19.7 Men det säger inget överhuvudtaget om min hälsa. Jag har förkastliga matvanor, oregelbundna och består mest av mackor och godis. Jag tränar aldrig och rör lite på mig. Jag har inga muskler.

Hemskt.

Min förhoppning är att jag skall orka träna, gå upp i vikt för att jag äter mer och lägger på muskler samt därigenom öka mitt BMI:

21 i bmi, är 171 cm.

I dagsläget är det 27,5 altså för högt men jag jobbar på det. Har tappat 1,5 enheter på 1 månad och mer ska bort. Det är riktigt skönt att byta ut endorfiner från onödigt småätande till endorfiner från motion

Mortalis skrev:

arbogaerik skrev:

Mortalis skrev:Tyvärr blir nog en sån här tråd missvisande av flera skäl.

Sammanfattningsvis misstänker jag att genomsnitts-BMI framstår som lägre än det är, även om alla (som svarar och kommenterar) talar sanning.

Kan du förtydliga vad du menar, förstod inte?

Det här med BMI/vikt är extremt värdeladdat i vår kultur. Det påverkar resultatet i en öppen omröstning som denna.

-Jaha, men hur kan det menar du påverka resultatet, du menar att man inte anger rätt värde när man röstar?

38.5

16.9
Har alltid haft undervikt. Dock fungerar min kropp som den ska.

Mortalis skrev:Det här med BMI/vikt är extremt värdeladdat i vår kultur. Det påverkar resultatet i en öppen omröstning som denna.

arbogaerik skrev:-Jaha, men hur kan det menar du påverka resultatet, du menar att man inte anger rätt värde när man röstar?

Största felkällan är sannolikt de som inte röstar eller t.o.m. hoppar över tråden helt. Men även de som röstar kan influeras av skam, förväntningar, rädsla och andra känslor som kopplar bort omdömet.

Eftersom BMI de facto är ett statusbegrepp blir det också kopplat till idén om vår position och värde i andras ögon, och den föreställningen har väldigt stor makt över de flesta människor.

Jämför med en kukmätningstråd för killar. Där blir resultatet också missvisande. Åt andra hållet men via ungefär samma mekanismer.

Mortalis skrev:

Mortalis skrev:Det här med BMI/vikt är extremt värdeladdat i vår kultur. Det påverkar resultatet i en öppen omröstning som denna.

arbogaerik skrev:-Jaha, men hur kan det menar du påverka resultatet, du menar att man inte anger rätt värde när man röstar?

Största felkällan är sannolikt de som inte röstar eller t.o.m. hoppar över tråden helt. Men även de som röstar kan influeras av skam, förväntningar, rädsla och andra känslor som kopplar bort omdömet.

Eftersom BMI de facto är ett statusbegrepp blir det också kopplat till idén om vår position och värde i andras ögon, och den föreställningen har väldigt stor makt över de flesta människor.

Jämför med en kukmätningstråd för killar. Där blir resultatet också missvisande. Åt andra hållet men via ungefär samma mekanismer.

-Ok, då förstår jag vad du menar, de med "sämre" BMI avstår röstandet.

Ca. 19,25 ligger jag på.

Samtidigt tar jag BMI med en nypa salt. Det blir t.ex. totalt missvisande hos personer som är väldigt muskulösa. Sedan kan man ta en sådan som mig, som aldrig motionerar mer än till vardags, och har väldigt oregelbundna och dåliga matvanor, men som ändå har lågt BMI. Jag har absolut vissa fettdepåer, men även hyfsat muskulösa armar och lår trots allt. Dålig måttstock, helt enkelt.

-Jo, håller med , är inte det mest kompletta sättet att mäta, men stämmer
ändå överlag verkar det som.
Bättre vore nog om man använde kroppsvolym eller kroppsyta i förhållande till längden, och ev. faktor baserat på fett-/muskelkvot på nåt sätt.

Men det enkla med BMI är ju att de flesta på egen hand med ganska okomplicerade tekniska hjälpmedel kan räkna fram det.

Förnärvarande 15,9. Låg på 11 för ett år sedan.

arbogaerik skrev:-Jo, håller med , är inte det mest kompletta sättet att mäta, men stämmer
ändå överlag verkar det som.
Bättre vore nog om man använde kroppsvolym eller kroppsyta i förhållande till längden, och ev. faktor baserat på fett-/muskelkvot på nåt sätt.

Men det enkla med BMI är ju att de flesta på egen hand med ganska okomplicerade tekniska hjälpmedel kan räkna fram det.

@arbogaerik Jag vill bara be om ursäkt om det verkar som jag är kritiskt till tråden, eller så, det är jag inte, jag tycker bara att det är viktigt att man är medveten om BMI:ins tillkortakommanden.

I de mest tillförlitliga mätningarna av kroppssammansättningen använder man sig av vägning i vatten, eller ens kroppsvolym i förhållande till vikt, men inte ens då blir resultatet helt tillförlitligt, då det inte säger något om sammansättningen av ens LBM(lean body mass), dvs ens fettfria vikt.

Densiteten av en persons LBM är svårt att räkna ut, då man måste ta hänsyn till så många olika faktorer. Skillnaden i densitet mellan muskler, ben och organ, lungvolym, hur mycket vätska man har i kroppen just då, när man åt sist och hur mycket. Allt det måste tas med i beräkningen av snittdensiteten av en persons LBM.

Trots den felmarginalen och den större felmarginalen vid andra mätmetoder, så säger de ändå mycket mer om någons hälsa, än vad BMI gör.

Så till vida man inte är normallång, har vad som skulle räknas som en normal benstomme och lever ett relativt stillasittande liv. så ska man ta vad ens BMI säger om ens hälsa med en riktigt stor nypa salt.

Här är ytterligare ett test för fettprocent:
http://www.gymgoal.com/dtool_fat.html

För kvinnor gäller följande intervall:

12–14 % svältgräns
14–18 % mycket mager
20–30 % normalt
30 %– fetma

För män gäller följande intervall:

2–4 % svältgräns
4–8 % mycket mager
12–24 % normalt
24 %– fetma

Man bör dock komma ihåg att även om det testet säger mer om ens hälsotillstånd än BMI så finns det även där en stor felmarginal. Och en låg fettprocent måste inte vara negativ om man har mycket muskelmassa på kroppen.

I slutändan handlar det ändå mest om gissningar och generaliseringar, men ju fler faktorer man tar med i beräkningen, ju närmare sanningen borde man komma.

19 exakt låg man på, och för ett år sen låg man på lite över 22. Fast det har ju hänt ett å annat i mitt liv sen dess.

storskojaren skrev:

arbogaerik skrev:-Jo, håller med , är inte det mest kompletta sättet att mäta, men stämmer
ändå överlag verkar det som.
Bättre vore nog om man använde kroppsvolym eller kroppsyta i förhållande till längden, och ev. faktor baserat på fett-/muskelkvot på nåt sätt.

Men det enkla med BMI är ju att de flesta på egen hand med ganska okomplicerade tekniska hjälpmedel kan räkna fram det.

@arbogaerik Jag vill bara be om ursäkt om det verkar som jag är kritiskt till tråden, eller så, det är jag inte, jag tycker bara att det är viktigt att man är medveten om BMI:ins tillkortakommanden.

I de mest tillförlitliga mätningarna av kroppssammansättningen använder man sig av vägning i vatten, eller ens kroppsvolym i förhållande till vikt, men inte ens då blir resultatet helt tillförlitligt, då det inte säger något om sammansättningen av ens LBM(lean body mass), dvs ens fettfria vikt.

Densiteten av en persons LBM är svårt att räkna ut, då man måste ta hänsyn till så många olika faktorer. Skillnaden i densitet mellan muskler, ben och organ, lungvolym, hur mycket vätska man har i kroppen just då, när man åt sist och hur mycket. Allt det måste tas med i beräkningen av snittdensiteten av en persons LBM.

Trots den felmarginalen och den större felmarginalen vid andra mätmetoder, så säger de ändå mycket mer om någons hälsa, än vad BMI gör.

Så till vida man inte är normallång, har vad som skulle räknas som en normal benstomme och lever ett relativt stillasittande liv. så ska man ta vad ens BMI säger om ens hälsa med en riktigt stor nypa salt.

Här är ytterligare ett test för fettprocent:
http://www.gymgoal.com/dtool_fat.html

För kvinnor gäller följande intervall:

12–14 % svältgräns
14–18 % mycket mager
20–30 % normalt
30 %– fetma

För män gäller följande intervall:

2–4 % svältgräns
4–8 % mycket mager
12–24 % normalt
24 %– fetma

Man bör dock komma ihåg att även om det testet säger mer om ens hälsotillstånd än BMI så finns det även där en stor felmarginal. Och en låg fettprocent måste inte vara negativ om man har mycket muskelmassa på kroppen.

I slutändan handlar det ändå mest om gissningar och generaliseringar, men ju fler faktorer man tar med i beräkningen, ju närmare sanningen borde man komma.

-Ähh, du ska väl inte behöva be om ursäkt för du har en kritisk mening.

-Jo, håller med dig om dess begränsningar, men jag tror populäriteten att använda BMI mot andra metoder bottnar i precis som jag skrev, det är nog den allra lättaste metoden för gemene man att själv få fram, utan större ansträngning.
Alla vet ju sin vikt o hur lång man är, sen dividera sin vikt med kvadraten på sin meterlängd, BMI klart.

Som du också säger så är ju inte ens de mer komplicerade metoderna helt rättvisande, även om de är bättre än BMI förstås.

-Så, javisst, BMI har brister, och det vet ju de flesta om, men vad jag förstått är det någorlunda riktigt för de flesta.

Det allra enklaste sättet, och det mest rättvisande vore kanske om man helt enkelt tog en titt på nästan naken försöksperson ifråga, då kan man ju bara med ögonens hjälp se hurvida personen är under-/normal-/överviktig, dessutom hur proportionerna fett o muskler är. Men det skulle ju inte generara nåt matematiskt värde/jämförelsetal för statistik etc. förstås.

Vet inte om sidan du gav länken till avhandlar fettprocent, det verkar ju vara
en utökad variant av BMI bara, man mäter där som extra också omkretsen på ett antal enskilda kroppsområden.

-Ne, kul med debatt, kör på.

Storskojaren: Både fettprocent och BMI stämmer helt kass för oss som är ovanligt långa.

T.ex. jag, 184 cm kvinna, har vid anorektikst utseende och anorektiskt BMI (och avsaknad av mens sedan snart ett år p.g.a. anorexi) en fettprocent på ca 24. Det kan vem som helst se att det inte stämmer. Jag räknade då om, och gjorde mig 25 cm kortare. Exakt samma siffra. Ett annat sätt att räkna gav fel på andra sätt - visserligen en siffra närmare sanningen, men fortfarande inte ett dugg underviktig.

När det gäller BMI så verkar det som att vi ovanligt långa (kvinnor över 180, män över 195 men gränsen är flytande och skillnaderna steglösa) ska kunna dra av 2 enheter på BMI. Därför är det särskilt illa när viss anorexivård inte ges förrän en person når ett visst BMI. Men även här kan vem som helst se att en lång och en kort person med samma BMI, inte ser likadana ut om de är liknande byggda.

Så jag vill inte skriva ut mitt BMI. Det är visserligen lågt så det räcker, men ska jag dra av 2 enheter, så stämmer det inte med formeln, och säger jag det som det är när man räknar, så kan man inte räkna ut hur jag ser ut om man är van att se normallånga kvinnor av ett visst BMI.

Formlerna stämmer alltså lika dåligt för oss ovanligt långa, som för muskelbyggare, barn, kortväxta o.s.v. De är skapade för generella mätningar och på individnivå passar de vuxna, normallånga, normalbyggda.

Finns även en korkad metod som säger att om en kvinna har större midja än 80 cm, är det ett observandum. Oavsett längd. Tur för 158-cm-folk, de hamnar då aldrig i riskzonen, medan jag när jag ligger på rätt hög normalvikt - utan att se det minsta tjock ut, hamnar i riskzonen. Midjemått vs längd borde i så fall vara ett bättre mått. Men så är ju också kvinnor så olika byggda, så man måste ta hänsyn till rak eller kurvig kroppsbyggnad. Vissa är ju skapta raka som män, och får då större midjeomfång.

Jag är SÅÅÅ trött på dessa formler eller regler för normalfolk. Jag är udda på alla sätt, och hamnar alltid i kläm. P.g.a. längd, asperger, allt. Vet inte något som är riktigt normalt på mig. Eller ja just ja, jag fick min första mens nästan på dagen av vad som är medel! Så normalt att det nästan är onormalt bara det

Jag hade fel i mitt första inlägg. Denna tråd är triggande för mig också.

Kill it!

earlydayminer skrev:Kill it!

Är det riktat till mig, och vad menar du i så fall?

Bror Duktig skrev:Storskojaren: Både fettprocent och BMI stämmer helt kass för oss som är ovanligt långa.

T.ex. jag, 184 cm kvinna, har vid anorektikst utseende och anorektiskt BMI (och avsaknad av mens sedan snart ett år p.g.a. anorexi) en fettprocent på ca 24. Det kan vem som helst se att det inte stämmer. Jag räknade då om, och gjorde mig 25 cm kortare. Exakt samma siffra. Ett annat sätt att räkna gav fel på andra sätt - visserligen en siffra närmare sanningen, men fortfarande inte ett dugg underviktig.

När det gäller BMI så verkar det som att vi ovanligt långa (kvinnor över 180, män över 195 men gränsen är flytande och skillnaderna steglösa) ska kunna dra av 2 enheter på BMI. Därför är det särskilt illa när viss anorexivård inte ges förrän en person når ett visst BMI. Men även här kan vem som helst se att en lång och en kort person med samma BMI, inte ser likadana ut om de är liknande byggda.

Så jag vill inte skriva ut mitt BMI. Det är visserligen lågt så det räcker, men ska jag dra av 2 enheter, så stämmer det inte med formeln, och säger jag det som det är när man räknar, så kan man inte räkna ut hur jag ser ut om man är van att se normallånga kvinnor av ett visst BMI.

Formlerna stämmer alltså lika dåligt för oss ovanligt långa, som för muskelbyggare, barn, kortväxta o.s.v. De är skapade för generella mätningar och på individnivå passar de vuxna, normallånga, normalbyggda.

Finns även en korkad metod som säger att om en kvinna har större midja än 80 cm, är det ett observandum. Oavsett längd. Tur för 158-cm-folk, de hamnar då aldrig i riskzonen, medan jag när jag ligger på rätt hög normalvikt - utan att se det minsta tjock ut, hamnar i riskzonen. Midjemått vs längd borde i så fall vara ett bättre mått. Men så är ju också kvinnor så olika byggda, så man måste ta hänsyn till rak eller kurvig kroppsbyggnad. Vissa är ju skapta raka som män, och får då större midjeomfång.

Jag är SÅÅÅ trött på dessa formler eller regler för normalfolk. Jag är udda på alla sätt, och hamnar alltid i kläm. P.g.a. längd, asperger, allt. Vet inte något som är riktigt normalt på mig. Eller ja just ja, jag fick min första mens nästan på dagen av vad som är medel! Så normalt att det nästan är onormalt bara det

Varför tycker du inte om mat?

Jag är 185 och har förminskad mage pga en operation. Men jag äter så mycket som behövs. Att äta är ungefär som att ta medicin mot högt blodtryck.

Lennart Frimodig

Bror Duktig skrev:

earlydayminer skrev:Kill it!

Är det riktat till mig, och vad menar du i så fall?

Triggern. Kill it!!

arbogaerik skrev:Vet inte om sidan du gav länken till avhandlar fettprocent, det verkar ju vara
en utökad variant av BMI bara, man mäter där som extra också omkretsen på ett antal enskilda kroppsområden.

Jag ville bara klargöra att jag inte var kritisk mot tråden utan mot BMI som mätmetod.

Jo, det är fettprocent den ska uppskatta, det är förhållandet mellan omkretsen på olika delar av kroppen som gör hela skillnaden.

Om två personer är lika långa och väger lika mycket, men den ena har 10% kroppsfett och den andra har 30%, så kommer den med 10% att utgöra en mindre volym då fett har mycket lägre densitet än muskelmassa. Därför så kan en del info om kroppssammansättningen utvinnas redan på de faktiska måtten i förhållande till vikten och längden.

Men också förhållandena mellan måtten säger en hel del eftersom muskelmassa och fett fördelas olika på kroppen. Jag länkade till ett annat test tidigare i tråden som bara räknade ut ett ratio mellan höftmått och midjemått. Det säger ganska mycket bara det, då höftmåttet kan öka oavsett om man går upp i fettvikt eller muskelmassa, men midjemåttet kan inte skilja speciellt mycket mellan otränad och vältränad bukmuskulatur, en viss skillnad blir det ju, men väldigt liten i jämförelse. Medan det framförallt hos män är runt midjan det mesta av övervikten sätter sig.

Jag hittade och tog det där testet som jag länkade till sist för lite mer än fem år sedan och då skrev jag upp alla mått. Nu väger jag ganska exakt lika mycket som då. Nu är nacken något kraftigare, låren något mindre(hade mindre muskler och mer fett då), vaderna något mindre(de släpade runt på mer vikt då), underarmen kraftigare och handleden i stort sett oförändrad. Alla de måtten skiljer dock väldigt lite, som mest ett par cm. Den stora skillnaden ser man i midje-, mag- och höft-måtten som alla är nästan en dm mindre nu. På de gamla siffrorna hade jag en fettprocent på 21,1%, på nuvarande mått 11,5%(lite högre än med mina vanliga mätmetoder, men ingen jätteskillnad), men i båda fallen så räknas jag enligt BMI som överviktig då jag har och hade 27 i båda fallen.

Ett annat exempel är bodybuilders som vid tävling tvingar ner fettnivåerna till ohälsosamma nivåer, men samtidigt är överviktiga enligt BMI, nu är ju de självklart ett extremt exempel, men man behöver inte vara en bodybuilder för att BMI ska bli missvisande.

Det där är dock bara ena problemet med BMI jämfört med kroppssammansättning, det omvända kan också hända. Dvs att man har ett normalt BMI, men samtidigt har en ohälsosam fettprocent, som både kan vara för hög eller för låg.

Visst kan man använda sig av BMI, men man måste vara medveten om att det bara är en tillförlitlig siffra under väldigt snäva premisser.

Fettprocent är mycket svårare att mäta, men säger mycket mer om ens hälsotillstånd.

Frimodig: Jag älskar mat. Det är inte det som är problemet.

Early: Tack

Bror Duktig skrev:Jag hade fel i mitt första inlägg. Denna tråd är triggande för mig också.

Sorry, inte min mening att trigga.

Det jag försöker lyfta fram är att man inte ska stirra sig blind på siffror överhuvudtaget, men om man vill göra det så är BMI den metod som kan bli mest missvisande.

Om BMI är en dålig mätmetod för hälsotillstånd, så är mätning av fettprocent baserat på mått den minst tillförlitliga metoden för att räkna ut kroppssammansättning. Vi är alla skapta för olika för att man ska kunna generalisera. För vissa, som i ditt fall blir även den metoden missvisande, en mätning i en bodypod, med kalipermätare eller till och med en impedansvåg skulle kanske ge ett helt annat och mer riktigt resultat.

Som jag skrev tidigare i tråden så är det svårt att göra en 100% tillförlitlig mätning av fettprocenten och måttbaserade mätningar är de minst tillförlitliga, men jag vidhåller ändå att ett korrekt resultat i de flesta fallen, säger mer om ens hälsa än BMI.

Bror Duktig skrev:Frimodig: Jag älskar mat. Det är inte det som är problemet.

Early: Tack

Ok. Vad är problemet?

Lennart Frimodig