som borderline? Jag tycker det låter som ADHD?

Tja du......liiite ADHD-drag i kombination med en naiv AS..... Gott och blandat??? God knows......

Men fråga om du inte kan få prova Concerta du....Eller be om en second opinion...om ADHD-diagnosen....det är ju inte direkt ovanligt vid en AS-diagnos s.a.s.....

Metamina är bra för mig iallafall:)

Karenina skrev:Jag lider nog av konstant utmattningsdepression, eftersom jag blir helt slut av minsta lilla. Jag blev långtidssjukskriven en gång i tiden pga detta. Då stod det i journalen (det var långt innan jag fick min aspergers-diagnos)...
"Posttraumatisk stressreaktion". Det är ju en form av utmattningsdepression, som jag har uppfattat det. Stressad blir jag för minsta lilla, som sagt.
Har en extremt låg stresströskel, som det kallas, så därför är det lätt att drabbas av denna utmattningsdepression.
Ibland känner jag mig lite piggare och gladare, men ofta känns det som att jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Ingenting har jag lust med.

Men självfallet kan utmattningsdepression ha flera orsaker. I mitt fall är det nog mest min aspergianism som är orsaken. Mina erfarenheter från när jag var liten spelar säkert också in i viss mån.

post traumatisk stress är ungefär att man fortfarande är stressad av en traumatisk upplevelse (hade typ 4 av fem punkter på ett papper jag fick av psyk). det kan yttra sig med tex plötsliga minnesbilder, ångest pga av nått som påminner etc (post traumatisk stress ungefär lika med efter traumatisk händelse stress)... nog för det är utmattande

Vanligt bland många av oss med aspergers syndrom, inte desto mindre bland autistiska, är att man lätt kan bli överstimulerad i olika situationer och drabbas av mental utmattning. I mitt fall, exempelvis, blir jag ofta väldigt trött efter för mycket social kontakt, särskilt tillsammans med NT människor av den utåtriktade och pratsamma sorten. Upplever det också som väldigt tröttande att tvingas leta och hitta till platser i områden jag inte känner till så bra, eller aldrig vistats i.

Jag är lite nyfiken på hur folk här hanterar denna överstimulans? I mitt fall funkar det bäst att "sova av" den; det kan lätt bli 10/12 timmar eller mer innan jag känner mig helt "nollställd" så att säga. Något annat som hjälper en del, om jag inte kan somna, är att lyssna igenom några favorit musikskivor i ett mörkt svalt rum med ett antal tända värmeljus omkring mig, The Doors eller dylikt. Detta bör göras i ett par hörlurar av den slutna, bekväma och förstås välljudande typen. Finns inte den här möjligheten försöker jag hitta en avskild, lugn plats någonstans med så lite människor som möjligt omkring mig och ta en powernap vilket hjälper tillfälligt. Ovannämnda metoder använder jag även för att hantera ångestattacker.

Så, kortfattat, hur bär Ni er åt? Känner Ni behov av att sova längre än normalt efter en väldigt mentalt ansträngande aktivitet/dag?

Peace

Jag är jämt utmattad och jag har gradvis lärt mig att anpassa hela mitt liv till det. Är hemma jämt, och alla mina intressen kan utövas i hemmet. Några av dem är relativt passiva som t ex tv-serier, vilket ofta är allt jag orkar med (ibland inte ens det, vilar en hel del, sover dock inte längre än normalt även om jag försöker).

Jag stänger dörren mot yttervärlden, gör te, byter om till slappa kläder i neutrala, dämpade färger och ser någon dokumentär om universum på TV, eller så spelar jag ett tv-spel. Under min uppväxt var tv-spelen mitt i särklass vanligaste sätt att återhämta mig men jag insåg inte då att anledningen till att jag gick och längtade hem till spelet hela dagarna var för att jag blev stressad av att hela tiden vara social.

Sova bort utmattningen behövde jag bara göra efter stora vredesutbrott. Då var jag helt slut mentalt och fysiskt och ostörd sömn var det enda som hjälpte.

Jag vilar ut och isolerar mig (undviker folk och stökiga miljöer) under så många dagar som det krävs för att komma tillbaka. Det blir rätt mycket botanik, TV och korsordslösande.

Några timmar i ensamhet, största möjliga tystnad och nerdragna persienner, följt av en lång promenad i natursköna omgivningar.

Jag behöver långa perioder av total isolation.
Brukar åka och storhandla micromat för en vecka och sedan låsa in mig hemma med fördragna fönster. Går runt i sköna kläder och sitter vid datorn, målar, läser eller skriver. Eller så ligger jag i sängen och tänker -drömmer mig bort till en för mig anpassad värld, eller planerar mina kommande steg för att fortsätta ta mig fram på ett smidigt sätt i denna.
Återhämtar mig, fantiserar och bygger upp mig själv med andra ord.
Jag har aldrig tråkigt när jag är ensam, vilket många i omgivningen tycks tro.

Jag brukar ta en promenad i skogen. Sen tar jag vägen om närmaste affär och köper coca-cola och choklad. När jag kommer hem slår jag mig ner i soffan eller på sängen och dricker cola, äter choklad och läser Kalle Anka.

När jag jobbade var enda sättet att gå ner i varv att springa tills jag "stupade" (ramlade omkull). Då fick jag utlopp för energin och kunde utnyttja min lediga kväll utan att behöva sova direkt.

Bara att få komma hem och lägga mig i soffan och lyssna på susandet från trafiken från motorvägen brukar ta udden av stressen och den obekväma känslan som byggts upp efter en dag bland mycket folk.
Andra favoriter är en joggingtur runt den närliggande 4H-gården eller en kall cola framför en tv-serie eller film.

missbutterfly skrev:Jag behöver långa perioder av total isolation.
Brukar åka och storhandla micromat för en vecka och sedan låsa in mig hemma med fördragna fönster. Går runt i sköna kläder och sitter vid datorn, målar, läser eller skriver. Eller så ligger jag i sängen och tänker -drömmer mig bort till en för mig anpassad värld, eller planerar mina kommande steg för att fortsätta ta mig fram på ett smidigt sätt i denna.
Återhämtar mig, fantiserar och bygger upp mig själv med andra ord.
Jag har aldrig tråkigt när jag är ensam, vilket många i omgivningen tycks tro.

Skriver under på allt det du berättar här. Särskilt första och sista meningarna. Klokt, kokt.

Jag blir helt sänkt i flera dagar. Känns värdelöst att måsta vila.

Jag brukar bli illamående, förkyld och få ont i hela kroppen efter att ha stressat. Så jag har inget annat val än att sova i några dagar. Ligger och stirrar i taket i ett mörklagt rum, varvat med sömn.

Ser till att ha någonting ätbart hemma så jag inte behöver åka iväg till någon äcklig stormarknad.

Om jag har mycket hallucinationer tar jag någon bensodiazepin i hög dos.

Jag isolerar mig 1-2 dagar, drar ur jacket och läser.

Finns det fortfarande människor som har fast telefon? Coolt. Man kan ge sig fan på att telefonen ringer när man mår som sämst. Det kan gå två tre veckor utan att någon ringer till mig. Men så mår man skit och pallar inte att snacka alls. Då ringer telefonen. Slår aldrig fel, det är alltid så.

I och med att jag har barn och dessutom ganska så krävande barn, så är det svårt att få lagom med tystnad och lugn, för antingen är de här och pratar och vill ha hjälp eller respons på nåt nu nu nu, eller så är det möten och telefon och mejlande kring dem och deras skolgång osv, men när jag behöver och när jag kan så gör jag väl som de flesta beskriver det här, stänger av/ute/ner i möjligaste mån.

Är inte så bra på det som jag skulle behöva, och tycker det var intressant och tankeväckande att läsa alla svaren här, tack för delandet!

alfapetsmamma skrev:I
(...)det var intressant och tankeväckande att läsa alla svaren här, tack för delandet!

Instämmer med alfapetsmamma till fullo; tack för svaren allesammans! Även om alla har sina egna ritualer och knep att återhämta sig på så verkar vi alla ha gemensamt att vi behöver vara för oss själva ett tag.