Är nästan av med all ångest som jag haft sedan jag var runt 7, så känner äntligen att jag kan fördjupa mig i mina intressen. Nu är det bara det att det är så många att jag inte vet om jag hinner med dem.

Det känns som att intressena är vad som får mig att "gå in i min egen verklighet". Allt annat är bara tråkigt. Umgås med människor, ta raster, ligga och slappa och andra saker som de flesta tycker är avkopplande gör mig bara uttråkad, trött och orolig. När det jag gör - som till exempel kan vara att måla - inte blir helt perfekt blir jag dessutom irriterad på mig själv och måste få det att bli helt perfekt.

Är detta vanligt bland folk med AST, tro?

Jag känner igen det. Jag blir uppstressad och nervös om jag inte kan ägna mig åt det som intresserar mig.
och när något jag gör blir fel så kan jag inte släppa det innan jag får möjlighet att göra det rätt och perfekt.

Det stämmer inte riktigt in på mig. Jag har hela mitt liv varit synnerligen förtjust i att göra ingenting, och då menar jag verkligen ingenting (möjligen bortsett från att tänka och gosa med täcke/kudde/mjukisdjur...), oavsett om jag är trött eller inte. Jag har aldrig hört om någon som är lika nöjd med att göra ingenting som jag.

Däremot är jag tämligen ointresserad av att göra något som faller utanför mina (få, men livsomfattande) specialintressen och kan bli besatt av att slutföra relaterade sysslor perfekt.

Gud ja, jag känner igen mig... Inför helgerna bygger jag ofta upp en del ångest om jag inte har något inplanerat. Ogillar att slappa, blir mest att jag glider omkring och är rastlös och orolig. HATAR rasterna i skolan, blir mer uppstressad än utvilad av dom. Däremot en sak som är lite underlig är att jag blir väldigt avslappnad av att åka buss, det är nog den plats jag känner mig som mest avslappnad på!

dipsy skrev:Inför helgerna bygger jag ofta upp en del ångest om jag inte har något inplanerat. Ogillar att slappa, blir mest att jag glider omkring och är rastlös och orolig. HATAR rasterna i skolan, blir mer uppstressad än utvilad av dom.

Jag känner igen allt det där.
Behöver inplanerade saker och komma hemifrån en stund varje dag, annars mår jag inte bra och känner mig understimulerad. Jag behöver struktur för att kunna vara kreativ. Utan input i någon form av torkar jag ut. Brist på struktur och ofrivillig isolering är ingen höjdare. Gärna umgänge under lugna former med människor jag trivs med.