Hej!
Jag har en son på 10 år som sannolikt har någon diagnos av något slag och därför lägger jag ut en tråd här om lite funderingar jag har!

Han bajsar på sig och när jag frågar varför han gör det så svarar han med att jag har ingen lust att bajsa när jag är bajsnödig och jag vet inte hur jag skall hantera det? och han går runt med bajs i byxan under en längre tid och tycker inte det är konstigt.

Hjälp


Moderator: Förtydligade rubriken.

Aspergers, helt klart. Skaffa blöjor åt grabben.

"min tonåring gör på sig i byxorna" ger många träffar. Ungefär lika många om man tar bort "asperger".

Det är lååååångt ifrån normalt. Sök läkarhjälp åt honom.
Är han normalintelligent? Tycker inte det låter som något en fysiskt frisk normalintelligent 10-åring skulle göra.

Förklara att det är äckligt och han luktar illa och berätta vad toaletten är tillför. Säg också att andra människor inte kommer vilja ha med han att göra om han gör så.

Hade det varit min son så hade jag nog frågat fall han var efterbliven som inte förstod bättre, det är inte det smartaste men skam fungerar ganska bra i vissa fall.

Ser bara inte hur det är aspigt på något vis.

Nu är jag snäll som svarar trots att jag tror du trollar.

Choklad skrev:Hade det varit min son så hade jag nog frågat fall han var efterbliven som inte förstod bättre, det är inte det smartaste men skam fungerar ganska bra i vissa fall.

Jag hoppas att du inte har barn.

Sheyen skrev:

Choklad skrev:Hade det varit min son så hade jag nog frågat fall han var efterbliven som inte förstod bättre, det är inte det smartaste men skam fungerar ganska bra i vissa fall.

Jag hoppas att du inte har barn.

Nej det har jag inte heller, sa också att det inte är det smartaste. Man får bedöma alla efter hur dem är vissa människor funkar inget annat på än att vara direkt och säga vad man tänker.
Jag hade bara dragit till med det om ungen efter upprepade förklaringar fortfarande inte fattat.

Vad är egentligen sämst att ungen får höra ett hårt ord och skärper sig eller att ungen fortsätter och blir mobbad och ensam pga det?
Jag hade valt att höra det hårda ordet.

Choklad skrev:

Sheyen skrev:

Choklad skrev:Hade det varit min son så hade jag nog frågat fall han var efterbliven som inte förstod bättre, det är inte det smartaste men skam fungerar ganska bra i vissa fall.

Jag hoppas att du inte har barn.

Nej det har jag inte heller, sa också att det inte är det smartaste. Man får bedöma alla efter hur dem är vissa människor funkar inget annat på än att vara direkt och säga vad man tänker.
Jag hade bara dragit till med det om ungen efter upprepade förklaringar fortfarande inte fattat.

Vad är egentligen sämst att ungen får höra ett hårt ord och skärper sig eller att ungen fortsätter och blir mobbad och ensam pga det?
Jag hade valt att höra det hårda ordet.

Att ställa frågan "Är du efterbliven?" till sitt barn är knappast konstruktivt. Du har mycket att lära...

Du påminner mig om min egen mamma. Om du vill ha en uppfuckad unge så kör på. Jag vet hur illa det kan bli.

Det här är nog ett troll eller så har trådstartaren hamnat åt helvete fel...

Människor svarar inte alltid uppriktigt och sanningsenligt på frågor, varken barn eller vuxna. Det kan vara något fysiskt problem av något slag och innan du funderar så mycket längre är det bäst att utesluta det. En läkarundersökning, tycker jag är rätt sätt att gå vidare med frågan.

En annan tråd om hygienproblem: hur-far-jag-min-son-att-skota-sin-hygien-t20334.html

Jag tror att hygienproblem kan vara ett sätt att hävda sitt revir.

Det kan vara en slags toalettskräck oxå. Jag har alltid känt ett motstånd för offentliga toaletter. när jag gick på högstadiet och i gymnasiet var jag aldrig toaletten. Jag hyöll mig tills jag kom hem. Likaså har jag känt ett obehag för att gå på toaletten när jag besökt andra.

kullan skrev:Det kan vara en slags toalettskräck oxå. Jag har alltid känt ett motstånd för offentliga toaletter. när jag gick på högstadiet och i gymnasiet var jag aldrig toaletten. Jag hyöll mig tills jag kom hem. Likaså har jag känt ett obehag för att gå på toaletten när jag besökt andra.

Det är samma för mig, bortsett från att det började redan på dagis (försöket att ha mig på dagis övergavs dock snabbt). Även hemma tog det emot att gå på toaletten när jag var liten och jag väntade alltid så länge jag kunde (ibland kanske för länge). Fortfarande drömmer jag mardrömmar om att behöva gå på toaletten när jag är hemifrån.

Jag vet barn som blivit skrämda för att någon spolat när barnet fortfarande satt kvar på toaletten. Det kan säkert skapa ett trauma och en ovilja att sätta sig där igen.

Choklad skrev:Hade det varit min son så hade jag nog frågat fall han var efterbliven som inte förstod bättre, det är inte det smartaste men skam fungerar ganska bra i vissa fall.

Ser bara inte hur det är aspigt på något vis.

Nu är jag snäll som svarar trots att jag tror du trollar.

Moderator: Tänk på dessa forumregler:

• skriv på ett sådant sätt att du inte medvetet sårar andra.
• ta hänsyn till att andra kan uppfatta saker annorlunda än du själv.