Själv dricker jag antingen ordentligt eller inte alls. Fattar inte meningen men att "ta ett par bärs till fotboll" osv, om jag dricken en öl och sen slutar så får jag huvudvärk och mår illa, blir typ smått bakis, så antingen dricker ordentligt eller så dricker jag inte alls :p

Jag hade några år i slutet av 1970- och början av 1980-talet då jag drack ganska mycket, men jag tröttnade eftersom det inte längre gav något, och 1984 bestämde jag mig för att sluta.

Jag drack rätt mkt tills jag blev 24 kanske. Var nog självmedicinering plus att dom jag hängde med drack. Jag blev högljudd, nästan speedad och ville stå i centrum. Fick också lättare till känslor som ilska och ledsenhet. Kort sagt är jag mkt trevligare nykter än full.
Var en period runt studenten då jag drack mkt som jag bestämde mig för att dricka EN cider och inget mer en kväll. Mina händer skakade när jag tog upp cidern, läskigt..

Sen fick jag anorexi och det är inte förenligt med kcal-räknande att dricka sprit om man säger så. Varit helt nykter i 4 år, har varit ut ett par ggr sen jag slutade dricka (varit spiknykter) och likförbannat vaknat på natten med "fylle-ångest"!

Dessutom ogillar jag att folk förändras när dom druckit så jag undviker folk som dricker mer än att dom bara blir lätt påverkad.

Jag har AS

Jag blir för det mesta glad och skämtsam när jag dricker. Jag gillar att vara onykter, för jag mår faktiskt mycket bättre då. Det känns som att mitt "sanna jag" kommer fram då, dvs, den som jag egentligen är. Så som jag är inombords och önskar att jag kunde vara till vardags, s.a.s.

Jag tror att alkohol har den effekten att den plockar fram våra sanna sidor. Blir man t.ex. våldsam och aggressiv när man dricker så har man nog en stor ilska inombords som man sedan släpper loss när spärrarna avtar. Samma sak om man blir ledsen och deprimerad - då har man nog inte fått utlopp för dom känslorna till vardags. Samma med mig som blir glad och rolig när jag dricker - jag får aldrig tillfälle att vara sådan till vardags.

Har druckit en/två gånger och blev lite bedövad som av viss meditation. Spelar ingen roll om man inte skadar ngn.. Är bara alkohol.

Jag har adhd/as och jag blir helt sjuk i huvudet när jag
dricker. Flippar oftast ur totalt och kan göra vad som helst.
Men kan till en början prata med folk och släppa loss, sen släpper
jag till slut allt. Började dricka när jag var 13 och är nu 23.
Men har tagit tag i detta och går nu behandling.

annizas en här inne som blir som jag, försker att sluta. Men ett liv utan alkohol känns så jävla drygt! är trevlig och så från början men sen går det utför

Blir klart mer pratig med alkohol vilket märks för omgivningen då jag annars är rejält introvert. Men är klart moderat när det gäller mitt alkoholintag då jag har missbruk i släkten och inser att även jag har genen som gör att jag lättare faller dit. Även om jag så här med vissa facit i hand nog tror att ett antal av de i min släkt som fastnat i ett missbruk har gjort det genom att de självmedicinerat en ej fastställd AS diagnos.

Blir också mer social, har en eller annan vän som upptäckt det och sticker till mig öl eller vin vid umgänge. Gillar inte att dricka 'för mycket', blir bakfull hur lite jag än dricker dock.

Jag blir en glad och pratglad prick när jag dricker. Känner mig fri och lycklig och njuter i fulla drag. Passar på att vara social så mycket jag kan på de timmarna som berusningen håller. Är däremot väldigt måttfull med mängden då jag har missbruk i släkten. Folk som möter mig på krogen tror att jag alltid är så rolig och social men men Jag tar igen allt då som jag inte kan annars, så det blir mycket dans och prat när jag tagit lite under västen. Däremot är jag hemma är jag väldigt restriktiv med alkohol, och min man likaså.

Alkohol är för mig ett bra socialt glidmedel. Jag får lättare att vara normal glad och social bland folk med lite alkohol i mig. Folk blir i regel så mycket mer uthärdliga för mig när jag är småfull. En annan positiv effekt jag får av alkohol är koncentrationsförhöjande när jag gör hemtenta eller skriver rapport. Jepp det är nått fel på mig jag får lättare och fokusera med alkohol i kroppen. Hatar dock att ha druckit alkohol dagen efter. Jag får sjuk ångest om jag festat. Även om jag inte blivit full eller har gjort bort mig, mitt kontrollbehov räddar mig från det men ger mig även svår ångest.

Förutom ångesten så hanterar jag alkohol väl. Min kropp förbränner den fort och jag blir aldrig direkt bakis så att jag mår dåligt fysiskt dagen efter. Folk brukar tycka att jag när jag dricker är rolig och trevlig men ibland får jag höra att jag borde slappna av mer. Det är dock svårt för även om jag känner att det blir lättare socialt så slutar aldrig min hjärna att analysera och reflektera över allt som sker samt min egen berusningsgrad.

Dricker en pilsner nu och den är så god, den första på länge

Charlie72 skrev:Dricker en pilsner nu och den är så god, den första på länge

Äsch vad sugen jag blev på en riktigt kall öl!

Jag drack 2-3 ggr per vecka stor del när jag gick i gymnasiet. Var ute efter att "supa skallen" av mig ända sedan början av högstadiet. Numera dricker jag sällan mer än tre starköl (5 %) och oftare en än tre. Tycker mest att jag och andra bara blir mer korkad av alkohol. Sånt man vanligtvis håller käfft om blir plötsligt allmän kunskap..

Angerboda skrev:

Charlie72 skrev:Dricker en pilsner nu och den är så god, den första på länge

Äsch vad sugen jag blev på en riktigt kall öl!

Jag tar en klunk till din ära

Måttligt alkoholdrickande gör mig bara behagligt avkopplad.

En packad ford däremot blir:

*dumsnäll

*flamsig

*skränig

*kramig/klängig på båda könen (dock utan sexuella anspelningar, mer på det kärvänliga sättet)

*mycket intresserad av sexskämt och kiss och bajshumor

Hamnat i bråk på fyllan har jag dock aldrig gjort, eftersom jag till skillnad från många inte blir det minsta aggressiv av sprit och även i onyktert tillstånd accepterar ett "nej", eller "nu räcker det".

Däremot blir jag uppmärksamhetskrävande och lite jobbig för vissa, medan andra tycker jag är jättekul att festa med, verkar helt och hållet bero på personen.

Då som när en älg går och äter äpplen och blir full... Vet itne vad med alkohol som gör folk så glada och skall jämföra med andra och diskutera men kanske har det med någon upplysning att göra.

Tyvärr, har större delen av mitt liv gått ut på att försöka passa in. Alkoholen får mig inte att passa in bra, men "bättre". Det ligger i betraktarens ögon. Många av mina oönskade egenskaper tonas ner och framhäver andra egenskaper jag inte besitter av samma grad i nyktert tillstånd. Det hjälper mig med det sociala tills det slår över (och det gör det alltid). Lyckas ofta få fram lite skratt men några vettiga konversationer finner jag extremt sällan.

Som slutsats så ger de mig inte mycket mer än en form av vila.

Beauty is on the eye of the beer-holder!

För mig fungerar alkohol bra. Jag blir mer NT, mindre stressad, mindre oroad, oftast lyckligare och klart socialare... Mindre stel och mer spontan.

Tror inte jag kan komma på någon nackdel mer än att det är skadligt och man kan bli beroende. Många får ångest när de är bakis, men inte jag. Jag jobbar tom bättre då, blir mindre störd. Mer fokuserad.

Dricker ni alkohol?
om ja klarar ni alkoholen, har ni ett stopp eller blir det för mycket?

Behöver inte svara om ni inte vill.

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Jag dricker ibland och jag kan stoppa att dricka.

Själv då?

Ok ja dricker inte ofta men ja vill bli bättre på att stoppa mig när de gått till en gräns när ja dricker.

Jag dricker lite öl ibland i goda vänners sällskap, men inget starkare än det. Och jag stoppar alltid i god tid. Alkohol är iallafall något som jag inte har problem med.

Huggorm skrev:Jag dricker lite öl ibland i goda vänners sällskap, men inget starkare än det. Och jag stoppar alltid i god tid. Alkohol är iallafall något som jag inte har problem med.

Du vet väl att humle är släkt med cannabis? Det är därför man blir pömsig utav öl.