I dag läste jag om en ny bok av en svensk författare som heter Staffan Wahlquist. Boken heter "Jag sköt Paulo Coelho" och handlar om en slacker som gör just detta, skjuter New Age-författaren Paulo Coelho av ren ilska. Inte för att jag på något sätt stödjer mord eller ens vapeninnehav, men just Paulo Coelho får det att krypa i kroppen på mig.
Och det värsta är att den första bok jag läste av honom faktiskt var otroligt bra! Det var Veronika bestämmer sig för att dö, som jag tyckte väldigt mycket om.

Men sedan. Sedan gjorde jag det stora misstaget att läsa skitromanen Alkemisten. Värre smörja får man leta efter. Jag ser mig inte som smartare eller mer upplyst än andra (bara mer upplyst än NT-arna, ho, ho ), men att folk inte ser vilken skit det är! Allt är ju så gammalt, sådant man kan läsa redan i Bibeln och Koranen!

Men Coelho tror sig verkligen sitta inne med universella sanningar i stil med: "Lyckan finns framför dina fötter" (hmm, låt mig titta, där står en papperskorg. Nä, tyvärr, Coelho, den innehåller mest pappersnäsdukar och gamla halstablettsaskar), "Målet är vägen" (var det inte Robban Broberg som skrev den?) och den där äckliga karismatikertanken om att "bara man vill något riktigt mycket, då får man det!" Yeah, right. Jag har nog OCD för att jag vill det, va? Och gatubarnen i t.ex. Brasilien får skylla sig själva, ville de bara ta sig ur träsket skulle de kunna det! (Ja, jag är ironisk nu.)

Jag gav Paulo Coelho ytterligare två chanser. Djävulen och Fröken Prym gav mig den chockande sanningen att människan "både är ond och god". Nähäääää!?
Elva minuter är nog en av de värsta böcker man kan läsa och börjar med ett förord där Coelho berättar om hur mycket folk älskar honom. Tydligen har han också en hemsida dit man kan skicka in en bild på sig själv med en av hans böcker, som sedan hamnar i hans ständigt växande "bilder-på-mina-fans-album". Maken till självgod människa!

Delar din uppfattning fullständigt. Coelho kan bara tas för vis filosof av människor som inte brukar tänka. Alkemisten verkar vara rena klichémästerskapet...

De som läser skiten och tycker det är klokt är antagligen svenssons som tatuerar in Carpe diem...

Delar också din uppfattning, men inte fullständigt. Kurvan sluttar dock kraftigt nedför.

11 minuter var den första jag läste. Jag tyckte den var bra: 3+
Veronika bestämmer sig för att dö läste jag därefter. Den var också bra: 4
Alkemisten var inget vidare: 2+
Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät är den bästa jag läst av honom: 4+
Djävulen och Fröken Prym var skit: 2
Zahiren var värre: 1+
Pilgrimsresan lade jag i från mig efter ca en tredjedel: 1

Har man läst en har man läst alla, och det som man upplevde som fräscht i början blir bara kladdigt till slut, men om man bortser från upprepningen så skriver han vackert och ofta tankvärt. Tankarna är inte nya men de skrivs på ett sätt som är lätt att ta till sig och därför säkert blir en igenkännande, klargörande aha-upplevelse för många.

Allt som har med spiritualism att göra på något sätt brukar få en klump med "mindless" anhängare, och så även Coelho. Jag tror att hysterin som hans fans skapat runt honom inte är något han själv eftersträvat. Men vem vet. Han skulle lätt kunna skapa en självmordssekt om han hade velat.

Ja Coelho, nej tyvärr, och det är av samma anledning som ni nämner ovan. Men en känsla är att han inte valt själv. Läste Alkemisten -96 och det kändes även då för lätt även om jag inte alls hade läst så mycket filosofi och psykologi som nu.

Men min undran är nog om det vi skulle kalla djup filosofi är för tungt för många och hellre att dom läser detta än inget alls.

Håller väl i stort sett med. Läste Alkemisten efter attha hört så mycket gott om den, kändes tråkig och det "andliga budskapet"var simpelt.

Men visst, jag kan förstå att vissa människor kan se nåt i Alkemisten, om man inte läst så mycket och inte grubblat över liknanade frågor själv. Ett enkelt budskap som kan tilltala en del.


Dock tyckte jag Zahiren var aningen bättre, den var faktiskt läsvärd.

Hinner inte utveckla det här och nu, men jag har funnit en väldigt spännande sak, och det är att sånt som haussas ute i NT-världen, även av hyfsat intelligenta personer, dissas här inne (och av mig). Det gäller Coelho, det gäller Törnblom och det gäller en massa annat.

Åh vad jag känner mig HEMMA här kort sagt!

alfapetsmamma skrev:Hinner inte utveckla det här och nu, men jag har funnit en väldigt spännande sak, och det är att sånt som haussas ute i NT-världen, även av hyfsat intelligenta personer, dissas här inne (och av mig). Det gäller Coelho, det gäller Törnblom och det gäller en massa annat.

Åh vad jag känner mig HEMMA här kort sagt!

Så, vad betyder det? Att folk här inne vet bättre, har bättre smak och kan granska saker som blir modeflugor på ett objektivt sätt och se genom "rökridåerna". Kanske, låter väl bra. Fast det kan ju även vara så att många här är på kant med samhället och rackar ned på allt som folk gillar. Vem vet?

Jag har bara läst två böcker av Coelho. Jag tyckte de var intressanta, behagliga att läsa och att de inspirerade till eftertanke (gamla visdomar behöver inte vara dåliga bara för att de är gamla). Trots den naivt enkla berättarstilen. Jag går mycket på vibbar när jag väljer böcker och nu råkade jag gilla hans. Om det gör mig till en idiot så bjuder jag på det.

Läser hellre Coelho än Göran Thunström eller Toni Morrison. (Men Mia Törnblom hoppar jag nog över. )

Jag läste "Alkemisten" och jag både gillade och ogillade den, ungefär som jag kan både gilla och ogilla en riktigt reaktionär action. Även en god actionfilm eller -bok innehåller någon form av (men ofta reaktionärt förvriden) visdom.

Moggy skrev:

alfapetsmamma skrev:Hinner inte utveckla det här och nu, men jag har funnit en väldigt spännande sak, och det är att sånt som haussas ute i NT-världen, även av hyfsat intelligenta personer, dissas här inne (och av mig). Det gäller Coelho, det gäller Törnblom och det gäller en massa annat.

Åh vad jag känner mig HEMMA här kort sagt!

Så, vad betyder det? Att folk här inne vet bättre, har bättre smak och kan granska saker som blir modeflugor på ett objektivt sätt och se genom "rökridåerna". Kanske, låter väl bra. Fast det kan ju även vara så att många här är på kant med samhället och rackar ned på allt som folk gillar. Vem vet?

En del av båda skulle jag tippa. Alltså, dels att man är klarsyntare och/eller inte "går på" modenycker på samma oreflekterade sätt som många andra. Dels, och det är lika viktigt, att man inte riktigt är med eller upplever sig FÅ vara med, och därför dissar annat som andra haussar. Inbillar jag mig.

Jag har inte tänkt på mycket på VARFÖR, men däremot ofta på att jag finner ogillande, eller icke-köpande, av somligt jag själv inte är intresserad av eller gillar, som t ex Coelho, Törnblom och vissa tv-program.

Jag brukar också få nån sorts instinktiv motvilja mot sånt som är välkänt och populärt. Skulle aldrig fallit mig in att läsa Coelho på eget initiativ men min väninna hade den med sig Alkemisten när vi var på resa förra året och då började jag läsa den när jag vaknade före henne och fann den oväntat förtjusande. Sen fick jag Pilgrimsresan i present och tyckte den också var läsvärd, om än inte den bästa bok jag läst.

Bump!

Jag läste att Coelho skriver böcker för dom som inte gillar att läsa, alltså folk som är ovana vid att läsa skönlitteratur. Dessutom är de lite som "självhjälpsböcker", och många vill gärna få goda råd hur de kan bli lyckligare.

Jag har skrivit en slags analys av en av hans romaner här: veronika-bestammer-sig-for-att-do-av-paulo-coelho-t22368.html

Namnet ger mig Coelhjningar...

jag med. är också allergisk mot Coelho.

Allergisk är väl att ta i men inte känns det som om det är någon författare man bör läsa...

Om han kan göra en del vanliga människor, som inte brukar läsa böcker, litet klokare? Kanske rentav få dem att läsa någon bok som inte är av honom? Varför inte?

Om sedan klokheterna är gamla – vem tittar i gamla böcker som inte ens brukar läsa nya? Dessutom vänjer sig folk vid det som finns där hela tiden, som de klokare delarna av Bibeln, och ser det inte. (Det är ju så de ondare delarna av den har kunnat passera osmälta genom alla århundraden.)

Känns lite som att han har guru-anspråk. Som att han projekterar sig själv som ngn slags Dalai Lama, indisk profet eller nåt. Men jag köper inte det. I synnerhet inte om han har hemsida med bilder på fans, tumme med förlagen och allt det där.

Är du andlig på riktigt är du inte intresserad av världsliga ting utan nöjer dig med att bo i en grotta.
Titta på indiska sadhus. Diogenes i tunnan. Kanske en och annan munk eller rysk helig dåre.
Där tror jag man kan hitta riktiga visdomar men inte hos de här bästsäljande charlatanerna Deepak Chopra, Wayne W. Dyer mfl dit jag också räknar Coelho.

Aleph var iaf ett riktigt bottennapp. Pinsamt dåligt historia där han blåser upp sitt ego och framställer sig själv som nån slags guru. Karln verkar ha sanslöst höga tankar om sin betydelse...

Oj, mitt allra första inlägg! Ja tänk vad tiden går.

Jag är både och vad gäller honom.

Försökte läsa Alkemisten, men den var för bedrövlig.
Sen läste jag Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät och den var ganska bra.
Djävulen och fröken prym tyckte jag var bäst av de jag läst.

Jag läste Alkemisten och tyckte den var superbra, men på den tiden rökte jag på konstant varje dag.

En annan gång såg jag 8-Mile med Eminem och nästan grät för den var så djup.

Tur att man har slutat med såna dumheter. Alkemisten är givetvis skräp, har inte läst den här "Secret" av nån idiotförfattare men det verkar vara samma sorts skit.

Ja, Alkemisten och the Secret är inställsamt säljande skräp för sökare. Intressant att läsa, men crap.

I den genren (kvasireligiöst) läser jag hellre Carlos Castaneda, T. Lobsang Rampa eller Richard Bach. Jag vet att de är fejk också, men intressantare.

en falsk profet .