Jag önskar att jag hade en fantasivärld.

Just nu är min fantasivärld om "krig" en enorm tillgång eftersom jag nog annars skulle vara sängliggande i ren utmattnig annars.

Att fantisera om "krig" ger mig enorm energi.

/sickboy

Krig är bra fantasimaterial.
Jag invaderade Norge så sent som i förra veckan, beslagtog deras olja och tvingade hela Norden under finskt styre

Helt ärligt tror jag nu att min fantasivärld är världen "i datorn". Det är en alternativ verklighet... och då menar jag inte sociala miljöer som forumet, Facebook osv utan allt tekniskt runtomkring. Programmeringsmiljöer, kod, osv. Hmm. Kan det vara så?

Har en fråga !!

Har ni fantasivärld ? Det har jag. Jag har en fantasivärld i stället för en partner. Jag har skrivit ner den.

jag vet inte vad du menar.

vad menar du med fantasivärld?

Jag har en fantasivärld som jag är i ofta.

Jag har en fantasivärld som är en berättelse om relationer. Den heter A New Kind Of Love Story. Kom på den efter det att jag gick i en samtalsgrupp. Jag har filmmusik som intresse. Och en del av filmkomposiöterna är med i A New Kind Of Love Story.

Jag tänker på den fantastiske målaren Peter Dahl. Som har en värld som heter Caribanien. Ett stort modellbygge!
Jag tänker också på en författare (kan det ha varit Brendan Behan?) som sa, ungefär:
- Många av de trevligaste människor jag har träffat har jag hittat på själv!
Länge leve fantasin! Särskilt om omvärlden just då är tråkig ...

Jag har en fantasiö i Stilla Havet,som är bara min. Någonstans runt Palau! Jag är där då och då, och oftare när jag är stressad. Det funkar!

Jag har fantiserat livligt ända sedan dagisåldern. Jag trodde tidigare det berodde på att jag var ensam, men även nu när jag inte känner mig ensam längre har jag behovet av att fly till min alternativa tillvaro varje dag. Jag vill inte avslöja allt för mycket om den men kan åtminstone nämna att inga av de människor som figurerar i fantasivärlden finns i verkligheten.

Jag vet inte hur många gånger jag försök sluta dagdrömma. Det känns barnsligt att fly verkligheten så mycket som jag gör men uppenbarligen har jag ett behov av det. Kanske gör jag det bara av gammal vana.

filmfreaken skrev:Jag har en fantasivärld som jag är i ofta.

och vad är skillnaden mellan en fantasivärld och att bara fantisera eller dagdrömma?

Jag tänker mig att man kan säga att man har en fantasivärld om man dagdrömmer så mycket att man nästan skapar sig en helt annan parallelll värld som man kan gå in och leva sig in i, om man typ har tröttnat på den reella världen.
(Men det är bara vad jag tror/gissar att man menar)

Jag har alltid låtsas/trott att jag är en annan människa än vad jag är på utsidan, och den människan jag är har haft en massa olika vänner, familjerelationer, och intressen och aktiviteter i min hjärna, som inte hänt på riktigt.

Fenren skrev:

filmfreaken skrev:Jag har en fantasivärld som jag är i ofta.

och vad är skillnaden mellan en fantasivärld och att bara fantisera eller dagdrömma?

Jag undrar om inte skillnaden är hur viktig fantasivärlden blir, jämfört med den vanliga verkligheten. Om man skippar möten in real life, för att i stället ligga i sängen och kura ihop sig i en fantasivärld - tja, det är en viss skillnad, eller?
Jag kunde själv ligga i sängen och se "hemvideo" i hjärnan i åtta timmar, när jag var runt 30. För att slippa det tristare vanliga livet som jag hade då.

Jag har ingen fantasivärld, men det händer att jag leker med tanken på att få träffa någon historisk person inom något av mina intresseområden och förklara för denne vad som hänt och upptäckts på området sedan hans eller hennes (men inte hens) tid

När jag skriver romaner har jag väl lite av en fantasivärld. Men det är inspiration på "typer" jag stött på, och verkliga platser.

Ja flera stycken vissa av dem och karaktärerna däri har utvecklats under flera år.

Jag får väl säga att jag också känner att det finns en form av alternativ
verklighet i min tankevärld.

En uppsättning personligheter som jag resonerar med i tanken vid beslutsfattande.
De ger mig olika angreppsvinklar och gör att jag kan resonera mig fram
till realistiska lösningar på situationer jag möter i livet.

Jag kan till synes se för mitt inre dessa karaktärer, ungefär som en grupp
som resonerar utifrån olika preferenser, optimisten, kritikern, analytikern etc.

Känns knäppt, men det är tydligen ganska vanligt med fantasivärldar iallafall.

Jag har flera. Även flera fantasivärldar som är "pausade" så att jag om jag vill kan välja en och sedan "vara" i den, lite som en väldigt detaljerad dagdröm. Jag lyssnar ofta på soundtracks från olika filmer/spel som på sitt sätt förstärker upplevelsen. Många är fantasy/sci fi inspiereade och några är mer nutida.

Jag kan klippa bort "scener" och deleta detaljer, välja karaktärer och all möjligt. Der är grymt.
Det är lite som ett RPG spel

Är det vanligt bland Aspergare eller människor i allmänhet att ha en egen fantasivärld?

Att bedöma av mig själv och andra Aspergare jag känner så lever vi alla i alla fall i en egen värld allesammans och våra specialintressen verkar dominera dessa världar. En polare lever t.ex. i en folkslags-historia/funk-musik värld. Dock vet jag inte om dem interagerar med karaktärer och miljöerna i deras världar, som ett rollspel/en film.

Jag själv har en otrolig fantasi och mina mest fulländade världar är sådana som kommer till mig framför allt i mina drömmar. Jag tecknar ofta eller skriver ner dem. En av dem var verkligen som en fantasy-värld där runda sten-segment av globens yta roterade i olika riktningar och hade olika miljöer/klimat. Kanske ska teckna ner den drömmen nån gång, eller rent av skriva en story till ett spel eller en film på den.

Har noterat att det oftast är folktomt i mina världar. Alternativt är det så att andra karaktärer är diffusa eller rent av skuggfigurer. Andra gånger är det blandningar av dem jag känner eller har känt.

Brukar fantisera om drömvärldarna när jag är vaken också, bara för att reda ut att jag inte bara drömmer (precis som alla människor gör). Är dessutom ibland själv olika karaktärer i mina drömmar och fantasier. Har bland annat varit ett livs levande nöjesfält!

Men definitionen på en "egen värld" är svår. Då och då har jag svårt att skilja på verklighet och fantasi vilket kunde innebära att jag alltid lever i en fantasivärld, mer eller mindre.
I "verkligheten" förväntar jag mig att alla ska resonera och känna ungefär likadant som jag själv. Det är något jag inbillar mig och som inte är så realistiskt.

Jag önskar att jag hade en fantasivärld.

Har du inga drömmar?
Överlag är jag förvånad över hur få som har refererat till drömmar i denna tråd.

Jag har haft en (eller ja kanske flera..) nästan alltid tidigare.
Men sen jag fick en egen familj så har jag inget behov av det. Nja ibland kanske ett tag även efter det... men nu har jag blitt såpass "gammal" att jag börjar inse att det här är mitt liv och att jag faktiskt är ganska nöjd med det ändå trots allt. Men det är nog troligen bara pga att jag äntligen fått det lugnt och "tryggt" som jag inte har så stort behov av fantisivärlden. Och att jag sluppit tvingas vara igång ute i världen tillsammans med folk jag inte känner gemenskap med också... vet att jag kunde fantisera när jag jobbade tex när det blev trist och ostimulerande..
För mig höll det igång hjärnan och gjorde tillvaron spännande så man kunde hitta motivation. Annars hade jag dött av ointresse och meningslöshet.