Utan att besvara frågan i tråden dyker följande upp i huvudskallen:

Om man talar sanning behöver man inte minnas vad man sagt.

Fraktal skrev:Utan att besvara frågan i tråden dyker följande upp i huvudskallen:

Om man talar sanning behöver man inte minnas vad man sagt.

... för det gör ju ändå alla andra.. Sålänge vi är överärliga ("socialt osmidigt/klumpiga" enl NT) och inte använder vita lögner iaf..

Vad får man inte säga till arbetskamrater och vad får man säga? Ofta vill de enligt min erfarenhet inte veta detaljer som vi inte sällan ser som viktig och nödvändig information, t ex hur helgen varit. Å andra sidan, säger jag inte "bra" utan "sådär" eller "dålig" vill många veta varför. Fast inte egentligen... det är nog ofta en artighetsgrej (läs;vit lögn) från deras sida att vilja ge ngn form av respons.

Jag brukar säga tipp topp, om NT frågar, så slipper man utvekla det hela, annars kan man hamna i en diskusion som blir svår ta sig ur.

Och det är väl åxå en vit lögn om det mest är åt helsicke.

Min mamma ansåg aldrig att hon ljög; om hon gjorde det var det bara "vita, små lögner" för mänsklighetens fromma. (Vidare kunde hon aldrig be om ursäkt och ansåg att det var fel att förlåta folk man blivit osams med.)

Själv ser jag Sanningen som högst relativ.

Mats skrev:På en arbetsplats där man har lärt känna sina arbetskamrater är det OK att vara personlig, men det är inte OK att vara privat.

Säg att man har en läkartid och passa under arbetstid och behöver ta ledigt och får frågan av arbetskamrater varför man behöver ta ledigt.. Vilken information är lämplig att uppge? Vad svarar man på motfrågor som "Men - mår du dåligt/är du sjuk"? Förkylningar, brutet ben och annat "som syns" verkar det ok att tala öppet om men inte när man behöver söka för regelbundna mammografiundersökningar, social fobi, gynekologiska sjukdomar/besvär osv. Oskrivna regler för vad som är personlig och privat information om olika sjukdomar och besvär finns visst också?!

Jag tycker att det är helt okej att dra en vit lögn. Planeringar som ligger långt fram i tiden tackar jag ja till men när det är dags då ändrar jag mej och vill inte gå. Säger jag sanningen, då inträffar operation övertalning. Så för att slippa det hittar jag på något som går hem, typ magsjuka.
Har numera inga samvetskval för det.

Flinta skrev:Säg att man har en läkartid och passa under arbetstid och behöver ta ledigt och får frågan av arbetskamrater varför man behöver ta ledigt.. Vilken information är lämplig att uppge?

Man säger bara att man ska till doktorn.

Flinta skrev:Vad svarar man på motfrågor som "Men - mår du dåligt/är du sjuk"?

Man svarar typ: "Nej, det är inget allvarligt. ". Som tur är finns det också en oskriven regel att dina arbetskamrater inte ska fråga för mycket i ett sådant läge.

Flinta skrev:Förkylningar, brutet ben och annat "som syns" verkar det ok att tala öppet om men inte när man behöver söka för regelbundna mammografiundersökningar, social fobi, gynekologiska sjukdomar/besvär osv.

Ungefär så har jag också uppfattat att det är.

Flinta skrev:Oskrivna regler för vad som är personlig och privat information om olika sjukdomar och besvär finns visst också?!

Ja, det gör det. Och man klarar sig bättre om man har lite koll på gränserna. Fast du verkar ha minst lika bra koll på det som jag.

flisan skrev: Säger jag sanningen, då inträffar operation övertalning.

Oj vad jag känner igen mig i det. Dessa situationer skapar ofta extremt mkt lidande och frustration hos mig. Många som inte har en väldigt förstående omgivning (min erfarenhet är att det ofta är för mkt begärt, konsekvenserna av funktionshindret är ofta svåra för NT att tänka sig in i OCH acceptera) riskerar att bli ännu mer ensamma (läs; utstötta, mobbade, avskedade, sjuka, fattiga osv) pga av att man inte kan ljuga "på det vita viset"..

Sjukt att man ska behöva råka så illa ut när man (ibland efter många sömnlösa nätter med vägande av för- och nackdelar) väljer hela sanningen.

Mats skrev:

Flinta skrev:Vad svarar man på motfrågor som "Men - mår du dåligt/är du sjuk"?

Man svarar typ: "Nej, det är inget allvarligt. ". Som tur är finns det också en oskriven regel att dina arbetskamrater inte ska fråga för mycket i ett sådant läge.

"Nej, det är inget allvarligt" - haha , ja det är ju det "alla NT" automatiskt drar till med.

Aspergare skrev:När en stor del av mina "jobbarkompisar" skulle ut på restaurang och äta som en sista gemensam aktivitet för en person som slutar sin anställning, drabbades jag dagen före av en inre panik och SMSade att jag inte kunde komma med och äta så jag kom upp med en vit lögn om att jag skulle resa bort och träffa mina gamla föräldrar. Vilket så klart inte var sant. I stället satt jag hemma och gick inte ut på hela dagen i rädsla av att träffa på någon som kunde känna igen mig.

Jag skulle inte kalla detta för en "vit lögn" alls. Vita lögner är för att skydda andra. Den här lögnen var för att skydda dig själv, en grå lögn. Det är de flesta lögner. Det kan vara det bästa i den situationen, om att delta dels innebär stort lidande för en själv, dels att arbetskamraterna märker att man inte trivs.

Åas, händer det ofta att man måste ljuga för att slippa ifrån sådana sociala sammanhang så kommer de förr el senare att ana oråd. Då kan det vara bättre att berätta att man inte orkar vara med på sådant en gång för alla. Men det beror ju på hur situationen är på just din arbetsplats. Är du accepterad endast för att du (med mycken möda) orkar "spela normal"? Hur toleranta är dina kollegor och din chef?

Det är många oskrivna regler på en arbetsplats. En kan vara att just tacka av alla som slutar, och den som inte deltar anses oartig. Det finns många andra sådana tillfällen, som firmafest. luciafest, after work etc. De anses som positiva för andra, något som gör sammanhållningen på arbetet bättre. Om det bara känns tråkigt och lite obehagligt, så är det bäst för en själv att ställa upp, om man vill anses vara "en i gänget", och inte vill skylta med sin annorlundahet.

Alien skrev:Jag skulle inte kalla detta för en "vit lögn" alls. Vita lögner är för att skydda andra. Den här lögnen var för att skydda dig själv, en grå lögn.

Är du säker på att det är så? Eller är det din tolkning utav vad en vit lögn är?

För personligen uppfattar jag att det är så som dom har skrivit på Wikipedia. Men som sagt jag är inte helt hundra på att det stämmer.

En vit lögn är en mindre lögn, ofta med syftet att trösta mottagaren där sanningen skulle ha varit otrevlig eller opraktisk.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lögn#Vit_l.C3.B6gn

Ja, enligt wikipedia så en vit lögn för att skona mottagarens känslor. "Du passar jättebra i den där frisyren" (*tänker* du ser 20 år äldre ut i den där frisyren).

Ofta kan en vit lögn förstås vara för att skona både mottagaren och en själv, för att mottagaren kanske börjar gräla på en, argumentera emot, blir sur etc. Men med "vit" menas ju något gott. Motsatsen är en svart lögn, där man beljuger någon annan för att själv få fördelar. Gråa, dvs de vanligaste lögnerna, är för att skydda sig själv. Om man ljuger för att man inte vill vara med på en sammankomst skulle det kunna vara för att skydda de andra från att bli sårade, men så uppfattar jag inte det här fallet. Utan det är för att skydda sig själv från negativa konsekvenser.

Alien skrev:Ja, enligt wikipedia så en vit lögn för att skona mottagarens känslor. "Du passar jättebra i den där frisyren" (*tänker* du ser 20 år äldre ut i den där frisyren).

Nej nu har du läst fel vad som stod där. Du missade att läsa ordet ofta. Ofta betyder inte alltid.

En vit lögn är en mindre lögn, ofta med syftet att trösta mottagaren där sanningen skulle ha varit otrevlig eller opraktisk.

Ja, då har det skett en betydelseförskjutning. Jag har iaf lärt mig att en vit lögn är för att skydda den man ljuger för och därför ursäktlig, ja, rentav önskvärd. Jag tror mer på vad jag lärt mig än på wikipedia.

Men om "vit lögn" nu trivialiserats till "mindre lögn" så är det logiskt. Vi kallar alla våra lögner "vit lögn" för att skydda oss själva och vår uppfattning om oss själva.

Jag framhärdar i att kalla det för "gråa lögner", även om de anses vara önskvärda för samhällsmaskineriet. Att kalla alla våra lögner för vita är att ljuga för oss själva och urholka sanningen om varför vi ljuger.

nej.

detta är något som inte är acceptabelt, att ljuga och glida undan.
om man blir bryskt sann, så lär sig omgivningen, att han, eller hon, är sanningsenlig,
i sitt sätt att vara på. de kommer respektera dig för det.

men vissa kommer glida undan dig, de som är ljumma.


Issa Jesus, Krishna,
Jesuiten magnus.

Alien skrev:Ja, då har det skett en betydelseförskjutning. Jag har iaf lärt mig att en vit lögn är för att skydda den man ljuger för och därför ursäktlig, ja, rentav önskvärd. Jag tror mer på vad jag lärt mig än på wikipedia.

Men om "vit lögn" nu trivialiserats till "mindre lögn" så är det logiskt. Vi kallar alla våra lögner "vit lögn" för att skydda oss själva och vår uppfattning om oss själva.

Jag framhärdar i att kalla det för "gråa lögner", även om de anses vara önskvärda för samhällsmaskineriet. Att kalla alla våra lögner för vita är att ljuga för oss själva och urholka sanningen om varför vi ljuger.

Det här fallet handlar inte bara om att skydda sig själv. Det handlar minst lika mycket om att skydda arbetskamraterna från att information som kan göra dem generade, oroliga och få dem att känna sig obekväma med att ha arrangeat något som inte "passar". Så det är en vit lögn i uttryckets centrala betydelse.

Issa Jesus skrev:nej.

detta är något som inte är acceptabelt, att ljuga och glida undan.
om man blir bryskt sann, så lär sig omgivningen, att han, eller hon, är sanningsenlig,
i sitt sätt att vara på. de kommer respektera dig för det.

men vissa kommer glida undan dig, de som är ljumma.


Issa Jesus, Krishna,
Jesuiten magnus.

Jag håller med dig till fullo. Dessutom så är det lättare att lösa problem om man är ärlig med dem. Tex det här sociala sammanhanget med middag är jobbigt för mig, då planerar vi en promenad till nästa tillfälle istället så alla kan vara med, till exempel. Det är ju det enda sättet att komma varandra närmare.

Jag tycker att vita lögner är helt OK om det huvudsakliga syftet är att skona mottagarens känslor.

Säg att en person som man inte känner att man vill umgås med kommer med inbjudningar eller andra förslag på aktiviteter. Då tycker jag faktiskt att det är bättre att säga att man tyvärr inte hinner/orkar med mera inplanerat än vad man redan har, än att tala om sanningen: "jag uppfattar dig som tråkig och irriterande och skulle heller gnaga av mig ena foten och slå mig själv medvetslös med den än att umgås med dig". Såna budskap går liksom inte att formulera på ett bra sätt, utan att såra.

Mats skrev:

Alien skrev:Ja, då har det skett en betydelseförskjutning. Jag har iaf lärt mig att en vit lögn är för att skydda den man ljuger för och därför ursäktlig, ja, rentav önskvärd. Jag tror mer på vad jag lärt mig än på wikipedia.

Men om "vit lögn" nu trivialiserats till "mindre lögn" så är det logiskt. Vi kallar alla våra lögner "vit lögn" för att skydda oss själva och vår uppfattning om oss själva.

Jag framhärdar i att kalla det för "gråa lögner", även om de anses vara önskvärda för samhällsmaskineriet. Att kalla alla våra lögner för vita är att ljuga för oss själva och urholka sanningen om varför vi ljuger.

Det här fallet handlar inte bara om att skydda sig själv. Det handlar minst lika mycket om att skydda arbetskamraterna från att information som kan göra dem generade, oroliga och få dem att känna sig obekväma med att ha arrangeat något som inte "passar". Så det är en vit lögn i uttryckets centrala betydelse.

Ja, så kan det förstås vara, om man är en sån som är rädd för att såra andra. Jag utgick aspigt från mig själv, jag skulle inte alls tänkt på de andras känslor utan bara på nackdelarna för mig själv. De andra är ju flera, som har varandra att trivas med, de skulle inte lida utan bara tycka att jag gått miste om det roliga. Skulle jag alltid hitta på en förevändning skulle de bara tycka att jag var konstig.

Gafsan skrev:Jag tycker att vita lögner är helt OK om det huvudsakliga syftet är att skona mottagarens känslor.

Säg att en person som man inte känner att man vill umgås med kommer med inbjudningar eller andra förslag på aktiviteter. Då tycker jag faktiskt att det är bättre att säga att man tyvärr inte hinner/orkar med mera inplanerat än vad man redan har, än att tala om sanningen: "jag uppfattar dig som tråkig och irriterande och skulle heller gnaga av mig ena foten och slå mig själv medvetslös med den än att umgås med dig". Såna budskap går liksom inte att formulera på ett bra sätt, utan att såra.

Ja, då är det verkligen en vit lögn och helt rätt.

Problemet är om personen i fråga envisas med att återkomma med inbjudningar. Ska man fortsätta ljuga och komma med allt mindre trovärdiga undanflykter, ända tills hen fattar. Eller är det trots allt snällare att säga sanningen med en gång istf att dra ut på pinan - för bägge två. Inte att man säger "jag vill inte umgås med dig" utan "jag orkar inte gå på aktiviteter". En svår situation. Då känns det lättare med något arbetsrelaterat; man dissar inte en enda sårbar människa utan situationen el ett kollektiv.

Vet inte om jag är ensam om detta problem, är i de flesta situationer och med olika människor. Säger jag att jag inte kan komma, MÅSTE de veta varför. Om jag då säger varför, så duger inte min orsak, och konstigt nog ska de avgöra, inte jag. Och undflyr jag och svarar flummigt så blir det följdfråga på följdfråga. Folk är så himla snokiga! Att de inte skäms??!! Är deras beteende verkligen ett tecken på social intelligens??

De kanske är subkliniska aspies?

Oavsett så kan man ju säga att man har väldigt många projekt som kräver tid och en mage som krånglar mycket, vilket kräver specialdiet på speciella tider..

kiddie skrev:Vet inte om jag är ensam om detta problem, är i de flesta situationer och med olika människor. Säger jag att jag inte kan komma, MÅSTE de veta varför. Om jag då säger varför, så duger inte min orsak, och konstigt nog ska de avgöra, inte jag. Och undflyr jag och svarar flummigt så blir det följdfråga på följdfråga. Folk är så himla snokiga! Att de inte skäms??!! Är deras beteende verkligen ett tecken på social intelligens??

Har varit med om detta ifrågasättande flertal gånger. Vad är det de inte förstår? När är nej ett nej? Är människor så sällskapstörstande att de vill tvinga andra att umgås med dem? Är det normalt?

Bara för att man saknar en AS-diagnos betyder det inte att man är särskilt smart när det gäller det sociala (el smart öht).

Högfungerande NT brukar förstå när det (inte) är läge att fråga mera. Men alla är inte lika högfungerande. Så de som tjatar kan vara otroligt nyfikna el så vill de absolut hitta någon lösning på "hindret".