Hej!

Jag har ingen aspergerdiagnos, men känner igenom mig i otroligt många "symtom" och går runt och funderar över om jag enbart är extremt introvert av mig som person, eller om jag har aspergers? När jag gör aspergertest så får jag svaret att jag har drag av asperger.....

Hur som helst, det jag INTE känner igen mig i (och det som troligtvis gör att jag inte får klart aspergers på dessa test) är att jag inte tycker att jag har problem med att socialt interagera med folk när jag väl gör det... (vilket inte är jätteofta, iof). Alltså, jag kan gå på en fest/till skolan/till min "specialintresse-grupp och prata med folk utan att jag iallafall tror att någon tycker att jag skulle vara annorlunda på något vis. Jag gillar att interagera med folk i liten dos, pratar gärna om mig själv om jag märker att folk verkar intresserade.... lyssnar gärna på andra, i lagom dos (iallafall om de pratar om något intressant...kan bli lite egocentrisk av mig, är t.ex. dålig att lyssna på min partner har jag hört...).....

När det kommer till socialt annars, kan jag dock inte vara i ett socialt sammanhang för länge - det blir för mycket för mig. Jag har extremt stort behov av att ägna mig åt mina andra "specialintrssen" i lugn och ro och i ensamhet.... Utanför ett specialintresse jag har som involverar andra människor, har jag dock väldigt svårt att hålla i vänskapliga kontakter. Alla mina vänner som jag har och haft (förutom en när jag var liten) kommer och går....har ingen "djupare" kontakt utan alla är väldigt ytliga.... mycket därför att jag är sämst i världen på att höra av mig till dem. Alternativt tackar nej när de frågar om jag vill ses, för att jag helt enkelt inte orkar/alternativt tror att jag inte kommer att vilja fika den dagen (tar gärna det säkra före det osäkra...överanalyserar och vrider/vänder på allt...blir helt trött på mig själv).....de tappar intresset, och senare en dag vaknar jag alltid upp och undrar vad just den kontakten tog vägen? då känns det hopplöst och jag känner mig som oförmögen att ta upp den kontakten igen, eftersom det känns lite dumt samt för att jag har jättesvårt att fråga folk om de vill träffa mig.. .eftersom jag vet att jag en viss stund kanske är helt inne i något annan och helt enkelt inte VILL träffas då.... samtidigt är jag sjukt ospontan. Allt är så bakvänt.... Det är som att den delen av mig inte fungerar, lyckas inte ha en bra balans mellan behovet av ensamhet/socialisera.
Är det här vanligt hos asperger eller är det helt enkelt bara jag som är märklig av mig själv?
Jag blir galen på mig själv, för innerst inne VET jag ju att jag mår bra av att träffa andra och socialiera...iallafall lite ibland. men nej. En del av mig vill bara sitta vid datorn och chatta med folk istället för att ses IRL...

I alla fall.... När jag träffar människor med gemensamt intresse som vi ägnar oss åt (en träningsform) handlar ju kommunikationen mestadels om vårt "intresse" som vi delar, men inte heller där kan jag se att folk skulle tycka jag var märklig....jag är t.ex. väldigt artig av mig. Nästan överartig. Avskyr konflikter och har alltid varit rädd för att andra inte skall tycka om mig.....om någon som jag knappt känner frågar mig om den har en fin tröja så säger jag nog Ja, för att undvika konflikt... även fastän jag egentligen inte gillar den.


Är det här aspergers eller något annat? Någon som känner igen sig?

Jag är också väldigt normal i sociala sammanhang oftast. Men det är nästan enbart pga att jag genom erfarenhet och iakttagelse har lärt mig hur man beter sig. Så vanliga situationer har jag inga problem med. Ovanliga situationer skrämmer skiten ur mig eftersom att jag inte har erfarenhet nog för att veta hur man bör bete sig och jag blir orolig för att göra bort mig.