Hej!

Sitter fast mellan öppenpsyk och habiliteringen, vet inte vad jag ska göra.

Bakgrund:
Jag har Aspergers Syndrom samt ångest och depression samt mild ocd, jag är suicidal.
Jag har gått till den öppenpsykiatriska kliniken i snart 3 år på grund av min ångest samt min depression, jag har under denna tiden haft samtalskontakt där 1 gång i veckan.
Jag har också min läkare på öppenpsyk men vi träffas inte så ofta, hon skriver mest ut medicin.
Jag träffar min psykolog på habiliteringen 1 gång varannan vecka.

Problem:
Min samtalskontakt på öppenpsykiatriska mottagningen tar snart slut, jag har redan fått förlängd kontakt två gånger men nu hänvisar dom till habiliteringen.
Habiliteringen säger dock att dom inte har hand om depression, suicidtankar och ångest och att jag då ska vända mig till öppenpsykiatriska mottagningen.

Jag vill gärna behålla min samtalskontakt på öppenpsyk för jag tycker att dom är bra där och jag behöver prata om saker som min psykolog på habiliteringen inte vill/får/kan prata om.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till så jag undrar om någon har varit i samma situation och i så fall vad ni gjorde för att lösa det?
Jag är så förvirrad.

Hej
Jag var i ganska lika sits... Jag önskade terapi pga depression o ångest och innan terapin ville de utreda för ev personlighetsstörning. Under den tiden visade det sig istället att jag hade AS. Jag blev då helt bryskt hänvisad till hab och psyk försäkrade att jodå du kan få terapi där.

På hab sa de, nej vi tar inget ansvar för terapi eller depression osv - vänd dig till psyk... Jag satt också fast mellan två stolar. Psyk halade och drog på det men till slut efter mkt tjat från min sida fick jag en samtalskontakt där.

Psyk ÄR ansvariga för depression och ångest osv. Vad du kan göra förutom att mer bestämt sätta ner foten till psyk (kanske med hjälp av anhörig som stöd) är att fråga om hab kan ordna ett avstämningsmöte med psyk (mötet heter nåt speciellt men kommer inte ihåg) där det bestäms vem som ska göra vad i din fortsatta behandling. Ett sådant möte, som jag nu tyvärr inte kommer ihåg vad det heter, är de övriga kallade skyldiga att komma på.
Hoppas det ordnar sig för dig!

Som hab. har förklarat det för mig så kan de hjälpa till med sådana problem som är direkt kopplade till AS.
DVS. hur man ska hantera sin diagnos, hjälp men struktur mm.

Men inte med t.ex. depression eller andra problem som är indirekta.
Denna gränsdragning kan säkert se olika ut på olika håll i landet. Det jag skriver har jag fått från hab. i Stockholm...

Det enda råd jag kan ge är att du ber öppenpsyk och hab. att kontakta varandra att och de tillsammans reder ut vart ifrån du ska få hjälpen du behöver innan den stängs av...

Har haft ett sånt möte innan men då hade jag en annan psykolog på öppenpsyk som själv ville ha mötet med habiliteringen, visste inte att jag kunde föreslå ett sådant möte.
Jag ska fråga om det nästa gång jag går dit. Tack!

Blir så förvirrad när dom bara hänvisar till varandra hela tiden, vet inte vad som är rätt eller fel

Jag hade ett sånt möte och som jag förstod det så är det habiliteringen som enligt nån speciell lag el nåt har rätt att kalla in olika berörda parter som då måste komma. Typiskt att jag inte kommer ihåg vad det heter men ta upp det med hab!

Ja, sannerligen att man kan bli förvirrad o inte är det lätt heller att hålla reda på allt när man inte mår bra...

Den part som känner sig manad har rätt att kalla övriga inblandade parter till något som heter Tjänstemannamöte.
Min behandlande enhet kallade Socialtjänsten till ett sådant möte när de ansåg att deras beteende påverkade min hälsa i för stor negativ utsträckning...

Sen hur tvingande detta är vet jag inte...

I exemplet ovan gav det tyvärr inga positiva effekter då Socialtjänsten inte ansåg sig ha något att göra med min hälsa...

Sedan är det kanske inte det första sättet de prövar, om någon anser att de behöver kontakta någon vårdgranne, som dem kallar sig.

Det enda som behövs för att en kontakt ska kunna ske är att de har patientens tillåtelse. Och ber man om det så kan man ju tycka att personen har givit sin tillåtelse...

Tjänstemanna mötet är mer som en sista utväg om inga resultat nås genom "normal" kontakt.

Så har jag i alla fall förstått det.

Jag vet inte om det jag tänker på var ett tjänstemannamöte, vill minnas att det hade nån paragraf framför sig...men det är ju mkt möjligt att det var ett tjänstemannamöte. Men om TS frågar hab så bör de ju veta - sen kan det ju vara olika hur det är i olika landsting också, det vet jag inte.

Det är hur som haver väldigt olyckligt för det är den enskilde individen som blir lidande mitt upp i alltihopa när olika vårdgivare bara hänvisar till varandra.

Tyvärr är det nog mer regel än undantag. Alla instanser inom vården har brist på resurser, speciellt psyk. Så allt de i sin vildaste fantasi kan lämpa över på någon annan så försöker de med det.