Jag undrar vad ni andra tyckte om sk. lägerskola under er skoltid ?

Lägerskola innebar att man tillsammans med klassen skulle spendera några dagar och nätter på ett av skolan utsett ställe. Den uppfattning jag fått av det så var det ej frivilligt.

Själv så avskydde jag detta, och våndades för det varje år. Avskydde att vara ifrån mitt hem och mina föräldrar på detta ofrivillga sätt.
Värst var nätterna, att sova hemifrån och dela sovrum med klasskamrater.

Usch, svår ångest var det för mig.
Jag verkade dock vara ensam bland mina klasskamrater att ogilla det, alla andra verkade se det som en frihet från skolans inrutade rutiner...

Sådant kunde vara rätt mysigt. Det var oftast lärarkandidater med på utflykten som var väldigt omhändertagande gentemot mig, eftersom de såg att jag inte hade några vänner.

Men klassresan i sjätte klass till Ammarnäs var ganska vidrig. En hel vecka med en psykopatisk klassföreståndare som avskydde mig. Men som tur var, så var det lärarkandidater med också som var snälla.

Men det blev ju tex när vi skulle paddla kanot.... "Dela nu upp er i grupper". Ööööh? "Men sugis, vem får sugis åka med?" Och så fick några stackars jävlar som avskydde mig ta fan i båten liksom....

Jag tyckte det var tramsigt, man fick inte ha påslakan o sen var man tvungen att lägga besticken på ett speciellt sätt när man ätit klart. Fast iof. var det roligt att fiska.

Gick i en ganska fattig skola så det gjorde vi som tur var bara en gång men det var rätt mysigt. Vi for ut i skogen och tältade i militärtält.

Sög dock att ha mensvärk just då samt att idioterna man delade tält med inte höll koll på elden utan hellre invaderade den populära tjejens säng till två på natten. Alltså vaknade man klockan halv sex med insikten om att det var jävligt kallt. Dock skönt med skogslukten och fåglarna som kvittrade samt lite lugn och ro från allt skriande.

Jag hatade det och åkte hem i förtid!

Vi var ute och seglade några dagar med ett skolskepp, och sov i kojer under däck. Var helt okej faktiskt.

Vet att jag blev sjuk flera gånger när jag var på såna, säkert de flesta. Anledning okänd. De andra var inte så mycket att hänga i granen men någon vettig stund fanns där nog.

Roligare att vara ute i naturen med såna man känner, mindre grupper eller med vettiga mål.

På folkhögskolor i vuxen ålder kunde jag uppskatta det men inte under grundskoletiden.
Att tvingas vara social med folk som gör sitt bästa för att frysa ut en och sen höra de vuxnas tillrop "upp med hakan! Vi är här för att ha roligt!", nej tack, det tillhör inte mina bättre minnen. Lärarna var förresten sällsynt blinda för allt vad mobbing hette. De såg inte ens när det skedde framför ögonen på dem.

Jag avskydde det och gör så än idag när man ska göra något "kul" med avdelningen på jobb. Jag känner mig alltid ensam och utanför. Sätter jag mig på ett säte i bussen så är där aldrig någon som sätter sig bredvid mig, som om jag va pestsmittad. De andra bildar snabbt grupperingar och jag blir utanför.

Hej!

Vi hade inte så jättemycket sånt. I lågstadiet samlades vi utanför skolan nån gång och grillade korv, typ. I sjätte klass åkte hela klassen till Liseberg i Göteborg. Vi åkte tidigt på morgonen och åkte hem igen på eftermiddagen.

Men läger i skolans regi har vi inte haft. När jag konfirmerade mig var jag på konfirmationsläger i ett par dagar.

I nian åkte klassen på föräldrafri resa till Hamburg, och då fick jag inte följa med eftersom det var föräldrafritt. Mina föräldrar suckade och sa att hade vi åkt till Gotland istället som läraren föreslog, då hade jag fått följa med.

I samband med att jag skulle ta studenten från tvåårig social linje skulle hela klassen åka till Köpenhamn ett par dagar, men då fick jag inte heller följa med. "Du har inga vänner och Köpenhamn är stort, du kommer att gå vilse", sa mina föräldrar och var orubbliga. Mina klasskamrater tjatade på mig att jag skulle följa med och jag tjatade på mina föräldrar, men de sa nej. Mina klasskamrater sa att på sommaren, när jag fyllt 18, då kunde mina föräldrar inte bestämma över mig längre och då kunde jag åka till Roskildefestivalen. Så blev det dock inte, inget förändrades bara för att jag fyllde 18, men det är en annan sak.

När jag gick på folkhögskola i tre år åkte vi alltid utomlands en vecka på våren. Jag gick en tvåårig datautbildning. Det första året (jag skulle fylla 20 den sommaren) åkte vi till Estland för att lämna gamla datorer som vi lagat, då hade jag åkt hem för att mamma ville vara med och packa väskan och sen skjutsades jag till Stockholm av mina föräldrar. Det var första resan utan mina föräldrar. Jag var lite nervös, udda och lite i utkanten av gruppen, men resan gick bra och jag hade trevligt.

Andra året åkte vi också till Estland för att lämna datorer. Då var det bestämt att hela klassen skulle åka tillsammans, så jag var tvungen att åka hem helgen innan så mamma kunde vare med när jag packade min väska. Också denna gång var jag lite i utkanten av gruppen, men jag fick alltid vara med och jag hade kul.

Det tredje året då jag gick IT/Multimedia åkte vi till London, vi skulle flyga från Landvetter och det fanns inga regler om att klassen skulle åka tillsammans dit. Därför åkte jag hem, mamma var med och packade väskan och sen blev jag skjutsad av mina föräldrar till Landvetter. Resan till London var kul. Vi hade läst engelska hela klassen en timme i veckan för att förbereda oss för resan (plus våra vanliga engelskalektioner), och vi hade en regel om att vi skulle prata engelska hela tiden. Hela klassen gjorde i stort sett alltid allting tillsammans. Jag delade hotellrum med den kvinnliga läraren, som såg som sin uppgift att ta hand om mig. Jag hade kul och allt gick bra.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har varit med i scouterna flera år med blaflera lägerveckor, me love!

MsTibbs skrev:Jag har varit med i scouterna flera år med blaflera lägerveckor, me love!

Jaaa... Det glömde jag, jag var också med i scouterna, men deras läger var bra mycket roligare än det man fick åka på med skolan.

Ju äldre jag blev desto lättare var det, men upp till mellanstadiet var det mest ångest att sova borta från familjen - spelade ingen roll om det var hemma hos verkliga vänner eller någon annanstans - det var bara annorlunda, konstigt och hemskt. Det vi gjorde på dagarna kunde vara roligt någon gång - då var man sysselsatt - men när det blev dags att sova blev det definitivt för mycket. Vid ett tillfälle på lägerskola fick jag så påtagliga fysiska reaktioner att till och med klassens coola tjejer bekymrade sig och hämtade läraren som ordnade så att jag fick komma hem. Skönt att saker förändras ibland...

Vi hade inget sånt i skolan men jag har varit scout och jag älskade lägrena.
Iaf de mindre.

Värsta som finns.
Lite kul för jag jobbade med funktionshindrade(asperger/adhd) ungdomar ett tag och ett krav från kommunen var att de åkte på sommarläger varje sommar.
Hönshjärnor.
Så jävla glad för att jag inte växte upp med Asperger/ADD idag.
Visst, lägerskola kan fungera för vissa men för andra kan det bli dubbel belastning.
Så efter att ha kämpat sej igenom skoltiden som för många med funktionshinder är extra jobbigt så ska man "vila ut" med att ha dubbelt så jobbigt på lägerskola dygnet runt, i skolan fick man ju i alla fall vila ut efter att dagen var slut.

Hej!

Jag åkte iofs på två handikappläger på sommaren mellan årskurs 9 och gymnasiet, på sommaren efter årskurs 1 på gymnasiet plus två 1-veckas skidläger i årskurs 2 på gymnasiet plus året efter (då jag gick på AMI-s och utreddes).

Det var Habiliteringen (eller vem det nu var) som rekommenderade dessa läger. När det blev tal om att jag skulle åka på läger tände jag direkt, "en sån lägerbroschyr finns i skolan" sade jag. Men nej, det var inte vanliga läger det gällde utan handikappläger fick jag veta. Den första sommaren var det ett friluftsläger i RBU:s regi i Åre vilket innebar bo på handikappanpassat hotell i två veckor och göra friluftsaktiviteter som att gå i naturen och sova i vindskydd/kåta/under bar himmel några enstaka nätter. Sedan var det handikappidrottsläger i Nässjö, och under fem dagar fick vi prova på olika idrotter som boccia, bågskytte, tennis med mera. Vi fick skjuta prick med luftgevär så som blinda gör; ta på oss hörlurar, stark signal betyder att man är nära mitten, då skjuter man.

Skidlägret innebar en veckas längskidåkning i Idre, eftersom det ansågs att jag inte hade tillräckligt bra balans för utförsåkning utan skulle ramla och bryta benet blev det längdskidåkning.

På den tiden gjorde jag ingenting på fritiden. Jag tröäffade en eller två från klassen några gånger per år. Kompisar och fritidsaktiviteter var det jag saknade mest. Därför åkte jag gärna på dessa läger, även om jag inte kunde börja idrotta eller träffa mina nyvunna kompisar när jag kom hem igen.

Låter jag konstig? Alla verkar tycka att social samvaro är jobbigt, att det är jobbigt att sova i en annan säng än hemma o.s.v. Jag kan tycka att det är svårt att hitta något vettigt att samtala om, särskilt med människor som jag inte känner så väl. Men annars tycker jag att det går bra. Fast det är klart att jag är lite trött dagen efter jag kommit hem.

Hälsningar

Lilla Gumman