Jag är medelålders, fult ord, har haft 2 långa förhållanden och är änka.
Träffade en man, ser honom i ögonen och hela jag blir lycklig.

Vi pratar och skojjar och skrattar.
Han försöker aldrig ens närma sej mej!

Det tog lång tid och inviter från min sida innan han vågade.

Han har aldrig haft en kvinna tidigare fast 40 fyllda.

Han säjer han kunde inte läsa mej.
(fast alla i vår omgivning såg!)

Jag förstod något var "fel".
det sa asperger i mitt undermedvetna.

Han kan inte läsa känslor, men har lärt sej tyda mej på någon månad.
Han pratar mycket och med dialekt och med ljusare tonläge när i telefon.
Han tappar andan mitt i ord.
IQ!
Specialområde.

Han säjer sej förstå att han är glad i mej.
Hela hans kropp visar mej det.
Han tillbrinagr hela sin lediga tid med mej.
Men han säjer att han inte kan tolka och vet vad han vill med mej fast han förstår att han vill ha mej resten av livet!?
så intensivt!!!

Han kom hem häromdagen och någon hade sagt åt honom att skaffa fru o familj är jobbigt.
Han blev lite fundersam och undrade om han valt fel! Han tar allt bokstavligt. Den som pratat med honom brukar "skämta" om att hans fru o barn o trasiga bil o trasiga hus tar upp hela hans liv o att han hellre varit homosexuell!
han blev väldigt fundersam o förstod inte undertonen.
är han asperger?
tips!


Co-Admin: förtydligade rubriken.

Nej, han är inte asperger.

Sheyen skrev:Nej, han är inte asperger.

Kan du säja varför du säjer nej?

Jag har aldrig träffat någom som denne man.
Lusläst internet och några böcker.
Han: pratar hill-billyaktigt, rösttonläget, han springer klumpigt, han har specialområden inom sitt yrke, jobbar ensammen och är väldigt plikttrogen, kan inte ljuga, frågar saker och förstår inte sociala koder, hade aldrig gråtit förrens jag träffade honom, han är noga med detaljer och han har glutenintolerans.
han har ett bra kom ihåg och kan citera böcker han läst för många år sen.
hans iq är bra mycket högre än mitt.
jag tittade på fotona där någon påstår at man kan se om aspereger eller inte,
han har brett mellan ögonen. (nej han har inte stor,,skämt efter att ha läst tråden)
det tog månader inna han kunde låta mej röra honom.

Till skillnad från självutnämnda psykiatern Sheyen tänker jag inte göra ett tvärsäkert uttalande i frågan eftersom jag varken är utbildad att sätta diagnos eller har träffat mannen i fråga. Det jag kan säga är att bokstavstolkning och att inte uppfatta undertoner och/eller svårigheter att tolka kroppspråk är kriterier som ofta förekommer vid aspergers (dock inte hos alla och i mycket varierande grad).

Har han funderat i de här banorna själv? Har du pratat om de här funderingarna och/eller frågorna du har med honom? Det tycks ju vara så att han klarar arbetslivet (du nämner jobb) och privatlivet tycks ju rulla på någotsånär. Ofta är det så att man får diagnos om man har uttalade svårigheter med arbete/yrkesliv, får återkommande symptom som depression o dyl eller en uttalad ångestproblematik. Många människor går ett helt liv utan att få diagnos och klarar sig rätt bra ändå "trots" att de har Aspergers.
Däremot kan en diagnos vara bra för en själv, en chans att lära känna sig själv lite bättre och en bekräftelse på att man inte bara är "fel" utan istället precis som man ska.

Men som sagt, huruvida han har AS eller inte kan jag inte avgöra och huruvida han alls vill ha eller behöver en diagnos är upp till honom (och läkarkåren) om han nu börjar fundera i de banorna. Det råd jag kan ge till dig är att hjälpa honom förstå sådant han misstolkar eller tolkar bokstavligt och förklara så gott det går varför folk uttrycker sig på vissa sätt när de menar andra. I övrigt önskar jag er lycka till.

diluttan skrev:

Sheyen skrev:Nej, han är inte asperger.

Kan du säja varför du säjer nej?

Jag har aldrig träffat någom som denne man.
Lusläst internet och några böcker.
Han: pratar hill-billyaktigt, rösttonläget, han springer klumpigt, han har specialområden inom sitt yrke, jobbar ensammen och är väldigt plikttrogen, kan inte ljuga, frågar saker och förstår inte sociala koder, hade aldrig gråtit förrens jag träffade honom, han är noga med detaljer och han har glutenintolerans.
han har ett bra kom ihåg och kan citera böcker han läst för många år sen.
hans iq är bra mycket högre än mitt.
jag tittade på fotona där någon påstår at man kan se om aspereger eller inte,
han har brett mellan ögonen. (nej han har inte stor,,skämt efter att ha läst tråden)
det tog månader inna han kunde låta mej röra honom.

Man är inte Aspergers; man har det (eller inte).

Ingen här kan veta om din karl har Aspergers.

tahlia skrev:

Sheyen skrev:Man är inte Aspergers; man har det (eller inte).

Ingen här kan veta om din karl har Aspergers.

Är du öht kapabel att låta en ny medlem skriva ett inlägg utan att direkt dyka på vederbörande och bete dig som, rent ut sagt, ett jävla arsel? Om du inte har något att komma med så ge fan i att yttra dig öht. Börjar bli vansinnigt less på dessa konstanta tjuvnyp och små påhopp på nya medlemmar som dristar sig till att faktiskt skriva inlägg.

Inser felet i min fråga.
Asperger tar saker bokstavligt.
Jag menar givetvis inte att han ÄR utan han kanske HAR.

Jag förstår svaret och kan då säja att svararen är ordmärkare eller har asperger.
Att det inte menas något elakt om det är någon som har asperger.
Jag grejjar nejjet

Ni anar inte hur mycket jag har upptäckt detta med bokstavligt talat med denne man!

tahlia skrev:Till skillnad från självutnämnda psykiatern Sheyen tänker jag inte göra ett tvärsäkert uttalande i frågan eftersom jag varken är utbildad att sätta diagnos eller har träffat mannen i fråga. Det jag kan säga är att bokstavstolkning och att inte uppfatta undertoner och/eller svårigheter att tolka kroppspråk är kriterier som ofta förekommer vid aspergers (dock inte hos alla och i mycket varierande grad).

Har han funderat i de här banorna själv? Har du pratat om de här funderingarna och/eller frågorna du har med honom? Det tycks ju vara så att han klarar arbetslivet (du nämner jobb) och privatlivet tycks ju rulla på någotsånär. Ofta är det så att man får diagnos om man har uttalade svårigheter med arbete/yrkesliv, får återkommande symptom som depression o dyl eller en uttalad ångestproblematik. Många människor går ett helt liv utan att få diagnos och klarar sig rätt bra ändå "trots" att de har Aspergers.
Däremot kan en diagnos vara bra för en själv, en chans att lära känna sig själv lite bättre och en bekräftelse på att man inte bara är "fel" utan istället precis som man ska.

Men som sagt, huruvida han har AS eller inte kan jag inte avgöra och huruvida han alls vill ha eller behöver en diagnos är upp till honom (och läkarkåren) om han nu börjar fundera i de banorna. Det råd jag kan ge till dig är att hjälpa honom förstå sådant han misstolkar eller tolkar bokstavligt och förklara så gott det går varför folk uttrycker sig på vissa sätt när de menar andra. I övrigt önskar jag er lycka till.

Jag sa asperger och han visste inte ens vad det var.
Jag har berättat lite av vad jag läst i Inger Jalakas böcker.
Han sa: oj!
Han känner igen sej i vissa saker.

Han har aldrig fått någon diagnos utan haft stora problem med en glutenintolerans som ingen hjälpt honom att diagnosticera förrens han var en bit över 30.

Hörde på radio häromdagen att det finns 2 företag i norden som bara anställer asperegers för at dom har spjutspetskompetens och är tåliga och lojala och jobbar utan att bli störda.

Aspig verkar han iaf vara, även om ingen vet om han kunnat få diagnos.

Här är några trådar som kvinnor med AS-partner startat, du kan se om du känner igen dig och honom:

asperger-och-karlek-nagon-som-kan-hjalpa-t28020.html
vad-ska-jag-gora-for-att-fa-tillbaka-mitt-ex-hjalp-t28593.html
min-sambo-har-as-soker-andra-i-samma-situation-t27840.html
hjalp-nar-specialintresset-har-fyllt-hela-lagenheten-t28462.html

"Vara" och "ha" asperger är inget många aspergare skulle snubbla på. Visserligen är vi minst lika olika som folk i övrigt, men hur bokstavliga som helst är vi sällan. Särskilt inte som vuxna. Snarare skulle folk isåfall kunna börja tjafsa om att man "är" aspergare, inte "asperger".

Om din pojkvän kan jag säga att visst låter han speciell på din beskrivning, och jag kan gott tänka mig att han kan kvala in för en aspergerdiagnos. Utan att vara diagnostiker och utan att veta om jag skulle ändra mig ifall jag lärde känna honom förstås. En del beror ju också på vad som ligger bakom det som syns.

Aspergerkriterierna står här:
http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Infoteket/Funktionsnedsattningar/Aspergers-syndrom/Faktablad-om-Aspergers-syndrom/Diagnoskriterier-for-Aspergers-syndrom/
Sedan är det förstås bra om man är inläst på aktuell forskning och litet sådant för att tolka dem rätt, men de kan väl ge en allmän bild iallafall.

Ett förhållande mellan en såpass udda och en mer "normal" människa (som det verkar här) kan förstås bli komplicerat och kräva en hel del av både kommunikation och att man ger varandra utrymme, men i bästa fall blir det också lärorikt. Får önska er lycka till!

jag tycker inte det låter som han har AS eftersom han inte verkar ha problem i livet bara för att han är ett orginal
Fast det kan jag ju bara basera på vad jag läst här, han kanske ligger sömnlös om nätterna pga stress av social kontakt eller liknande.

Däremot har han inte problem så är det ju inte värt att försöka skaffa diagnos, en diagnos medför ju defenitivt inte bara posetiva saker utan även negativa saker (tex fördomar)

rapchic skrev:jag tycker inte det låter som han har AS eftersom han inte verkar ha problem i livet bara för att han är ett orginal
Fast det kan jag ju bara basera på vad jag läst här, han kanske ligger sömnlös om nätterna pga stress av social kontakt eller liknande.

Däremot har han inte problem så är det ju inte värt att försöka skaffa diagnos, en diagnos medför ju defenitivt inte bara posetiva saker utan även negativa saker (tex fördomar)

TS skriver väl inte alls om de sakerna vad jag kan se.

Om man har problem eller själv upplever problem är inte heller alltid samma sak. Kan till exempel hända att man ständigt ger omgivningen problem, kan hända att man inte har något att jämföra med utan tror livet är lika djävligt eller tomt för alla. Och en sak jag tänkte på i det här fallet var om det kan finnas en släng av alexitymi. (Som man vad jag vet kan ha både med och utan Asperger.)

Brett mellan ögonen är en av de myter som florerar om aspergare. Finns massor. Försök att inte gå på dem, läs hellre kriterierna och seriösa texter (som du redan verkar ha gjort en del) och titta efter själv hurdana aspergare kan vara.

Stort tack för länkarna!
Både han o jag är helt nya til det här.
Jag såg att något var "fel", personlighet utöver det vanliga och att inte ha haft flickvän tidigare.

inga vänner.
enstöring.
udda tal, entonig röst.
pratar mycket o snabbt.
tappar andan mitt i ord.
bra minne för detaljer.
specialkompetens men vet inte vissa bassaker i livet.
tycker om lukter o att ta på.
vet inte när han grät sist.
känns som Mork o Mindy.

Zombie skrev:

rapchic skrev:jag tycker inte det låter som han har AS eftersom han inte verkar ha problem i livet bara för att han är ett orginal
Fast det kan jag ju bara basera på vad jag läst här, han kanske ligger sömnlös om nätterna pga stress av social kontakt eller liknande.

Däremot har han inte problem så är det ju inte värt att försöka skaffa diagnos, en diagnos medför ju defenitivt inte bara posetiva saker utan även negativa saker (tex fördomar)

TS skriver väl inte alls om de sakerna vad jag kan se.

---klipp---

jag vet inte om det framkom vad jag menade. jag menade att TS pojkvän kan ju ha problem med sömnlöshet eller andra funktionshindrande saker utan att vi (eller TS för den delen) vet om det
Jag är lite dålig på att förklara vad jag menar ibland

Ingen fara, skriv på du. Jo, det är ju sådant vi inte vet. Men just därför vill jag heller inte säga att han inte har AS, när det diluttan skriver faktiskt är förenligt med det.

Det enda som skulle ge TS ett svar på riktigt är ju att Dennes partner gör en utredning.

kullan skrev:Det enda som skulle ge TS ett svar på riktigt är ju att Dennes partner gör en utredning.

precis! vi kan inte sitta här och hobbydiagnostisera folk.

Det är bara så märkligt att jag rest runt om i världen och träffat massor av folk
både i jobbet och privat.
Möter denna männsika och genast tänker,,ojj,,vad pågår!

Han har rutiner som han inte kan frångå.
Stor renlighet. Bara vissa toaletter duger.
Rutiner.
Kan vara klarvaken mitt i nätterna, trots att han varit aktiv i många timmar med jobb.
Ordlekar på flera språk. (men med ett uselt uttal)
Frågvishet.

Lite svårt att skicka någon man dejtat i några månader till en doktor för utredning!
Vi försöker vänja oss vid varandra och jag vill ha insikt i vad det kan vara så jag gör rätt och förstår.

diluttan skrev:Vi försöker vänja oss vid varandra och jag vill ha insikt i vad det kan vara så jag gör rätt och förstår.

då är det bäst att fokusera på honom och hur han är. det är mycket mer effektivt än att försöka lära sig hur en enormt schabloniserad bild av en aspergare fungerar, speciellt när det inte är självklart att personen har AS.

det kan finnas väldigt många anledningar till att en person inte upplevs som flexibel.

diluttan skrev:Vi försöker vänja oss vid varandra och jag vill ha insikt i vad det kan vara så jag gör rätt och förstår.

Helt rätt, att läsa om hur aspergare fungerar kan säkert hjälpa även om han varken har el skulle kunna få en diagnos. En tumregel är rak och öppen verbal kommunikation, räkna inte med att han fattar underförstådda budskap el kroppsspråk.

diluttan skrev:Han kom hem häromdagen och någon hade sagt åt honom att skaffa fru o familj är jobbigt. Han blev lite fundersam och undrade om han valt fel! han tar allt bokstavligt. Den som pratat med honom brukar "skämta" om att hans fru o barn o trasiga bil o trasiga hus tar upp hela hans liv o att han hellre varit homosexuell! han blev väldigt fundersam o förstod inte undertonen. är han asperger? tips!

Att han tycker det verkar jobbigt med kärring, barn och skit tyder på intelligens. Kompisen låter lite bögaktig. Vet du vad det var för underton som din snubbe missade?

Skrev inlägg tidigare som sen försvann, vilket var lite konstigt.

Finns väl rätt många som har asperger men som inte "behövt" en diagnos utan klarat sig i alla fall. Det låter som en form av asperger. Om han inte "behöver" en diagnos, dvs han får livet att fungera, finns det ingen större anledning att göra en utredning. Men det är ju bra om ni kan lära er förstå varann genom att läsa lite.

Parvlon skrev:

diluttan skrev:Han kom hem häromdagen och någon hade sagt åt honom att skaffa fru o familj är jobbigt. Han blev lite fundersam och undrade om han valt fel! Han tar allt bokstavligt. Den som pratat med honom brukar "skämta" om att hans fru o barn o trasiga bil o trasiga hus tar upp hela hans liv o att han hellre varit homosexuell! han blev väldigt fundersam o förstod inte undertonen. är han asperger? tips!

Att han tycker det verkar jobbigt med kärring, barn och skit tyder på intelligens. Kompisen låter lite bögaktig. Vet du vad det var för underton som din snubbe missade?

Att han stod o skrävlade om sitt liv och försökte grabba till det.
Han menar naturligtvis inte på riktigt att han hellre var bög än att ha sin fru och sina barn.
det var bara ett knäppt sätt att säja det på.
Som tolkades som ord för ord till att bli en varning för honom att inleda något med mej.

Fenren skrev:

kullan skrev:Det enda som skulle ge TS ett svar på riktigt är ju att Dennes partner gör en utredning.

precis! vi kan inte sitta här och hobbydiagnostisera folk.

Det handlar knappast om hobbydiagnostik utan om att ge tillbaka lite av det man själv fick när man först kom hit.
På det här forumet har många av oss fått råd och nyanserade svar på viktiga livsfrågor som rör funderingar kring eventuell npf-problematik och så kommer det att fortsätta.
Det är och har varit en viktig del av Aspergerforumets funktion och bör så förbli.
Du och dina gelikar som inte har vett nog till sådant kan med fördel helt hålla er ifrån att svara i hjälpsökande och rådfrågande trådar i fortsättningen.

Till diluttan vill jag säga välkommen till forumet!
Säg till karl din att skriva och läsa här själv också, det kanske ger ytterligare ledtrådar som kan hjälpa er fram till ett svar.
Det låter ju onekligen rätt aspigt det du beskriver.
Härligt att ni hittat varann och att du har förmågan att se förbi det där litet udda och märkliga och kära ner dig i människan bakom.

diluttan skrev:Jag sa asperger och han visste inte ens vad det var.
Jag har berättat lite av vad jag läst i Inger Jalakas böcker.
Han sa: oj!
Han känner igen sej i vissa saker.

Jag vet inte om han är aspergare utifrån det du skriver.
Men det låter klart som en god idé att han läser mer,
och ser om han känner igen sig. Tahlia skrev bra ovan.
Formell diagnos tycker jag bara man skall söka ifall man behöver den för sin försörjning eller om man måste få insatser från omsorgen.