Zombie skrev:

Nihilith skrev:Borde kanske förklarat mig bättre tidigare, dock ligger sådant inte alltid nära till hands i hjärnan. Jag fick den inom allmänpsykiatrin. Det var det jag menade med tur, är att det snarare har med terapeuten i sig att göra. Jag hade den enorma turen att få någon (som jag hade i två vändor i totalt sett 3 år eller så tror jag det var) som var DBT, KBT och psykodynamiskt utbildad, samt verkligen lyssnade och verkligen gjorde allt för att försöka förstå mig. Vi jobbade bland annat med whiteboard, som han sedan skrev av och jag fick en kopia på som jag brukade sätta upp på kylen. Han jobbade på ett sett som passade just mig som individ, och det är där, tror jag, många terapeuter/psykologer misslyckas. Ingen har någonsin hjälpt mig så mycket med så många problem jag haft/har. Olyckligtvis lämnade han mottagningen (vilket har varit enormt svårt att hantera i perioder) och sedan fick jag något KBT stolpskott som inte alls verkade fatta vad AS är, tur i oturen så lämnade hon mottagningen så nu står jag på någon form av intern väntelista.

Liknar vad många andra har upplevt. Säg den glädje som varar beständigt.

Men det är den risken jag menar att man skulle kunna minska (förutom att hjälpa de ännu fler (?) som aldrig ens får tag i någon bra terapeut eller terapimetod) genom att inrätta särskilda centra för just terapi åt aspergare för deras praktiska livsproblem, med större mångfald, mindre dogmatism och betydligt större aspergarinflytande än vad som finns nu. Minska det beroende av att råka ha tur, och få vara glad så länge den varar, som folk utsätts för nu. (Och som redan innan de senaste "besparingarna" säkert kostade massor i folk som inte kunde göra nytta i samhället.)