Moloch skrev:Det finns alldeles för många oroshärdar där kärnvapen finns inom räckhåll för att det inte ska smälla förr eller senare.

De oroshärdarna kan fixa fram kanske max 10 bomber, det räcker inte långt för att förinta mänskligheten!

Placerat strategiskt ur maximal dödlighetssynpunkt kommer de inte ens att döda en tiondel av jordens befolkning.

En epedemi av självmord.

kullan skrev:En epedemi av självmord.

Hur tänker du nu?

Miche skrev:

Moloch skrev:Det finns alldeles för många oroshärdar där kärnvapen finns inom räckhåll för att det inte ska smälla förr eller senare.

De oroshärdarna kan fixa fram kanske max 10 bomber, det räcker inte långt för att förinta mänskligheten!

Placerat strategiskt ur maximal dödlighetssynpunkt kommer de inte ens att döda en tiondel av jordens befolkning.

Det räcker med att ett land/organisation detonerar ett kärnvapen så lär offret och/eller dess allierad ge igen med samma mynt. Allt som behövs är någon som "forcerar" atomgränsen så lär det snart följa fler detonationer.

Moloch skrev:Det räcker med att ett land/organisation detonerar ett kärnvapen så lär offret och/eller dess allierad ge igen med samma mynt. Allt som behövs är någon som "forcerar" atomgränsen så lär det snart följa fler detonationer.

Under kalla kriget fanns det tillräckligt med atombomber för att utrota åtminstone en väldigt stor del av mänskligheten, men så är det inte längre.

Låt oss säga att en terrororganisation eller en diktatur smäller av några bomber (de kanske kan få ihop max ett tiotal bomber), vedergällningen lär komma snabbt, troligen från USA, de utser en syndabock (troligen vet de rätt bra vilka som ligger bakom bomberna) och smäller av några strategiska bomber för att stoppa möjligheten för fler angrepp, men sen då, de som angrep har inget kvar och i nuläget är inte Ryssarna så antiamerikanska längre att de ser en anledning till motattack!

Finns nog tillräckligt och jag äter upp min hatt om det inte är en demokrati som kommer att detonera nästa atombomb.

According to a study from the University of Wollongong, in Australia:

Most likely there are roughly 70,000 nuclear bombs in the world. The exact number is unknown, due to military secrecy.

The US has the most (or atleast the most documented)- estimates project that the US has 33,000 and the former USSR has around 16,000. Both nations continue to keep many in storage. Great Britain, France, China, India, Pakistan, and Israel among many other nations are known to possess these bombs.

Under the Constitution of Japan the country has voluntarily banned itself from ever owning such a destructive weapon.

http://wiki.answers.com/Q/How_many_atom ... orld_today

The total global nuclear arsenal is about 30,000 nuclear warheads with a destructive capacity of 5,000 megatons (5,000 million tons of TNT).

An air burst (detonating a bomb above the surface) would produce far more damage and death via radioactive fallout than one detonating at ground level.

A single 100 megaton air burst would be enough to cause a nuclear winter and pollute the Earth for many many years. Theoretically, a 100 megaton bomb detonated below ground could produce a massive earthquake and the constant explosions of a full blown nuclear war may also cause numerous earthquakes around the globe. But this would not destroy the world nor all human life.

http://wiki.answers.com/Q/How_many_atom ... _the_world

Miche,

Jag tror att vi som var vuxna eller åtminstone tonåringar när Berlinmuren föll, har en känsla av att allting blev öppnare och säkrare under åren som följde och fram till idag. Innan dess talades det ju om kärnvapenkrig jämt och ständigt, som ett reellt och påtagligt hot, särskilt för oss som bodde nära Sovjetunionen. Vi upplever nog skillnaden mellan den tiden och dagens omvärld som en lättnad, medan de som var för unga för att komma ihåg det kalla kriget nog har en mer neutral syn på hur det ser ut idag.

@Lakrits, du har rätt som vanligt.

På den tiden låt ett nära totalt utrotningskrig en knapptryckning bort, det räckte med att en av kanske ett hundratal personer som satt i en sådan position tryckte på knappen för att skicka iväg "bomben" för att det skulle bli krig och det var ytterst nära några gånger.

Numera är den risken lägre.

En av de gundläggande principerna för kärnvapenstrategi är vad som kallas för first strike capability. Alltså att man kan slå ut motståndaren stridsförmåga med med en första attack. I ett läge där någon detonerat ett kärnvapen blir just FSC något extremt aktuellt. Där det under kalla krigets dagar var en fiende att håll ögonen på har man nu helt plötsligt ett okänt antal potentiella fiender att ta i hålla ögonen på. Vem vågar blinka först? Minsta rörelse kan sätta igång en kedjereaktion med förödande konsekvenser.

Tar man sig en titt på vilka nationer vi vet har kärnvapen kan man tänka sig att det finns som vid ett ett amerikanskt bruk av kärnvapen seriöst skulle överväga ett eget anfall i förebyggande syfte. Både Nordkorea och Iran har allt orsak att känna en viss oro. Och med tanke på att de har vissa "demokratiska brister" är se helt klar oberäkneliga. Sedan vet man inte hur Kina skulle reagera på ett anfall om USA skulle ge sig på Nordkora. Och Rysslands stormaktsambitioner lär knappast hindra dem från att anfalla den nation som hotar deras ambitioner. Och när kärnvapnen börjar vina om örona, vem har råd att inte använda sina egen arsenal?

Sedan kan man diskutera om risken för kärnvapenkrig är större eller mindre än kalla kriget. Två parter men enorma arsenaler eller många länder med mindre arsenaler. Det finns åtskilliga sakkunniga som menar att terrorbalansen mellan Nato och Warsawapakten var tryggare än dagens läge med flertalet konflikter med instabila regimer. Vi upplever ju oss som säkrare nu men det behöver ju inte betyda att vi i verkligheten är säkrare.

Verkar säkert rätt långsökt men om man betänker att första världskrigets utlösande handling var att Gavrilo Princip sköt Franz Ferdinand så känns det, för mig i alla falla, inte lika långsökt.

Vill passa på att tipsa om denna bok på ämnet atombomber av Gerard DeGroot, "Bomben - ett liv":
http://www.bokus.com/bok/9789127112339/bomben-ett-liv/
Inte för att den nödvändigtvis stöder mina teser utan för att den är mycket läsvärd för den rent historiska aspekten av atombomben.

Moloch skrev:Sedan kan man diskutera om risken för kärnvapenkrig är större eller mindre än kalla kriget. Två parter men enorma arsenaler eller många länder med mindre arsenaler. Det finns åtskilliga sakkunniga som menar att terrorbalansen mellan Nato och Warsawapakten var tryggare än dagens läge med flertalet konflikter med instabila regimer. Vi upplever ju oss som säkrare nu men det behöver ju inte betyda att vi i verkligheten är säkrare.

Du missförstod vad jag skrev (vilket verkar vara den gällande trenden). Jag påpekade att känslan av säkerhet/osäkerhet påverkas av viktiga händelser under livet. Mot den bakgrunden skapar man sig en egen bild av hur världsläget ser ut. Mina föräldrar, som tog studenten samma år som Kubakrisen, ser naturligtvis dagens läge, utan ständig rapportering om kärnvapen, som säkrare. Och detta alldeles oavsett om läget är säkrare eller inte, d.v.s. det som du själv skriver.

Princip var spiken i kistan på en långvarig konflikt och mordet användes som en ursäkt (nästan på samma sätt som Hitler fejkade på ett Polskt anfall för att få anledning att starta nästa världskrig).

Jag tror de instabila länderna har för få vapen samt saknar möjligheten att detonera dem på de mest strategiska platserna för att det ska finnas en reell risk för ett storskaligt kärnvapenkrig, men nog är risken för ett småskaligt kärnvapenkrig relativt påtaglig.

Lakrits skrev:

Moloch skrev:Sedan kan man diskutera om risken för kärnvapenkrig är större eller mindre än kalla kriget. Två parter men enorma arsenaler eller många länder med mindre arsenaler. Det finns åtskilliga sakkunniga som menar att terrorbalansen mellan Nato och Warsawapakten var tryggare än dagens läge med flertalet konflikter med instabila regimer. Vi upplever ju oss som säkrare nu men det behöver ju inte betyda att vi i verkligheten är säkrare.

Du missförstod vad jag skrev (vilket verkar vara den gällande trenden). Jag påpekade att känslan av säkerhet/osäkerhet påverkas av viktiga händelser under livet. Mot den bakgrunden skapar man sig en egen bild av hur världsläget ser ut. Mina föräldrar, som tog studenten samma år som Kubakrisen, ser naturligtvis dagens läge, utan ständig rapportering om kärnvapen, som säkrare. Och detta alldeles oavsett om läget är säkrare eller inte, d.v.s. det som du själv skriver.

Ah, ber om ursäkt för detta. Borde läst igenom vad du skrev en gång till.

Miche skrev:Princip var spiken i kistan på en långvarig konflikt och mordet användes som en ursäkt (nästan på samma sätt som Hitler fejkade på ett Polskt anfall för att få anledning att starta nästa världskrig).

Jag tror de instabila länderna har för få vapen samt saknar möjligheten att detonera dem på de mest strategiska platserna för att det ska finnas en reell risk för ett storskaligt kärnvapenkrig, men nog är risken för ett småskaligt kärnvapenkrig relativt påtaglig.

Poängen jag vill få fram är att det är de instabila länderna/aktörerna som riskerar att dra igång en kärnvapenkonflikt som sprider sig till de mer potenta länderna. Därav parallellen med Princip. Och när väl någon forcerat spärren för att använda kärnvapen är risken stor att den försvinner för alla som har kärnvapen.

Jag hoppas att jordens invånare ändå är så pass kloka att vi inte kommer att utplåna oss själva med kärnvapen, men det är klart att tanken är skrämmande.
Jag oroar mig emellertid mer för att klimatet skall bli så uppfuckat att inte bara mänskligheten dör ut, utan allt biologiskt.
Jag skulle också kunna föreställa mig en pandemi som utplånar större delen av jordens befolkning. Med alla resistenta bakterier och alla idioter som dricker penicillin som vatten är det väl det mest troliga.

Kahlokatt skrev:Jag oroar mig emellertid mer för att klimatet skall bli så uppfuckat att inte bara mänskligheten dör ut, utan allt biologiskt.

Jag tror det är omöjligt att utrota allt biologiskt liv (från jorden) innan universum upphör att existera, tänk bara på björndjuret som har en helt otrolig förmåga att överleva de mest otroliga situationer!

Miche skrev: tänk bara på björndjuret som har en helt otrolig förmåga att överleva de mest otroliga situationer!

Överleva kan det nog under mycket extremare förhållanden än vad det kan föröka sig. Och om ett sådant tillstånd varar tillräckligt länge måtte väl också det sista björndjuret dö till slut.

Beträffande mer komplext liv, som oss själva, ska man nog också vara försiktig med att tro att vi är utbytbara. Om man nu är öppen för något som helst värde med vår existens förstås. Jorden kanske inte är så ung längre; i sextioårsåldern, läste jag någonstans. Inte ens den har all tid eller allt material i världen att starta om från en lägre nivå.

En av riskerna med växthuseffekten är att många tropiska sjukdomar sprider sig till svalare områden, blir till mindre epidemier. muterar och och blir till pandemier. De enda som överlever är vissa naturfolk, som kan flytta till områden som tidigare varit obebodda.

Richard skrev:- Meteoritnedslag
- Solvindar/Gammablixt
- Kärnvapenkrig
- Klimatförändringar
- Supervulkan/Jättejordbävning
- Svart hål som bildas vid partikelexperiment
- UFO:n och aliens anfaller
- Bakterier/Virus
- Articifiell intelligens tar över
- Gudomligt/Djävulskt verk inträffar

eller vad sägs om:
- Omfattande tvångssteriliseringar
- Universums värmedöd
- Evolution till någonting annat

- Strangelets
- Såna där "bubbelväggar" med falskt vakuum som kan komma när som helst i ljusets hastighet om det spontant uppstår ett nytt universum i vår närhet.

Strangelets?

Kärnvapen + girighet + idioti = mänsklighetens kollaps.

snyft skrev:Kärnvapen + girighet + idioti = mänsklighetens kollaps.

Jag kvalar in på två av tre. Inte så illa. Skall bara prata med Richard om kärnvapnen.

KrigarSjäl skrev:Strangelets?

Jag slog upp det och fattade ingenting, men det har tydligen med kvantfysik att göra. Skönt ord i vilket fall som helst. Låter som nåt man använder i strypsex (mindre skönt).