Hej!

Vi håller ju som bekant på att röja hemma.

I vardagsrummet är det så mycket kassar med saker. Mest utskrifter från olika Internetsidor, gamla dagstidningar, gratis kartor, Tågvärden (gratis tidning man får på tågen), andra tidningar med mera. Detta är sådant som maken samlat på sig men inte orkat ta tag i.

Jag går nu igenom kassarna. Helst vill maken att jag bara sorterar i olika högar: tidningar i en hög, papper i en annan o.s.v.

Jag slänger reklam, inaktuella kataloger, papper där det står typ "här har du fått ditt nya bankkort", kontoutdag, kvitton och sådant som är självklart att kasta.

I dag frågade jag om jag kunde slänga alla dagstidningar och fick ett ja på det. Senare frågade jag om jag kunde slänga alla Tågvärden också. Då fick jag ett nej, och han sa att jag bara skulle sortera inte slänga.

Känner jag maken rätt så måste han titta på vartenda papper och läsa varenda dagstidning för att hitta urklipp att spara.

Hur ska man lösa det? Det är en oförmåga att göra sig av med saker, antar jag. En rädsla att slänga något viktigt. Att få fint i vardagsrummet skulle kunna vara gjort på en timme eller två. I själva verket kommer det att ta flera månader. Om det alls blir klart. För det är en sådan ansträngning för maken att besluta vad han ska göra med varje sak.

Tips och råd, tack.

Hälsningar

Lilla Gumman

Det verkar finnas två typer av människor: sparare och kastare. Jag är en kastare, de flesta jag känner är mer eller mindre sparare, antingen av emotionella skäl eller för att de bara inte orkar ta tag i det.

Den där sista kategorin som gärna vill få rensat men bara inte orkar, hjälper jag gärna på traven. De behöver bara sätta sig ner så kommer jag med högarna och lägger framför dem. Jag visar upp sakerna eller papperna ett i taget och frågar: "spara eller kasta?" Får jag ett ok på kasta så åker det genast i soporna eller i hög för saker som ska säljas eller ges bort. Bara att systematiskt beta av allting tills det är klart.

Så gjorde jag när mamma skulle flytta från en trea till en etta förra året. Har sällan haft få kul, fast det var fysiskt jobbigt. Sprang som en skottspole med kärran till soprummet och Läkarmissionens klädlåda. Lyckligtvis var mamma med på noterna, annars hade det varit omöjligt.

De där som är sparare av emotionella skäl får man antingen skicka i terapi eller bara acceptera att de är som de är. Och så får man välja om man vill fortsätta bo ihop med dem. (Jag har hittills inte träffat någon som vill ha det lika sparsmakat som jag så därför bor jag ensam.) Vissa kan ev fås att gå med på kompromisser om man sätter hårt mot hårt. Mitt förrförra ex t ex hade hela kartonger fulla med allehanda onödiga prylar och bara tvärvägrade kasta så mycket som en fingerborg, men jag fick honom i alla fall att bära ner skiten i källaren.

Hej!

Källaren är också full. Jag menar, hur ska jag få honom att inse att vi behöver kasta bort alla dessa papper och tidingar?

Han har rensat ut böcker motsvarande en hel Billy-hylla oh skänkt allt till second hand butiken. Vi har rensat ut gardiner, dukar, en papperskorg, två anslagstavlor och lite annat smått och gott. Men dessa papper och tidningar håller han hårt i tills han gått igenom dem och har svårt att skljas från dem.

Vardagsrummet är i sådant skick att golvet inte går att städa. Vi har dessutom en katt som kissar på golvet i protest mot olika saker och tydligt visar att hon inte gillar röran. Våra två andra katter bryr sig inte så mycket.

Har försökt idag att säga att vi varje morgon efter frukost ska leta efter kattpölar att torka bort. Han sa då att det fungerar ju redan. Då sa jag "Varför hittade jag då tre intorkade kattkisspölar på golven?"

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej!

Dessutom är det ju en prioritering av orken.

På måndagar rider jag och måste åka senast 14.30. Alltså ser jag till att jag sädar och plockar på förmiddagen, före lunch. När jag kommer hem från ridningen vid 17-tiden cyklar jag på motionscykeln en halvtimme och sedan plockar jag lite till efter ork. Samma tänkande har jag varje dag.

Maken kan jobba i second hand-butiken en hel dag och sedan vara så trött att han bara orkar vila, bada, sitta vid datorn och, i bästa fall, se på TV. Därför går många dagar bort för honom. Nu är det kolonilottsäsong också. Då går ännu mer tid bort som skulle kunna läggas hemma.

Hälsningar

Lilla Gumman

Ja. Du och maken verkar vara ganska olika till er läggning och personligen skulle jag nog tycka det var väldigt jobbigt att leva med någon som var så helt olik mig på ordningsfronten. Det blir så mycket praktiskt tjafs i vardagen.

Jag känner igen det där. Jag var en ekorre, hamster eller vad man nu vill kalla det o. samlade totalt onödiga saker på mina föräldras vind, urklipp, massor med väskor, etc, etc. Men, en dag tog det stopp. Jag fick tips om en bok som heter "Rensa i röran med Feng shui" av Karen Kingston. Jag i princip sträckläste den o. en mestadels positiv process startade inom mig. Sedan rensade o.rensade o. åter rensade jag. Det blev tokigt på det hållet. pga. att jag förlorade pengar iom. att jag slängde en del nya saker, men det var ändå värt det för mitt välbefinnande. Hjälp hade jag oxå av att jag gick på en "rensa i röran-kurs" som gick ut på att tänka över vad som är viktigt i ens liv.

Jag fortsätte ändå handla lite mkt. tyvärr, men det hade blivit lite bättre. En tid senare började jag går i terapi pga andra orsaker o. där går jag ännu. Den har hjälp mig oerhört bl.a. på denna punkten. Jag handlar sparsamt numera, men unnar mig ändå vissa saker ananrs hade livet blivit rätt bra trist. Jag har gått från sparare till slängare , vilket är otroligt skönt o. är typ som Inger på den punkten. Borde göra med mina föräldrar som Inger gjorde med sin mamma.

Kanske försöka göra som Inger gjorde med sin mamma eller han kanske kan läsa boken jag läste? , men den biter inte på alla. Tyvärr bet den inte på min mamma. Hon läste typ hälften, tyckte inte hon hade mer tid till det då, sen glömde hon både boken o. det hon läst.

Att man köper en massa onödiga saker o. sparar på en massa onödiga saker brukar bero på att man försöker ersätta något man saknar. Alltså man känner kanske sig tom inuti jämt/ känner sig värdelös kanske pga. att man saknar jobb, partner eller något annat själsligt o. ständigt så dövar man det med att tex. handla, men handla ger bara ett kortsiktigt rus. Mkt. viktigt att försöka ta tag i sitt liv, men def. inte lätt. Det tog flera år för mig innan jag tog tag i mitt liv, men är oerhört glad att jag gjorde det o. nu är det roligt samtidigt som det är jobbigt!

Anledningen till att jag sparar på saker är definitivt inte någon själslig tomhet utan att de utgör ett mönster i något slags projekt eller tema som är centralt i mitt liv. Sen är det ju det faktum att sakerna kostar pengar att inhandla som gör att man gärna spar på sånt som man redan har och kan komma till användning. Det var det naturliga sättet att förhålla sig till saker i en tid av större materiellt knapphet där saker betydde arbete för den som hade gjort det. Att spara ifall det kommer sämre tider.

Det där känner jag igen. Jag är också samlare och har välidgt svårt att slänga saker. Jag kan spara alla möjliga saker, t.ex. tomma förpackningar, för att de kan komma till användning. Och ibland gör de ju det, som vad de faktistk är, eller för något helt annat ändamål. Problemet är dock inte, som Inger antyder, att det är själva orken att slänga saker som fattas, utan det är orken att välja vad som kan slängas och inte, så att få hjälp av andra är fulltständigt meningslöst i mitt fall. Utbrändheten tog bort den sista kraften att ta sådana beslut, men den börjar lite sakta komma tillbaka. Alla dessa gratistidningar av olika slag som trillar ner i brevlådan, hur många av dessa läser man egentligen? Knappt en enda. Nu sparar jag i alla fall inte gamla årgångar av sådana, bara för att jag kanske kommer att läsa dem någon gång. Jag har insett att det är ytterst osannolikt att jag kommer plocka fram och läsa dem, så nu åker sådant i soporna. Numera sparar jag högst ett par nummer bakåt och sedan åker de i soporna, läst eller oläst. Vissa sådana tidningar börjar hamna i soporna direkt. Igår tog jag tag i att rensa bort en massa gamla CD och DVD till datorn. Jag hade backuper sedan 10 år tillbaka, och det började kännas lite onödigt. Jag tittade hastigt igenom alla skivorna för att se om det möjligen fanns något jag kunde tänkas vilja ha kvar, men som inte hade följt med i datorbytena och redan låg på hårddisken. Likaså finns inte så mycket vits att spara gamla CD med drivrutiner till hårdvara på min förrförra dator, som visserligen står i garderoben, men knappast kommer vakna till liv igen. Det blev nog totalt en 30-40 skivor minst som åkte i soporna. Visst, de tog inte så mycket plats, men det är hela tiden en mental belastning med en massa gamla onödiga skivor att hålla reda på och inte veta om de är viktiga eller ej. Så finns det en massa post som jag har börjat slänga direkt utan att öppna, t.ex. kuvert från postkodslotterier och citibank.

Hej!

Både maken och jag har läst den bok du nämner, sommar. Det är dit vi egentligen vill komma. Maken är noga med var sängen står i sovrummet, färg på handdukarna i badrummet och liknande. Dock är han inte lika noga med att slänga saker, som ju feng shui handlar om.

Enligt feng shui ska man inte ha saker i ett förråd. Där håler jag bara med till en del. I förrådet ska man ju inte lägga böcker, möbler och annat. Bättre att skänka sådant direkt. Däremot behövs förrådet till julsaker, påsksaker, vinterskidorna och liknande. Man kan ju inte ha alla säsongsbetonade saker i lägenheten året runt. Då är det bra med förråd.

Kunde han kasta utan att kolla så mycket vore det bättre, då skulle vi bli klara fortare.

Till kolonilotten har vi en grästrimmer som vi köpte i fjol. När vi monterade ihop den fick den inte plats i kartongen den kom i. Så han lade den i en stor sopsäck för att ingen skulle kunna gissa vad det var om de tittade in i kolonilottstugan. I höstas tog han hem den, för att ingen skulle kunna stjäla den när vi inte var där på hela vintern. Den kunde inte stå i vårt förråd, för då kunde någon stjäla den. Den låg i datorrummet. När vi gjorde fint i datorrummet hamnade den i vardagsrummet. I dag pratade jag med maken om att ta med grästrimmern till kolonilotten när han ändå ska dit. Han sa: "Det är kanske lite för tidigt ännu, jag ska fundera på saken". Så en grästrimmer ska ligga i vardagsrummet under vintern och våren, och bara vara på kolonilotten under kolonilottsäsongen? Är det rimligt?

Vad kallas detta beteende?

Hälsningar

Lilla Gumman

Bjäbbmonstret skrev:Anledningen till att jag sparar på saker är definitivt inte någon själslig tomhet utan att de utgör ett mönster i något slags projekt eller tema som är centralt i mitt liv. Sen är det ju det faktum att sakerna kostar pengar att inhandla som gör att man gärna spar på sånt som man redan har och kan komma till användning. Det var det naturliga sättet att förhålla sig till saker i en tid av större materiellt knapphet där saker betydde arbete för den som hade gjort det. Att spara ifall det kommer sämre tider.

Ok. Men det är inte ovanligt att folk sparar pga. det som jag skrev. Jag är ett levande bevis på det.

Jag är en kastare. Vilket är tur, för annars skulle det se för j-igt ut hemma. I dagens samhälle behöver vi inte spara saker, jag menar det blir ju inte hungersnöd eller missväxt. I det gamla bondesamhället gällde det att ta tillvara allting för att klara vintern, men så ser det ju inte ut idag. "Kan vara bra att ha" är ett tänk vi kan sluta med.

Jag håller med dig KrigarSjäl fast jag sparar på en del saker. Det är för att jag tycker om att gå tillbaka i tiden, tänka lite på det som varit och se hur jag har utvecklats. Det är ett sätt för mig att påminnas om att allting rör sig framåt.

Jag minns speciellt en sak, jag hade i några år svårt med att släppa en hel del kort och brev min allra första flickvän hade gjort och skrivit till mig. Jag bestämde mig till slut för att göra mig av med det för att det tryckte på mig, och inte på ett bra sätt. Så jag slängde det, 2 veckor senare kom de tillbaks med ett brev där personen förklara hur den hittade allting och förmodade att jag tappat det. Då elda jag upp skiten och efter det blev allting bättre.

Ibland måste man göra sig av med saker för att gå framåt. Helst så mycket som möjligt på en och samma gång.

Allt skall bort när jag flyttar ut, allt utom alla kvitton/viktiga papper, gitarrerna och min plattskärm.

Jag är helt klart en kastare . Det känns så befriande att kasta saker. Visst kan man tänka att grejer är bra att ha grejer och vissa saker får överleva på prov ett tag. Men när någonting har legat oanvänt i flera år och man har svårt att föreställa sig vad man ska ha det till inom en överskådlig framtid och det inte skulle vara en så stor förlust att slänga det så åker det. Jag blir stressad och kvävd av att ha mycket prylar.

Visst är det befriande att kasta saker!!

Jo, det är sant att så var det förr i tiden men nu är det andra tider o. mkt. sparas idag pga. själsligt tomhet/ innehållslöshet i ens liv. Att man sedan har en samling kan ev. vara en annan sak.

Det är riktigt roligt att kasta saker!

Känner mej så inspirerad nu när jag läst den här tråden att jag tror jag ska gå och hitta nåt att kasta.... *LOL*

Hej!

Ja, det är kul att få ordning. Fast nu är maken vårtrött, dessutom jobbar han i second hand butiken i stan plus på koloniområdet så han blir alldeles utpumpad. Vi får se hur det går.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag är en sparare som helst skulle vilja ha inget av det jag sparar ( i stort sett, foton och böcker undantaget).

Sterila fria ytor välkomna!

Läkaren som utredde mig på neuropsyk sa att det har med kontrollbehov att göra att jag sparar. Som liten var jag pedant numera bohém, men tydligen samma mynt enligt läkaren.

mondo beyondo skrev:Jag är en sparare som helst skulle vilja ha inget av det jag sparar ( i stort sett, foton och böcker undantaget).

Sterila fria ytor välkomna!

Läkaren som utredde mig på neuropsyk sa att det har med kontrollbehov att göra att jag sparar. Som liten var jag pedant numera bohém, men tydligen samma mynt enligt läkaren.

Självklart har det med kontrollbehov att göra bl.a.

sommar skrev:

mondo beyondo skrev:... Läkaren som utredde mig på neuropsyk sa att det har med kontrollbehov att göra att jag sparar. Som liten var jag pedant numera bohém, men tydligen samma mynt enligt läkaren.

Självklart har det med kontrollbehov att göra bl.a.

Är det så självklart? Hur hänger det ihop? (Jag säger inte emot dig här, jag undrar faktiskt över resonemanget.)

nallen skrev:

sommar skrev:

mondo beyondo skrev:... Läkaren som utredde mig på neuropsyk sa att det har med kontrollbehov att göra att jag sparar. Som liten var jag pedant numera bohém, men tydligen samma mynt enligt läkaren.

Självklart har det med kontrollbehov att göra bl.a.

Är det så självklart? Hur hänger det ihop? (Jag säger inte emot dig här, jag undrar faktiskt över resonemanget.)

Ok. Bra att du skrev det, så slipper jag bli irriterad! Jag ska försöka ge en bra förklaring utifrån min erfarenhet.
Jag samlade o .samlade o. åter samlade saker Främst shoopade jag o. lade på hög ,men även tidningsurklipp o. gamla tdn. sparades. Känslan då jag shoppade var för studen bra, men annars kändes det inte bra. Svårt att beskriva. Detta samlande gjorde jag för att jag tänkte bra att ha - så har jag o. slipper fixa det sedan. Visst kan det vara bra att tänka så ibland, men jag gjorde det med alla möjliga grejer. Det för att ha kontroll. Vilket var omedvetet för mig då. Jag litade inte på att grejer fanns att hitta/köpa då jag behövde dem.Så flera år innan jag flyttade hemifrån hade jag köpt vattenkannor, köksredskap, takfläkt för att ta några exempel.
Jag handlade ibland mest för att jag ville ha inte för att jag behövde sakerna ifråga. Kontrollfeak + omedvetet ersatte jag det med vänner/socialt liv. Det tog stopp en dag bl.a. tack o. lov tackvare boken "Rensa i röran" med Feng shui". Iom. bla. den blev jag medveten om vad jag sysslade med, att det var mindre bra o. hög tid att ta tag i det.

Jag samlar, men bara på saker som har känslomässigt värde för mig. Så som saker efter min mammas faster (en underbar dam) och min morfar. Jag har dessutom sparat varenda teckning mina barn har gjort sedan de var gamla nog att hålla i en penna samt allt pyssel som skapats.
Foton är också en sådan där sak som jag aldrig skulle kunna kasta. Till saken hör att jag fotograferar allt jag ser

Den enda saken som utomstående inte kan se någon känslomässig anledning att spara på, och som jag aldrig någonsin slänger eller ger bort, är böcker. Böcker är ett stort intresse och jag älskar doften av dem (bland en massa annat).

Hmmm.... jag förstår inte.

OT: Kanske är det ett språkproblem sommar och jag har mer än nåt annat. Jag uttrycker mig så att hon blir arg och hon uttrycker sig så jag inte förstår vad hon egentligen säger.

Det är väl så att samlande kan bero på kontrollbehov för vissa individer men inte behöver bero på det för andra, eller mera precis så är det väl kanske en glidande skala mellan kontrollbehov och andra orsaker.


En sak som är värd att påpekas i tråden är att likaväl som ett överdrivet samlande kan vara problematiskt så kan ett överdrivet kastande vara det. Som exempel ringde jag en kompis och han och hans fru hade just köpt och packat upp någon ganska dyr sak (kommer inte ihåg vad det var). Medan vi pratar i telefonen så skriker kompisen plötsligt åt sin fru: "men vad gör du?" Det visade sig att frun redan höll på att knyckla ihop kartongen och tänkte kasta den, för det var ju bara en förpackning och den behövde man ju inte spara på. Att kartongen behövs om man måste utnyttja garantin hade hon förstås inte haft en tanke på. Sådana tanklösheter kan bli kostsamma erfarenheter.

nallen skrev:Hmmm.... jag förstår inte.

OT: Kanske är det ett språkproblem sommar och jag har mer än nåt annat. Jag uttrycker mig så att hon blir arg och hon uttrycker sig så jag inte förstår vad hon egentligen säger.

OT: Jag è inte arg. Jag skrev ju i senaste inlägget att det är bra att du skivit att du inte är emot mig, så jag slapp bli irriterad. Lite luddigt utformat av mig dock.

Jag brukar kunna uttrycka mig tydligt, men detta var svårt att förklara o. därför kan jag inte bättre än så här i detta fallet.

Jag har svårt att förstå dig ibland både språkligt sett och tankemässigt -din negativa inställning, men det vet du om.

Vi lämnar detta nu annars lär vi snärja in oss ännu mer o. risken är att vi aldrig kommer till ett slut.