känner igen det, blir också totalt blockerad av stress.
speciellt när man har bestämt träff med någon och den av någon anledning är försenad, jag kan inte sitta stilla då utan promenerar runt, gungar fram och tillbaks osv och tror att något har hänt. sen tar det ju tid att bli lugn efter sådana stressmoment också

Både ja och nej måste jag svara. Inte så svart o vitt för mig.
Är konstig på det sättet.
På grund av mitt jobb så kan jag stå pall när de mest oväntade o hemska saker händer som de flesta skulle inte klara av, men det kanske beror på rutin? Ovanlighet är min vardagsmat. Det onormala har blivit normal
Men det finns en annan sida: när det gäller personliga prestationer med stort tryck och det gäller något nytt & kryddad med motstånd, då håller jag på att gå sönder inuti. Det dock inte syns utanpå och det är kanske det som är felet.
Jag kan stå pall i värsta stormen men det har ett pris även att jag inte visar det till någon.

Snubblade på en intressant artikel faktisk och passar på tipsa andra här oxå. Har faktiskt reserverad boken redan ! Jäkla bra att man kan göra det i nätet

Framgångsfällan – om osynlig utbrändhet. Lars Weiss