DN Ledare skrev:Cimera hade med sig flera studier till seminariet. I den första hade han tittat på vad de funktionshindrade får kvar i plånboken om de inte arbetar alls, har ett arbete på en skyddad verkstad eller ett – med stöd – på den reguljära arbetsmarknaden.

Det blir plus i slutändan för båda anställningsgrupperna när minskade bidrag och skatteinbetalningar dragits från lön och andra ersättningar (exempelvis sjukförsäkring). Mest att hämta, mer än fyra gånger pengarna oavsett grad av handikapp, har de som med stöd klarar av ett ”riktigt” jobb, ett som uppstått för att det finns ett reellt behov.

Men också samhället tjänar på att stödja funktionshindrade att ta sig in på arbetsmarknaden. Skyddade verkstäder är billigast i början, medan anställningar med mycket coachning och individuell anpassning kostar mind­re i längden och ökar chanserna att få behålla jobbet.

Cimera urskiljer två synsätt: ”train and place” och ”place and train”. I det första fallet används skyddade verkstäder för att förbereda individen för den arbetsplats hon eller han sedan placeras på. I det andra startar man direkt på jobbet och tar där itu med de behov av träning som uppstår.

Föga oväntat är det den sistnämnda kategorin som klarar sig bäst. Cimera pratar till och med om hur individer som först blivit upplärda på den skyddade verkstaden måste lära om.

En viktig förutsättning för att det ska fungera är dels att individen själv vill, dels att man ser till dennes behov och inte klumpar ihop funktionshindrade eller diagnosgrupper. Men om man undviker det, menar Robert Cimera, kan människor med svåra hjärnskador eller autism mycket väl arbeta. Och bidra till samhällets välstånd.