När jag hittade denna tråd så blev jag lite fundersam, jag känner igen många utav sakerna som AS symptom eller saker som kan kännas igen av AS'are. Vad tycker ni, och vad är dem stora skillnaderna mellan diagnoserna som mejkar och brejkar så att säga, kriterierna.

http://www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html

Jo jag vet vilken skitsida men still.

Vad är det som skiljer AS från ADD egentligen?

Och vad är de mer framträdande baksidorna av familjeliv.se?

ADD innefattar inte direkt ett socialt handikapp, att läsa det sociala samspelet är svårt för en Aspie men en person med ADD kan uppfattas som en "normal" person.

Många har ju dubbeldiagnoser..

Jag undrar också det. Det står i min utredning att jag har 50% sannolikhet att tillhöra gruppen ADHD, p.g.a. impulsivitet och koncentrationssvårigheter som visat sig på tester i utredningen. Men vid diagnossamtal sade hon att jag bara fick AS-diagnos då "många av adhd-symptomen är inbakade i aspergers". Detta betyder bl.a. att jag inte har rätt till medicinering, väl?

Har sömnsvårigheter och mitt huvud är konstant fyllt av tankar som avbryts för nya tankar. Som ett skränigt morgonprogram på Mix Megapol, fast det går inte att stänga av. Tillhör det AS?

biologic skrev:
Har sömnsvårigheter och mitt huvud är konstant fyllt av tankar som avbryts för nya tankar. Som ett skränigt morgonprogram på Mix Megapol, fast det går inte att stänga av. Tillhör det AS?

Detta stämmer in på mig också.
Jag har AS samt Adhd.

Det tillhör båda diagnoser, Adhd'n gör det värre dock.

Jag har AS och ADD.

ADD:n gör att jag lätt blir förvirrad, glömsk och har svårt att sålla intryck, men jag är ändå glad att jag har både AS och ADD, för den stora fördelen med ADD är att den kan ge en jäkla drivkraft och göra en mer benägen att testa nya saker och ta risker.

Jag upplever att det är enklare för oss med både AS och ADD att klara oss själva, än för de med enbart AS, eftersom de tycks ha sämre drivkraft och social kompetens än oss.

Nu är jag kanske helt ute och cyklar, men det är min uppfattning.

Henkkalexi skrev:Jag har AS och ADD.

ADD:n gör att jag lätt blir förvirrad, glömsk och har svårt att sålla intryck, men jag är ändå glad att jag har både AS och ADD, för den stora fördelen med ADD är att den kan ge en jäkla drivkraft och göra en mer benägen att testa nya saker och ta risker.

Jag upplever att det är enklare för oss med både AS och ADD att klara oss själva, än för de med enbart AS, eftersom de tycks ha sämre drivkraft och social kompetens än oss.

Nu är jag kanske helt ute och cyklar, men det är min uppfattning.

Jag håller med dig, add/adhd's energi leder ju till att man kanske faktist vågar ta steget att försöka föra en konversation. Men det är fortfarande svårt pga AS.
Sen tycker jag att Adhd bidrar till massa problem (orkar inte lista alla) och i mitt fall om jag ska ta ett exempel så tappar jag lusten pch koncentrationen jag behöver för att hålla på med mina specialintressen.
Så jag byter specialintresse väldigt ofta, klarar inte av att göra en sak för länge. När jag är igång dock, är det väldigt intensivt.

Jag tror att man kan lära sig att ordna detta dock, det kanske inte är så bra att vara så intensiv i det man gör, även om man tycker om det. KBT är nog ett bra val, inget jag har försökt själv än.

biologic skrev:Jag undrar också det. Det står i min utredning att jag har 50% sannolikhet att tillhöra gruppen ADHD, p.g.a. impulsivitet och koncentrationssvårigheter som visat sig på tester i utredningen. Men vid diagnossamtal sade hon att jag bara fick AS-diagnos då "många av adhd-symptomen är inbakade i aspergers". Detta betyder bl.a. att jag inte har rätt till medicinering, väl?

Har sömnsvårigheter och mitt huvud är konstant fyllt av tankar som avbryts för nya tankar. Som ett skränigt morgonprogram på Mix Megapol, fast det går inte att stänga av. Tillhör det AS?

Jag är ingen expert (så kunniga nu alla de är) och man ska aldrig säga något bestämt över nätet, men det där sista låter väldigt tydligt AD(H)D och absolut inte AS. Med Asperger/autism kan man lika gärna vara exceptionellt tom i huvudet utom när någon eller något sätter igång en.

Och det där resonemanget som din diagnostiker förde måste väl ha speglat antingen något drag i just din problematik eller också hennes personliga åsikter, förmodar jag. Andra extremen är ju de som fortfarande tror att AS och AD(H)D skulle utesluta varandra. En vits med AD(H)D-diagnos är väl just att få rätt till medicin utan att någon kan bråka. Har för mig att jag har hört att en del med bara aspergerdiagnos ändå har fått medicin mot AD(H)D-symptom de har haft, men då torde man väl vara utlämnad åt läkarens kunnighet eller fördomar.

Så ställ du frågor om det där eller begär AD(H)D-utredning om du känner att du behöver.

Zombie skrev:

biologic skrev:Jag undrar också det. Det står i min utredning att jag har 50% sannolikhet att tillhöra gruppen ADHD, p.g.a. impulsivitet och koncentrationssvårigheter som visat sig på tester i utredningen. Men vid diagnossamtal sade hon att jag bara fick AS-diagnos då "många av adhd-symptomen är inbakade i aspergers". Detta betyder bl.a. att jag inte har rätt till medicinering, väl?

Har sömnsvårigheter och mitt huvud är konstant fyllt av tankar som avbryts för nya tankar. Som ett skränigt morgonprogram på Mix Megapol, fast det går inte att stänga av. Tillhör det AS?

Jag är ingen expert (så kunniga nu alla de är) och man ska aldrig säga något bestämt över nätet, men det där sista låter väldigt tydligt AD(H)D och absolut inte AS. Med Asperger/autism kan man lika gärna vara exceptionellt tom i huvudet utom när någon eller något sätter igång en.

Och det där resonemanget som din diagnostiker förde måste väl ha speglat antingen något drag i just din problematik eller också hennes personliga åsikter, förmodar jag. Andra extremen är ju de som fortfarande tror att AS och AD(H)D skulle utesluta varandra. En vits med AD(H)D-diagnos är väl just att få rätt till medicin utan att någon kan bråka. Har för mig att jag har hört att en del med bara aspergerdiagnos ändå har fått medicin mot AD(H)D-symptom de har haft, men då torde man väl vara utlämnad åt läkarens kunnighet eller fördomar.

Så ställ du frågor om det där eller begär AD(H)D-utredning om du känner att du behöver.

Tack för din input. Jag blev faktiskt förvånad att hon inte satte ADHD också, eftersom jag misstänkt det på mig själv. Min bror har ju både AS och AD(H)D (ca på forumet, för er som inte vet), och vi tänker väldigt lika. Jag kanske är snäppet mer hyperaktiv, han kanske är snäppet mer ofokuserad. Men samma grundfunktion.

Jag kan vara tom i huvudet vissa dagar. Ena dagen är jag hyperaktiv och kan faktiskt vilja vara social, andra dagar är jag "inne i mig själv", stirrar tomt och vill bara isolera mig totalt från omvärlden. Men det kan växla under en och samma dag också...

Har skrivit en egenremiss till habiliteringen nu, kanske de kan avgöra om jag har nytta av en ADHD-diagnos. Hade varit intressant att prova medicinering, för att se om jag kan bli mer fokuserad och inte vara så splittrad i tankarna. Typiskt för mig är att börja på en sak, komma på en annan sak som jag börjar med mitt upp i den första, sedan en tredje och en fjärde... när jag kommer på mig själv så blir jag väldigt frustrerad på att jag inte har kunnat hålla mig kvar i tankarna och slutfört saker.

biologic skrev:Jag kan vara tom i huvudet vissa dagar. Ena dagen är jag hyperaktiv och kan faktiskt vilja vara social, andra dagar är jag "inne i mig själv", stirrar tomt och vill bara isolera mig totalt från omvärlden. Men det kan växla under en och samma dag också...

biologic skrev: Typiskt för mig är att börja på en sak, komma på en annan sak som jag börjar med mitt upp i den första, sedan en tredje och en fjärde... när jag kommer på mig själv så blir jag väldigt frustrerad på att jag inte har kunnat hålla mig kvar i tankarna och slutfört saker.

Båda de sakerna låter iallafall bra likt mig (med AS- och ADD-diagnos).

Lycka till med egenremiss osv.!

Jag har själv funderat på frågan och nu håller jag på med min utredning. Det första psykologen sa var att från remissbrevet att döma så finns det starka misstankar om ADD vilket symtommässigt överlappas med AS och i slutet på utredningen får man helt enkelt sätta sig ner och fundera vilket beror på vilket, och det är ingen självklarhet som jag har förstått det.

Bokstavsdiagnoserna borde vara fel abstraktionssätt. Det lär snarare vara olika neurologiska egenskaper likt detta:



Där varje stapel är en egenskap, och storleken hur stark den är. Kombinationerna ger väldigt olika egenskaper. Inget som låter sig uttryckas korrekt i ettiketskrift direkt.

Nu ser jag inte vad det står under dina staplar, men naturligtvis rör det sig om olika mänskliga egenskaper, och säkert i både frisk och "sjuklig" grad, där det är svårt att skilja både mellan vissa egenskaper och mellan friskt och "sjukligt". Dessutom samspelar egenskaperna inbördes och inte minst med den miljö man lever i, och sedan är också helheten ett kontinuum där det knappast lär gå att på något sätt dra en skarp gräns mellan "bör ha diagnos (och i så fall vilken eller vilka)" och "bör inte ha diagnos".

Men det har diskuterats i andra trådar genom åren. När nu diagnoserna är det som råder i det samhälle vi har måste vi förhålla oss till dem, särskilt om vi kanske har användning för någon.

Fast då är diagnoserna till för att "kommunicera med FK" inte för att förstå hur det egentligen fungerar.

Och att kommunicera med FK (och alla andra myndigheter plus alla enskilda som inte är insatta och/eller tänker i fack och paket) kan vara livsavgörande.

Aktar man sig för att förväxla diagnosramarna med verkligheten kan de förra också göra nytta som ett grovt skelett för ens förhållningssätt till både omvärlden och sig själv. Ett sådant skelett kan till och med bli livräddande. Också för en som knappast löper risk att göra den där förväxlingen. Vi är en hel del sådana, som asperger- eller autismdiagnosen mer eller mindre räddade både liv och självaktning på och gav vårt livs första grundläggande självförståelse.

Så inte ens med undantag för "FK" går det an att bara vara ultraanalytisk med det här och tro att det räcker.

Att förstå hur man fungerar underlättar att hitta strategier för självförståelsen. Förutom de rent praktiska sakerna där etikettdiagnoserna är användbara, så ger en djupare förståelse en tydligare karta för hur man kan dra nytta av ens sätt att fungera.