Efterverkningarna av hysterektomi är mycket dramatiska. När äggstockarna avlägsnas, inleds den kirurgiska menopausen, vilket orsakar fler allvarliga symptom. Under ett ganska kort tidsskede kan kvinnan få erfara utmattning, sömnlöshet, problem med att kasta vatten, huvudvärk, yrsel, svindel, nervositet, retlighet, ångest, hjärtklappningar, ledvärk, viktökning, torrhet i slidan, minskning av den fysiska styrkan, svårighet att genomföra samlag eller smärtsamma sådana, hårförlust och en rad hudåkommor.

Den brittiske forskaren med. dr D. H. Roberts har undersökt efterverkningarna av hysterektomi. Han har funnit att hysterektomi mycket sannolikare medför postoperativa fysiska och psykiska problem som tillsammans betecknas som "posthysterektomisyndrom". Bland dessa symptom märks depression, blodvallningar, svårigheter att kasta vatten och mycket stark postoperativ trötthet. Ett eller flera av dessa symptom konstaterades hos omkring 70 procent av de patienter som deltog i hans studie, som publicerades i Lancet 1971.

Depression som posthyperektomisymptom verkar vara ganska utbredd. Dr Susan Love uppger att mellan 30 och 50 procent av kvinnorna lider av depression, medan andra forskare uppskattar att siffran är så hög som 70 procent. För vissa kvinnor är depressionen ringa och kortlivad, medan den för andra blir ett kroniskt tillstånd. Det är otvivelaktigt så att kvinnans vetskap om att hon mistat sin livmoder kan framkalla känslor av sorg, men det finns också biokemiska orsaker till denna depression.

De hormonstörningar som operationen vållar kan bli långtgående, drabba de samspel mellan nerv- och hormonsystemen (neuroendoktrina) som svarar för känslan av välbefinnande. Hormonstörningar påverkar ämnen som kallas "betaendorfiner" och är förknippade med känslor av välbefinnande. Nyligen gjord forskning visar att endorfinnivåerna påverkas av en förändring i nivåerna av äggstockshormonerna östrogen och progesteron. En studie vid Columbia University i USA gav vid handen att östrogen verkar så att det stimulerar frisättningen av endorfiner från hypothalamus. Detta kan förklara varför det uppstår depression när äggstockarna avlägsnas eller upphör att fungera efter menopausen.12

Ett annat besvärligt problem, som ännu inte redovisats, är den ökade risken för hjärtsjukdom efter hysterektomi. Risken för hjärtsjukdom är störst, när också äggstockarna avlägsnas. Dessutom finns vissa uppgifter, som visar att kvinnor som fått sina äggstockar avlägsnade har större förekomst av osteoporos (benskörhet), också om de får hormonersättningsterapi. 13

Eftersom livmodern är det centrala bukorganet som håller andra organ på plats i bukhålan, föreligger risk, om den avlägsnas, för att tarmen och blåsan faller ned i den öppna hålan, vilket kan leda till ett framfall i slidan. Det uppges också att efter operationen höftbenen tenderar att vidgas, vilket vållar problem i hela bäckenområdet liksom i ryggen, benen och fötterna.

Banzai skrev:Jag var mer inne på att operera mig innan jag kände till riskerna, men nu så är det endast en fundering. Helt ärligt så känns det snarare som att jag byter x-antal problem mot ett annat x-antal problem.

Banzai skrev:Jag vill ju inte må sämre och jag är medveten om att det är en "onödig" operation. Problemet är min PMS. Jag blir extremt trött (kan sova 12 timmar utan problem), småfebrig, emotionellt labil (klarar i princip ingen press, missförstår allt etc. etc. - arketypen för PMS med andra ord), deprimerad o.s.v. Förut så hade jag det veckan innan mens, nu har jag det tre veckor istället och jag har helt enkelt ingen energi till något känns det som under större delen av månaden. Den emotionella berg-och-dalbanan är även den jobbig då jag inte klarar särskilt mycket.

Jag var mer inne på att operera mig innan jag kände till riskerna, men nu så är det endast en fundering. Helt ärligt så känns det snarare som att jag byter x-antal problem mot ett annat x-antal problem.

Zombie skrev:En annan delorsak till de här problemen kanske är att du har kört dig för hårt och försökt vara "duktig" enligt "normala" begrepp trots varningssignaler under en längre tid.

Har man den där sortens dåliga tillgångar, skörhet och dåliga återhämtningsförmåga på området energi och stresstålighet som många av oss med AS- eller andra NPF:iga drag verkar ha så är det väl inte otroligt att de slår först och värst på de punkter där man redan är svag.

Lakrits skrev:

Banzai skrev:Jag var mer inne på att operera mig innan jag kände till riskerna, men nu så är det endast en fundering. Helt ärligt så känns det snarare som att jag byter x-antal problem mot ett annat x-antal problem.

I de flesta fall klarar man sig utmärkt efter en sådan här operation, så efterverkningarna behöver du inte oroa dig för. Om din PMS är ett mycket stort problem, så kan din husläkare eller gynekolog remittera dig för en hysterektomi. Men alla operationer innebär en risk, och stora ingrepp som det här innebär också större risker. Precis som man bör undvika att utsätta sig för radioaktiv strålning i onödan, så skall man tänka både två och tre gånger innan man lägger sig under kniven.

Banzai skrev:Jag vet inte om den är ett mycket stort problem. Den är ett problem, men jag vet inte riktigt hur stort, är dålig på att avgöra sådant. Allt som låter jobbigt och problematiskt i mitt huvud ser alltid så fjuttigt ut när jag skriver ner det.

Zombie skrev:En annan delorsak till de här problemen kanske är att du har kört dig för hårt och försökt vara "duktig" enligt "normala" begrepp trots varningssignaler under en längre tid.

Har man den där sortens dåliga tillgångar, skörhet och dåliga återhämtningsförmåga på området energi och stresstålighet som många av oss med AS- eller andra NPF:iga drag verkar ha så är det väl inte otroligt att de slår först och värst på de punkter där man redan är svag.

Om så skulle vara i ditt fall kanske problemen kommer tillbaka, och kanske slår sig på något ännu värre, även om en hysterektomi skulle ge positivt nettoresultat.

Lakrits skrev:

Banzai skrev:Jag vet inte om den är ett mycket stort problem. Den är ett problem, men jag vet inte riktigt hur stort, är dålig på att avgöra sådant. Allt som låter jobbigt och problematiskt i mitt huvud ser alltid så fjuttigt ut när jag skriver ner det.

Då skall du prata med en gynekolog, som kan hjälpa dig att bedöma hur svåra problemen är och vad du kan göra för att lindra dem. Heja! Och lycka till!

Banzai skrev:

Lakrits skrev:

Banzai skrev:Jag vet inte om den är ett mycket stort problem. Den är ett problem, men jag vet inte riktigt hur stort, är dålig på att avgöra sådant. Allt som låter jobbigt och problematiskt i mitt huvud ser alltid så fjuttigt ut när jag skriver ner det.

Då skall du prata med en gynekolog, som kan hjälpa dig att bedöma hur svåra problemen är och vad du kan göra för att lindra dem. Heja! Och lycka till!

Jupp, då gäller det bara att hitta någon som drämmer mig i huvudet med en gjutjärnspanna och släpar iväg mig till en gynekolog också, misstänker att mamma ställer upp.

Tack!

Banzai skrev:Jag vill ju inte må sämre och jag är medveten om att det är en "onödig" operation. Problemet är min PMS. Jag blir extremt trött (kan sova 12 timmar utan problem), småfebrig, emotionellt labil (klarar i princip ingen press, missförstår allt etc. etc. - arketypen för PMS med andra ord), deprimerad o.s.v. Förut så hade jag det veckan innan mens, nu har jag det tre veckor istället och jag har helt enkelt ingen energi till något känns det som under större delen av månaden. Den emotionella berg-och-dalbanan är även den jobbig då jag inte klarar särskilt mycket.

Jag var mer inne på att operera mig innan jag kände till riskerna, men nu så är det endast en fundering. Helt ärligt så känns det snarare som att jag byter x-antal problem mot ett annat x-antal problem.