plåtmonster skrev:

Gafsan skrev:eftersom man inte inser att vår fantasi är i grunden annorlunda, och på många sätt sämre.

Varför skulle den vara sämre?

Autismspektrumproblematik kan beskrivas med en symtomtriad som först beskrevs av Lorna Wing och Judith Gould på 70-talet (den kallas ofta Wings triad). Triaden beskriver de avvikelser inom framförallt tre områden som personer med diagnoser inom autismspektrumet uppvisar.

•Frånvaro av eller begränsad förmåga till ömsesidigt socialt samspel
•Frånvaro av eller begränsad förmåga till ömsesidig kommunikation
•Nedsatt föreställningsförmåga, vilket innebär begränsningar i beteende, fantasi och intressen.

En person som har ovanligt rik fantasi och föreställningsförmåga har knappast någon autismspektrumproblematik.

Gafsan skrev:En person som har ovanligt rik fantasi och föreställningsförmåga har knappast någon autismspektrumproblematik.

Nu är du nog ute och cyklar en aning, möjligtvis tolkar det du läst åt helskotta för bokstavligt. Det finns inget som säger att du måste ha en begränsad fantasi för att kvalificera dig för en AS-diagnos.
Tänkte först påpeka att vi har en hel del kreativa människor på forumet inom områden som kräver en del fantasi så som att teckna samt skriva men insåg sedan att argumentet "de personerna kan mycket väl även ha ADHD vilket inte sällan kopplas till kreativitet" kan blomma upp så jag får ta ett mer personligt närliggande exempel.

Själv skrev jag mest hela tiden som barn, tonåring och ung vuxen. Fiktion skall påpekas. Bevisligen var jag inte helt usel heller eftersom mina uppsatser tenderade att resultera i en liten femma uppe i hörnet. Min äldsta dotter tecknar en hel del och bygger även berättelser kring de karaktärer hon skapar (hon har för tillfället ett stort intresse inom manga/animé). Båda har vi tveklöst AS och har genomgått gedigna utredningar innan diagnos sattes. Inte heller finns några andra diagnoser inom NPF-området att "skylla" fantasin på.

Faktum är att vi bygger små historier på daglig basis vid konversationer. Någon inleder det hela med ett "tänk om" varvid vi fyller på eftersom - det kan bli hur kul som helst.

Så nej, aspergers måste inte innebära en bristande fantasi eller ens en avvikande sådan.

tahlia skrev:

Gafsan skrev:En person som har ovanligt rik fantasi och föreställningsförmåga har knappast någon autismspektrumproblematik.

Nu är du nog ute och cyklar en aning, möjligtvis tolkar det du läst åt helskotta för bokstavligt. Det finns inget som säger att du måste ha en begränsad fantasi för att kvalificera dig för en AS-diagnos.
Tänkte först påpeka att vi har en hel del kreativa människor på forumet inom områden som kräver en del fantasi så som att teckna samt skriva men insåg sedan att argumentet "de personerna kan mycket väl även ha ADHD vilket inte sällan kopplas till kreativitet" kan blomma upp så jag får ta ett mer personligt närliggande exempel.

Själv skrev jag mest hela tiden som barn, tonåring och ung vuxen. Fiktion skall påpekas. Bevisligen var jag inte helt usel heller eftersom mina uppsatser tenderade att resultera i en liten femma uppe i hörnet. Min äldsta dotter tecknar en hel del och bygger även berättelser kring de karaktärer hon skapar (hon har för tillfället ett stort intresse inom manga/animé). Båda har vi tveklöst AS och har genomgått gedigna utredningar innan diagnos sattes. Inte heller finns några andra diagnoser inom NPF-området att "skylla" fantasin på.

Faktum är att vi bygger små historier på daglig basis vid konversationer. Någon inleder det hela med ett "tänk om" varvid vi fyller på eftersom - det kan bli hur kul som helst.

Så nej, aspergers måste inte innebära en bristande fantasi eller ens en avvikande sådan.

Jag tror att problemet är att det är väldigt svårt att själv bedöma sin fantasiförmåga. Det blir ungefär lika meningslöst som när man ska svara på om man blir djupt berörd av musik. Vad ska man jämföra med? Självklart tycker alla att just de har mera fantasi än andra, och uppskattar musik mer. Det har väldigt lite att göra med fakta.

Att man har en problematik inom wing-triaden innebär självklart inte att man inte har någon som helst fantasi (lika lite som det innebär att vi är helt asociala och oförmögna till kommunikation (isåfall skulle ju det här forumet vara tämligen dött, eller hur? ). Det betyder bara helt enkelt att man har svårigheter på området. Men att påstå att vi aspergare har en extra väl fungerande fantasi är lika dumt som att säga att vi är mera socialt kompetenta än andra, eftersom det går stick i stäv med vad vår diagnos innebär - hur mycket vi än ogillar att höra talas om det.

Fantasi inom det man är intresserad av?

Kanske beror på vad man menar med fantasi också.

Gafsan skrev: Men att påstå att vi aspergare har en extra väl fungerande fantasi är lika dumt som att säga att vi är mera socialt kompetenta än andra...

Vilket var min poäng. Fantasin, precis som allt annat gällande människor oavsett diagnoser och annat, varierar från person till person. Så länge "bevisat bristande fantasiförmåga" inte är ett absolut kriterie för en Aspergerdiagnos är hela konceptet egentligen helt irrelevant i frågan.

F.ö petade jag inte in den där lilla kommentaren om femmor på uppsatser för att skryta om mina betyg utan för att poängtera att jag inte bara gick efter min egen bedömning av min fantasiförmåga, utan även efter andras.

tahlia skrev:

Gafsan skrev: Men att påstå att vi aspergare har en extra väl fungerande fantasi är lika dumt som att säga att vi är mera socialt kompetenta än andra...

Vilket var min poäng. Fantasin, precis som allt annat gällande människor oavsett diagnoser och annat, varierar från person till person. Så länge "bevisat bristande fantasiförmåga" inte är ett absolut kriterie för en Aspergerdiagnos är hela konceptet egentligen helt irrelevant i frågan.

F.ö petade jag inte in den där lilla kommentaren om femmor på uppsatser för att skryta om mina betyg utan för att poängtera att jag inte bara gick efter min egen bedömning av min fantasiförmåga, utan även efter andras.

Nej, jag förstår det (att du inte skryter alltså). Jag kan iofs inflika att jag själv också alltid fått femmor i språk och höga betyg på mina uppsatser trots att fantasi och föreställningsförmåga är det område inom systemtriaden där jag har mina största svagheter. (och det säger jag naturligtvis inte heller för att skryta utan bara för att belysa att man kan vara en duktig skribent utan att ha någon större fantasi och föreställningsförmåga. Det är viktigt att skilja innehållet från uttrycket, och vi aspergare är ofta mycket kapabla när det gäller att uttrycka vår kreativitet även om den i sig är begränsad.)

Självklart är aspergare individer med olika styrkor och svagheter. Men rent generellt så tror jag att ytterst få kompetenta diagnostiker sätter en AS-diagnos på någon som inte har en problematik på samtliga triad-områden.

Gafsan skrev:Självklart är aspergare individer med olika styrkor och svagheter. Men rent generellt så tror jag att ytterst få kompetenta diagnostiker sätter en AS-diagnos på någon som inte har en problematik på samtliga triad-områden.

Första tanken är att du kallar mina diagnostiker för inkompetenta, andra tanken är att du kallar mig feldiagnostiserad. Tredje tanken är att det antagligen inte spelar någon som helst roll vad jag säger nu såvida jag inte även bifogar hela min förbaskade utredning eftersom du helt klart har bestämt dig för vars du står och där har du minsann slagit rot.

tahlia skrev:

Gafsan skrev:Självklart är aspergare individer med olika styrkor och svagheter. Men rent generellt så tror jag att ytterst få kompetenta diagnostiker sätter en AS-diagnos på någon som inte har en problematik på samtliga triad-områden.

Första tanken är att du kallar mina diagnostiker för inkompetenta, andra tanken är att du kallar mig feldiagnostiserad. Tredje tanken är att det antagligen inte spelar någon som helst roll vad jag säger nu såvida jag inte även bifogar hela min förbaskade utredning eftersom du helt klart har bestämt dig för vars du står och där har du minsann slagit rot.

Det handlar ju inte om mitt personliga tyckande och troende. Wings symtomtriad är ju en av grundstenarna när det gäller beskrivning, förståelse för och diagnosticering av autismspektrumproblematik sedan 30-40 år tillbaka. Jag har inte "bestämt mig" för något annat än att tro mera på vad forskare och experter på autismspektrum beskriver än på hur enskilda personer med autismspektrumdiagnoser uppfattar (eller inte uppfattar) sina svagheter och styrkor.

Om du kan hänvisa till någon forskning som motsäger symtomtriaden som beskrivning och definition av autismspektrumproblem så är jag oerhört intresserad.

Det är tråkigt om du uppfattar det som jag skriver som kränkande eller upprörande, men jag ifrågasätter absolut inte din diagnos eller den som utförde utredningen.

Gafsan skrev:

Wine skrev:I samband med att jag erhöll min diagnos fick jag även med mig ett A4 med en lista på styrkor som är vanliga hos personer med Aspergers syndrom:

Stark moralkodex, starkt rättvisepatos

Kan stå emot grupptryck

Ärlig och pålitlig

Lojal arbetstagare, när reglerna är klara, fuskar inte!

Noggrann, slarvar inte

Många orkar arbeta även med monotona arbetsuppgifter och blir inte uttråkade

Ofta hälsosam livsstil, varken röker eller dricker

Sällan frånvarande från skolan/arbetet

Stor entusiasm och gedigna kunskaper inom det område/de områden som han eller hon är speciellt intresserad av

Stor fantasi (ofta inom det egna specialområdet)

Utvecklad förmåga att tänka i bilder, visualisera. Detta kan leda till nya och uppfinningsrika lösningar på problem

Bra på detaljer, upptäcka och komma ihåg detaljer som andra inte lagt märke till eller har glömt

Kan använda sig av originella metoder för att lösa problem

Ofta mycket bra långtidsminne

Bra koncentrationsförmåga och uthållighet, särskilt när det gäller specialintressen

Man skulle ju kunna skicka med detta med ansökningshandlingarna?

Nej, gör inte det. En sån här lista hjälper bara till att sprida missuppfattningar om aspergare eftersom innehållet är till stor del felaktigt.

...

Kanske beror det på att listan tar upp egenskaper som är specifika för individer som bara har diagnosen Aspergers syndrom, tydligen har ju många med Aspergerdiagnos även ADHD diagnos och kanske är det detta som gör att det som listas som styrkor inte passar in på många eller att många kanske inte känner igen sig i listan?

Annars tycker jag inte att det som står i listan är så definitivt, det står ju exempelvis:

"styrkor som är vanliga hos personer med Aspergers syndrom"

samt:

"Många orkar arbeta även med monotona arbetsuppgifter och blir inte uttråkade"

"Ofta hälsosam livsstil, varken röker eller dricker"

Wine skrev:Kanske beror det på att listan tar upp egenskaper som är specifika för individer som bara har diagnosen Aspergers syndrom, tydligen har ju många med Aspergerdiagnos även ADHD diagnos och kanske är det detta som gör att det som listas som styrkor inte passar in på många eller att många kanske inte känner igen sig i listan?

Annars tycker jag inte att det som står i listan är så definitivt, det står ju exempelvis:

"styrkor som är vanliga hos personer med Aspergers syndrom"

samt:

"Många orkar arbeta även med monotona arbetsuppgifter och blir inte uttråkade"

"Ofta hälsosam livsstil, varken röker eller dricker"

Nej, det är klart att inte ALLA med aspergers syndrom har samma egenskaper. Men det blir ju lite oärligt om man påstår att en egenskap är vanlig hos aspergare om den i själva verket är vanligare hos människor utan asperger. För det är ju så listan tolkas, som att egenskaperna på listan är vanligare hos aspergare än hos andra.

Jag tror inte att felaktigheterna i listan handlar om att vissa har ADHD, utan jag tror helt enkelt att folk som skriver såna här listor vet för lite om autismspektrumproblematik.

Gafsan skrev:

Wine skrev:Kanske beror det på att listan tar upp egenskaper som är specifika för individer som bara har diagnosen Aspergers syndrom, tydligen har ju många med Aspergerdiagnos även ADHD diagnos och kanske är det detta som gör att det som listas som styrkor inte passar in på många eller att många kanske inte känner igen sig i listan?

Annars tycker jag inte att det som står i listan är så definitivt, det står ju exempelvis:

"styrkor som är vanliga hos personer med Aspergers syndrom"

samt:

"Många orkar arbeta även med monotona arbetsuppgifter och blir inte uttråkade"

"Ofta hälsosam livsstil, varken röker eller dricker"

Nej, det är klart att inte ALLA med aspergers syndrom har samma egenskaper. Men det blir ju lite oärligt om man påstår att en egenskap är vanlig hos aspergare om den i själva verket är vanligare hos människor utan asperger. För det är ju så listan tolkas, som att egenskaperna på listan är vanligare hos aspergare än hos andra.

Jag tror inte att felaktigheterna i listan handlar om att vissa har ADHD, utan jag tror helt enkelt att folk som skriver såna här listor vet för lite om autismspektrumproblematik.

Ok men jag fick listan i samband med att jag fick min diagnos av ett neuropsykiatriskt specialistteam som utreder vuxna.

Wine skrev:Ok men jag fick listan i samband med att jag fick min diagnos av ett neuropsykiatriskt specialistteam som utreder vuxna.

Sånt är konstigt. De borde veta bättre. Kanske tänker de att en sådan lista gör den som fått en AS-diagnos lite gladare, och att människor i omgivningen blir mera positivt inställda till aspies om de tror att aspies har en massa positiva egenskaper. Ibland när man sprider information så är inte det viktigaste att informationen är sann, utan att den får människor att bete sig som man vill att de ska. Jag kan förstå det men jag har ändå lite svårt för den typen av välmenande manipulation.

Listan kan också ge hint om vilka sidor där man kan ha fördelar?

plåtmonster skrev:Listan kan också ge hint om vilka sidor där man kan ha fördelar?

Mjo, fast fast problemet är ju att den inte stämmer. Aspergare har visst stor sjukfrånvaro (många av oss får diagnosen pga att vi inte orkar med jobbet) och överkonsumerar alkohol. Dessutom kan vi bryta mot regler, bli uttråkade och okoncentrerade och vara totalt opålitliga (för att vi inte uppfattat vad som förväntades eller för att vi inte klarar av kraven och förväntningarna vi har på oss). Då blir ju konsekvensen att folk runt omkring en blir arga, besvikna och börjar ifrågasätta om man har rätt diagnos eftersom man inte alls beter sig enligt listan... det känns som ett väldigt onödigt problem.

Gafsan skrev:•Frånvaro av eller begränsad förmåga till ömsesidigt socialt samspel
•Frånvaro av eller begränsad förmåga till ömsesidig kommunikation
•Nedsatt föreställningsförmåga, vilket innebär begränsningar i beteende, fantasi och intressen.

Jag hittar denna lista på autismforum:
* Frånvaro av eller bristande socialt samspel, i synnerhet med jämnåriga
* Frånvaro av eller bristande utveckling av verbalt och ickeverbalt språk
* Repetitiva och stereotypa aktiviteter av vilket slag som helst

De första två verkar uttryckta likadant men den sista endast verkar fokusera på beteende. Är det en förenkling? Ska googla vidare på det.

Tja, sådär. Min chef vet inte om det, ej heller min tidigare chef. Men min chef är sällan på besök, kanske en gång i kvartalet om ens det... Jag fick diagnosen när jag redan hade jobbat på arbetsplatsen i 3,5 år. Så då fanns ingen anledning att berätta om det för chefen...

Däremot vet två av mina fyra arbetskamrater om det; de som står mig närmast. Varför jag berättade vet jag inte, det var nog mer av ren... upprymdhet och nervositet, precis när jag blivit diagnostiserad.

En av de som jag berättade för berättade då en sak om sig själv som är lika "känslig", fast på ett annat sätt. Det h*n berättade för mig är heller ingenting man går ut med av rädsla för diskriminering, fast det egentligen inte borde vara så (nej, det handlar inte om sexuell läggning). Så det kändes på ett sätt bra, vi kunde vara öppna och ärliga med varandra och ingen har förutfattade meningar om någon annan. Känns bra!

Man får i regel mer förståelse från människor som själva har nån form av problem, det är min erfarenhet.
Glidare & räkmackemänniskor skulle jag inte ens drömma om att socialisera med, än mindre tala om diagnoser med.

Glidare och räkmackemänniskor är oftast rena energitjuvar, finns ingen anledning att socialisera med dem (men en riktig räkmacka kan vara riktigt gott, senast åt jag en på Stenugnsbageriet i Köping).

Eftersom en arbetsgivare är tvungen att anpassa mina arbetsuppgifter och arbetsplatsen så radikalt för att jag ska kunna utföra ett jobb så måste arbetsgivaren bli informerad om mina problem. Det behövs tom att arbetsgivaren avsätter en handledare till mitt förfogande. Nä jag är inte självgående alls och det är väl därför jag sitter där jag sitter. Hemma med sjukersättning alltså. Jag fungerar dåligt inom det sociala samarbetet. Jag blir lätt stressad och tappar fokus om det händer något omkring mig.Så ja jag är öppen med min diagnos.

Angående listan på styrkor har jag inget att invända. Skulle däremot aldrig skicka en sådan till en arbetsgivare. Endast då man upplever att man inte har något att förlora ska man börja snacka om någon aspergerdiagnos. Dvs antingen är en Einstein eller söker sig till daglig verksamhet.

Jag har haft en tämligen lyckad karriär de senaste tio åren på ett antal olika företag, trots att jag inte har jättemånga av fördelarna på listan tidigare i tråden. Men visst har jag en del av dem, under vissa förutsättningar. Jag har väl snittat cirka två år per arbetsplats, vilket verkar vara ganska normalt inom mitt yrkesområde (IT). I samtliga fall har jag själv sagt upp mig, av diverse skäl: inte orkat med maktpolitiken på arbetsplatsen, haft en för hög stressnivå för att saker är så oklara och jag inte förstod vad som förväntades av mig, och lite andra skäl varav vissa skulle få (och i en del fall fick) även NT att tappa tålamodet.

Med nyss avslutad provanställning (som alltså utmynnade i fastanställning) på mitt nuvarande jobb har min chef varit lite frågande. Alla är nöjda med min insats, men jag har varit inne i en formsvacka/depression i några månader som gjort det svårt att hantera det öppna kontorslandskapet och att saker ofta är oklara och desorganiserade och har därför jobbat hemifrån lite mer än vad som tydligen är lämpligt (hur mycket som är lämpligt har jag dock inte blivit informerad om!).

Önskan att isolera mig har varit stark, men när jag jobbat hemifrån har jag verkligen jobbat, i den mån jag klarat av, och tydligen var insatsen som sagt helt acceptabel enligt medarbetare och chefer. Har jag inte varit i skick att få något gjort har jag gjort en vanlig sjukanmälan.

Så nyligen blev jag inkallad till möte med min chef som inledde med "hur mår du?" Jag blev lite ställd just eftersom det verkar lite riskfyllt att avslöja sin aspergerdiagnos för sin arbetsgivare. Det slutade med att jag svarade lite undvikande om hur jag mår samt lovade att dra ner på distansarbetet om hon tyckte jag borde det.

Efter ett tags funderande har jag dock föresatt mig att berätta hur det egentligen ligger till. Det sker förmodligen imorgon som är nästa tillfälle att träffa chefen. Jag tänker då berätta åtminstone lite kort om min diagnos och min psykiska ohälsa (ganska typisk för aspergare: depression, ångest, sömnproblem). Det känns lite riskabelt, men det är en arbetsplats och en chef med stor tolerans för excentriker och högt i tak, så troligtvis blir det bra. Skulle det inte bli det är nog arbetsgivaren inte så mycket att ha för mig ändå.

Nu när jag nämnt det här kan jag ju försöka komma ihåg att skriva ett inlägg om hur det blev.

Kanske du kan säga något i stil med "Ibland när jag har det stressigt blir det svårt att hitta koncentration i ett öppet kontorslandskap. Så jag optimerar min arbetsmiljö genom att jobba hemifrån där jag är mer effektiv." ..?

Förklarar situationen utan att avslöja för mycket?

@Salkin

Det där är i stort sett samma upplevelse jag haft. Berätta gärna hur det gick för dig.

EDIT: Den enda egentliga skillnaden är att jag stannat ca 3 år per arbetsplats men jag har sagt upp mig av samma skäl du nämner. Det var dessutom inte särskilt bra att tala om min diagnos.

plåtmonster skrev:Kanske du kan säga något i stil med "Ibland när jag har det stressigt blir det svårt att hitta koncentration i ett öppet kontorslandskap. Så jag optimerar min arbetsmiljö genom att jobba hemifrån där jag är mer effektiv." ..?

Förklarar situationen utan att avslöja för mycket?

Kan hända, frågan är om en chef skulle tycka att det fullt ut förklarar saken. Det låter som en bra argumentation för att ibland jobba hemifrån istället för att alltid sitta på kontoret, men min arbetsgivare är inte negativ till distansarbete. I princip alla gör det då och då, ibland även när de är krassliga(!), och en del gör det rätt ofta. Men jag vet inte om ovanstående förklarar min bristande förmåga att känna in hur mycket som är lagom, eller en del andra saker som folk tydligen märkt på mig.

Jag skulle förstås kunna nämna depressionen och ångesten men utelämna aspergern. Nu blev det svårt.

Än svårare eftersom jag redan förberett chefen på att jag tänkte ventilera något tämligen privat. Jag berättar nog ändå om hela alltet så får vi se om det skiter sig eller inte...

EDIT: Kan tilläggas att jag enbart planerar att berätta det här för chefen, inte för mina medarbetare på "golvet". HR/personalavdelningen kan säkert också vilja veta om det och det kan jag också gå med på. De verkar proffsiga nog att hålla sådant konfidentiellt, och det är nog grund för civilmål eller kanske till och med brottsligt att läcka.