plåtmonster skrev:SSRI verkar inget bra. Mer som en emotionell lobotomering.

"Ont i huvudet?, inga problem vi har den perfekta boten!.. Giljotin!"
Och ingen klagar ju på resultatet så det måste fungera..

Vid en djup klinisk depression har SSRI antagligen en viktig funktion. Men som livslång motgångskudde kan man verkligen undra och det är vettigt. Min läkare har aldrig kunna ge ett klart besked och han är ändå psykiater..Som tur är är min SSRI ingen stor kostnad.

plåtmonster skrev:"Ont i huvudet?, inga problem vi har den perfekta boten!.. Giljotin!"
Och ingen klagar ju på resultatet så det måste fungera..

plåtmonster skrev:SSRI verkar inget bra. Mer som en emotionell lobotomering.

I mitt fall är det ett filter mot intryck som mina sinnen och min hjärna inte orkar med. Nu försöker jag med en mindre dos så att effekten blir optimal.

SSRI skriver ni...
Vilka har ni?
Jag har tagit venlafaxin (efexor) i 10 år.
Påverkar väl även noradrelaninupptaget vad jag förstått...

Någon som funderat över kopplingar mellan bipolär och AS? Specialintresse och mani verkar ju gå rätt bra ihop, inte sant?

Krake skrev:Någon som funderat över kopplingar mellan bipolär och AS? Specialintresse och mani verkar ju gå rätt bra ihop, inte sant?

Undrade jag med faktiskt. Den maniska fasen?... Och utbrändhet efteråt.

Säkert är SSRI en enkel form av lobotomi, men jag tar 50 mg/dygn eftersom den enda påvisade effekten är att man kan få viss återhämtning av Amygdala och hippocampus av SSRI preparat.

Tillståndet av fullständig insikt i något man förstått kallas för flow ganska vanligt bland forskare och konstnärer, när en insikt ettablerat sig i medvetandet.

Specialintresse är väl att man ägnar sig åt något som intresserar en helt enkelt. Medan mani är okontrollerbart ägnande åt specifikt göromål?

@Plåtnicklas
Att ha ett otroligt stort område för sitt specialintresse, kan faktiskt bero på att man ser hela omvärlden som en helhet, och därmed försöker få en uppfattning om hur hela skiten hänger ihop.
Det är ju inte så otroligt svårt att fatta att ingen företeelse i universum, svävar fritt omkring, utan anknytning till resten av universum.

Kahlokatt, det är väl bara att sätta på webcamen?

Jag ser gissningsvis helt uttryckslös ut när jag är absorberad av något eftersom den sociala delen är mig (som står för ansiktsuttrycken) är inaktiverad just då.

Jag har fått veta att jag ser en aning arg ut när jag tänker på det viset som det är mitt specialinresse att göra. Det säger möjligen något om vilka hjärncenter jag vanligen tar i bruk då men knappast något om vad som är speciellt med fokus på specialintresse, inte ens i mitt fall!

Det är inte ovanligt att man ser sur ut när man bara tänker och inte kommunicerar. Ansiktsuttryck uppstår vanligen av känslor eller i kommunikation. Om man dessutom koncentrerar sig hårt på något kan det t o m uppstå en rynka mellan ögonbrynen eller lite hopknipna läppar som kan likna dem som uppstår när man är arg.

Kan vara bra för omgivningen att lära sig se skillnad. Eller att man gör en överenskommelse: "Om jag är arg på dig så lovar jag låta dig veta det, om jag inte säger något så är jag inte arg utan bara koncentrerad."

Jag har blivit beskylld många gånger för att vara arg, när jag hävdat motsatsen har personen inte accepterat det och fortsatt att envisats varvid jag sä småningom blivit arg...
Vi är numera separerade...

Du är tyvärr inte den första aspergaren som råkat ut för det! Vet inte hur många ggr jag hört andra berätta samma sak.

Beklagar! (Eller gratulerar?)

Krake skrev:Någon som funderat över kopplingar mellan bipolär och AS? Specialintresse och mani verkar ju gå rätt bra ihop, inte sant?

Bipolär är en vanlig feldiagnostisering som främst kvinnliga aspergare(odiagnostiserade) får.
Jag har teorier om att det kan vara så att man kan vara oerhört social för att sedan bli helt isolerad och utmattad. Det kan nog ses som en manisk period följt av en depression men det som inte ses är att det som anses vara depression är en social utmattning.
Tror också att besattheten av intressen kan tolkas som mani, speciellt om man blir mer intresserad i perioder.

-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
MEN SLUTA!
-Men du är ju arg, varför har du så svårt att erkänna det?
ARGGHH#¤%&/((&

plåtmonster skrev:-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
MEN SLUTA!
-Men du är ju arg, varför har du så svårt att erkänna det?
ARGGHH#¤%&/((&

Fast jag brukar vara den som frågar just de frågorna istället....
Alltså är jag osäker på hur sinnesstämningen och tankarna är hos den andre.

Iridia skrev:Kahlokatt, det är väl bara att sätta på webcamen?

Jag vill ju se vad som händer inne i kroppen.

Funderar på om det borde finnas en undersökning som redan visar detta?, någon som har kört hårt med sökmotorerna?

Kahlokatt skrev:

Iridia skrev:Kahlokatt, det är väl bara att sätta på webcamen?

Jag vill ju se vad som händer inne i kroppen.

Prova att svälja den.

plåtmonster skrev:-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
Men det är jag inte..
-Varför ser du så arg ut?
MEN SLUTA!
-Men du är ju arg, varför har du så svårt att erkänna det?
ARGGHH#¤%&/((&

- Men vad är det med dig? Du ser så ledsen ut.
- Jaha, men det är jag inte.
- Nähä.
[fem minuter senare]
- Hur är det med dig egentligen?
- Det är bra. Varför frågar du?
- Du ser så ledsen ut.
- Men jag har ju sagt att jag inte är det. Jag tänker bara.
- Jaha
[osv...]

Jag blev beskylld för att sucka förolämpande, utan att ha någon sådan avsikt.
Numera har jag nog slutat med dom tunga suckarna, hon hade nog rätt, var intill döden trött på hennes evinnerliga provokationer.
Men numera slipper jag hennes försök att få mig att ändra min person. Lyckligt skild.