Mottagning för ensamma, unga män.

av **linek** » 2008-11-10 14:16:33

En hel artikel om isolerade, tysta, unga män utan ett ord om aspergers. Inte vad jag väntade mig och jag blev nästan litet lättad. Allt är inte aspergers eller så lockar de fler genom att inte skylta med diagnosen.

Sidan 11 i Södermalmsnytt, nr. 45, 2008.

av **jonsch** » 2008-11-10 14:27:37

Min webläsare eller tidningens hemsida har sina brister. Du får gärna lägga in artikeln om du vill! Jag är nyfiken.

/ J

av **Alien** » 2008-11-10 15:16:30

Bryter man mot copyrighten om man lägger in hela artikeln? Här är iaf början:

När mottagningen Unga vuxna
öppnade på Högbergsgatan
för snart tre år sedan räknade
verksamgetschef Maria
Edlund och kollegan Karin
Enqvist med att det skulle bli
som för de flesta andra liknande
mottagningar: att majoriteten
av dem som söker
behandling är kvinnor. Men
så blev det inte alls.
Efter ett år visade det sig att
66 procent av deras besökare
var unga män och många av
dem har liknande problem.
Karin Enqvist beskriver problemen
så här:

Isolerad och olycklig
Mamman ringer angående sin
21-åriga son. Han går en utbildning
men är isolerad och
olycklig. Han drar sig undan
allt mer och har kanske en
gammal vän som han inte
träffar så ofta. Han hänger aldrig
med ut på krogen. I stället
sitter han mer och mer hemma.
Han börjar spela dator
och utsätter sig allt mindre för
att träffa andra människor.
– De är ensamma, ledsna
och grubblande. Gemensamt
är att de inte lyckas ta sig vidare
från ungdom till vuxen.
De vågar inte prova saker och
har ingen att prata med, säger
Karin Enqvist.
Det hon och hennes kollegor
gör är att prata med de här
unga männen. Genom att sätta
ord på sina tankar och känslor
kan de börja gå vidare.
– Deras självkänsla har fått
sig en törn. Vi lever i en kultur
där det hänger på dig om du
lyckas. Många lastar sig själva
för att de misslyckas, säger
Karin Enqvist

("De ger röst åt tysta män", http://pdf.direktpress.se/flashpublisher/magazine/1934)

av **Lakrits** » 2008-11-10 16:15:44

jonsch skrev:Min webläsare eller tidningens hemsida har sina brister. Du får gärna lägga in artikeln om du vill! Jag är nyfiken.

/ J

jonsch: Det är en PDF-fil, så om du vill kan du högerklicka på länken och välja "Spara länk som..." (Firefox) eller "Spara mål som..." (Internet Explorer), spara PDF-filen till t.ex. skrivbordet och sedan öppna den i Acrobat Reader (gratisprogram från Adobe).

av **DIProgan** » 2008-11-10 20:02:05

Om verksamheten är så lyckad som artikeln får det att verka så finns det all anledning att sprida kunskapen om den och detta problem.

av **nano** » 2008-11-11 1:06:27

Läste något där det stod ungefär:
hjälpa till med att sätt ord på sina problem, men vadsjutton tänkte jag, om det var jag som var där så skulle jag ju inte ha problem, jag skulle ha problem o ta mig frammåt.
Så kom jag på:
Just ja, problem o komma frammåt är ett problem haha.

Men å andra sidan har jag ingen lust o snurra runt i ett eller flera problem, jag vill ta mig frammåt eller vad det kallas.
Problemet är ett problem men lösningen är inte ett problem, det är förmodligen det man gör som löser problemet, lösningen i sig är uppenbar för mig iaf.

av **linek** » 2011-07-18 17:20:02

Återigen inte ett ord om neuropsykiatriska funktionshinder.

Terapi bryter killars isolering vid datorn - SvD 18 juli 2011 skrev:Normen är att man ska vara aktiv, utåtriktad och ta stort ansvar för att styra sitt liv mot olika mål. Det är lätt att få beslutsångest. Många unga män gör ett anti-val i stället. De backar tillbaka till sitt trygga hörn vid datorn. Där är det lätt att förströ sig med spel, sociala kontakter på avstånd och att se filmer. Så går dagar och nätter – och ibland år. Hemma vid skärmen slipper man den sociala pressen. Men jobben kommer inte flygande genom cyberrymden och potentiella flickvänner trängs inte i World of Warcraft-gemenskapen.

Unga vuxna - Krica

av **Alien** » 2011-07-19 0:38:35

Antingen har inte killarna någon diagnos el så är det ett medvetet val att inte nämna den/dem i artikeln.

Normen är att man ska vara aktiv, utåtriktad och ta stort ansvar för att styra sitt liv mot olika mål. Det är lätt att få beslutsångest. Många unga män gör ett anti-val i stället. De backar tillbaka till sitt trygga hörn vid datorn. Där är det lätt att förströ sig med spel, sociala kontakter på avstånd och att se filmer. Så går dagar och nätter – och ibland år. Hemma vid skärmen slipper man den sociala pressen. Men jobben kommer inte flygande genom cyberrymden och potentiella flickvänner trängs inte i World of Warcraft-gemenskapen.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligt-och-kvinnligt/terapi-bryter-killars-isolering-vid-datorn_6327178.svd

Det är större krav på att vara aktiv och social nuförtiden samtidigt som det finns fler flyktvägar via datorn. (Vad gjorde jag? Jag läste böcker.)

– Jag spelade WoW extremt mycket, men slutade för ungefär två år sen. Det var mycket ilska mot föräldrarna. WoW är upplagt så att du kanske spelar med 40 andra som är i samma klan. Man brukar ha vissa tider som man ska göra instanser, ofta kvällstid. De håller på i fyra timmar. Ofta kom mamma mitt i och tyckte att jag skulle lägga mig. Det blev konflikter. Min mamma blev jätteledsen, min syster också och plötsligt en dag när jag hade tappat sugen så stängde jag bara av.

Jag trodde de höll på så länge för att de blivit fångade av spelet, det var en nyhet för mig att man måste spela 4 timmar i sträck:

– Man blir väldigt låst i WoW. Om man är 40 personer som spelar, då är ju 39 personer beroende av en. Då kan man inte hoppa av och gå och äta när som helst, inflikar Niklas.

– Eller så blir du utkastad ur gemenskapen och det är jätteläskigt, säger Emil.

av **Jagers** » 2011-07-19 0:53:30

det är lite ett måste att spela 4 timmar i sträck i WoW, precis som han säger så är 24 personer beroende av dig, dyker du inte upp (i mitt fall -> healer shaman) så kanske dem måste lägga ner hela raiden för den kvällen, jag har raidat dagar jag haft väldigt hög feber för att inte svika mina kamrater och för att inte missa nån boss, eller missa DKP, så jo, speciellt WoW kan bli ett helvete för dig, men samtidigt så har man juh EXTREMT kul.

I min guild så hadde vi toa-pauser på 5-10 min ungeffär 1 gång var 2'a eller 3'e timme, tog du mer tid på dig så fick du ett straff (tex. fick inte dyka upp på nästa raid)

av **Xzirie** » 2011-07-19 13:03:16

Nu är ju raids lite speciella situationer där alla i gruppen måste vara närvarande och utföra sin uppgift för att det ska lyckas. Jag tror inte ett fotbollslag skulle tycka det var så kul om målvakten sprang iväg för att äta middag eller gå och lägga sig mitt i en match heller.

potentiella flickvänner trängs inte i World of Warcraft-gemenskapen.

låter lite kul för mig som kvinnlig spelare som känner en hel del folk som blivit par i RL efter att ha träffats i WoW. Visst finns det fler manliga än kvinnliga spelare men vi är inte så få som folk tycks tro.

av **linek** » 2012-02-13 18:21:32

Uppsala har Projekt hikikomori. Lämpligt nog informeras via blogg.

– från artikel i Uppsalatidningen, 3 – 9 feb 2012

av **Alien** » 2012-11-22 5:00:38

Svenska Dagbladaet skriver i sin serie "Vuxenliv på vänt" om Stadsmissionens mottagnng för unga män:

SvD skrev:De goda resultaten från Stadsmissionens mottagning för unga män har lockat mediers uppmärksamhet. Ibland har verksamheten framställts som en specialistmottagning för datorberoende killar. Så är det inte. De flesta som kommer hit har större problem än så. En kille uttrycker det så här: ”Det är definitivt inte datorn som är problemet. Det är min rädsla som gör att jag inte vågar gå ut bland människor. Utan datorn vore jag helt isolerad.”

– Det här är en grupp killar vi ser en hel del av, en stor och ganska svår grupp. För en del är den verkliga världen inte alls intressant, för andra bara skrämmande.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/sta ... 685880.svd

De hade problem redan i skolan men efter att ha slutat gymnasiet, när man ska klara av att bli vuxen, så blev det värre.

Många av de här killarna är rädda för relationer, förklarar Jan Löwdin. De känner sig värdelösa, skamfyllda, uteslutna. För de flesta har detta pågått under hela skoltiden på ett eller annat sätt.
– Min långa erfarenhet av terapier med tjejer är att, oavsett hur dåligt de mår, så ser de till att ha ett nätverk med jämnåriga omkring sig. Grabbar är sämre på nära relationer av något skäl.

Sömnsvårigheter och tvångstankar, ångest och rädsla finns ofta med i symtombilden hos de killar som söker hjälp. Gemensamt för alla är en stark önskan om förändring. Många längtar efter kärlek och sex.

– I gruppterapi är sexualiteten ett jättetema. Många är uppåt 23-årsåldern och fortfarande oskulder. Nära relationer är skrämmande om man har mycket ångest. Man skäms för att inte vara normal.

av **Alien** » 2012-11-22 5:06:04

Så är står det på Stadsmissionens hemsida:

Stadsmissionens sida skrev:Mottagningen för unga män är ett projekt finansierat av Arvsfonden. Mottagningen tar emot unga män, 16-25 år, med någon form av upplevd psykisk ohälsa.

Uppdraget är dels att komplettera det allmännas bristande resursfördelning när det gäller tillgången till psykoterapeutisk behandling för unga män i staden. Dels också att genom kliniskt arbete och god dokumentation utmana det allmänna att råda bot på denna bristfällighet.

http://www.stadsmissionen.se/Socialverk ... -Unga-Man/

De erbjuder både gruppterapi och individuell terpai. Även rådgivningsgrupper för bekymrade föräldrar.

av **plåtmonster** » 2012-11-22 5:25:31

Jag hadde en villfarelse att skolan lärde ut sådant som var viktigt? :-)064

Med tanke på alla krav som ställs och de få möjligheter som finns för att uppfylla de så är det ganska logiskt att en del stannar kvar där de är för de kan inte hitta någon öppning vidare. Eller ens få hjälp att ta sig över hinder på vägen.

”Ställs inga krav blir man rädd för allting” skrev:– I gruppterapi är sexualiteten ett jättetema.

Undrar vad det innebär mer konkret?

av **dasunbedingte** » 2012-11-29 19:41:23

Underbart att det finns sådana här verksamheter. Någon som vet mer hur träffarna går till?

av **Watkins** » 2012-11-29 20:48:53

Man ska passa sig för spel som tar plats i den verkliga världen, åtminstone är det sådana som jag varit nära att bli beroende av. Med spel som "ta plats i den verkliga världen" menar jag t ex:

* Spel där det premieras att logga in ofta.
* Spel där det gäller att logga in vid en viss tidpunkt.
* Spel där medspelare påverkas av hur ofta och länge man spelar.

Kort sagt har jag märkt att bra spel är spel som det går att stänga av och sedan strunta helt i till nästa gång man har tid och lust att spela.

av **plåtmonster** » 2012-11-30 10:26:17

Det där låter nästan som en beskrivning på ett jobb ..

Kanske det finns någon behandlingsmetod så att man kan bli avvänjd? :lol: