Massor av samma frågor om ångest

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Massor av samma frågor om ångest

Inläggav laladada » 2012-05-05 1:30:28

Jag har skrivit så många gånger om min ångest på detta forum. Så många gånger att jag inte ens kan räkna det på en hand. Jag har märkt att många med autism lider av ångest. Jag skulle egentligen gått på konsert idag men ställde in på jag började nästan gråta av allt som kom över mig. Jag är så trött på ångest och den här oron! Jag vill kunna springa runt och göra saker! Visst så trotsar jag mina "rädslor" men nästa gång jag ska göra samma sak så kommer det tillbaka. Lästa också att någon tog piller mot sin ångest. Kan man göra det?

I maj så kommer jag börja gå till en psykolog, ska berätta om all ångest som jag har. Jag kommer ju ha ångest när jag åker dit också.
När jag får ångest så känns det som jag ska gråta och det känns som en stor klump i magen och jag kan inte tänka ordentligt. Men sen så efter, de sakerna jag haft ångest för, är slut och jag inte varit med så blir jag ledsen, nästan deppig för jag missa dom.

Men nästan viktigaste saken är att dessa ångest attacker kom efter jag fick min diagnos och efter jag läst om autsim på nätet. Annars har jag inte haft problem med det. Men när jag läste om ångest så tänkte jag "har jag det här också?" och så började allt och jag fick hinder. Ge mig tips hur jag ska kunna göra saker utan att känna mig ledsen och ha sån ångest. Är det bra att jag går till en psykolog och får hjälp? Tack i förhand.
laladada
 
Inlägg: 44
Anslöt: 2010-08-18

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav Miche » 2012-05-05 2:10:50

Jag tror att du behöver göra saker i små steg och se att du klarar av att övervinna dina problem i varje steg, det kallas för KBT och det kan man ge sig själv utan hjälp av andra.

För att klara av att gå på en konsert så är det väldigt många olika saker du behöver göra (allt ifrån att gå ut genom dörren till att vara i folksamlingen vid konserten), skriv en lista över de saker och fundera på vilka av dessa saker som ger dig ångest.

Utgå sen ifrån listan, ta en enkel punkt som du tror att du har svårt med, träna på den i små steg, se till att hela tiden jobba dig fram tills att du känner dig säker på att klara av det, ex att åka buss (nu vet jag inte om just bussen kan vara problem för dig, det är ett exempel för att åskådliggöra).

Ett första steg kan vara att gå till busshållplatsen och känna att det funkar och sen gå hem igen. När du känner att du klarar det utan ångest kan nästa steg vara att åka en hållplats eller till en plats där du känner dig trygg. När det fungerar kan du öva på att åka till en plats där du inte är lika trygg, osv osv.

En enda process kan ta allt från någon timme till många veckor och det är viktigt att du sakta vänjer dig steg för steg för att lära dig att behärska dina känslor över det som är jobbigt.

Lycka till.
Miche
 
Inlägg: 28797
Anslöt: 2009-01-08
Ort: Karlholmsbruk

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav Jagers » 2012-05-05 2:42:39

Det viktigaste för mig som jag märkte med min ångest, var att få höra från en psykolog att ångest inte är farligt, och få veta exakt vad som händer under ångest/panik-attacker (adrenalinet och alla andra kemiska ämnen som börjar spela spel med kroppen).
Man kan inte dö av ångest, och det går över om man andas rätt och håller sig lugn.

Träna på ångest, möt ångesten, gör saker som är läskiga.

Det absolut värsta som kan hända är att folk kommer skratta åt dig för att du kanske ser konstig ut om du får en panik-attack mitt bland 1000 pers. men vad spelar det för roll egentligen? kan nästan garantera att du inte kommer bryta ihop heller, man klarar mer än man själv tror.
Jagers
 
Inlägg: 1210
Anslöt: 2011-05-12
Ort: Västerås

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav Dalalvan » 2012-05-05 3:02:35

Jag har lätt för att få både panikångestattacker och generell ångest ("vardagsångest"). För mig är nästan alltid den utlösande faktorn att hjärnan blir överlastad med intryck, så att jag blir stressad. Överansträngning alltså.

Jag har fått bra hjälp av en psykolog och en arbetsterapeut + medicin (Lergigan) vid behov. Jag har fått lära mig vad det är som gör att jag får ångest, hur min ångest funkar och hur jag kan minska risken för ångest. Nu har jag koll på var mina gränser går och ångesten är inget problem längre :-)Happy

På mig fungerade inte Kbt-övningar, de gav mig mer ångest. Jag behövde vila bort min ångest, inte träna.

Om jag ska göra en stor aktivitet som lätt ger ångest så funkar det bäst att vila hjärnan så mkt som möjligt dagarna innan så att den är "fulladdad" (alltså inga andra krävande aktiviteter) + detaljerade dagsplaneringar för maximal trygghet och förutsägbarhet av det som ska hända. Att vila efter den stora aktiviteten är också viktigt för mig, då slipper jag ångestpåslag efteråt :-)Happy

Lycka till med ångesten nu!
Dalalvan
 
Inlägg: 39
Anslöt: 2011-11-03
Ort: Avesta

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav Someone » 2012-05-05 4:00:40

Modigt. Skulle aldrig tänka mig att gå till en psykolog. Krävs för mycket ansträngning i form av att ringa receptionen, träffa den som tar hand om det, tala/besöka läkare/psykolog i en ny miljö. Och sedan är det inte ens säkert att dem tror dig. Kostar det inte pengar också? Betala för att lida...
Someone
 
Inlägg: 457
Anslöt: 2012-04-09
Ort: Stockholm

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav plåtmonster » 2012-05-05 4:08:37

Du glömde journalvoyeurism till alla andra med tillgång till journalsystemet.
plåtmonster
 
Inlägg: 15480
Anslöt: 2010-03-23
Ort: Nära havet

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav Manschett » 2012-05-05 10:14:10

Jag har förr alltid sett min totala brist på tidsuppfattning och mitt dåliga minne som ett problem, men jag har mer och mer insett att det har enorma fördelar. Jag minns aldrig gårdagen och jag har ingen aning om framtiden så mitt absolut JUST NU liv gör att jag varken får ågest eller depressioner. Såklar är det vissa problem som kan uppstå med detta ockå men oftast bryr jag mig inte om sådana problem längre. Inlärning tar längre tid, para ihop ett ansikte med ett namn brukar vara svårt, förlägga saker hemma är ett problem ibland, men jag försöker lägga saker på samma plats jämt. Och jag har svårt att komma mig för med saker om jag är ensam, men om någon säger att vi ska göra något så är jag igång direkt.

Av NT vänner är jag känd som mycket spontan vilket tydligen uppskattas bland NT folket. Detta för om någon kommer till mig och säger, ska du med på en jordenruntkryssning så säger jag JA och börjar packa en väska. Ska jag göra något måste det alltså ske direkt, det är svårt att planera in något, då måste jag ha en massa kom i håg lappar och ringsignaler.

Men nu kom jag ifrån ämnet kanske, vad jag vill ha sagt är att depressioner och ångest ofta beror på att man tänker på hur det har varit förr eller en fantasi om hur det kan komma att bli, detta kan jag inte uppfatta och därför har jag aldrig ångest eller depressioner.
Manschett
Inaktiv
 
Inlägg: 115
Anslöt: 2012-05-01

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav Dalalvan » 2012-05-05 13:01:35

Someone skrev:Modigt. Skulle aldrig tänka mig att gå till en psykolog. Krävs för mycket ansträngning i form av att ringa receptionen, träffa den som tar hand om det, tala/besöka läkare/psykolog i en ny miljö. Och sedan är det inte ens säkert att dem tror dig. Kostar det inte pengar också? Betala för att lida...


Jag går dit (ibland kommer de hem till oss istället) för att må bättre. Det kostar bara 100kr/besök. Första gångerna var superjobbiga såklart, satt mest och tittade på ett mönster i tapeten och stimmade... Nu känner jag dem så det är helt ok, det känns bra att gå dit.

Jag fixar inte med det runtomkring själv, har liksom blivit slussad dit.
När jag fick min första och värsta panikångestattack blev jag skjutsad med ambulans till akuten, de sa att jag skulle prata m VC för att det skulle bli bättre på sikt. Min man fixade det. VC remiterade mig till de kontakter jag har nu.

När jag kommer dit möter de mig i entren, talar om hur rummet ser ut som vi ska vara i och visar vägen, så det är inte krångligt... Man kan ju säga att man vill ha det så! Att betala kan vara drygt men det går ju fort. Min man följer nästan alltid med också.

Jag har ju tur som får mycket hjälp av min man men har man ingen anhörig som kan hjälpa till så kan man ju får hjälp med sånt av personligt ombud och boendestöd :-)Happy

Det är ju en rättighet att kunna ta sig till olika vårdinstanser.
Dalalvan
 
Inlägg: 39
Anslöt: 2011-11-03
Ort: Avesta

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav laladada » 2012-05-05 18:35:29

Fast..nu är jag under 18 så jag går till ungdoms BUP typ. Men om en vecka ska jag på en konsert och på denna vill jag verkligen gå på för idag så har jag suttit och gråtit pga jag inte gick bara för jag tycker det är jobbigt. Jag skulle vilj vrida tillbaka tiden och gå. Så känner mig jätte ledsen. Så tror nu att jag kan gå nästa vecka? Vad är erat tips? För det känns som jag verkligen ska gråta på mig varje gång jag får ångest..
laladada
 
Inlägg: 44
Anslöt: 2010-08-18

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav Dalalvan » 2012-05-05 20:08:10

laladada skrev:Fast..nu är jag under 18 så jag går till ungdoms BUP typ. Men om en vecka ska jag på en konsert och på denna vill jag verkligen gå på för idag så har jag suttit och gråtit pga jag inte gick bara för jag tycker det är jobbigt. Jag skulle vilj vrida tillbaka tiden och gå. Så känner mig jätte ledsen. Så tror nu att jag kan gå nästa vecka? Vad är erat tips? För det känns som jag verkligen ska gråta på mig varje gång jag får ångest..


Hjälper det om du går igenom och planerar vad som ska hända? Det brukar minska min ångest.
Här är några tips, hoppas att nåt är till hjälp!

t.ex:
- välja exakt vad du ska ha på dig i förväg o lägga fram
- packa handväska/ryggsäck m det du ska ha med
- bestämma vem du ska åka dit med, vilken tid o var ni ska ses
- bestämma hur ni ska åka dit
- om du/ni ska träffa kompisar där, kolla vilka, var och vilken tid
- gå igenom/planera hur konserten kommer bli
- kolla/bestäm vad som händer efteråt, ska ni äta så kolla var o med vilka
- bestäm hur ni tar er hem

Ha en plan-B ifall det blir jobbigt, t.ex nån du kan ringa, medicin, taxipengar hem eller nån som kan hämta dig. Om du har nån lista m hur du ska tänka om du får ångest eller andningsövningar så ta med dem.
Dalalvan
 
Inlägg: 39
Anslöt: 2011-11-03
Ort: Avesta

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav plåtmonster » 2012-05-06 1:16:40

Kanske ögonbindel och hörlurar om man vill stänga ute omvärlden en stund?
plåtmonster
 
Inlägg: 15480
Anslöt: 2010-03-23
Ort: Nära havet

Re: Massor av samma frågor..

Inläggav weasley » 2012-05-06 23:08:16

laladada skrev:Fast..nu är jag under 18 så jag går till ungdoms BUP typ. Men om en vecka ska jag på en konsert och på denna vill jag verkligen gå på för idag så har jag suttit och gråtit pga jag inte gick bara för jag tycker det är jobbigt. Jag skulle vilj vrida tillbaka tiden och gå. Så känner mig jätte ledsen. Så tror nu att jag kan gå nästa vecka? Vad är erat tips? För det känns som jag verkligen ska gråta på mig varje gång jag får ångest..


Det som händer när man får ångest är att adrenalinet börjar masstillverkas i kroppen. Det är därifrån man får hjärtklappning, svårt att andas och blir darrig och kanske illamående.

Att närma sej det man tycker är läskigt SKA man göra, anser jag. Kan ANDRA gå på konsert så kan DU det också. Kanske inte just den här gången, men nästa? Ta ett litet steg i taget bara, men se hela tiden till att tänja på gränserna för vad du klarar. Ge inte efter för ångesten - det är bara adrenalin och det är inte farligt! Man kan inte dö av adrenalin. Så ta fram lite aspig envishet och ta hela tiden små steg utanför den zon som känns bra. Då kommer du märka att du inte drabbas av något farligt, istället får du större möjligheter att uppleva roliga saker. Som konserter.
weasley
 
Inlägg: 9949
Anslöt: 2007-04-18
Ort: eth0

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in