Hej, jag är ny här och har en AS diagnos sen några veckor. Nu undrar jag om någon har något bra litteraturtips på asperger som är subtil. Det vill säga, jag har inga sociala svårigheter, jag är istället mycket bra på att läsa av det outtalade, kroppssråk etc, däremot blir jag extremt trött av att socialisera. Jag blir utmattad och får ofta huvudvärk. Och finns det inga bra böcker om detta är jag intresserad av att höra vad ni själva har att säga om saken.

Tänker mig att det finns en hel del bra litt. på engelska men då är det bra med lite tips innan jag beställer. Vill för övrigt säga att jag tycker detta forum håller en hög nivå. Jag är inte mycket för internet annars, tycker inte om att läsa slarvigt skrivna bloggar och sådant.

Hmm vet inte exakt vad du menar att du söker, men en bra bok att läsa (om man orkar) är Tony Attwoods Den kompletta guiden till Aspergers syndrom.

Hej subtil asperger känner jag inte till, kan möjligen vara något liknande subklinisk asperger.
Jag läste en bok om subklininsk asperger. Jag tipsade om boken ett annat inlägg (länkar till) . den heter Konflikter, missförstånd, ensamhet -
Jag kände igen mycket hos mig själv i boken.

Den lånade jag på biblioteket i Stenungsund, inte så stort. Du borde få tag i den på flera bibliotek, har dom inte så skickar dom efter.
De flesta bibliotek har möjlighet att göra beställning på internett.

Jag har redan läst Attwoods "Den kompletta guiden..". och jag känner såklart igen mig i väldigt mycket i den. Men vad jag menar är att jag inte har dessa svårigheter med att läsa av och känna in människor som verkar känneteckna många med AS. För mig är det precis tvärtom. Jag är alltså extremt bra på att känna av saker som inte är uttalade. Vad jag är intresserad av är alltså om många fler har samma erfarenheter?
Jag har även läst Gunilla Gerlands "En riktig människa" och Gunnel Norrös "Asperger syndrom har jag verkligen det?" och den problematik och de missförstånd de beskriver stämmer inte alls in på mig. Det är detta motsattsförhållande mellan att antingen känna av väldigt mycket eller ingenting alls jag syftar på och är intresserad av. Kort sagt, problematiken kring oförmågan att känna av finns väl beskriven, men det andra förhållningssättet har jag inte hittat just någonting om inom litteraturen.

Ugglan skrev: Det är detta motsattsförhållande mellan att antingen känna av väldigt mycket eller ingenting alls jag syftar på och är intresserad av. Kort sagt, problematiken kring oförmågan att känna av finns väl beskriven, men det andra förhållningssättet har jag inte hittat just någonting om inom litteraturen.

Nej, det är väl inte särskilt känt eller erkänt heller, och det finns väl de både experter och aspergare som vill se det som något som utesluter syndromet även om man uppfyller kriterierna. Vilket naturligtvis kan tyda på en underdiagnosticering ifall man inte köper den premissen.

Här inne är vi väl i alla fall några som är åt det hållet. IRL har jag träffat några till genom åren som jag misstänker har varit det, men då är det jag som misstänker att de kan ha haft asperger också.

Ämnet har dykt upp här då och då, till exempel i:
http://www.aspergerforum.se/dela-upp-as-i-lag-och-hogfungerande-t18072.html

Tack Zombie! "Överkänslomässig" nåt sånt, det är det jag är intresserad av. På övriga punkter stämmer AS in på mig. Överkänslig perception och extrem trötthet tex. Och visst är jag tillsammans med extremt stela karriärister tycker jag det känns konstigt, men jag märker ju vad de tycker om mig, eftersom jag inte är som dem, det känner jag direkt.

Jag har svårt att tolka det underliggande, sociala koder och så, men jag kan känna av "energin" lätt. Är väll inte exakt så som du menar dock. Sen är jag även väldigt känslomässig/känslostyrd något jag fått höra att folk med AST inte kan vara.

"Överkänslomässig" det var det som fick mig att fundera över min eventuella diagnos. Känner jag för mycket för att vara aspie?...

Lasseivägen, det här med att "svara rätt" har ställt till för mig med.

Men det är väl ändå en myt, att man skulle kunna "känna för mycket" och därmed inte ha AS. Jag tycker det skulle vara märkligt. Att människor med asperger har en annorlunda och ofta mer känslig perception är ju ett diagnoskriterium. Varför skulle man då inte kunna känna väldigt mycket på alla plan s a s. Har läst på lite om diskussionen kring Asperger light eller lätt eller vad man nu vill kalla det. "Subtil" var det begrepp psykologen som utredde mig använde. Jag tror man ska passa sig för att säga vad asperger är och bara utgå från en stereotyp. OBS jag menar inget illa, bara att man ska vara öppen för att det yttrar sig på olika sätt som ju de flesta vet.

Eftersom trycket på arbetsmarknaden hela tiden ökar kommer fler och fler människor att få diagnoser som AS. Det är inget konstigt med det utan bara en konsekvens av hur utvecklingen just nu ser ut.

Joakoni skrev:"Överkänslomässig" det var det som fick mig att fundera över min eventuella diagnos. Känner jag för mycket för att vara aspie?...

Lasseivägen, det här med att "svara rätt" har ställt till för mig med.

Har läst inlägg av personer som har de flesta symtom men inte fått en diagnos. Motiveringen har varit att dom har varit "för intelligenta" dom har alltså rent mekaniskt/intellektuellt till ägnat sig NT- beteende, men inte förstått den djupare innebörden. Det har varit personer med ovanligt hög intelligens.
Så när du svarar rätt är det troligen för att du rent intellektuellt förstår vad man bör svara, även om du inte har den intuitiva känslan för vad som skall svaras.
Skulle gissa att du snarare skulle räknas som subklinsk asperare. Jag har ju läst en hel del av vad du skriver.
Det där med känslor verkar variera otroligt mycket hos oss med AS, kan ju också delvis bero på hur vi själva uppfattar vår känslighet.
Exstremfallet är ju psykopaten som uppträder väldigt känslomässigt men i grund och botten är totalt okänsliga för andras lidande.
Tror många aspisar är tvärt om, har svårt att uttrycka känslor, men agerar ganska empatiskt, utan att inse att det är det man gör. Vi lär ju vara kända för vår obrottsliga lojalitet, även när vi blir kränkta in i själens mörkaste vrår. Om inte det är en form av empati så vetefan vad empati är.

Tack Lasse, jag blev varm i själen av ditt inlägg... Jag känner mig förstådd, antar jag...
Jo, jag tror att jag "svarade rätt" för att passa in i någon sammanhang (mest då innan visste om aspergern), så ville jag platsa någonstans, intala mig själv att nu är jag förstådd, nu får jag hjälp... Kanske också för att få bort skuldbördan från mina axlar.

Ugglan skrev:Men det är väl ändå en myt, att man skulle kunna "känna för mycket" och därmed inte ha AS. Jag tycker det skulle vara märkligt. Att människor med asperger har en annorlunda och ofta mer känslig perception är ju ett diagnoskriterium. Varför skulle man då inte kunna känna väldigt mycket på alla plan s a s. Har läst på lite om diskussionen kring Asperger light eller lätt eller vad man nu vill kalla det. "Subtil" var det begrepp psykologen som utredde mig använde. Jag tror man ska passa sig för att säga vad asperger är och bara utgå från en stereotyp. OBS jag menar inget illa, bara att man ska vara öppen för att det yttrar sig på olika sätt som ju de flesta vet.

Förvisso. Och förutom att man då kan känna igen fler som behöver hjälp får man först då en någorlunda säker möjlighet att forska efter tillståndets orsaker i förhållande till entighet – detta även om det faktiskt skulle visa sig vara flera tillstånd.

Men den där stereotypen om den vandrande "vänstra hjärnhalvan" är ju så ingrodd och utbredd. Även bland diagnostiker, åtminstone till alldeles nyligen – det kom det hit vittnen om i en strid ström. Och den har fått teoretiskt stöd i Baron-Cohens tes om vår "extremt manliga hjärna" – en teori som jag och många till är levande falsifikationer av, men sådant har ju aldrig behövt hindra allmän åsiktsbildning.

Och för en del av de aspergare som identifierar sig med den har den väl blivit deras tillflykt, antar jag, som de helst vill vara ostörda i – särskilt i en tid när minskning av offentliga resurser framställs som en naturlag och inte ens enter vet vad det är att sluta sig samman.

Ugglan skrev:Eftersom trycket på arbetsmarknaden hela tiden ökar kommer fler och fler människor att få diagnoser som AS. Det är inget konstigt med det utan bara en konsekvens av hur utvecklingen just nu ser ut.

Ja, den slutsatsen tycker jag också är så närliggande att jag är förvånad att inte fler drar den.
Dryftades väl nyss i viss mån här.

Zombie skrev:

Ugglan skrev:Eftersom trycket på arbetsmarknaden hela tiden ökar kommer fler och fler människor att få diagnoser som AS. Det är inget konstigt med det utan bara en konsekvens av hur utvecklingen just nu ser ut.

Ja, den slutsatsen tycker jag också är så närliggande att jag är förvånad att inte fler drar den.
Dryftades väl nyss i viss mån här.

[OfftopicFlerMedDiagnoser]
Jag tror också det men hur ser orsakssambanden ut? Är det att folk inte pallar trycket på arb.markn. och därför söker sin "tillflykt" till diagnoser? Eller är det AF/FK/vården som förpassar människorna till diagnoserna? Jag tror båda varianterna förekommer. Oavsett vilket så tycker jag fortfarande att utredningsfolket borde ignorera allt annat än rent medicinska observerbara fakta.

Kanske OT?
[/OfftopicFlerMedDiagnoser]

Ja i mitt fall fattade jag att det måste finnas ett "glapp" något som skiljer mig från entisarna som kan jobba (nästan hur mycket som helst) och inte blir utmattade vare sig av det eller att umgås mycket. Detta var alltså innan jag kände till "begreppen" AS eller NT, jag var helt ovetande.

barracuber skrev:Jag tror också det men hur ser orsakssambanden ut? Är det att folk inte pallar trycket på arb.markn. och därför söker sin "tillflykt" till diagnoser? Eller är det AF/FK/vården som förpassar människorna till diagnoserna? Jag tror båda varianterna förekommer. Oavsett vilket så tycker jag fortfarande att utredningsfolket borde ignorera allt annat än rent medicinska observerbara fakta.

"Tillflykt", ja man fattar väl att man är annorlunda. Men det blir mer diffust att ringa in om man är "överkänslomässig", det vill säga jag tror det finns ett stort mörkertal som inte känner till så mycket om AS, därför att de utgår mer från fördomarna och därmed inte tror de är såna. Dessutom är många frågor i utredningsmaterialet väldigt klumpigt ställda. Resultatet kan då bli ett negativt svar trots att personen ifråga faktiskt är en aspergare. För att samla ihop ämnet: I mitt fall, som är det enda jag kan utgå ifrån, "hade" jag inte AS i den första utredningen som gjordes. Enbart för att jag inte har social fobi (fobi definierad i ordagrann betydelse som rädsla). I den fortsatta utredningen två är senare var jag "klockren" men "subtil" AS. Då kunde de sociala svårigheter kopplas till social utmattning och det faktum att jag inte kan kallprata. Kanske jag skulle kunna om jag verkligen skulle vilja men vad är meningen med det? Fattar inte vikten av kallprat.
Jag menar att många med AS kanske kunnat vara "osynliga" men nu i marknadsföringens tidevarv då man ska vara sin egen försäljare blir det fler och fler som faller ifrån, även de som är sociala fast de inte fattat att deras "socialitet" skiljer sig från en NT.

Försökte fånga in vad jag menar, blev kanske rörigt och OT i alla fall. Ska leta litteratur för jag är som sagt intresserad av detta ämne.

Och vad är egentligen "rent medicinska observerbara fakta"?

Moderator: Gjorde om citatet till ett citat!

Nu blev inte citeringen färgad gul som den ska vara för jag klippte och klistrade och kastade om i texten med datorns eget program. Förlåt!

Tror jag förstår vad du menar. Och instämmer. (Eller om man inte vill kalla det AS får man hitta på något annat namn; och varför det så länge man slår samman de diagnoser som redan finns till bara "autism" för att man inte kan koppla dem till någon fysiologisk orsak?)

Ugglan skrev:jag tror det finns ett stort mörkertal som inte känner till så mycket om AS, därför att de utgår mer från fördomarna och därmed inte tror de är såna.

Jo minsann, jag hörde själv dit i flera år och min psykiater och psykoterapeut – som i andra avseenden var ovanligt bra – höll med (om att jag inte kunde ha AS alltså). Tror inte jag är ensam om det, tyckte bland annat jag såg en del rätt klara fall av det slaget omkring mig som psykiatrin inte heller begrep sig på.

Först, tack moderator för hjälpen med citatet förra gången, nu tror jag att jag ska lyckas!

Zombie skrev:Jo minsann, jag hörde själv dit i flera år och min psykiater och psykoterapeut – som i andra avseenden var ovanligt bra – höll med (om att jag inte kunde ha AS alltså). Tror inte jag är ensam om det, tyckte bland annat jag såg en del rätt klara fall av det slaget omkring mig som psykiatrin inte heller begrep sig på.

Vad intressant att höra för jag känner igen mig själv i det. Har bl a gått i privat terapi för att få lite ordning på "livet" och där sagt att jag ibland känner mig som en autist. "Vi kan alla ha drag, mer eller mindre" var hennes inställning. Denna psykolog var även hon mycket bra, det var även psykologen och läkaren som utförde den första neuropsykiatriska undersökningen jag gjorde. Faktiskt så bra att de även utbildade andra i ämnet (vilket så här i efterhand känns lite märkligt). Sen fick jag träffa de som var riktigt bra och då satt diagnosen.

Diagnosen utvidgas väl som sagt 2013 när vi blir en del av det autistiska spektrumet (eller vad det nu ska heta), antar jag.

Men det är också detta med den ökade pressen i arbetslivet, kul att Zombie och barracuda är intresserade av det, tänker i de banorna, men det är en annan tråd.

Ugglan skrev:...
Vad intressant att höra för jag känner igen mig själv i det. Har bl a gått i privat terapi för att få lite ordning på "livet" och där sagt att jag ibland känner mig som en autist. "Vi kan alla ha drag, mer eller mindre" var hennes inställning. ..

Det sägs - som det brukar heta - att uppåt 10 % av befolkningen har det. Min fru tycker att män i största allmänhet är autistiska.

Ugglan skrev:Men det är också detta med den ökade pressen i arbetslivet, kul att Zombie och barracuda är intresserade av det, tänker i de banorna, men det är en annan tråd.

Barracuber, tack! Det är taget från titeln till en jazzlåt av min favoritsaxofonist Ronnie Cuber jag är jazznörd som du förstår

ja arbetslivet o samhället i sig har blivit tuffare, mera uppskruvat och föränderligt i allt ökande takt. En sån sak som valfrihetsstressen fanns inte för 50-60 år sedan till exempel. Bara för att ta en sak.

Men jag tror ändå på följande citat (och många andra har uttalat samma innebörd):

The only constant is change, continuing change, inevitable change, that is the dominant factor in society today. No sensible decision can be made any longer without taking into account not only the world as it is, but the world as it will be.
— Isaac Asimov

Eller detta:

The only two certainties in life are death and taxes. –Mark Twain

Ugglan skrev:..
Och vad är egentligen "rent medicinska observerbara fakta"?

Jag tänkte helt enkelt på utfallet av testerna och intervjuerna med personen själv och h*ns familjemedlemmar/släkt.

Hur personen var under barndomen/uppväxten är alltid mycket viktigt men rätt ofta, som i mitt fall, finns det väldigt lite data. Ingen av mina föräldrar var tillgänglig till exempel men min syster och en släkting fick fylla i frågeformulär.

Ursäkta barracuber, det blev tokigt med namnet! Jag associerade lite slarvigt till barracudafiskar, som ju verkar spännande, men nu vet jag bättre, Tack för upplysningen!

Ugglan skrev:Ursäkta barracuber, det blev tokigt med namnet! Jag associerade lite slarvigt till barracudafiskar, som ju verkar spännande, men nu vet jag bättre, Tack för upplysningen!

Han lekte alldeles säkert med orden när han döpte låten! Ingen fara du är inte den första!

barracuber skrev:Ugglan skrev:
..
Och vad är egentligen "rent medicinska observerbara fakta"?


Jag tänkte helt enkelt på utfallet av testerna och intervjuerna med personen själv och h*ns familjemedlemmar/släkt.

Hur personen var under barndomen/uppväxten är alltid mycket viktigt men rätt ofta, som i mitt fall, finns det väldigt lite data. Ingen av mina föräldrar var tillgänglig till exempel men min syster och en släkting fick fylla i frågeformulär.

Ja det håller jag helt med om! Jag fattar vad du menar.